Inlägg nr 900 på bisbloggen! Vi vill helst bo på landet

En nyhet i kvällens TV-Aktuellt skulle jag vilja beteckna som närmast sensationell:
I en undersökning har 70 % av flickor/kvinnor mellan 15-29 år svarat att de gärna skulle vilja bo på landet. Gärna kombinerat med ett jobb i stan, men ändå.
Det är ju stick i stäv med den uppfattningen man får i media, eller har jag fel? Alltså media som kännetecknas av kändisjournalistik, livsstilsråd, stadsskildringar i film och dokusåpor, och intelligensbefriade mode- och shopping-
bloggar.
Svårigheten är förstås att större delen av svensk landsbygd (till skillnad från länder som t.ex. Rwanda) saknar bredband, fungerande kommunikationer, infrastruktur, kulturutbud, skolor, riktiga fackbutiker, eller för den delen bokbussar eller biblioteksfilialer. "Låt hela Sverige leva" är en slogan som inte ens centerpartiet talar så högt om längre.
Utvecklingen är ju snarare tvärtom mot vad de flesta önskar: en allt större koncentration till några få tätorter med alla dess tillhörande problem, nedsmutsning, dålig miljö, segregering, klassklyftor, trängsel, vantrivsel, anonymisering, ensamhet.
Det är ett globalt problem, som kommer att leda till allt större framtida katastrofer. Och som går stick i stäv med vad folk egentligen vill ha.
Med detta braskande inlägg (det 900:e på den allt mer växande bisbloggen) stänger åtminstone denne redaktör spalten för en kommande, som jag hoppas, skön semester på landet.

7 miljoner böcker blir klimatsmarta

Böckerna trycks på FSC-märkt papper (Forest stewardship council), de trycks i Sverige och inte utomlands, klimatkompenserar för utsläpp vid produktionen, och stödjer Världsnaturfonden.
Bakom initiativet står de två stora pocketförläggarna Månpocket och Bonnier pocket.
källa: Metro, dags dato.
(Och på lördag släcker vi ljuset över hela världen mellan 20.30-21.30. Man kan stödja hela projektet på Världsnaturfondens hemsida (WWF))

Bertil Jansson 80 år

Jag hade glädjen att få vara med på födelsedagsfesten för en av folkbildningens verkliga veteraner, vars karriär gått från arbete som tonåring på bruket i Höganäs, via ABF i Malmö, och till Stockholm, där han som chef för Naturhistoriska riksmuseet fick vara med om att omvandla museet från en ganska mossig institution med uppstoppade djur i monter, till ett av Stockholms mest besökta museer, inte minst uppskattat av barn, med det fantastiska Cosmonova som kronan på verket.

En lång rad föredragshållare underhöll hela eftermiddagen, som avslutades med musik på klassiska restaurangen Gyllene Cirkeln, känd som jazzklubb på 1950- och 60-talet.
Själv berördes jag mest av den siste talaren, vänsterpartiets miljötalesman Aron Etzler, som i en nyutkommen bok varnat för att en tid av ständig tillväxt och konsumtion snart är tillända. Han hävdade att de största oljekällorna kan börja sina redan om tio år, det amerikanska forskare nu på allvar talar om som ”the peak oil”. Han menade att konsekvenserna blir oöverskådliga, eftersom inga politiker vågar föra upp frågan på agendan av rädsla för att förlora röster i kommande val. För många kommer därför oljekrisen att bli chockartad.
Han menade dock att alternativen, alltså miljökatastrofer av riktigt globala mått, om möjligt är ett ännu värre scenario.
Detta påtalades för övrigt redan 1987 av den s.k. Brundtland-kommissionen, men för döva öron. Den nämnda boken heter Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras.
BiS gratulerar Bertil, som flera gånger medverkat i tidskriften bis.
Mats Myrstener

Iskallt

Morgontidningen blir allt tunnare, eller snarare så tar reklamen över allt mer. SvD gjorde stor vinst i år, tack vare stora besparingar på personal och allt mer reklam i tidningen. Mer TT-material, och mycket från tappra underbetalda frilansare.
En sådan, författaren Mustafa Can, gör en stor sak i en mastodontartikel av att hippa Södermalm i Stockholm till stor utsträckning befolkas av miljöpartister. Varför flyttar grönavågarna in till städerna frågar han sig? Ja, har dom något val i dagens urbaniserade samhälle undrar jag?

Kulturborgarrådet i Stockholm, som satte ner foten när det gällde ett nytt huvudbibliotek, tänker satsa några miljoner på en "ljudinstallation" på Mariatorget, en av Södermalms finaste adresser. Det blir "lövsus och fågelkvitter" i högtalarna, vilket väl passar de där boende miljöpartisterna kantänka? Man tar sig för pannan och tror man läst fel.
Jag läser istället om Svalbard, dit journalisten Anton Gustavsson och fotografen Viktor Gårdsäter rest. Ett vilt ställe där man kan äta sälpizza och valbiff, besöka spökstaden Pyramiden, en gång en sovjetisk kolgruva, och dansa hela natten på nattklubben Huset i Longyearbyen (skildrad i romanform av Jon Michelet 1978).
De svenska journalisterna får också se den mäktiga Nordenskiöldglacieren "kalva" enorma isblock, som nu snabbt smälter i den globala uppvärmningen. Rör man sig utanför bebyggelse måste man ta med sig gevär, för att hålla isbjörnarna på avstånd.
På baren dricker man grogg med 3.000 år gammal inlandsis. "Passa på innan den är slut", säger bartendern, och en skäggig överförfriskad gruvarbetar hotar de bägge svenskarna: "Ni är väl för fan inga miljöaktivister!"

Själva åkte jag och Annsofi till Fjäderholmarna idag, Stockholms "närmaste skärgård". Ett besök rekommenderas, resan tar 20 minuter. Här hade brännvinskungen L.O.Smith lönnkrog på 1800-talet, latrintunnorna från Stockholm tömdes i enorma stinkande sophögar, och sedan var ön militärt område. Numera en grön, trevlig turistö, där bara de jättelika trutarna kraxar hotfullt.
Passar nog urbana miljöaktivister som jag och Annsofi. Svalbard verkar lite för tufft, även om Mustafa Can kanske tycker att det är där vi hör hemma, och det politiska klimatet här hemma just nu känns nog så iskallt?
Mats Myrstener

Motstånd lönar sig

Igår på TV intervjuades gamle bromotståndaren Olof Johansson, centerpartisten som rakryggat avgick som miljöminister 1994, sedan brobeslutet röstats igenom utan någon grundlig miljökonsekvensutredning.
Centern saknar sannerligen resar som Fälldin och Johansson, som faktiskt stod vid sitt ord. Men Johansson, som aldrig själv färdats över den berömda bron, tog ändå åt sig äran av att den borgerliga regeringen efter hans avgång tvingades till en bättre miljöpolitik. Vindkraften byggdes ut i Skåne, och Barsebäck avvecklades. Maud Olofssons helomvändning i kärnkraftsfrågan är däremot remarkabel tycker han.
Samtidigt ser vi nu hur Israel tvingas lätta på ockupationen av Gaza, efter påtryckningar. Kanske är det ändå så att motstånd lönar sig?
Mats Myrstener

Rädda regnskogen!

Apropå vår diskussion här på bloggen om filmen Avatar så råkade jag se en dokumentär på TV av filmaren Jacob Andrén i helgen, Jag köpte en regnskog. Man kan se filmen i SvT Play. 1990 köpte hans skolklass en bit regnskog i Mellanamerika, nu tjugo år senare åker han till Costa Rica för att se om den verkligen existerar. En resa som visar sig bli svårare än han föreställt sig.
Han intervjuar några entusiaster som på plats i Centralamerika samlar in pengar för att köpa små bitar av gammal regnskog, som i annat fall köps av de stora skogsbolagen och skövlas. När filmen går i repris, missa den inte! Hans slutsats blir att klassens insats faktiskt gjorde skillnad!
Mats Myrstener

Vi säljer inte ut för vi har inget köpt

I dessa tider av julklappshandel och klimatmöten har det uppkommit diskussioner om att man borde konsumera mindre. Man säger att folk köper en massa man inte behöver och att den rika i-världen måste konsumera mindre. Grundantagandet är att det är den hysteriska konsumtionen som är problemet.

Det är att ställa Marx på huvudet. Istället är det just produktionen som är problemet. Hur den är utformad, i vilket syfte och för vem. Dagens kapitalism är styrd av ständig jakt efter profit och det är det som är grundproblemet. Lösningen på orättvisor i världen och klimathotet är inte att konsumera mindre eller annorlunda (tänk bara de "miljövänliga" etanolodlingarna i Sydamerika som ödelägger regnskogen) utan att produktionen läggs om. Att resursfördelningen i världen blir mer rättvis så att länder i tredje världen inte tvingas producera miljöförstörande monokulturer av t.ex. jordnötter eller utvinna olja för multinationella bolags räkning under vidriga arbetsvillkor.

Även om konsumenterna köper mer ekologiskt och miljövänligt kommer kapitalet alltid ta den enklaste vägen för att hålla nere arbetarnas löner och hålla produktionen så billig som möjligt (läs: ha dåliga arbetsvillkor) för att hålla vinsten hög. Det ligger i själva ekonomins natur - att göra på något annat sätt skulle få systemet att haverera. Ett exempel kan vara programmet på TV för några månader sedan om rättvisemärkt té från Indien. Journalisterna kunde tydligt visa att arbetsvillkoren bara var marginellt bättre och att företagens löften inte infriats. Lösningen är således inte att konsumera annorlunda utan att lägga om produktionen till att svara mot människors behov, inte profitens.

Vågar man hoppas på en utställningsturné på biblioteken med miljötema där man går till botten med klimathotet? En obekväm sanning 2.0?

Kristian Schultz

Miljön under luppen

Miljön är den absolut viktigaste frågan för framtiden. Därför känns toppmötet i Köpenhamn ödesdigert. Blir det inte framgångsrikt så går vi en otäck framtid till mötes.

I Svenska dagbladet läser jag (15/12) att bara sjutton procent av EU:s invånare rankar miljöfrågan överst. Högst rankas problemet med "fattigdom, brist på mat och vatten" (34 procent). Dock menar 63 procent av de tillfrågade att klimatfrågan är "väldigt allvarlig". Sämst stöd har den i de baltiska staterna, där en fjärdedel av de tillfrågade rankar frågan som "mindre viktig".

Är intresset för miljön en välfärdsfråga för den rika världen? En lyx vi som är rika kan kosta på oss? Mycket talar för det. U-länder med stora oljetillgångar, som Sudan och Angola, eller ett land som Saudi-Arabien, nonchalerar i stort sett miljöfrågan. Av EU:s länder är det bara Sverige och Danmark som rankar miljöfrågorna högst.

SvD:s ledarskribent Per Gudmunsson gör sig samtidigt lustig över de många demonstranterna i Köpenhamn. Några svenska aktivister stoppades redan vid gränsen för att deras buss, en Scania Vabis modell 1967, inte klarade polisens miljökontroll! De flera tusen delegaterna och journalisterna som deltog i konferensen kom dock det stora flertalet i energislukande flyg, vilket Gudmundsson naturligtvis inte noterade.

Själv bidrar jag med att köpa lågenergilampor, även om ljuset, tycker jag, är för svagt. I ett land där det är mörkt större delen av året borde man väl åtminstone få ha ordentligt ljus inomhus. Men lite lyx får man väl avstå för den goda sakens skull?

Mats Myrstener

Klockan klämtar för oss

Klockan i S:t Nikolai kyrka i Halmstad började igår slå en gång i minuten. Orsaken var troligen den senaste tidens milda och saltfuktiga väder, rapporterar radio Halland.
Ännu en påminnelse om att vi lever i de yttersta tider, eller som Gunnar Ekelöf sa: "Sent på jorden".
källa: metro.se
Mats Myrstener

Övertidsavgifter

Biltullar, trängselavgift eller vad det nu kallas påstås vara till för att minska biltrafiken i centrum, nu i Stockholm och enligt planerna så småningom även i Göteborg. Men det är precis lika dubbelmoraliskt som bibliotekens övertidsavgifter, som sägs vara till för att böckerna ska cirkulera, samtidigt som man balanserar bugeten med en förväntad inkomst. Om alla lämnade i tid så skulle det bli minus i bokslutet eller ett litet extra sparbeting.
På samma sätt tänker man sig att trängselavgifterna ska bekosta nya vägbyggen, ju mer det körs i centrum, ju mer vägar byggs. På så sätt blir tränselavgiften den verkliga övertidsavgiften, en finansiering av klotets fortsatta färd mot undergång, nu när vi redan lever på övertid vad gäller miljöförstörelsen.
Färdigkört eller kört, det är frågan?

Ingrid Atlestam

Gräsklippningshästar och myskänder

Två inslag på ett av TV:s trevligaste program, Landet runt fick mig att reagera. På Gärdet i Stockholm, ett av innerstadens största grönområden, klipper man numera med helt vanlig manuellt driven gräsklippare, men här dragen av två stadiga hästar. Miljövänligt, trevligt, långsamt tempo och riktigt estetiskt.
I ett annat inslag meddelades lösningen på en riktig trädgårdsplåga, nämligen de ökända mördarsniglarna. Lösningen består av några snattrande myskänder. Änderna äter inte bara sniglarna utan också flugor, till många djurbönders stora glädje, står det i tidskriften New Farmer & grower om man googlar lite på myskanden. Som dessutom är utmärkt god att äta. Tänk att de enklaste lösningarna också är de bästa.
Vad detta har med böcker och bibliotek vet jag inte, möjligen en miljöaspekt. Böcker är ju också ganska miljövänliga, eller hur?
Mats Myrstener
Läs mer om mördarsnigeln: http://www.dn.se/nyheter/sverige/jordbruksverket-satsar-mot-mordarsniglar-1.894132