Önskas: bra skolor med bra bibliotek

Idag skriver Miljöpartiets nya språkrör på DN Debatt. Man tar upp resursslöseriet med alla neddragningar och utförsäljning av allmännyttan.
T.ex. dåliga järnvägar med försenade och inställda tåg (2,5 miljarder i förlorad arbetsinkomst förra vintern). Bostadsbristen i Stockholm kostar enligt skribenterna också 2,5 miljarder i uteblivna skatteinkomster.
Dessutom menar Romson och Fridolin att den ojämlika skolan kostar samhället sex miljarder per årskull i utgifter skjutna på framtiden.
Det menade f.ö. redan Valfrid Palmgren för hundra år sedan! En dålig skola kostar stora pengar som samhället sedan får betala ut i form av socialbidrag av olika slag, och kostnader för kriminal- och sjukvården. En stor satsning på skolor, och på bibliotek, är den bästa garanten för framtiden menade hon. Boken som universalbotemedel!
Vi får hoppas att Miljöpartiet hörsammar Valfrids maning och kan få regeringen att sluta tokspara och istället börja satsa offensivt. Biblioteket borde ha en enorm potential i ett framtida kunskaps- och informationssamhälle, men varför utnyttjas det inte mer?
(Fast hur är det? Visst förordar Miljöpartiet samtidigt friskolor? Utan bibliotek? Hmm...)
Mats Myrstener

Alliansen skär i kulturbudgeten

... bara i Stockholm med 100 miljoner, det gäller på skola, kultur och biblioteksområdet. Det hävdar oppositionsborgarrådet Roger Mogert i ett DN Debatt-inlägg. Framförallt ökar nu klassklyftorna när de som inte har pengar hindras från att ta del av utbudet. De är, med Alliansens språkbruk "kunder utan ekonomisk täckning".
Mats Myrstener

Borg fortsätter skattesänka, i Stockholm fattas 85.000 bostäder

Finansminister Anders Borg fortsätter sänka skatterna. Jag blir så glad för jag bor i en stor bostadsrätt (som vi köpt för halva värdet) i Stockholms innerstad, med en av landets lägsta kommunalskatter.

Men alla de bostadslösa i Stockholm har mindre anledning att glädjas. I Stockholm saknas idag 85.000 lägenheter läser jag i dagens Metro. Borg medger bekymrat att vi nog "borde göra något åt bostadsstuationen i Stockholm".

Stockholms handelskammare föreslår som åtgärd att sänka reavinstskatten vid försäljning av bostäder. Då blir jag och min hustru förstås ännu gladare och får ännu mer över i plånboken. För nu när barnen snart är utflugna börjar vi nästan fundera på att flytta till något lite mindre.

I de mörkblå kommunerna norr om Stockholm, där de riktigt rika och osolidariska bor, byggs överhuvud taget nästan ingenting alls. Det är en "positiv ekonomisk utveckling" säger Borg och småler och ger de rika i Danderyd ännu lägre skatter. Positivismen gäller förstås bara de som har arbete, är friska, och har en hög och säker inkomst. Uteliggarna i Stockholm uppmanas därför se lite mer "positivt" på tillvaron. Det går ju så bra för Sverige.

(52 procent tycker i den senaste undersökningen att regeringen har hög trovärdighet. Det är en ganska dålig siffra trots allt. Och bara 28 procent stöder den borgerliga tanken att vi som har jobb ska arbeta tills vi är 69 år. Själv har jag inget emot det. Bara ryggen håller. Det är så tungt att lyfta biblioteksböcker varenda dag ;-)

Mats Myrstener

läs också inlägget "Återigen lönsamt vara vit välbärgad man" av talespersonerna för Feministiskt intiativ

http://youtu.be/PcpUoIlI6_0 Youtubeklipp där AB förklarar varför det går så bra för Sverige.

Barbarians at the gates of the library

Just hemkommen från Berwaldhallen, där Sveriges radios romanpris utdelades till Beate Grimsrud, och där flera för mig ganska okända författare som också nominerats läste på ett engagerat och synnerligen intresseväckande sätt, läser jag nya BBL, och gläds åt att en stor del av numrets artiklar antingen är skrivna av, eller handlar om, BiS-medlemmar.

Den största artikeln handlar naturligtvis om Lena Lundgren, som nu går i pension som barnbiblioteks-

konsulent i Stockholm. Nästa vecka mottar hon dessutom IBBY:s pris för ett långt liv i barnbokens tjänst. Naturligtvis nämns inte med ett ord att hon också tillhör BiS stöttepelare, men det hade jag kanske inte heller väntat mig.

Nya BBL-numret innehåller ändå mycket matnyttigt. T.ex. att de personallösa biblioteken blir allt fler i Danmark, att 450 biblioteksfilialer hotas av nedläggning i folkbibliotekens moderland England. Men också att Täby vill införa "Nacka-modellen" på sina folkbibliotek, de få som finns kvar, vilket inte heller var överraskande.

Sen läser jag att Nacka Forums nya chef heter Affi Stork, som inte är bibliotekarie, men däremot kommunalpo-

litiker för moderaterna i Värmdö, och har jobbat på den för mig okända konsultfirman Vascaia. Vad menar man? Det är ju ett hån mot hela vår profession!

Barbarians at the gates of the library hette en amerikansk debattbok som kom för ett par år sedan. Nu har barbarerna nått Sverige också. Det är Alliansens politiker i regering och i landsting och kommuner, ingen nämnd och ingen glömd. Kulturens, skolans, och bibliotekens nya dödgrävare, som med sin besparings- och krämarpolitik undergräver och ödelägger ett halvt sekel av kultur- och utbildningsarbete i Sverige. Jag mår illa varje gång jag ser och hör kulturministern på TV - kulturföraktet personifierat. Och jag lider med personalen på Nacka bibliotek som fått klä så mycket skott i debatt och i media, på grund av kommunens hutlösa men alls inte underbetalda Allianspolitiker.

Det enda goda i situationen är alla bokläsare och biblioteksbesökare (och trägen personal) som fortfarande står upp för sin Public Service. Biblioteken har en stor trogen skara anhängare. Dessa kulturapostlar, en stadig väljarkategori, borde politikerna se upp med.

De kanske 500 besökarna på Berwaldhallen var till 70-80 procent kvinnor, och medelåldern var hög, säkert i pensionsklassen. Det är också en sak som borde oroa alla - men säkert inte kulturministern, som ju föredrar ordet "underhållning".

Mats Myrstener

(foto: Micael Engström)

Exit Forum? (Och Borg samlar i ladorna för svårare tider)

Forum för levande historia har fått svidande kritik, sedan man ansetts skymfa författaren Jan Myrdal och några andra skp-are på en reklamfilm för en Pol Pot-utställning. (Hur nu detta är möjligt? Hela karln är ju ett enda stort urspårat skämt som kunnat vara en fantastisk folkbildare om inte om varit.)
Följden kan enligt DN bli att Forum (som startades av Göran Persson) nu kan läggas ner, allt med herr Myrdals och andra Kampucheafarares hjälp. Ännu mindre folkbildning i framtiden alltså (och mycket av denna bildning har historiskt sett under 1900-talet varit statligt eller kommunalt styrd via bidragen i alla fall.) "You don't know what you got till its gone" sjöng Joni Mitchell, en av mina största idoler. Klumpigast är Forums chef Eskil Frank som godkände filmen, tidigare impopulär chef på Lärarhögskolan, där han också misskötte sig.
Och Borg sparar några miljoner till, till förmån för kommande skattesänkningar. Och slipper ett "svårskött pastorat". (Och gör kanske Jimmie Åkesson lite gladare dessutom.)
Modellen är välkänd: Ge inga nya pengar till institutionen, så att den blir så skamfilad att den tillslut klassar ut sig själv och kan läggas ned. Många kommunala skolor, sjukhus, och en rad friskolor och daghem skulle då ha försvunnit för länge sen, pgr av dålig kvalitet, om vi nu inte haft skolplikt i Sverige.
SJ? (Se många tidigare inlägg från arg resenär). Migrationsverket? Arbetsförmedlingen? Försäkringskassan?
Att ingen kommer att sakna ett av regeringens absolut svagaste kort, migrationsministern själv, säger sig självt. Konkurrensen om epitet "svagaste kort" är f.ö. stenhård i nya regeringen. Själv kan jag nog bara ge godkänt till major Björklund (inte för hans åsikter men för att han på något sätt ändå verkar, paradoxalt nog, "trovärdig"= fatta mig rätt). Dessutom EU-ministern, som är fil.dr i statskunskap - och vår alltid leende finansminister är i det svaga sällskapet en riktig megastjärna. Men den bästa, min egen lilla favorit, är nog justitieministern. En riktig järnlady som alltid verkar oerhört påläst, lugn och samlad, trevlig, och dessutom är jämte.
Kanske tur att inte folkbiblioteken styrs av staten. Då hade nog nedläggningarna stått som spön i backen nu, hujedamig. Bibliotekslag, tack, tack!
Och stackars kungen sen! Ett hett tips är nog att han faktiskt abdikerar så snart det går, till förmån för dottern, som jag tycker ändå gör bra ifrån sig, efter förutsättningarna. Och vill du gå med i republikanska föreningen så är du nog inte ensam idag?
Mats Myrstener

Kulturministern satsar på kulturföretagande

Maud Olofsson och Lena Adelsohn Liljeroth, två av den borgerliga regeringens skarpaste hjärnor, vill gemensamt satsa på en Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar. 73 miljoner ska satsas fram till 2012, och ska stötta entreprenörer och företagare inom kultur, för att starta och driva bolag.
Enligt handlingsplanen finns "ett behov av aktörer som kan fungera som brobyggare och mellanhänder för att stimulera kreativa och innovativa processer i näringslivet såväl som att öka entreprenörskap, förnyelse och företagande inom kultursektorn".
Undrar om dom själva förstår vad dom menar? Författare, konstnärer, kompositörer kanske?
Mats Myrstener

Kampen om språket

"Vänstern förlorade kampen om ordet" menar mediaanalytikern Anders Mildner i SvD idag. Och visst är det sant. Det nya arbetarpartiet hann inte bara före SAP när det gällde att kopiera New Labours politik i Storbritannien. Man har nu också vunnit kampen om gamla socialdemokratiska begrepp som "arbete", "arbetslöshet", "lönebildning", "rättvisa", och "solidaritet".
Man talar inte längre om "skatter" (där Sverige sedan länge blivit förbisprungna av Danmark) utan om "skattetryck", och man talar om Sverige-Demokraterna som "invandringskritiska".
Man talar om "lokalvårdare" och hygientekniker, inte städare, och internservice när man menar vaktmästare.
Redan Strindberg menade sig ha "ordet i sin makt". Och den som vinner kampen om språket brukar också (med mediernas benägna bistånd) vinna kampen om väljarna.
Och nu får vi dras med ordvrängar-alliansen i fyra år till!
Mats Myrstener

Valboktips

Högerns svarta bok / red. Felix Antman Debels, Kristian Borg (Verbal). Ur boken: De fick nästan allt på önskelistan (Åsa Linderborg), Så tuktas en kulturpolitik (Jan-Erik Pettersson), Tal till verklighetens folk (Kristoffer Flensmarck), Kamikazehögern (Kajsa Ekis Ekman), Vinnaren skriver historien (Ivar Andersen), Europas dummaste höger (Pierre Gilly), One law for us, one law for them (Salka Sandén), Diktaturkramarna (Kalle Holmqvist), Högern och tyranniet (Ann Charlotte Altstadt, Conny Malmqvist), Ställ Björklund i skamvrån (Björn Fridén), Jobbande och fattig (Benny Nilsson), Privata vårdaffärer (Aron Etzler), Kvinnofientlig feminism (Linn Hjort), Vem betalar räkningen? (Mikael Nyberg), Från blått till brunt (Ali Esbati).
Christer Persson, Stefan Carlén, Daniel Suhonen: Bokslut Reinfeldt (Ordfront).
Sälj hela skiten (hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden).(Ordfront) Red. Josefin Brinck
Mats Wiklund: En av oss? en bok om Fredrik Reinfeldt (Fischer, 2006)
Fredrik Reinfeldt: Det sovande folket (MUF, 1993) (Bl.a. om hur Täby kommun blev förebild för Reinfeldts Sverige)
Stig-Björn Ljunggren: Högern att lita på. Om de nya moderaterna (Hjalmarson & Högberg, 2006)
Den osynliga kommittén: Det stundande upproret (Pluribus)
Mats Myrstener

Äntligen kultur

Läser i Aftonbladet att socialdemokraternas kultur- och mediepolitiska plattform nu äntligen presenterats. Synd att den kommer så sent, kommenterar Åsa Linderborg, klockan är ju två minuter i tolv. Men 1 miljard i nya satsningar på området gläder i vart fall. Vi får se om Mona tar upp kulturen i kvällens partiledardebatt med Täby-Fredrik. Hittills har det varit knäpptyst. Kanske inte så konstigt med en kulturminister som konsekvent drar sig undan debatt, och som lär ha sagt att "kultur" låter för trist, och föredrar ordet "underhållning"!
Mats Myrstener

En fråga om genus?

Carl Bildt, teflonpolitikern, fortsätter ogenerat regera trots anklagelserna mot Lundin Oil om indirekt deltagande i folkmordet i södra Sudan. Och idag läser jag i Metro att Sven Otto Littorin (som fejkade sin akademiska examen från USA) av tingsrätten dömts att betala underhåll för sina tre barn med 200.000 kronor, mot sin vilja. I de flesta länder skulle detta vara gefundenes fressen för medias journalister, men icke i Sverige.
Men när Mona Sahlin betalade en Toblerone med riksdagens betalkort, då igångsattes ett sällan skådat mediadrev, som inte upphört än.
Är det inte en konstig medial genusvärld vi lever i?
Mats Myrstener

4/5-dels-samhället

Idag läser jag i Aftonbladet om resultatet av Reinfeldts politik. Familjen Isacsson, två friska medelålders makar med heltidsarbeten och fyra barn, tjänar 2.815 kronor mer i månaden på skattelättnader. Sjukskrivna Lena Nyman däremot, förlorar 959 kronor i månaden.
Hur var det: solidaritet, det var väl något dom tjafsade om på 1970-talet?

En ung låntagare på mitt bibliotek frågade nyss när den här individualismen egentligen slog igenom i Sverige. Ego-tänket, "satsa på dig själv-tänket". Jag tror det kom i samband med SAF:s och 4 oktober-rörelsens jättekampanj 1983 (fast ursprunget, SAF-direktören Sture Eskilssons berömda PM kom redan 1974), sedan den hotfulla löntagarfondsfrågan skjutits i sank av Kjell-Olof Feldt och hans grabbar Klas Eklund och Erik Åsbrink på finansdepartementet. Hela tankemodellen implementerades sedan under 1980-talet, fast s-regeringen vågade inte se väljarna i ögonen utan började sänka skatter och låna till välfärden, tills det hela smällde till rejält kring milennieskiftet. Nu tar Reinfeldt åt sig berömmet för återhämtningen. Det är han som för en "sansad" och "stram" finanspolitik, i Göran Perssons anda. "Vi låg i som remmar för att försöka inympa krismedvetande hos folket" sa Feldt en gång. Tack Kjell-Olof, det gjorde du bra! Jag hoppas du är nöjd med omstruktureringen av landet?
Nu kryper 4/5-dels-samhället närmare. Många som fortfarande har näsan över vattenytan har belånat sig över öronen. Fler kommer att sjunka ner i det moras där en femtedel av befolkningen redan befinner sig. De som i media kallas förlorarna, "The losers".
För dom blir snart folkbiblioteket och kyrkan de enda öppna dörrarna utanför den egna lägenheten, i ett samhälle där pengar, den egna lönen, sommarstugan och barnens ridlektioner styr varje steg vi tar.
I samma tidning ger Åsa Lindeborg svar på tal till kolumnisten Johanne Hildebrandt. Att en kolumnist i Aftonbladet angriper den egna kulturredaktionen måste ses som speciellt. Splittringen inom den egna rörelsen hårdnar, och Reinfeldt bara ler och kryper allt närmare.
Mats Myrstener

Hundratals skolspråk?

Nu föreslår minister Björklund att de som läser spanska eller tyska utöver engelska i grundskolan ska få extra poäng att tillgodoräkna sig då de söker till gymnasiet, för att det är så viktigt att öka språkkunskaperna. Är denne minister inte uppdaterad sedan han själv gick i skolan? Det pratas över hundra språk i detta land, en oerhörd rikedom, som skolan nu inte alls ser någon poäng i utan snarare som problem.

Självklart borde alla dessa språkkunskaper utvecklas, tillvaratas och premieras i skolan, se det vore verkligen en poäng!

En skola har hundra språk, låt alla blomma och se till att de får utvecklas även i skolans och folkets bibliotek!

Ja detta med språk är inte lätt ens för vuxna, stora, makthavare: "small people" - är det månne "verklighetens folk"?

Ingrid Atlestam

Alarmerande siffror

Som Henriette Zorn skriver i sitt förord i senaste BBL (2010:4) så har enligt senaste SOM-undersökningen biblioteksbesöken gått ner från 40 till 33 procent av befolkningen. Alarmerande siffror, tycker jag. Bokläsningen minskar också för fjärde året i rad, och är nu nere i 38 procent. Ett minst sagt dåligt betyg till den borgerligt förda kulturpolitiken.
Som grädde på moset läser jag idag i SvD att det utlovade "kulturhuset" med bibliotek vid nya Slussen inte heller blir av. Fiasko för biblioteksutbyggnaden i Stockholm också. Lovar att återkomma i frågan.
Mats Myrstener
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/byggnad-for-kultur-slopas_4735969.svd

Kulturkrig eller kriget mot kulturen?

Jag har känt mig rätt kritisk till DN:s utveckling i ett par år nu, och till och med aktivt uppmanat andra att inte läsa dagstidningen. Kanske är det nästan tjänstefel av en bibliotekarie att avråda folk från att läsa Sveriges största dagstidning, men jag känner inte att jag fått speciellt mycket ut av tidningen på länge och tycker även att den maktfullkomlighet jag upplever från Bonniers som allrådande mediekoncern i stort är rätt besvärande. En diskussion kring medieklimatet i Sverige vore välkommen och det finns även ansatser till en sådan, initierad (åtminstone som det verkar) av förläggaren Carl Michael Edenborg. Vi får se vad som blir resultatet av detta, ännu har familjen Bonnier inte själva svarat på kritiken.

Med detta sagt tyckte jag ändå att det var väldigt intressant att läsa Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet om hatet och hotet mot DN Kultur: "Tystnaden". Kultursidorna har blivit utsatta för (orimligt?) stora nedskärningar och Linderborg väver i sin analys av detta in resonemang om tidstypiskt kulturförakt, antiintellektualism och nyliberal oförmåga att förstå en gammal bildningstradition. Jag, som aldrig har haft någon speciell relation till vare sig DN eller DN Kultur, sörjer inte den dagstidningens nedgång och eventuella fall men givetvis är det oroväckande att nedskärningarna är en del av trend där det offentliga samtalet alltmer utarmas.

Är det tidens tecken? DN och andra dagstidningar skär ner på sina kultursidor samtidigt som höga företrädare för vår tids borgerlighet bedriver kulturkrig med argumentationen att “verklighetens folk” inte gillar saker som är för svåra... Den relevanta frågan här är egentligen vilka materiella förutsättningar “folk” har till att tillgängliggöra sig kultur och delta i det offentliga samtalet? Folkbibliotek är en del av svaret, men en klassföraktande borgerlighet och en mediesektor alltför dominerad av en aktör är väl knappast intresserade av att höra det.

/Tobias Willlstedt

Stora könsskillnader i partisympatier

I dagens SvD (läs på nätet) kommenteras alliansens uppgång i en ny Sifomätning. Det intressantaste står i slutet på artikeln. Om bara kvinnorna fick rösta skulle de rödgröna vinna med 13 procent! Det omvända skulle hända om bara män fick rösta, alliansen skulle vinna med sex procent. Och vilka det är som bär upp kulturlivet vet vi ju. Det är inte männen.
Vad ska man säga? En tankeställare för politikerna, kanske? Och med en jämställdhetsminister som Nyamko Sabuni, som kategoriskt vägrar kalla sig feminist, och vägrar könskvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna, som man gjort i Norge, så är det väl inte att förundras över.
Bläddrar man i bladet så slås man genast av nästa svarta rubrik: "Flera tunga [manliga] M-politiker misstänks för valfusk". Ja, man kan bara ta sig för pannan och beklaga sitt eget kön.
Mats Myrstener

Saab, skatterna, och revolutionen på Jamaica

Ska staten satsa några pengar i Saab? Det är inte bara mannen med det osannolika namnet Christian von Koenigsegg som undrar?
Regeringens ständiga mantra är ju att "skattebetalarna" inte ska stå för notan. Därför vill man inte satsa på den offentliga sektorn heller. Man vill helst inte satsa på någonting. Men när bankerna krisade lät det inte så. Då var däremot plånboken vidöppen.
Jag börjar känna mig som tidigare åberopade, saligen avlidne, "KB". Liksom han är jag absolut för höjda skatter. Jag minns att min salig far, som var överläkare och betalade runt femtio procent i skatt på sin tid, aldrig någonsin klagade på höga skatter. Men som läkare visste han ju vart skattepengarna gick. Till den offentliga sektorn. Det var på den, vi brukar säga, gamla (ekonomiskt) "goda" tiden. När skatterna fortfarande var progressiva.
De jamaicanska löparfenomenen, dopade eller inte, får mig att tänka på även han saligen avsomnade premiärminister Michael Manleys misslyckade revolution på Jamaica. Han försökte på 1970-talet införa en cubanskt inspirerad politik, men sänktes brutalt av Reagans handelsbojkott. Idag är ön ett utfattigt knarkparadis med Karibiens högsta kriminalitet. Men skatterna är rekordlåga.
Se det var en "revolution" det.
Mats Myrstener

Vi försöker skämta till det fast det är svårt, och önskar glad sommar

Visst kan man småle lite trött när Täby kommun dras inför rätta för privatiseringen av Tibble gymnasium. ("Vad var det jag sa?") Eller när statsministerns fru slingrar sig som värst i TV på tal om Vårdval Stockholm, som bl.a. innebär att ju fler patienter doktorn klarar av, desto högre blir bonusen. ("Ingen fara på taket. Det är bara lite AIDS. Återkom när ni känner er bättre.") Men leendet fastnar snart i halsen. Det är ju inte första april eller på TV, det är på riktigt. Och verkligheten överträffar som vanligt dikten.
I en gammal sketch från 80-talet spelade Björn Skifs en glad dalmas som på alla dystra nyheter från världens alla hörn alltid svarade med världens största optimistleende: Men det hade alltid kunnat vara värre!
Så jag får väl svara som Sven Melander gjorde den gången: Kan det bli värre?
(Och svaret är naturligtvis att det kan det.)
Men en rolig bok kanske man ändå vågar ta med till hängmattan i sommar iallafall? T.ex. Haseks Soldaten Svejk eller Gogols Döda själar, eller varför inte klassikern Grabben i graven bredvid (apropå "sjuk humor"), eller Damernas detektivbryå? Och sedan skänka en vänlig tanke till alla riktiga komiker som förgyller tillvaron i TV-rutan och gör livet lättare att leva: Seinfeld, Mr Bean, Kvarteret Skatan, Hipp-hipp, Robert Gustafsson, Mia & Klara, serietecknare som Ulf Lundqvist, min SvD-favorit Zits som alltid påminner mig om mina egna tonåringar, Quinos Mafalda eller Ensamma mamman, eller Robert Nybergs geniala samhällskritik, för att bara nämna några.
Glad sommar önskas alla BiS-sympatisörer. Klagomuren återkommer efter semestern.
Mats Myrstener
(Idag tycker Aftonbladets ledarsida att (S) måste våga föreslå skattehöjningar. Ska vi kunna rädda våra bibliotek och vår offentliga sektor så är det nog absolut nödvändigt. Och apropå tidskrifter: Senaste numret av Tvärdrag går hårt åt Alliansens nyliberala ekonomiska hjärntvätt. Nr 1/2009 tar upp neddragningarna inom offentliga sektorn. Läs den.)
illustration: Omslaget från Sara Granérs seriealbum Det är bara lite AIDS, här på Galagos framsida

Kulturutredningen sågad igen!

För andra gången sågas den i Aftonbladet av Lars Ilshammar och Daniel Suhonen. Deras råd till kulturministern är: "kasta kulturutredningens tankevärld och byråkratiseringsförslag på skräphögen. Höj anslagen med två miljarder och tillsätt en ny utredning utifrån den idédebatt som blommat i utredningens spår."
Läs http://www.aftonbladet.se/kultur/article5183868.ab
Svenska dagbladet kallar utredningen, med ett grovt understatement, "inget visionärt mästerverk"!
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2924385.svd
DN:s Maria Schottenius är ännu kärvare i sitt omdöme och menar att utredningen bör göras om från grunden:
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-kulturutredningen-borde-goras-om-fran-grunden-1.870074
Den ende som verkar nöjd med Kulturutredningen är SB:s generalsekreterare Niclas Lindberg. Läs hans inlägg:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2926879.svd

På Aftonbladets Debattsida tycker Lotta Gröning att man borde gråta över tillståndet i den svenska skolan. Skolans nedåtgående spiral bäddar för fler argument för ytterligare segregation och elitklasser, menar hon.
De svenska kommunerna har hamnat i en rävsax när man ska försvara den s.k. självbestämmanderätten. Staten vägrar satsa mer pengar och kan istället bekvämt skylla på kommuner och landsting som tvingas hålla i nedskärningsyxan. Rent ideologiskt är det den offentliga sektorn och det socialdemokratiska/social-
liberala välfärds- och trygghetssamhället man vill komma åt. Fast regeringen säger något helt annat.
Mats Myrstener

Det nya klassamhället

Alltid lika aktuella och underhållande Debatt på TV med Janne Josefsson tog upp ungdomsarbetslösheten. Sverige ligger här i botten (eller toppen, hur man ser det) inom EU, påpekades det. I invandrartäta stockholmsförorten Husby t.ex., runt fyrtio procent.
Ordet "klassamhälle" nämndes, men annars är det ett sånt där ord som verkar bannlyst. Varken socialdemokrater eller "nya arbetarpartiet" vill tala högt om det. I den socialdemokratiska historieskrivningen (se t.ex. Åsa Linderborgs avhandling) heter det tvärtom att klassamhället byggdes bort av socialdemokraterna på 1970-talet. Men det var ju ett tag sen.
Det är framförallt våra "nysvenskar" som blivit den nya arbetarklassen. Arbetslösa, fattigpensionärer, ensamstående mammor, långtidssjuka, och inte minst ungdomar tillhör ekonomiskt socialgrupp tre, den som politikerna helst vill glömma. Ändå talar alliansen så varmt om "välfärdssamhället". Men man har uppenbarligen glömt vad ordet en gång betydde.
Josefsson frågade de inbjudna politikerna varför de arbetslösa ungdomarna inte får jobb inom äldreomsorgen, där personalbristen är skriande? Svaret talade sitt tydliga språk. Den politiska viljan saknas.
Begreppet 2/3-samhälle kommer allt närmare. Och behovet av bibliotek som stöd för utbildning och fritidsläsning är snart lika stort som det var på 1930-talet. Fast då insåg man problemet och storsatsade. Nästa alla svenska städer fick nya eller utbyggda folkbibliotek, låt vara från ett svagt utgångsläge. (Bara 36 procent av de lågutbildade angav att de besökte biblioteket i Svensk biblioteksförenings rapport, se tidigare blogginlägg.)
Vi saknar fortfarande ett samlat grepp på problemområdet, en nationell folkbibliotekspolitik.
Mats Myrstener

Det lönar sig att samla i ladorna

Söndagen 5 april 2009 torde vara en historisk dag. Det må ha hänt några få gånger förut, men att moderaterna är större än (S) är ändå högst ovanligt, och har så varit sedan allmänna rösträtten infördes i Sverige 1921. Nu får vi se om det blir permanent, men risken finns. Det har uppenbarligen lönat sig för Anders Borg att "samla i ladorna" en orolig ekonomisk tid.
Vi kan bara hoppas att oppositionen inser kulturens sprängkraft. I gårdagens debattinlägg i SvD
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2694493.svd
lanserade iallafall sossarnas kulturpolitiske talesman Leif Pagrotsky viljan att göra kulturpolitiken till valfråga 2010. 120 nya miljoner utlovas. Var pengarna ska tas från? Vi får väl ta dom ur "ladorna" som Borg så vänligt fyllt på under den borgerliga valperioden.
Leif har också lanserat en ny talkshow på radikala mediesajten Nyhetsverket, The Leif Show. Och "kulturmatchen" mot Lena Adelsohn Liljeroth borde han väl ändå vinna?
(Demoskop-undersökningen är mums för alla valanalytiker: Centerpartiet och Kd hamnar under fyraprocentsspärren, men Sverigedemokraterna kvalar in. Vilket får PJ Anders Linder på Svenskans ledarsida att föreslå att de borgerliga går ihop till ett renodlat borgerligt parti inför nästa val. Då räddas även småpartierna in ovan strecket. Undrar vad Maud tycker om det? Centerpartiets ras är om möjligt ännu större än sossarnas.)
Frågan är var folkbiblioteken kommer in i "bilden"? Är det en "kulturfråga", eller en "skolfråga"? Många kommunala bibliotek upplever nog splittringen som besvärande? Högskolebiblioteken kan nog motivera sin ställning (det borde man göra i ännu högre grad nu), men folkbiblioteken? Snacka med Leif, det är nog dags att göra anspråk på de 120 nya miljonerna redan nu.
För det är tur att det inte är val redan i september.
Mats Myrstener