Global konspiration?

Har just besökt Mauritius största folkbibliotek och intervjuat en av bibliotekarierna, som jobbat där i över 30 år Hon var full av entusiasm över att regeringen beslutat att alla folkbibliotek ska datoriseras och på så sätt få en gemensam katalog och det hela ska vara klart inom två år.
Idag höll man på att julpynta på barnavdelningen, granen var redan på plats!
Fantastiskt hur man genast förstår varandra; detta med bristande anslag, hur man får barnen att läsa, männen i tidningsrummet och kvinnorna bland romanerna, mediaurval, målsättning, allt känner man igen och talar i någon mening samma språk, kollegor över hela världen.

Vid ett besök på Irland i somras inom ett ickebiblioteks EU-projekt var det en av deltagarna som tyckt sig förstå att bibliotekarier, när de träffas genast finner varandra, han undra om de har någon hemlig global konspiration.
Nej, hemlig är den inte, men vi kanske ändå skulle läcka ut den via WikiLeaks för att få mer genomslag?
Bibliotek är fantastiskt så totalt lokalt och globalt samtidigt!

Ingrid Atlestam

Varje bibliotekaries plikt?

Kollegan på Mauritius nationalbibliotek tycker att varje professionell bibliotekarie borde se det som sin plikt att skriva en insändare, ett debattinlägg eller en artikel varje år för att få biblioteksfrågor högre upp på dagordningen. Någon däremot?
På Mauritius finn 75 universitetsutbildade bibliotekarier på en befolkning på 1, 3 miljoner. Vi är väl ca 5000 på nio miljoner, tänk vilken effekt det skulle bli om fler röster och åsikter gjorde sig hörda, om fler erfarenheter, analyser och visioner lyftes fram! Bibliotek är mångfald, låt det märkas i debatten också!
Varför är bibliotekarier så tysta? Kollegan på Mauritius vågade inte längre vara så aktiv, då han nu har en högre tjänst på nationalbiblioteket, men han saknade nya unga orädda röster.
Vem är rädd för vad bland oss som säger oss vara det fria ordets försvarare?

Ingrid Atlestam

Bibliotekarier röstar rödgrönt

Om man går in på sidan http://biblfeed.ning.com/ kan man se hur svenska bibliotekarier röstar. Av 451 röster får vänsterpartiet, miljöpartiet, feministiskt initiativ och socialdemokraterna klar majoritet. Tänk om alla som röstade var bibliotekarier!
Mats Myrstener

En blomma på Mors dag

Grattis alla mödrar, och alla andra kvinnor, gamla som unga som sliter på våra bibliotek. Utan er skulle hela verksamheten kollapsa!
Stå upp och kämpa mot personalneddragningar i kommunerna. Bibliotek utan personal är en återvändsgränd, det är personalen som gör verksamheten levande.
BiS bloggredaktion

Till frågan om utlåningsautomater

Utlåningsautomater finns nu på strängt taget alla bibliotek. De finns i olika varianter och utföranden men fyller alla samma funktion: att avskaffa in- och utlåningsdisken.

Skaffar man in automaterna för att frigöra tid för personalen till andra uppgifter än att låna ut och ta emot media är det självklart bra. Det finns alltid något som behövs göras och kan arbetstempot hållas nere och stressen borta pga. apparaten är det guld värt. Det här är säkert anledningen till att många bibliotek köpt in sina in/utlåningsautomater.

Nu vill jag inte låta som en stockkonservativ kulturkofta som förfasas av den nya teknologin men när jag funderat vidare på det hela vet inte om utlåningsapparaterna bara är av godo. Jag erinrade mig någon passus från Marx där han säger att "Maskineriet verkar dock inte endast som övermäktig konkurrent, ständigt på språng för att göra lönearbetaren överflödig. Det utnyttjas av kapitalet både agitatoriskt och avsiktligt som en mot arbetarna fientlig makt."

Nu talar han i främsta hand om teknologi i fabriken men går inte samma tanke att applicera på biblioteksvärlden? Är verkligen den teknologiska utvecklingen klassneutral och en objektiv historisk process med en färdigutstakad riktning? Eller måste man fråga sig vad teknologin fyller för funktion i dagsläget och hur den kan utnyttjas i framtiden?

Finns det inte en risk att beslutsfattare på högre nivå ser teknologin som ett möjligt sätt att skära ned på bibliotekspersonal och börja automatisera biblioteken? Att teknologin blir en "mot arbetarna fientlig makt"? Att utlåningsapparaterna kan ses som motivering till neddragningar då apparaterna tar över tidsödande uppgifter? Att lönearbetaren i förlängningen avsiktligt görs överflödig på det sätt Marx talar om?

Min mardröm hade varit högteknologiska bibliotek med en försvinnande liten personalstyrka som servar maskinerna/automaterna och där den (för många låntagare) nödvändiga personliga kontakten bortrationaliserats.

Håller ni med mig eller är jag ute och cyklar?

Kristian Schultz

Orvar slår huvudet på spiken

I decembernumret av Wanna play (BTJ:s nyhetsbrev om TV-spel) skriver Orvar Säfström skarpsinnigt ett inlägg i frågan om våldsamma TV-spel på biblioteken. Inlägget, kallat Vuxenspel på frammarsch?, är värt att återge i sin helhet.

"Om vi ska ha böcker på biblioteket ska det i alla fall inte vara sådana som sticker ut eller kan uppröra någon. Barnböcker, kokböcker och en och annan snäll roman får duga". En sådan inställning hade knappast accepterats av någon enda person i biblioteksvärlden. Men precis så låter det alltför ofta då det gäller spelutbudet på landets bibliotek. För ett år sedan skrev jag om detta här i nyhetsbrevet, men som jag ser det är det fortfarande ett problem att för många bibliotek gräver ned sig i åldersgränstänkandet och vingklipper sina spelavdelningar redan från start.

Låt mig därför poängtera igen att spel inte är någon barnföreteelse. Det finns utpräglade barnspel (även om många av dem tyvärr är rent skräp), men flera av de största, bästa och mest intressanta spelen riktar sig mot en vuxenpublik. Ingen ifrågasätter barnförbjudna filmer i DVD-avdelningen och litteraturen innehåller förstås allsköns otäckheter för den som lärt sig läsa. Spel har idag en tydlig märkning i PEGI-systemet och de flesta bibliotek har dessutom av rent praktiska skäl en åldersgräns för utlån av digitala medier. Om spelkulturen nu har ett existensberättigande på hyllorna ska den banne mig inte representeras av ett fåtal icke-typiska titlar. Visst finns det en risk att någon arg förälder eller välmenande kommunpolitiker misstycker, men bibliotekens roll kan väl ändå inte vara att stryka alla medhårs och till varje pris undvika konflikt (min kursivering)?"

Nej, att till varje pris undvika konflikt ska biblioteken och vi som bibliotekarier inte göra - vare sig det rör sig om TV-spel eller något annat. Snarare måste vi ofta flytta fram gränserna och utvidga gråzonerna för vårt bestånd och verksamhet (som i fallen med TV-spel, gratis filmvisning, book crossing och leksaker) och vara en levande arena för samhällskritik, underhållning och självbildning. Inte huka under högervindarnas snålblåst.

Våra ledstjärnor bör vara de bibliotekarier i USA som i Patriot Acts spår vägrade lämna ut låntagarnas uppgifter till FBI eller bibliotekarierna Jonas Aghed och Juan Vega på Brännkyrka gymnasium som vägrade ta in Forum för levande historias bok om förtryck under stalinistiska regimer (en bok som Åsa Linderborg mycket riktigt kallat ideologiskt motiverad: "Det illa dolda syftet är att giftstämpla all vänster. Idén om alla människors lika värde och att medborgarna ska dela lika på arbetet, makten och ägandet ska – om Upplysning Om Kommunismen (den nyliberala lobbygrupp som också ligger bakom skriften, min anm.) får tolkningsföreträde – göras synonymt med diktatur och blodbad.")

Bara döda bibliotekarier flyter med strömmen!

Kristian Schultz

Nyårslöften inför 2010!

Jag tänkte tipsa om vilka nyårslöften man kan lova sig själv att följa under nästkommande år.

Jag lovar att:

* vara en flitig biblioteksbesökare och låna, låna och sedan låna lite mer på mitt lokala bibliotek.

* inte kasta bort min röst under det kommande valet på en höger som hotar allt vad allmänningar heter med sin privatiseringsiver eller en tandlös socialdemokrati som parkerat i mitten utan politiska visioner bortom nästa SIFO-undersökning.

* läsa Naomi Kleins Chockdoktrinen och Beverly Silvers Forces of labor

* starta en proteststorm om mitt lokala bibliotek hotas av nedläggning

* citera Karl Marx minst en gång i månaden

* demonstrera mot nedskärningar och för en utbyggnad av välfärden

* ge ett godisregn i present till bibliotekarierna och assistenterna på mitt lokala bibliotek

* vägra vara tyst och knyta handen i fickan utan istället organisera mig

Kristian Schultz

Panta rhei

Läste i socialdemokratiska tidningen Folket i Eskilstuna (19/12) ett uttalande av ordförande i kultur- och fritidsförvaltningen där, Mona Kanaan (S). "Det är inte politiker och tjänstemän som ska bestämma vad som ska ingå i utbudet [på biblioteket], det ska bestämmas i samråd med människor i områdena."
Man kan tolka uttalandet hur man vill, men nog är det en tydlig släng åt bibliotekariens rätt att välja vad som ska köpas in till biblioteket?
Många yrkesroller är stadda i stark förändring just nu, bibliotekarierollen inte minst. Vissa säger si, andra säger så, och i alla kommuner vill man försöka driva verksamheten med så få bibliotekarier som möjligt. Om debatten bådar gott eller dåligt inför det nya året är svårt att säga. Men det är nog inte bara Trollhättanbor som har anledning att se dystert på vad som komma skall.
Mats Myrstener

Åter till verkligheten!

Den legendariske bibliotekschefen i Malmberget, Adolf Henriksson, satte upp den amerikanske företagskonsulten Kennings 31 teser till allmän beskådan i biblioteket i Malmberget . Utifrån dessa teser var det meningen att LKAB skulle styras enligt militärt mönster. Avslöjandet av teserna var en utlöstande orsak till den vilda strejk som bröt ut för idag 40-år sedan. Även Sara Lidmans bok Gruva spelade stor roll för strejken i malmfälten 1969. Sara Lidman skänkte självklart arvodet från pocketupplagan till strejkkassan.
Var finns dagens Adolf och Sara, författare och bibliotekarier som står upp mot orättvisor och sprider och ger röst åt det obekväma, det alternativa , det som kan förändra samhället och motverka de ökande klyforna?
Vilka bilder av verkligheten får en chans i mediabruset i dagens användarorienterade bibliotek?
Vad erbjuder vi egentligen brukarna att orientera sig i?

Ingrid Atlestam

En amerikansk bibliotekariedocka

Min dotter Aina köpte en amerikansk biblioteksdocka till oss när hon var i New York. En s.k. "Librarian action figure"! (klicka på bilden så blir den större)

Det är inte vilken docka som helst. Nancy Pearl är en mycket känd bibliotekarie från Seattle, har publicerat flera böcker om läslust, recensent och hängiven cyklist. Hon bestämde sig för att bli bibliotekarie när hon var tio år, och hon har en "femtiosidorsregel" som säger att hon läser femtio sidor, och har hon då inte blivit engagerad så lägger hon boken åt sidan. Hon tycker att ju äldre man blir, ju mindre tid har man att läsa dåliga böcker. Hon föreställer sig nog, precis som Jorge Luis Borges, paradiset som "a kind of library".

Hon har också jobbat hårt för ett projekt: Att hela Seattle skulle läsa samma bok och sedan diskutera den. "The role of the librarian is to make sense of the world of information" har hon sagt, och jämfört sig med Batmans kollega Batgirl, som förstås är bibliotekarie.

Dockan har en knapp i ryggen. Trycker man på den så lyfter Nancy på armen och pekfingret i en hyssjande gest. Nåja, får man väl säga, "nobody's perfect", och ränderna går tydligen aldrig ur den yrkesrollen på andra sidan Atlanten. Men entusiasmen går inte att ta fel på, och lite mer "action" än den s.k. "biblioteksnallen" är det i alla fall.

I USA finns enligt uppgift 2003, 124.000 bibliotek, och ca 400.000 bibliotekarier. Snacka om påtryckningsgrupp.

Mats Myrstener

Det starka "bibliotekspartiet"

Jag sitter och bläddrar i antologin Det starka biblioteket från 1993, en samling artiklar av förre bibliotekskonsulenten Bengt Hjelmqvist (1903-2005).
En av artiklarna handlar om femtioårsminnet av Valfrid Palmgrens utredning, den första statliga biblioteksutredningen 1911 som innebar ett utstakande av den statligt understödda folkbibliotekspolitik som förts i Sverige allt sedan dess. Jag fastnar för en rubrik i artikeln, från 1961, Man kan aldrig rationalisera bort bibliotekarien. All grundlig biblioteksverksamhet bygger på en "duktig bibliotekarie med personlighet, energi och kärlek till sin uppgift" skriver Bengt (med Palmgrens ord). På 1960-talet talades mycket om rationalisering av folkbibliotekens arbete. Det låter sällsynt välbekant. "Men det är viktigt att komma ihåg, att man aldrig kan bortrationalisera bibliotekarien", skriver Hjelmqvist. Det hjälper inte med all världens teknik i biblioteket, om inte bibliotekarien finns på plats. Bara på så sätt kan man "mångdubbla värdet av en bok- (eller media-) samling".
Man önskar t.ex. att stadsbibliotekarien i Lund skulle läsa Hjelmqvists artikel "De tre O:na" som skrevs till nya stadsbibliotekets invigning i Lund 1970. Det andas ödmjukhet inför uppgiften, de tre O:na står för bibliotekets tillkorta-
kommanden: allmänhetens okunnighet (om vad biblioteket står för), otillgängligheten (geografiskt och vad gäller öppettider), och otillräcklighet (som gäller media, rätt antal och av rätt slag). Han skriver också om "experimentbiblioteket", om bredden i verksamheten, de nya idéerna, visionerna. Men jag tror aldrig Bengt Hjelmqvist menade att experimenterandet skulle gå ut över bibliotekets personal?
En av Bengts mest uppskattade uppsatser handlade om "landet Bibliotopia", ett sorts upplyst idealsamhälle, lite av science fiction i biblioteksskrud. Inför det kommande EU-valet går det ju ganska bra för ett "enfrågeparti": Piratpartiet. Visserligen lär Hjelmqvist ha varit engagerad folkpartist, men i dagens bistra kulturklimat tror jag han hade bejakat ett nytt "enfrågeparti": Ett radikalt
"biblioteksparti". Vi är nog några stycken som gärna skulle vilja läsa det partiets program.
Bengt Hjelmqvist blev 102 år gammal, han hade sett hela 1900-talet och kunde med rätta vara stolt över vad folkbildning och folkbibliotek uträttat. Vem bland dagens debattörer tar upp hans fallna mantel i det nya milleniet?
Mats Myrstener

Släpp bibliotekarierna loss, det är vår!

Nya miljarder till arbetsmarknadspolitiska åtgärder istället för riktiga anställningar, ständigt denna kortsiktighet, i tron att allt blir bättre i morgon. Det är ju ingen brist på jobb som behöver göras vad gäller infrastruktur och offentlig sektor, så varför alla dess konstlade åtgärder?
Ta biblioteksvärlden som exempel, där det bara är personalens kreativitet som sätter gränser, om det bara funnes ekonomiskt utrymme då skulle vi.....
Låt oss få anställa alla arbetslösa bibliotekarier, låt biblioteken få växa andligen, låt oss få all den tid som behöva för att få fler att läsa mer, för att nu ta en gammal slogan. Låt oss äntligen få visa hur fantastiska bibliotek kan vara i obeskuret skick och med guldkant!
Dessutom skulle det kunna vara ett sätt att klara generationskiftet i biblioteksvärlden nu när så många snart går i pension. Man skulle få chansen till gott mentorskap och tid att föra vidare erfarenheter och tyst kunskap, allt det som det faktiskt inte går att läsa sig till.
Om sedan det kapitalistiska samhället återhämtar sig även denna gång, så blir det väl i värsta fall åter till sparbetingens vanliga vardag för biblioteken och då kan man ju välja att inte återbesätta tjänster vid pensionering allteftersom.
Släpp in de unga nu på jysta vilkor och låt det våras för biblioteken !

Ingrid Atlestam

Dags igen?

Kapitalismen är åter i kris och kommunerna börjar dra åt svångremmarna, eftersom man förväntar sig ett sviktande skatteunderlag och höjda socialbidragskostnader.
Man förbereder sig på att försörja ett växande antal fullt arbetsföra personer med skattemedel och för att klara det gör man ännu fler arbetslösa inom offentlig sektor. Smart va!
Biblioteken drar ner på öppettider och ännu fler bibliotekarier blir arbetslösa och får en alldeles egen coach på arbetsförmedlingen som säger att de måste ringa runt till alla bibliotek och tala om hur duktiga de är. Ett i alla bemärkelser lönlöst jobb, eftersom det är minst hundra duktiga sökande på varje ynka tjänst som till äventyr annonseras ut.
Men problemet är ju hur enkelt som helst, låt biblioteken få anställa alla dessa kompetenta medarbetare. Då får vi bibliotek med generösa öppettider och personal som har tid att bedriva en tillgänglig och uppsökande biblioteksverksamhet, ett måste nu när ännu fler kommmer att hänvisas till olika utbildningsinsatser och kraven på biblioteksservice ökar.
Givetvis behöver andra delar av offentlig sektor förstärkning på liknande sätt. Så satsa på alla de jobb som behöver göras inom skola, vård, omsorg och kultur istället för de nya miljarder som regeringen nu ger Arbetsförmedlingen för att upphandla coacher till arbetslösa för att hetsa dom att söka jobb som inte finns.
Ingrid Atlestam