I vårt arkivforskande under helgen hittade jag följande notis i en Internbulletin, ett TT-meddelande från 5 oktober 1977:
"Statskontorets försök att använda datorer för att rationalisera arbetet vid 15 vetenskapliga bibliotek i Sverige har misslyckats. En planerad vinst på en miljon kronor per år har blivit en förlust på 4,5 miljoner.
Detta dystra resultat konstaterar riksdagens revisorer i en granskning av Libris, ett datorbaserat informationssystem vid vetenskapliga bibliotek.
Det nedslående resultatet beror på brister i projektets organisation, för lite personal, tekniska brister i datasystemet och dålig personalutbildning.
För att Libris skall ha någon framtid måste projektet få en teknisk översyn och en ny målsättning."
Så gick det till på "den gamla goda tiden"! Försöksverksamheten med Libris inleddes 1972, i IT-ålderns verkliga barndom. Men det blev ju bättre allt efterhand.
Mats Myrstener
söndag 18 januari 2009
lördag 17 januari 2009
Bibliotek och befrielse
"Just published:
Information and liberation: Writings on the politics of information
and librarianship by Shiraz Durrani
Information and liberation is a retrospective collection of Shiraz
Durrani's articles and conference papers on the politics of
information. The book documents the struggle for progressive and
relevant information policies and practices over a period of 25 years in Kenya, Britain, and other countries. The book records also the vision, struggles and achievements of many progressive librarians and activists to develop a system and a society which can meet the
information, social and cultural needs of all, particularly those
marginalised by forces of capitalism and imperialism."
BiS har sedan många år kontakt med Shiraz, han har medverkat såväl i tidskriften bis, som i ett av föreningens seminarium vid bokmässan. Läs mer om hans nya bok och andra radikala biblioteksböcker via länken till LJP här i högermarginalen!
Ingrid Atlestam
Information and liberation: Writings on the politics of information
and librarianship by Shiraz Durrani
Information and liberation is a retrospective collection of Shiraz
Durrani's articles and conference papers on the politics of
information. The book documents the struggle for progressive and
relevant information policies and practices over a period of 25 years in Kenya, Britain, and other countries. The book records also the vision, struggles and achievements of many progressive librarians and activists to develop a system and a society which can meet the
information, social and cultural needs of all, particularly those
marginalised by forces of capitalism and imperialism."
BiS har sedan många år kontakt med Shiraz, han har medverkat såväl i tidskriften bis, som i ett av föreningens seminarium vid bokmässan. Läs mer om hans nya bok och andra radikala biblioteksböcker via länken till LJP här i högermarginalen!
Ingrid Atlestam
En "sann" historia?
Vad är egentligen sant? En av bibliotekens mest utlånade författare har fått löpa gatlopp, självförvållat eller ej, degraderats (?) av KB från Lz till Hc, och den urgamla filosofiska frågan om vad som är "sanning" dyker genast upp, som gubben i lådan. (Och här rör det sig inte ens om Tage Danielssons favorituttryck, "sanno- likt", nej "sant" ska det vara.)
En annan gubbe, författaren Ivar Lo-Johansson, som skrivit mer självbiografiskt än kanske någon annan författare, kallade sin första svit självbiografiska böcker för just "självbiografiska berättelser" (den första var den underbara Analfabeten, som handlade om hans far som var statare i Sörmland).
När Lo-Johansson på gamla dar började om med att skriva sitt liv, med boken "Pubertet", kallade han böckerna "Memoarer". De förra böckerna fick signum Hc tror jag, men de senare Gcz. Själv tyckte Ivar Lo att de alla var lika "sanna", och han var mycket missnöjd med att hans böcker stod på olika hyllor i biblioteket. Helst skulle alla hans böcker, som var över sextio inom alla möjliga genrer, stå på samma ställe i biblioteket. Och helst så centralt så möjligt så att låntagaren hittade dom utan problem. Snart kanske det blir verklighet, när ganla SAB-systemet går i graven?
Aksel Sandemose å sin sida, skrev en gång att han som barn sett en "randig häst" ute vid norska kusten, en "zebra" skulle vi väl kalla den. Han anklagades av illvilliga kritiker för lögn, medan däremot hans alter ego Espen Arnakkes mord på en sjöman på Newfoundland av en kritiker faktiskt påstods vara "sant". Sandemose dementerade aldrig den senare uppgiften, mån om sin publicitet, däremot menade han att historien med "zebran" var fullständigt sann. Den var det för honom - för honom var den (i varje fall som han mindes den som barn, bedyrade han) absolut "sann". Sanningen var nämligen alltid "subjektiv" och kunde aldrig vara något annat.
Så vi kanske ska vara lite mer försiktiga med vad som är "sant" eller inte? Och minnas Peps Perssons sångklassiker "Falsk matematik". Att ett plus ett är två, är väl i varje fall helt sant? Det är i alla fall enligt Peps vårt (samhällets) sätt att räkna som gör "den fattige så fattig, och den rike så förbannat rik". Och det senare gäller ju i varje fall författaren till "Gömda".
Att vi sen tycker att det är orättvist, eller helt OK, det är en helt annan sak.
Att nya bis-numret dyker upp till veckan är i varje fall sant. Tror jag.
Mats Myrstener
En annan gubbe, författaren Ivar Lo-Johansson, som skrivit mer självbiografiskt än kanske någon annan författare, kallade sin första svit självbiografiska böcker för just "självbiografiska berättelser" (den första var den underbara Analfabeten, som handlade om hans far som var statare i Sörmland).
När Lo-Johansson på gamla dar började om med att skriva sitt liv, med boken "Pubertet", kallade han böckerna "Memoarer". De förra böckerna fick signum Hc tror jag, men de senare Gcz. Själv tyckte Ivar Lo att de alla var lika "sanna", och han var mycket missnöjd med att hans böcker stod på olika hyllor i biblioteket. Helst skulle alla hans böcker, som var över sextio inom alla möjliga genrer, stå på samma ställe i biblioteket. Och helst så centralt så möjligt så att låntagaren hittade dom utan problem. Snart kanske det blir verklighet, när ganla SAB-systemet går i graven?
Aksel Sandemose å sin sida, skrev en gång att han som barn sett en "randig häst" ute vid norska kusten, en "zebra" skulle vi väl kalla den. Han anklagades av illvilliga kritiker för lögn, medan däremot hans alter ego Espen Arnakkes mord på en sjöman på Newfoundland av en kritiker faktiskt påstods vara "sant". Sandemose dementerade aldrig den senare uppgiften, mån om sin publicitet, däremot menade han att historien med "zebran" var fullständigt sann. Den var det för honom - för honom var den (i varje fall som han mindes den som barn, bedyrade han) absolut "sann". Sanningen var nämligen alltid "subjektiv" och kunde aldrig vara något annat.
Så vi kanske ska vara lite mer försiktiga med vad som är "sant" eller inte? Och minnas Peps Perssons sångklassiker "Falsk matematik". Att ett plus ett är två, är väl i varje fall helt sant? Det är i alla fall enligt Peps vårt (samhällets) sätt att räkna som gör "den fattige så fattig, och den rike så förbannat rik". Och det senare gäller ju i varje fall författaren till "Gömda".
Att vi sen tycker att det är orättvist, eller helt OK, det är en helt annan sak.
Att nya bis-numret dyker upp till veckan är i varje fall sant. Tror jag.
Mats Myrstener
fredag 16 januari 2009
Två nya hemsidor
Kolla in de här två nya hemsidorna. HISS (humanistiska bibliotek i Stor-Stockholm), och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (som till stora delar gjorts av bis medarbetare Kalle Laajala):
http://www.hissbiblioteken.se/
http://www.arbark.se/
Mats Myrstener
http://www.hissbiblioteken.se/
http://www.arbark.se/
Mats Myrstener
Det mångspråkiga biblioteket – utveckling av interkulturella mötesplatser
Bland länkarna i högernmarginalen finns nu en ny, Mångspråkiga biblioteket. Det är en så kallad Ning, en början till en samlingsplats för allt och alla som är engagerade i att skapa Det mångspråkiga biblioteket. Klicka, läs och engagera dig i detta för folkbiblioteken och demokratin livsviktiga uppdrag!
Ingrid Atlestam
Ingrid Atlestam
I vems intresse?
Press Display, denna databas med ett urval tidningar från stora delar av världen i fulltext, vem ligger bakom den egentligen? Hur bekostas den, betalar tidningarna för att vara med eller får det betalt? För vem är den tänkt med det till synes något slumpartade urvalet? Ibland landets ledande tidningar, ibland udda landsortstidningar, inte sällan konservativa och alltid Wall Steet Journal. För vem i vems intresse och vem tjänar pengar på detta?
På webbplatsen få man inga ledtrådar, någon som vet något, eller köper biblioteken detta bara för att "ha nåt" på så många språk som möjligt, utan att se vad det är för gris som ligger i säcken??? Och att just gris är kanske inte alls vad de tilltänkta läsarna vill ha!
OSA!
Ingrid Atlestam
På webbplatsen få man inga ledtrådar, någon som vet något, eller köper biblioteken detta bara för att "ha nåt" på så många språk som möjligt, utan att se vad det är för gris som ligger i säcken??? Och att just gris är kanske inte alls vad de tilltänkta läsarna vill ha!
OSA!
Ingrid Atlestam
Var finns den socialdemokratiska idédebatten?
Var finns idédebatten inom arbetarrörelsen och socialdemokratin idag kan man fråga sig? En gång fanns den inom socialdemokratiska studentförbundet och andra studentrörelser, som Clarté och Den Yngre gubben/Laboremus i Lund. Efter Olof Palmes död 1986 känns det som om den idédebatten somnat av totalt?
Idéhistorikern Crister Skoglund tecknar i nya boken Från smedja till sambandscentral studentförbundets historia, som en tidig ”think-tank” för arbetarrörelsen, och frågar sig vad som kom efter 1970? Den socialdemokratiska tidningspressen är ett annat sorgebarn, en gång en tät skog av tidningar över hela landet, idag en allt glesare dunge. Akademikerna och forskarna inom rörelsen skildras med några intervjuer av redaktören Hanna Finmo. Finns det något till vänster om Stig-Björn Ljunggren och Widar Andersson? S-kvinnors nätverk Feministas? (Tillkommet som ett "alternativ" till Feministiskt initiativ.) Kan en politik utan idéer fungera undrar man? Hur går det med det demokratiska samtalet då?
Förlaget Premiss som ger ut boken, är knutet till arbetarrörelsen och ingår i tankesmedjan Arenagruppen, tillsammans med tidskriften Arena och bokförlaget Atlas. Därifrån intervjuas redaktören Håkan A. Bengtsson och ABF-Stockholms chef Göran Eriksson. LO:s Rättviseutredning, som det idag inte talas så mycket om, kommenteras också.
Mats Myrstener
Idéhistorikern Crister Skoglund tecknar i nya boken Från smedja till sambandscentral studentförbundets historia, som en tidig ”think-tank” för arbetarrörelsen, och frågar sig vad som kom efter 1970? Den socialdemokratiska tidningspressen är ett annat sorgebarn, en gång en tät skog av tidningar över hela landet, idag en allt glesare dunge. Akademikerna och forskarna inom rörelsen skildras med några intervjuer av redaktören Hanna Finmo. Finns det något till vänster om Stig-Björn Ljunggren och Widar Andersson? S-kvinnors nätverk Feministas? (Tillkommet som ett "alternativ" till Feministiskt initiativ.) Kan en politik utan idéer fungera undrar man? Hur går det med det demokratiska samtalet då?
Förlaget Premiss som ger ut boken, är knutet till arbetarrörelsen och ingår i tankesmedjan Arenagruppen, tillsammans med tidskriften Arena och bokförlaget Atlas. Därifrån intervjuas redaktören Håkan A. Bengtsson och ABF-Stockholms chef Göran Eriksson. LO:s Rättviseutredning, som det idag inte talas så mycket om, kommenteras också.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)