Begreppet ”folkhem” blev känt 1928 i ett tal av socialdemokraternas ledare Per Albin Hansson, men begreppet var inte nytt och har en intressant förhistoria, där det först kom att användas i en socialkonservativ kontext (”Volksheim”), i Tyskland. Idéhistorikern Henrik Björck från Göteborg undersöker i en ny bok (Folkhemsbyggare, Atlantis) begreppets rötter, som efter sekelskiftet delar sig i en socialkonservativ-nazistisk led, och en socialliberal/socialdemokratisk.
Viktig för ”folkhemmets” eller välfärdsstatens utveckling i Sverige blev det man inom forskningen kallat den ”sociale ingenjören”. Till dessa brukar räknas paret Gunnar och Alva Myrdal på 1930-talet, och boken ”Kris i befolkningsfrågan”, som inte minst inspirerats av det amerikanska management-tänkandet. Björck följer dessa innovatörer ända tillbaka till förra sekelskiftet och de många socialliberala och –konservativa föreningar som då engagerade sig i den akuta ”sociala frågan” i Sverige. Utvecklingen av de svenska folkbiblioteken kom parallellt att spela en stor roll i 1900-talets välfärdssamhälle, från filantropiska försök som läsrummen i Göteborg, och Adolf Fredriks folkhems bibliotek i Stockholm, till etablerandet av de stora stadsbiblioteken från 1930-talet och framåt.
Idag ställs vi bibliotekarier inför utmaningen att tjäna nya herrar. Att folkhemmet av anno dazumal är på väg ut noterar historikern Jenny Andersson i en annan bok, När framtiden redan hänt. Socialdemokratin och folkhemsnostalgin (Ordfront). Ändå har Sverige en stor offentlig sektor, procentuellt större än de flesta andra länder. De som idag driver folkhemspolitik, och väldigt framgångsrikt, är de nya moderaterna. Så termen, och dess konnotationer, är märkbart svårutrotad, trots alla belackare.
Mats Myrstener
tisdag 21 april 2009
lördag 18 april 2009
Språkets makt och vanmakt
Vad är folkbibliotekens uppdrag? Efter att ha bläddrat i informationsteoretikern Carol Collier Kuhlthaus Seeking meaning som är obligatorisk läsning på biblioteks- och informationsvetenskapsutbildningen, så inser jag att det inte är riktigt vad jag trodde att det var. Alltså, att söka mening på ett forsknings- och ett folkbibliotek. Det kanske inte är samma sak?
En sak som skiljer åt är nämligen att folkbiblioteken sysslar med skönlitteratur. Att arbeta med skönlitteraturen och språket, på alla möjliga sätt och nivåer, borde därför vara ett prioriterat "uppdrag", gärna i samarbete med skola, bokhandel, författare, och andra intressenter.
Jag tar mig friheten att citera ur Rolf Alsings Tunströmbok igen: "att till sist bli seende och förstå det levande ordets makt - och vanmakt."
Mats Myrstener
En sak som skiljer åt är nämligen att folkbiblioteken sysslar med skönlitteratur. Att arbeta med skönlitteraturen och språket, på alla möjliga sätt och nivåer, borde därför vara ett prioriterat "uppdrag", gärna i samarbete med skola, bokhandel, författare, och andra intressenter.
Jag tar mig friheten att citera ur Rolf Alsings Tunströmbok igen: "att till sist bli seende och förstå det levande ordets makt - och vanmakt."
Mats Myrstener
onsdag 15 april 2009
För gamla djärva mål!
Vad ska vi med dessa nya statliga kulturpolitiska mål till? I all sin gråbleka blodfattiga byråkratiska framtoning är de absolut intetsägande jämfört med de nu gällande, den enda funktion de kommer att fylla är som damsamlare. Det handlar bara om alliansregeringens behov av att pissa in ett eget revir inom den bångstyriga ! Jämför! Ingen tvekan om vilka mål som inspirerar, ställer krav och breddar kulturvärlden.
Låt oss istället ta strid för att behålla de gamla målen i 1996 års version, det räcker att eventuellt revidera några av undertexterna. Det finns inget behov av den nya byråkratprodukten som ju dessutom inskränker sig till att gälla den statliga kulturpolitiken.
Kommunalt och på landstingsnivå och för privat bruk kan vi alltså hålla fast vid de gamla nationella kulturpolitiska målen. Sedan kan vi ta strid för att de ska antas av EU och FN, så kan de sitta där med sina statliga haranger i Kungliga huvudstaden!
Ingrid Atlestam
Låt oss istället ta strid för att behålla de gamla målen i 1996 års version, det räcker att eventuellt revidera några av undertexterna. Det finns inget behov av den nya byråkratprodukten som ju dessutom inskränker sig till att gälla den statliga kulturpolitiken.
Kommunalt och på landstingsnivå och för privat bruk kan vi alltså hålla fast vid de gamla nationella kulturpolitiska målen. Sedan kan vi ta strid för att de ska antas av EU och FN, så kan de sitta där med sina statliga haranger i Kungliga huvudstaden!
Ingrid Atlestam
Släpp bibliotekarierna loss, det är vår!
Nya miljarder till arbetsmarknadspolitiska åtgärder istället för riktiga anställningar, ständigt denna kortsiktighet, i tron att allt blir bättre i morgon. Det är ju ingen brist på jobb som behöver göras vad gäller infrastruktur och offentlig sektor, så varför alla dess konstlade åtgärder?
Ta biblioteksvärlden som exempel, där det bara är personalens kreativitet som sätter gränser, om det bara funnes ekonomiskt utrymme då skulle vi.....
Låt oss få anställa alla arbetslösa bibliotekarier, låt biblioteken få växa andligen, låt oss få all den tid som behöva för att få fler att läsa mer, för att nu ta en gammal slogan. Låt oss äntligen få visa hur fantastiska bibliotek kan vara i obeskuret skick och med guldkant!
Dessutom skulle det kunna vara ett sätt att klara generationskiftet i biblioteksvärlden nu när så många snart går i pension. Man skulle få chansen till gott mentorskap och tid att föra vidare erfarenheter och tyst kunskap, allt det som det faktiskt inte går att läsa sig till.
Om sedan det kapitalistiska samhället återhämtar sig även denna gång, så blir det väl i värsta fall åter till sparbetingens vanliga vardag för biblioteken och då kan man ju välja att inte återbesätta tjänster vid pensionering allteftersom.
Släpp in de unga nu på jysta vilkor och låt det våras för biblioteken !
Ingrid Atlestam
Ta biblioteksvärlden som exempel, där det bara är personalens kreativitet som sätter gränser, om det bara funnes ekonomiskt utrymme då skulle vi.....
Låt oss få anställa alla arbetslösa bibliotekarier, låt biblioteken få växa andligen, låt oss få all den tid som behöva för att få fler att läsa mer, för att nu ta en gammal slogan. Låt oss äntligen få visa hur fantastiska bibliotek kan vara i obeskuret skick och med guldkant!
Dessutom skulle det kunna vara ett sätt att klara generationskiftet i biblioteksvärlden nu när så många snart går i pension. Man skulle få chansen till gott mentorskap och tid att föra vidare erfarenheter och tyst kunskap, allt det som det faktiskt inte går att läsa sig till.
Om sedan det kapitalistiska samhället återhämtar sig även denna gång, så blir det väl i värsta fall åter till sparbetingens vanliga vardag för biblioteken och då kan man ju välja att inte återbesätta tjänster vid pensionering allteftersom.
Släpp in de unga nu på jysta vilkor och låt det våras för biblioteken !
Ingrid Atlestam
Som ett bibliotek är min älskades själ
Däckad av en otäck förkylning har jag sträckläst Rolf Alsings Tunströmbiografi Prästunge och maskrosboll (2003), som jag fann förvånansvärt välskriven och full av litteraturvetenskap-
liga iakttagelser. En dikt som refereras, ur denne otroligt fine värmlännings rika produktion är denna:
Som ett bibliotek är min älskades själ
men hon rör sig som en hind
Ögonen är Platons skrifter
Angelos Majsång är hennes läppar
Över tungspetsen rör sig Amor och Bacchus
och Georgican med sina goda råd
för lantbruk och biskötsel är hennes bröst
doftande av timjan och lavendel
Kan det sägas bättre?
Mats Myrstener
liga iakttagelser. En dikt som refereras, ur denne otroligt fine värmlännings rika produktion är denna:
Som ett bibliotek är min älskades själ
men hon rör sig som en hind
Ögonen är Platons skrifter
Angelos Majsång är hennes läppar
Över tungspetsen rör sig Amor och Bacchus
och Georgican med sina goda råd
för lantbruk och biskötsel är hennes bröst
doftande av timjan och lavendel
Kan det sägas bättre?
Mats Myrstener
söndag 12 april 2009
Politik är att välja
I sin krönika i BBL nr 3 ifrågasätter Annina Rabe det kloka i att välja Inga Lundén till Svensks biblioteksförenings ordförande eftersom hon är chef för Stockholms stadsbibliotek.
Det är lätt att instämma i farhågorna. Är det verkligen realistiskt att tro sig palla för att sitta på två så tunga, men kanske inte alltid så stadiga, stolar. Att Stockholms Stadsbibliotek, inte utan problem och ifrågasättande genomgår tuffa förändringar har man kunnat läsa i pressen, och nybygge blir det väl åxå så småningom. Detta kräver väl sin kvinna?
Svensk Biblioteksförening behöver i dessa kapitalismens yttersta dagar en militant och drivande ordförande som är fristående från bindningar till en så stor aktör i biblioteksvärlden som Stockholms stadsbibliotek.
Hur ska annars SB kunna uttala som om vad som händer på SSB?
Nog måste i detta land finnas en "utomstående" väl så lämpad person? Leif Pagrotsky, Margareta Winberg, Göran Greider, Alexandra Pascalidou, Lotta Grönning, .........är de tillfrågade?
Ingrid Atlestam
Det är lätt att instämma i farhågorna. Är det verkligen realistiskt att tro sig palla för att sitta på två så tunga, men kanske inte alltid så stadiga, stolar. Att Stockholms Stadsbibliotek, inte utan problem och ifrågasättande genomgår tuffa förändringar har man kunnat läsa i pressen, och nybygge blir det väl åxå så småningom. Detta kräver väl sin kvinna?
Svensk Biblioteksförening behöver i dessa kapitalismens yttersta dagar en militant och drivande ordförande som är fristående från bindningar till en så stor aktör i biblioteksvärlden som Stockholms stadsbibliotek.
Hur ska annars SB kunna uttala som om vad som händer på SSB?
Nog måste i detta land finnas en "utomstående" väl så lämpad person? Leif Pagrotsky, Margareta Winberg, Göran Greider, Alexandra Pascalidou, Lotta Grönning, .........är de tillfrågade?
Ingrid Atlestam
Fantasin åter till makten!
I väntan på bis nästa nummer kan man fynda i BBLs senaste nummer och instämma i Jan Ristarps krav på mer pengar och mer kreativt tänkande när det gäller biblioteksfrågan i Kulturutredningen.
BiS har länge drivit frågan om en nationell bibliotekspolitik. Genom förslaget att KB får ett samlat ansvar finns det äntligen en förutsättning för att vi ska få såväl en bibliotekspolitik som en målsättning för det allmänna biblioteksväsendet.
Dock är det av största vikt att detta nya uppdrag för KB formuleras så att folkbibliotekens, från forskningsbiblioteken mycket skilda uppdrag, tydliggörs och får möjlighet att utvecklas. Det handlar något förenklat om tillgängligörande i kontrast till KBs bevarandeuppdrag, samt folkbibliotekens så kallade kulturuppgift, uppsökande arbete, ansvar för biblioteksservice till funktionshindrade, media på alla språk som talas i landet, verksamhet för barn och unga samt funktion som "medborgarkontor" och mötesplats. Allt detta tillsammans är folkbiblioteken unika uppdrag som måste lyftas fram och garanteras högsta prioritet. Det är just komplexiteten som är folkbibliotekens "affärside". Därtill kommer skolbiblioteken på alla utbildningsstadier, de bör väl åxå innefattas i detta nya nationella uppdrag.
Det är även lätt att instämma i Jan Ristarps kritik av kulturutredningens bleka byråkratiska menlöshet jämfört med utredningen Ny kulturpolitik från 1972,liksom slutsatsen att detta med att "motverka kommersialismens negativa verkningar" är viktigare än någonsin.
Mer fantasi, mindre byråkrati!
Ingrid Atlestam
BiS har länge drivit frågan om en nationell bibliotekspolitik. Genom förslaget att KB får ett samlat ansvar finns det äntligen en förutsättning för att vi ska få såväl en bibliotekspolitik som en målsättning för det allmänna biblioteksväsendet.
Dock är det av största vikt att detta nya uppdrag för KB formuleras så att folkbibliotekens, från forskningsbiblioteken mycket skilda uppdrag, tydliggörs och får möjlighet att utvecklas. Det handlar något förenklat om tillgängligörande i kontrast till KBs bevarandeuppdrag, samt folkbibliotekens så kallade kulturuppgift, uppsökande arbete, ansvar för biblioteksservice till funktionshindrade, media på alla språk som talas i landet, verksamhet för barn och unga samt funktion som "medborgarkontor" och mötesplats. Allt detta tillsammans är folkbiblioteken unika uppdrag som måste lyftas fram och garanteras högsta prioritet. Det är just komplexiteten som är folkbibliotekens "affärside". Därtill kommer skolbiblioteken på alla utbildningsstadier, de bör väl åxå innefattas i detta nya nationella uppdrag.
Det är även lätt att instämma i Jan Ristarps kritik av kulturutredningens bleka byråkratiska menlöshet jämfört med utredningen Ny kulturpolitik från 1972,liksom slutsatsen att detta med att "motverka kommersialismens negativa verkningar" är viktigare än någonsin.
Mer fantasi, mindre byråkrati!
Ingrid Atlestam
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
