Min kollega Hans gick igår och hämtade en bokpacke från förlaget Leopard, med adress på Södermalm i Stockholm. Förlaget, som numera ger ut Henning Mankells böcker, har en vänsterprofil på sin utgivning, och i den nya packen hittade jag överst andra delen av Kjell Östbergs nya Palmebiografi, vackert illustrerad.
Den andra delen, När vinden vände, behandlar samma tid som BiS första sjutton år i verksamhet: 1969-1986. Tillsammans med den första delen, I takt med tiden, ger den en bred och mångfacetterad bild av Olof Palme och hans tid, i politisk uppgång och nedgång.
I bokhögen från Leopard hittade jag också ofrånkomligen två böcker om finanskrisen: ekonomnobelpristagaren Paul Krugmans bok Krisen, en vass vidräkning med kapitalismens framgångar och misslyckanden, framförallt dess oförmåga att lära av sina egna misstag. Men också Loretta Napoleonis bok Skurkkapitalismen, hur "bedragare, hallickar och maffiakungar påverkar världsekonomin". Titeln talar för sig själv. Det är ju rofferiets och de höga bonusarnas tid.
Men här finns också ett uppfordrande "brev till socialdemokraterna" med den ödesmättade titeln: Snart går vi utan er. Till partiets 120-åriga jubileum kommer en allt annat än smickrande bok . Redaktörer är Jens Lundberg och Daniel Suhonen från SSU:s tidning Tvärdrag, författarna aktivister och politiskt intresserade av alla schatteringar. Den socialdemokratiska kräftgången och förmågan att fjärma sig från sina egna gräsrötter upplevs av författarna som högst bekymrande.
Underst i högen ligger finske historikern Aapo Roselius bok om finska inbördeskrigets eftermäle, när den vita armén massakrerade över tjugo tusen människor, civila och soldater som haft kontakter med de röda. En "straffaktion som i hänsynslöshet söker sin like i Europas moderna historia". Nu kan den äntligen berättas i all sin grymhet. Boken heter I bödlarnas fotspår.
Dessutom puffar jag härmed för Andreas Malms bok Hatet mot muslimer (Atlas förlag), om islamofobin i världen, och Jan Jörnmarks vackra fotobok om det söndervittrande folkhemmet: Övergivna platser, två (Historiska media). Sällan har det svenska folkhemmets sönderfall skildrats så vackert som i denna bok.
Mats Myrstener
tisdag 31 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Hur mår du?
Alarmerande rapporter i media brukar tala om hur dåligt vi mår. Professor Lars Dencik (socialpsykologi) tycker tvärtom, när han intervjuades igår i SvD. Fast rubriksättaren spinner ändå vidare på temat: "Därför ligger Sverige i må-dåligt-toppen". (Fast Dencik understryker att det är just det vi inte gör. Men vissa myter är väldigt svåra att knäcka.)
När jag själv känner mig nere brukar jag titta i min klippsamling "roliga och uppmuntrande klipp". Där trängs rubriker som "Sverige mest blandat i Europa" (om mångkultur, Metro 12/11 -02), Svensk barnomsorg får beröm av OECD (Metro, 15/6 -01), Svenska mammor mår bäst i världen (AB, 9/5 -01), Svenska män mest jämställda i Europa (AB 7/10 -08), Sverige näst bäst på bistånd (DN 6/12 -08), osv, osv.
Omvärlden har alltid avundsjukt velat nålsticka oss med att vi är världens mest självmordsbenägna, promiskuösa, och olyckliga folk. Dencik menar att det är just för att Sverige är så jämställt, demokratiskt, bra på statistik, och öppet i flera bemärkelser, som vi hamnar högt i undersökningarna. Vi talar gärna om att vi mår dåligt, vi har alltid dåligt samvete för att vi gör för lite, och vi överbeskyddar barnen. När två danskar träffas säger de glatt "Har du det gott?" Eftersom svaret alltid är ja, antas danskarna vara världens lyckligaste folk.
Men Dencik medger lite bekymrat att vi är ändå "olyckliga på en väldigt hög nivå". Att antalet ensamhushåll i Stockholm är så högt är t.ex. en fingervisning om att vi nog i gemen är ganska ensamma idag, om man jämför med gamla tider.
Han tycker att vi lever i en "lamentationskultur", att vi klagar alldeles för mycket. Media, inte minst kvällspressen, har upphöjt denna klago- och avundskultur till dygd. Istället för att klaga borde vi försöka ta tag i problemen och försöka förändra dom. Att han har ett förflutet inom 68-vänstern förvånar väl inte?
Själv skulle jag ibland vilja starta en tidning med bara positiva nyheter. En sån skulle jag själv gärna vilja läsa, nu när man knappt vågar öppna tidningen utan att få ett slaganfall. En tidning som ger bakgrund och fördjupning och förklaring. Som ger lite historiska perspektiv. Kunskap om oss själva och vår omvärld, på ett djupare plan, som jag tror är grunden för verklig förändring.
Och hjälper inte det så kan man alltid lyssna till Sibelius Valse triste som jag gjorde i morse. Eller läsa nya numret av bis som kommer snart. Så känner man sig genast lite bättre till mods.
Mats Myrstener
När jag själv känner mig nere brukar jag titta i min klippsamling "roliga och uppmuntrande klipp". Där trängs rubriker som "Sverige mest blandat i Europa" (om mångkultur, Metro 12/11 -02), Svensk barnomsorg får beröm av OECD (Metro, 15/6 -01), Svenska mammor mår bäst i världen (AB, 9/5 -01), Svenska män mest jämställda i Europa (AB 7/10 -08), Sverige näst bäst på bistånd (DN 6/12 -08), osv, osv.
Omvärlden har alltid avundsjukt velat nålsticka oss med att vi är världens mest självmordsbenägna, promiskuösa, och olyckliga folk. Dencik menar att det är just för att Sverige är så jämställt, demokratiskt, bra på statistik, och öppet i flera bemärkelser, som vi hamnar högt i undersökningarna. Vi talar gärna om att vi mår dåligt, vi har alltid dåligt samvete för att vi gör för lite, och vi överbeskyddar barnen. När två danskar träffas säger de glatt "Har du det gott?" Eftersom svaret alltid är ja, antas danskarna vara världens lyckligaste folk.
Men Dencik medger lite bekymrat att vi är ändå "olyckliga på en väldigt hög nivå". Att antalet ensamhushåll i Stockholm är så högt är t.ex. en fingervisning om att vi nog i gemen är ganska ensamma idag, om man jämför med gamla tider.
Han tycker att vi lever i en "lamentationskultur", att vi klagar alldeles för mycket. Media, inte minst kvällspressen, har upphöjt denna klago- och avundskultur till dygd. Istället för att klaga borde vi försöka ta tag i problemen och försöka förändra dom. Att han har ett förflutet inom 68-vänstern förvånar väl inte?
Själv skulle jag ibland vilja starta en tidning med bara positiva nyheter. En sån skulle jag själv gärna vilja läsa, nu när man knappt vågar öppna tidningen utan att få ett slaganfall. En tidning som ger bakgrund och fördjupning och förklaring. Som ger lite historiska perspektiv. Kunskap om oss själva och vår omvärld, på ett djupare plan, som jag tror är grunden för verklig förändring.
Och hjälper inte det så kan man alltid lyssna till Sibelius Valse triste som jag gjorde i morse. Eller läsa nya numret av bis som kommer snart. Så känner man sig genast lite bättre till mods.
Mats Myrstener
onsdag 25 mars 2009
Vad vill BiS?
Vid årsmötet i Borås 13 mars 2009 antog föreningen Bibliotek i Samhälle ett nytt program, som inleds så här:
"Föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) vill på socialistisk grund – men partipolitiskt obunden – verka för ett demokratiskt samhälle och ett biblioteksväsen till för alla. För BiS representerar socialismen idén om mänsklig frigörelse och utveckling, baserad på jämlik fördelning av materiella, sociala och kulturella tillgångar. BiS vill genom kampen för ett progressivt biblioteksväsen motverka klyftor och orättvisor nationellt och internationellt.
Föreningen BiS skall genom tidskriften bis och i andra sammanhang initiera och delta i biblioteks-, kultur- och samhällsdebatten. Föreningen skall genom mötesverksamhet, sin webbplats och på andra digitala arenor, utveckla och fördjupa biblioteksfrågorna ideologiskt och kunskapsmässigt. ................"
Läs den spännande fortsättningen på föreningens webbplats eller i bis nr 1/09 som du snart har i brevlådan, för självklart är du prenumerant på det enda vänsteralternativet i biblioteksdebatten!
Ingrid Atlestam
"Föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) vill på socialistisk grund – men partipolitiskt obunden – verka för ett demokratiskt samhälle och ett biblioteksväsen till för alla. För BiS representerar socialismen idén om mänsklig frigörelse och utveckling, baserad på jämlik fördelning av materiella, sociala och kulturella tillgångar. BiS vill genom kampen för ett progressivt biblioteksväsen motverka klyftor och orättvisor nationellt och internationellt.
Föreningen BiS skall genom tidskriften bis och i andra sammanhang initiera och delta i biblioteks-, kultur- och samhällsdebatten. Föreningen skall genom mötesverksamhet, sin webbplats och på andra digitala arenor, utveckla och fördjupa biblioteksfrågorna ideologiskt och kunskapsmässigt. ................"
Läs den spännande fortsättningen på föreningens webbplats eller i bis nr 1/09 som du snart har i brevlådan, för självklart är du prenumerant på det enda vänsteralternativet i biblioteksdebatten!
Ingrid Atlestam
Gunnar Bergström ber om ursäkt
Gunnar Bergström var 1978 ordförande i Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea, och reste tillsammans med Jan Myrdal i landet. Han tog många fotografier, som han nu samlat till en bok med titeln Living hell. Den ges ut i samarbete med ett dokumentationscenter i Phnom Penh, DC-Cam.
"Mindre än ett år efter resan 1978 förstod jag att vi haft fel" säger han i senaste numret av DIK-Forum (2009:2). Nu har han återvänt, och bett sina kambodjanska värdar om ursäkt för att han lät sig utnyttjas i PR-syfte av diktatorn Pol Pot.
Youk Chhang, som leder DC-Cam säger: "För det första brukar en västerlänning aldrig erkänna att han haft fel. Och om han trots allt gör det, så brukar han aldrig be om ursäkt. Gunnar är den förste."
Man önskar att fler skulle ha det modet.
(Läs också artikeln i samma nr om de kambodjanska palmbladsskrifterna på Nationalbiblioteket i Phnom Penh, av vilka bara ett fåtal undgick att förstöras av Pol Pot-regimen.)
Mats Myrstener
"Mindre än ett år efter resan 1978 förstod jag att vi haft fel" säger han i senaste numret av DIK-Forum (2009:2). Nu har han återvänt, och bett sina kambodjanska värdar om ursäkt för att han lät sig utnyttjas i PR-syfte av diktatorn Pol Pot.
Youk Chhang, som leder DC-Cam säger: "För det första brukar en västerlänning aldrig erkänna att han haft fel. Och om han trots allt gör det, så brukar han aldrig be om ursäkt. Gunnar är den förste."
Man önskar att fler skulle ha det modet.
(Läs också artikeln i samma nr om de kambodjanska palmbladsskrifterna på Nationalbiblioteket i Phnom Penh, av vilka bara ett fåtal undgick att förstöras av Pol Pot-regimen.)
Mats Myrstener
tisdag 24 mars 2009
ALMA-priset till Tamer Institute!
Föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) har efter förmåga (och i samarbete med Diakonia) understött årets ALMA-pristagare Tamer Intitute. I nr 1(09) av bis som snart är på väg till tryckeriet skriver Britt Isaksson en artikel om projektet. Här ett citat ur den artikeln:
”Tamer Institute ligger mitt i Ramallahs nerslitna kommersiella centrum bland småaffärer, utan skylt, med en smal dörr in till barnbiblioteket i nedervåningen och forskning, förlag, kontor och datorer ovanpå. Trångt, vänligt och välorganiserat mitt i röran med affischer, broschyrer, klistermärken och mängder av böcker inför årets läskampanj som alltid kulminerar i april med National Reading Week. I år med mottot ’One People One Story’ Detta obemärkta läge räddade nog Tamer från den förstörelse som drabbat Ramallahs övriga institutioner av israelisk militär från och till sedan 2000. Men man vill gärna få större svängrum och har ett löfte om ett renoverat k-märkt hus av Ramallah stad. När det nu kan infrias.”
Fler lästips:
www.tamerinst.org
www.children-literature.edu.ps
- Sven Hallonsten i bis 2007:3 samt artiklar i 2007:1 & 2
- Britt Isaksson. Reading for Life .Sida Evaluation 04/26
Reading for life under occupation. Impact Assessment Diakonia 2008(ej publ.)
- Britt Isaksson. ”Barnböcker under belägring” Opsis 2004:2
- Ulla Lundqvist. Pippi i Palestina. bis 2002:2
Artiklarna i bis kan läsas på nätet: www.foreningenbis.org/tidskr.html
Lennart Wettmark
”Tamer Institute ligger mitt i Ramallahs nerslitna kommersiella centrum bland småaffärer, utan skylt, med en smal dörr in till barnbiblioteket i nedervåningen och forskning, förlag, kontor och datorer ovanpå. Trångt, vänligt och välorganiserat mitt i röran med affischer, broschyrer, klistermärken och mängder av böcker inför årets läskampanj som alltid kulminerar i april med National Reading Week. I år med mottot ’One People One Story’ Detta obemärkta läge räddade nog Tamer från den förstörelse som drabbat Ramallahs övriga institutioner av israelisk militär från och till sedan 2000. Men man vill gärna få större svängrum och har ett löfte om ett renoverat k-märkt hus av Ramallah stad. När det nu kan infrias.”
Fler lästips:
www.tamerinst.org
www.children-literature.edu.ps
- Sven Hallonsten i bis 2007:3 samt artiklar i 2007:1 & 2
- Britt Isaksson. Reading for Life .Sida Evaluation 04/26
Reading for life under occupation. Impact Assessment Diakonia 2008(ej publ.)
- Britt Isaksson. ”Barnböcker under belägring” Opsis 2004:2
- Ulla Lundqvist. Pippi i Palestina. bis 2002:2
Artiklarna i bis kan läsas på nätet: www.foreningenbis.org/tidskr.html
Lennart Wettmark
Grattis Barbro!
"Bibliotekarien och enhetschefen Barbro Bolonassos, vid Fisksätra biblioteket i Nacka, får Greta Renborgs pris för marknadsföring. Barbro får priset för "ett imponerande, idogt och långsiktigt interkulturellt biblioteksarbete som satt människan och språket i fokus. Barbro Bolonassos har gjort Fisksätra bibliotek till en ockuperad frizon!". Priset på 25 000 kronor delas ut under Biblioteksdagarna i Uppsala i maj."
BiS gratulerar en av sina mest aktiva medlemmar till en mycket välförtjänt utmärkelse! Senast på föreningens årsmöte i Borås för två veckor sedan berättade Barbro om sitt arbete i Fisksätra.
Ingrid Atlestam
BiS gratulerar en av sina mest aktiva medlemmar till en mycket välförtjänt utmärkelse! Senast på föreningens årsmöte i Borås för två veckor sedan berättade Barbro om sitt arbete i Fisksätra.
Ingrid Atlestam
söndag 22 mars 2009
Simma lugnt!
Säga vad man vill om engelsmännen, men de har varit med förr! En engelsk bibliotekarie i Northumberland hittade en affisch från andra världskriget, som nu blivit en storsäljare i öriket. "Keep calm and carry on!" Man ser den på témuggar och t-shirts överallt i Storbritannien, det är bara att gå in på nätet och kolla.
Vi har alla våra olika sätt att ta oss igenom kriser, i England gör man det som alltid med tillkämpat lugn och en "stiff upper lip".
Fransmännen går ut och demonstrerar; tyskarna, som är livrädda för konflikter, lägger pannorna i djupa bekymrade veck och bildar politiska "stora koalitioner".
Vad gör vi i Sverige? Sätter oss framför TVn och hoppas att Ingvar Oldsberg och Martin Beck ska lösa problemen på lördagkvällen? Och så gör vi förstås som vi numera gör när ekonomin blir sämre: omprioriterar, omorganiserar, köper mera falukorv.
Vi "sparar oss ur krisen", när vi istället borde göra tvärt om.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
