Hörde i bästa radiokanalen, P1, en diskussion om den nya tandvårdsreformen, där en kd-politiker lovade att det i höst ska finnas en lista på nätet med alla tandläkare och vilka priser de tar för olika åtgärder, detta i den heliga valfrihetens namn. På frågan hur den som inte har tillgång till Internet ska kunna skaffa sig info nog att kunna välja, hänvisade hon till biblioteken. Hon lovade att där finns såväl datorer, som hjälp att hitta rätt.
Bra så, självklart, men hur vanligt förekommande tror denna politiker att bibliotek är? I den bästa av alla världar fixar givetvis biblioteken detta liksom de flesta andra frågor, men det förutsätter en geografisk närhet som färre och färre numera har till bibliotek.
Medvetenheten tycks blir allt större bland politiker och andra makthavare om bibliotekens fantastiska möjligheter och mångfaldiga funktion, men det förutsätter att biblioteken finns överallt i verkligheten, inte bara i visioner och utopier. Eller är det kanske bara ett enkelt sätt att komma undan när man lägger ner medborgarkontor, konsumetkontor, banker, arbetsförmedlingar etc att hänvisa till nätet och biblioteken?
Gränsen för bibliotekets alla nya uppdrag och funktioner går kanske vid att ersätta nedlagda systembolag och bensinmackar?
Ingrid Atlestam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det där med att ersätta nedlagda bensinmackar fick mig att tänka på "The Info Gas Station" (IGS), som du väl har hört om?
– Infomacken iGS är en plats där du kan få svar på dina frågor av personer som arbetar professionellt med informationssökning vid Helsingfors stadsbibliotek.
Nåjo, konceptet verkar lite urmodigt i dessa tider med stigande oljepriser och ökande dåligt samvete över sina terrängbilar. Heter det terrängbilar? Man borde kanske fråga...
F.ö. tycker jag att artikeln om folkbildning och klimatfrågan (av Paul Sturges i senaste nr av BiS) inte är så pjåkig. Fast bibliotekets speciella roll i det hela (med det hela menar jag både klimatförändringen och det mänskliga samhället) blir inte klarlagd. Försvara yttrandefriheten? Jo, visst. Och så kan vi ju tänka vidare, att det behövs många försvar och försvarare, inte minst biblioteket och bibliotekarierna. Absolut. Men riktigt tillfredsställande är detta budskap inte.
Artikeln är dock en förtjänstfull översikt av klimatuppvärmningdebatten – ur den intellektuella frihetsförsvararens synvinkel. Och därmed väl också ur en bibliotekariesynvinkel?
Meningen med detta inlägg har inte varit att bråka utan närmast att pröva på bisbloggen, hur den fungerar rent tekniskt, liksom. Så att nu verifierar jag mina ord, bekräftar min identitet (via Google Inc., som redan känner mig både utan och innan) och publicerar min kommentar. Med ett vänligt sommarleende. – Mikael
Lite mer och lite mindre (dvs förkortat) om samma ämnen i Mikas blogg.
Förlåt: fungerande adress
Och i Norsjö i Västerbotten (enligt ny statistik en av de bästa orterna i Sverige att bo i)får min svägerska, som är bibliotekarie, både vara arbetsförmedlare, studievägledare och lämna ut apoteksvaror. Se där helt nya uppgifter för en hårt arbetande bibliotekarie!
Mats Myrstener
Skicka en kommentar