Halt!Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nåt mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt
-Ebba Grön, Die Mauer
I media har det den senaste tiden varit mycket uppståndelse kring Berlinmurens fall. Artiklar och intervjuer med forna östtyskar har avlöst varandra. Jag håller med om att det är något att fira om än på en annan grundval än segerrusiga liberaler. Östblocket, som redan på 1950-talet kallats statskapitalistiskt av marxistiska dissidenter som övergett den stalinistiska ortodoxin, försattes i kris upprepade gånger genom arbetares kamp för demokrati och en socialism som inte stavas STASI. Östtyskland 1953, Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Polen 1980. I den liberala historieskrivningen glöms det bort att det man kämpade för inte var en oinskränkt kapitalism utan man kan med en av de polska Solidaritetsbanderollerna från 1980 sammanfatta kampen med Socialism - JA, Dess förvrängningar - NEJ. Kort sagt, verklig socialism, inte realsocialism. Det är denna kamp som man ska applådera och inte vad som kom i dess kölvatten.
Tyvärr är det så att det finns en underliggande tendens att glömma vad som hände efter den hjältemodiga kampen, murens och järnridåns fall. Vill man få en insyn hur den smutsigaste och mest hänsynslösa form av kapitalism kunde få fotfäste och härja i det forna Östblocket ska man genast gå till närmaste bibliotek och låna Chockdoktrinen av Naomi Klein. Här visar hon hur den kinesiska diktaturen motbevisade alla nyliberaler genom att införa en otyglad kapitalism utan ett uns av demokrati och hon gör upp med Lech Walesas svek mot de polska arbetare som fört fram honom till makten och skärskådar de ryska oligarker och Boris Jeltsin som satte igång en hänsynslös privatiseringsoffensiv som skickade 72 miljoner ryssar ned under fattigdomsstrecket.
Avslutningsvis kan man säga att det är en ödets ironi att samma liberaler som firar minnet av Berlinmurens fall stödjer nutida murar som den på Västbanken.
Kristian Schultz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar