Tyck till om bibliotekslagen

När Jan Ristarp talade på konferensen Boken på arbetsplatsen (Åkers-Runö utanför Stockholm), så nämnde han att det är hög tid för alla berörda att nu tycka till om nya skrivningar i bibliotekslagen. En revidering är på gång och ska vara klar i början av nästa år, samtidigt som den s.k. kulturpropositionen läggs.
Det är alltså tid att skriva, tala med sina politiker, eller på annat sätt tycka till om både bibliotekslagsskrivningen, och den nya kulturpropositionen. Förmodligen får vi leva med dessa ett antal år framöver, så: tyck till!
Mats Myrstener

Vi skulle få leva här...

Halt!
Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nåt mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt

-Ebba Grön, Die Mauer

I media har det den senaste tiden varit mycket uppståndelse kring Berlinmurens fall. Artiklar och intervjuer med forna östtyskar har avlöst varandra. Jag håller med om att det är något att fira om än på en annan grundval än segerrusiga liberaler. Östblocket, som redan på 1950-talet kallats statskapitalistiskt av marxistiska dissidenter som övergett den stalinistiska ortodoxin, försattes i kris upprepade gånger genom arbetares kamp för demokrati och en socialism som inte stavas STASI. Östtyskland 1953, Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Polen 1980. I den liberala historieskrivningen glöms det bort att det man kämpade för inte var en oinskränkt kapitalism utan man kan med en av de polska Solidaritetsbanderollerna från 1980 sammanfatta kampen med Socialism - JA, Dess förvrängningar - NEJ. Kort sagt, verklig socialism, inte realsocialism. Det är denna kamp som man ska applådera och inte vad som kom i dess kölvatten.

Tyvärr är det så att det finns en underliggande tendens att glömma vad som hände efter den hjältemodiga kampen, murens och järnridåns fall. Vill man få en insyn hur den smutsigaste och mest hänsynslösa form av kapitalism kunde få fotfäste och härja i det forna Östblocket ska man genast gå till närmaste bibliotek och låna Chockdoktrinen av Naomi Klein. Här visar hon hur den kinesiska diktaturen motbevisade alla nyliberaler genom att införa en otyglad kapitalism utan ett uns av demokrati och hon gör upp med Lech Walesas svek mot de polska arbetare som fört fram honom till makten och skärskådar de ryska oligarker och Boris Jeltsin som satte igång en hänsynslös privatiseringsoffensiv som skickade 72 miljoner ryssar ned under fattigdomsstrecket.

Avslutningsvis kan man säga att det är en ödets ironi att samma liberaler som firar minnet av Berlinmurens fall stödjer nutida murar som den på Västbanken.

Kristian Schultz

TV-spelens vara på biblioteken

När Malmö stadsbibliotek var först ut i Sverige och lanserade sina inköp av TV-spel uppstod en debatt som pågått sedan dess. Har TV-spelen egentligen någon plats på våra bibliotek?

Till att börja med anser jag det vara självklart att TV-spel bör vara en del av våra bestånd. Spel är efterfrågade (kolla bara på väntelistorna på alla spel - klart jämförbara med de populäraste böckerna) och det finns ett enormt sug efter nya spel. Här är det viktigt att komma ihåg att enstaka, nya TV-spel kostar långt över 500 kr allihop och tillgången till dessa spel är således en klassfråga. En låginkomstfamilj kan möjligen skrapa ihop till en konsol men vad gör den för nytta om man inte har råd med spel till den?
Att erbjuda spel är att agera offensivt, att införliva fler kulturella uttrycksformer i bibliotekets allmänning och därmed utvidga den. Detta för att locka nya grupper till biblioteket och minska klassklyftor.

Jag kan hålla med kritiker om att TV-spelen är dyra men varför inte tänka i nya banor.
På den eviga frågan "TV-spel eller böcker?" kan man svara "Ja tack!". Det är lätt att okritiskt dras med i den högervridna snålblåsten istället för att kräva mer resurser till bibliotek som uppenbarligen är väldigt uppskattade (Kulturrådets statistik för 2008 visar på 2,7 miljoner aktiva låntagare på våra folkbibliotek). Våra biblioteksallmänningar, som allmänningar i stort, behöver bli större, inte mindre. Och för det krävs det en bred, offensiv vänsterpolitik som pekar på alternativ till nyliberala nedskärningar och ständiga "effektiviseringar".

Kristian Schultz

Framsteg

Framsteg och upptrampande av nya stigar sker ständigt i biblioteken. Men vi är ofta dåliga på att ta del av andras erfarenheter och på att dela med oss. Här har läns/regionbiblioteken en av sina viktigaste uppgifter, att sprida goda exempel, forskningsrön och nya tankar. Regionbiblioteket i Västra Götaland gör en föredömlig insats genom skriftserien Framsteget. Det nyligen utkomna nummer 24 har titeln "Spelet om samtiden. Biblioteken i korselden mellan det digitala och det fysiska". Här finns rapporter från bland annat Helsingfors, Oslo och Malmö. Forskning ställs mot verklighet och vinklingarna blir många.

Ingrid Atlestam

Homo Ludens - Den lekande människan

De moderna livsformerna är stelnade och hämmande mot den befriande leken, menade situationisterna och ännu under 60-70-talet var Homo Ludens ett populärt begrepp och ett ideal som ofta togs fram i debatten. Idén hämtades från den holländske kulturhistorikern Johan Huizinga (1872-1945). En avgörande inspirationskälla var Huizingas verk Homo Ludens - om kulturens upprinnelse i lek (1938). Huizinga innefattar hela människans utveckling under begreppet lek.

Han menade att lusten att leka är ett centralt element i människans natur - ett kännetecken för vårt väsen, och därför karaktäriserar han människoarten i förhållande till de andra djuren i bokens titel.

Nu när spelindustrin är en branch som omsätter billioner dollar är då människan befriad och lycklig, en verklig Homo Ludens?

Eller har kapitalismen lyckats kolonisera människans innersta väsen?

Mer grankottar och tändstickor istället för spelkonsoler i biblioteket!

Ingrid Atlestam

En fråga om hattar?

Man kan inte annat än skämmas när man läser om Vellinge-politikerna i Skåne, som undanber sig att ta hand om trettio flyktingbarn. I den del av landet där Skånepertiet och Sverigedemokraterna har sin bästa jordmån har politikerna i Laholm köpt sextio färgglada "tänkarhattar" åt sig själva för 18.000 kronor. (Illustrationen ovan visar en s.k. "Cardiff Banana", kostar 24.90 Euro på hatshopping.com.) Ger kanske ett nytt innehåll åt uttrycket att vara "glad i hatten"?
I dagens SvD granskades flyktingpolitiken och det konstaterades att en annan rik Skånekommun, Staffanstorp, använder trettio procent av sina statliga bidrag för detta till politikernas resor. Danderyd i Stockholm, en av Sveriges rikaste kommuner, vill inte vara sämre. Man tar emot fem flyktingar, men de placeras alla i familjeboende, och inte i Danderyd utan i andra kommuner. De egna kommuninvånarna har enligt uppgift "inte tid". (Lilla Sorsele i Västerbotten tar emot ett femtiotal flyktingar om året som jämförelse.)
En plats i gruppboende uppges kosta 50.000 kronor i månaden. Ofta köps tjänsten av en entreprenör, som sockrar notan till kommunen. En hyfsad månadslön kan man tycka.
Vellinge uppges enligt reklamen vara "en bra kommun att bo i". Undrar om de trettio flyktingbarnen tycker detsamma. Förmodligen gör de det, de har ju knappast något val.
Mer glädjande är då att Turkiet nu beslutat häva många av de sanktioner som plågat den stora kurdiska minoriteten i decennier. Jag tänker på Nedim Dagdeviren, Kurdiska bibliotekets skapare i Stockholm, och hur glad han skulle ha varit. Tyvärr dog han i förtid, och bibliotekets framtid är idag mer osäker.
I Metro läser jag att bara tre kvinnor ingår i den exklusiva gruppen "Världens 67 mäktigaste personer". Kan det vara en orsak till att det ser ut som det gör? "Manligheten som norm"?
Nästa vecka åker jag till konferensen "Boken på arbetsplatsen" på LO-skolan i Åkers-Runö. Rapport kommer att följa.
Mats Myrstener

Kapitalistisk demokrati

Om något land röstar fel i EU:s "folkomröstningar" (t.ex. Irland och Danmark) så brukar en ny folkomröstning hållas inom något år. I vårt bostadsområde röstade köpstämman precis nej till en privatisering av hyresrätterna. Följaktligen ska en ny köpstämma hållas om fjorton dagar, då man hoppas att de boende denna gång ska rösta "rätt", dvs ja till försäljning av allmännyttan till kraftigt underpris.
I ett annat bostadsområde på Södermalm fick man hålla fem köpstämmor innan det blev ja till försäljning. Så går det till i Stockholm när det allmänna privatiseras. Det är väl det som kallas kapitalitisk "demokrati"?
Mats Myrstener