onsdag 5 oktober 2011

Bibliotek är att välja och visa vad som valts och varför!

De flesta bibliotek har en mediapolicy, med liknande formulering ”Biblioteket stödjer sig på Bibliotekslagen, FN: s förklaring om de mänskliga rättigheterna och på lagen om hets mot folkgrupp. Därför avstår stadsbiblioteket från media som avsiktligt förvränger fakta eller propagerar för rasdiskriminering eller förföljelse på grundval av nationalitet, religion, kön, funktionshinder eller etniskt ursprung” (ur Göteborgs Stadsbiblioteks principer för medieurval, som inte gick att hitta på nätet, men dock visade sig existera).
De flesta bibliotek har även någon skrivning om att man inte får söka eller publicera material som strider mot denna policy eller är pornografiskt på internet. Detta går inte att kolla utan är väl mer att se som en brasklapp, men ger ändå en möjlighet att ingripa vid uppenbart brott mot reglerna. Internet och dess oändliga utbud som väller in på biblioteken som en kombination av friskt källsprång, kloak, brusten damm, bred mäktig flod och små udda rännilar, alltså en enorm mångfald som biblioteket givetvis bejakar och ska så göra enligt IFLAS Internetmanifest , som av någon anledning inte finns översatt till svenska.
Detta att "allt finns på nätet" gör bibliotekets inköpsöverväganden både lättare och mer komplicerade. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom allt ändå är tillgängligt så spelar det ingen roll vad som köps in, skit i kvalité och värderingar och följ bara den heliga efterfrågan, för att maxa utlåningen. Detta leder i sin förlängning till att man sviker bibliotekets samhällsuppdrag, till förmån för kundtillfredställelse, och därmed undergräver gratisprincipen. Och trovärdigheten

Men å andra sidan kan man argumentera för att den tekniska utvecklingen och det därigenom obegränsade utbudet, gör bibliotekets inköpspolicy viktigare än någonsin, inte bara på grund av de allt färre slantarna. Vad biblioteket står för är vad man aktivt köper in, skyltar med, vägleder till och propagerar för.

Många förväntar sig att det som finns i bibliotekets hyllor står för visst mått av kvalité och vederhäftighet, att det är att lita på. Denna tillit måste biblioteket vårda och ständigt bevisa sig leva upp till och kunna ta debatten när urvalet ifrågasätts. Och givetvis ompröva när det visar sig lämpligt. Biblioteken som arenor för folkbildning och demokrati har ett viktigt arv att förvalta och vidareutveckla. Det gäller också att få politiker, biblioteksnyttjare och alla andra att inse att det är just det biblioteken är och ska vara.
Biblioteket har inte någon skyldighet att för våra gemensamma medel köpa in produkter som står i strid med de mänskliga rättigheterna eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" i mycket vid bemärkelse.

Dock har det inte hindrat Göteborgs Stadsbibliotek att köpa in tre ex av Världsmästarna, och de är inte ensamma, ett skrämmande stort antal bibliotek över hela landet har även de ansett att boken bör ingå i mediabeståndet. Detta trots BTJ-recensionen:

Världsmästarna är en 435 sidor lång indignerad insändare om hur Sverige tack vare hycklande politiker med en "patologisk godhet" sålt ut vårt land till invandrare som plundrar, våldtar och berövar oss vår kultur. Genom "snyftjournalistik" skall vi mer eller mindre tvingas till denna "extrema" massinvandring. Retoriken i boken är också den extrem. Den är extremt onyanserad. Det är oklart vad pseudonymen Julia Caesar (journalist och krönikör på Snaphanen) skulle ha gemensamt med den humoristiska och intelligenta skådespelerskan Julia Caesar. Bokens närmaste läsekrets torde vara sympatisörer till Sverigedemokraterna. - Jan Bärmark.
Man motiverar inköpen med att ”...... följa de policies som arbetsgivaren anger. I stadsbibliotekets fall är det t.ex att köpa det mesta av det som våra användare föreslår. ....Det innebär att här finns mängder av böcker om tvivelaktiga ämnen, med torftigt språk och bristfälliga källhänvisningar.....Så har vi böcker som Världsmästarna där man klippt och klistrat med fakta och statistik och där horribla åsikter förs fram. Problemet är bara att dessa "författare" vet att navigera så att de inte kan bli åtalbara. Och som jag skrev, det är bättre att seriösa läsare kan låna dessa böcker för att ... bilda sig en uppfattning om hur argumentationen förs, utan att behöva köpa dem. Andra läsare hade nog skaffat dem ändå.”

Hur argumentation förs är det inga svårigheter att ta del av på nätet så det duger inte som inköpsmotivering!

Det finns undersökningar som visar att bibliotekarier även när det gäller skönlitteratur köper in sådant som de anser vara av bedrövlig kvalité och helst skulle slippa.

Ska biblioteket inte stå för varken kvalité eller vederhäftighet, ska det vara en gratis bokhandel? Detta är inte en fråga om yttrandefrihet, ingen har hindrat publiceringen av Världsmästarna och på Adlibris går den att inhandla för 169 kr/avbetalning 9 kr per månad. Däremot har biblioteken rätten och skyldigheten att göra ett urval och får sedan givetvis ta diskussionen när det ifrågasätts.

Ingrid Atlestam

söndag 2 oktober 2011

När Bibliotek.se släcks ner


Jag tror de flesta nickar jakande med vad som skrevs på Libris-bloggen: "Söktjänsten (Bibliotek.se) har inte vidareutvecklats sedan 2001 och har för länge sedan passerats av ny teknik. Den dåvarande användarvänligheten är idag avsevärt förlegad."

Eller hur, jomenvisst, så bra! Som bibliotekarie på ett folkbibliotek funderade jag vidare och undrar vad som händer med folkbibliotekens samlingar när detta genomförs? För det finns inget alternativ till bibliotek.se - inget konkret förslag på vad som kommer sen, anar bara något vagt och långt borta som heter Nationell katalog. Själva domänen antar jag inte kommer att släckas och säljas vind för våg. Kommer Libris bli nya bibliotek.se? Kommer det krävas av folkbiblioteken att de blir så kallade Libris-bibliotek? Vem vet. Inget berättar KB. BTJ går ut och säger att de kan tänka sig att finansiera bibliotek.se tills ett nytt alternativ har utvecklats. Blir det bättre så då?

Dystopin vore att folkbibliotekens samlingar blir osynliga och bortglömda i sina outvecklade opac:ar. Ytterligare ett sätt att nedmontera folkbiblioteken. Så vill jag inte att det ska bli.

Så ett konstruktivt förslag (som säkert sagts x antal gånger men igen): Jag önskar mig danskarnas www.bibliotek.dk, med Libris-gränssnitt. Libris är verkligen en bra fungerande söktjänst, det är det jag använder själv när jag söker, men långt ifrån alla offentliga bibliotek hittar jag där, bara de stora som Malmö och Göteborg. Bibliotek.se samordnade de offentliga bibliotekens kataloger, så varför inte utveckla tekniken och gränssnittet, eller vad står i vägen?

Det jag kanske egentligen vill ha sagt är, när kommer KB med sina konkreta lösningar för folkbiblioteken? Samordningen. Att släcka ner sidor ger bara vibbar av ännu något diffust, inte något nytt och bättre. Ge oss lite framtidstro här i folkbibliotekslandet!
/Andrea Hofmann

lördag 1 oktober 2011

Det sociala uppdraget?

På tio år har 200 folkbiblioteksfilialer lagts ner i Sverige, och trenden lär fortsätta, läser jag i dagens Svenska Dagbladet. Allt oftare ser man också seminarier som handlar om att det är bättre att satsa på ett bra bibliotek i kommunen än fem dåliga, senast på Bok- och biblioteksmässan. Då talas det också gärna om att bibliotekets tjänster på nätet blir allt bättre istället. Men fortfarande måste man ändå åka till biblioteket och själv hämta boken. Än så länge.

En gång hade folkbiblioteket ett socialt uppdrag. Det var att med goda böcker få det uppväxande släktet att hålla sig från gatornas farliga nöjen och istället befolka biblioteken för att bilda sig. Det var ett tungt argument, när folkbiblioteken växte fram i början på 1900-talet. Valfrid Palmgren talade varmt för det, påverkad av den danske pionjären Andreas Schack Steenberg.
Men redan 1928, när Stockholms stadsbibliotek startade, hade det sociala argumentet tonats ner. Det ansågs lite skämmigt att erkänna att det fanns fattigdom och ensamhet, lite omodernt. Man talade istället om utbildningsbehovet, om skolungdomen, om den hoppfulla framtiden när fattigdomen skulle vara bortbyggd, och om behovet av rationalitet och samarbete över klassgrän-
serna. Och någon gång i början på 1980-talet tror jag man ansåg att folkhemmet var färdigbyggt.
Har biblioteket fortfarande ett socialt uppdrag? Att hjälpa dom fattiga och utanförstående? Att vara ett öppet och välkomnande rum för de som inte har råd med en dator per familjemedlem, kanske inte råd med något som helst utom mat för dagen? En hjälp för de som är sjuka, handikappade, sitter i fängelse eller ligger på sjukhus eller är för gamla för att gå utanför dörren? För de som kanske inte läst en bok i hela sitt liv?
Jag undrar hur många bibliotekarier som svarar ja på frågan? Och om så är fallet, hur många bibliotek kan idag leva upp till denna storsinta ambition?
Mats Myrstener
(bild: Gustaf Fröding i sjuksängen, av Rickard Bergh)

torsdag 29 september 2011

Om konsten att använda semikolon (;)

Ylva Byrman språkbloggar om missbruket av semikolon på kultursidan i dagens SvD. Och jag kan bara hålla med. Även unga författare som man läser idag vet inte skillnaden mellan Kolon (:) och Semikolon (;). Ivar Lo-Johansson var inte förtjust i någondera tecknet, han tyckte det var "snobbism". "Kanske är det en blandning av sensuell grafisk elegans och akademisk formalitet" skriver Byrman i sin blogg. Och ska man använda det, så ska man väl åtminstone veta hur?
Mats Myrstener

Nytt barnpalats i Stockholm

Det är gamla ärevördiga Riksarkivet på Riddarholmen, som alla som kommer med tåg söderifrån inte kan undgå att se strax innan man (förhoppningsvis i tid) anländer till Sthlm Central.
Huset är nu renoverat invändigt och har blivit ett allaktivitetshus för barn, där man kan läsa böcker, skapa i lera och färg, se på film, experimentera med ljud mm. Sammanlagt finns 33 olika rum med olika aktiviteter. SvD:s testpanel gav huset högsta betyg i dagens tidning.
Det enda tråkiga är att inträdet inte är gratis (120:-). Därmed går man miste om många barn som skulle behövt den här sortens kulturinspiration. Det är väl snart bara biblioteket och kyrkan som är gratis att gå in i, men det har jag visst sagt förut.
Mats Myrstener