Kanelbullens dag

SvD:s ledarskribent Claes Arvidsson gör ett utspel på själva ”kanelbullens dag”
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1830219.svd (länken bifogas för att göra Kalle glad). Anledningen är att det är 25 år sedan direktörerna inom svenskt näringsliv för första och förmodligen enda gången gick ut i demonstration, 4 oktober 1983. Det gällde att skjuta Meidners och Rehns löntagarfondförslag i sank, som LO arbetat med i flera år innan det las fram på partikongressen detta år. SAP fick naturligtvis stora skälvan, men det var finansminister Feldt och hans ”grabbar” från handelshögskolan som efter febril lobbying såg till att förslaget kastades i papperskorgen.
Idag hade kanske löntagarfonderna behövts? Det är inte bara SvD:s ledarredaktion som drabbats av mental härdsmälta. Samma gäller ju hela USA:s finanssystem. Så man är väl i gott sällskap skulle man kunna säga?
Att hylla demonstrerande direktörer mitt under Wall Streets ”svarta vecka” kan tyckas djärvt. Samma direktörer som nu ber på sina bara knän med gråten i halsen på pappa statens hjälpande hand. Men är det ”kanelbullens dag” så är det! Då ska man vara snäll och hjälpa till. Det här får väl bli den nya stora snälla skämtardagen. Glöm första april!
10.000 direktörer och utkommenderade partigängare lär ha demonstrerat på den bemärkta bulldagen. ”Den största demonstrationen i mannaminne” menar Arvidsson. Själv gick jag en Barsebäcksmarsch som var betydligt större ungefär samtidigt. Och på första maj brukar arbetarrörelsen samla betydligt större skaror, åtminstone för tjugofem år sedan. Men minnet är som bekant kort, och man ser det man vill se.
Vi vanliga icke-direktörer som nöjer oss med att demonstrera en gång om året, får väl vara glada om vi får ens en kanelbulle till kaffet en svart dag som denna? Och så får vi väl följa Arvidssons råd och skänka en tacksamhetens tanke till de demonstrerande direktörerna med finansbolag och fallskärmsavtal, och till gamle finansminister Feldt, som hjälpte till att skjuta löntagarnas ekonomiska drömmar i sank på själva ”kanelbullens dag”.
Mats Myrstener