Tre dagar i Skånemetropolen Landskrona, bl.a. var vi på en guidad tur på museet, som ligger centralt i de gamla kasernerna, med en förfärligt ödslig kaserngård utanför porten.Guiden frågade avslutningsvis: Vad tänker ni på när ni hör ordet Landskrona.
Besvärade hummanden, jag dristade mig att säga: Inget som är särskilt positivt.
En irriterad åhörare kontrade: Och var kommer DU ifrån då?
... Ja när Landskrona blev stad, grundat 1413 av Erik av Pommern, en strategiskt placerad stad i det danska riket, då var Umeå bara ett ynka fiskeläge.
Idag är Landskrona distanserat som industristad av Malmö och Helsingborg. Man delar det öde de flesta mindre städer drabbats av idag - en avfolkningsort, ett ställe man reser förbi, på väg till de stora metropolerna - som Umeå.
Landskrona är ett av Sverigedemokraternas stora fästen - de flesta som röstar på SD röstade tidigare på socialdemokraterna. Det är en av de städer i Sverige där ungdomsarbetslösheten är som störst.
Ändå utropar turistmyndigheten i staden trosvisst: Nu går det uppåt för Landskrona! (Ja, sämre kan det väl inte bli?)
Ja, vad ska man säga? "The windy city", vilket verkligen stämmer, med magneten Ven som enda trumfkort på sommaren. Men med ett fint stadsmuseum, ett centrum för arbetarrörelseforskning, och ett konstgalleri och skulpturpark.
Men hur förvandla Landskrona från en gammal industristad på dekis - till ett nytt mångkulturellt och mångspråkigt framgångskoncept?
Kanske en uppgift för ett radikalt utåtriktat folkbibliotek? Det verkar finnas en tro i Landskrona att kultur och folkbildning ändå är värt att satsa på.
Mats Myrstener
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar