Jag tillhör en förgången generation som tyckte det häftigaste som fanns var att åka "utomlands" - och utomlands var Köpenhamn, dit man kom med en stor båt från Malmö, som ankrade i Nyhavn.
Köpenhamn på den tiden var verkligen annorlunda än Sverige - och där fanns också Christiania, fast dit vågade jag inte gå förrän jag var nästan 50.
Då hade nog den forna fristaden mist mycket av sin charm. Det lite nedgångna "Pusher street" var tämligen lugnt och fridfullt, och längs kanalen ligger nu flotta men mycket speciella villor.
I dagens Expressen skriver Jesper Högström om att kollektivandan ändå lever kvar i Christiania. Boendet drivs av ett kooperativ men blir nu dyrare, många av de gamla knarkarna och a-lagarna kommer att försvinna, och mindre bemedlade barnfamiljer flytta in. Ole Lykke, en av talespersonerna säger att de kollektiva värderingarna är viktiga, men att knarket tillslut tog över i Christiania. Kanske kan den utvecklingen stoppas nu?
Själv saknar jag det kollektiv jag bodde i utanför Stockholm 1977-1980. Jag hade gärna flyttat dit igen, jag var mycket lycklig där. Jämfört med dagens iskalla samhällsklimat är det som en utopisk dröm som bleknar bort allt mer i det mytologiskt förgångna.
Mats Myrstener (foto: Jens Dige)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar