Direkt från B&B-mässan fick jag en liten skrift kallad "Folkbildning-Africa". Här försöker författaren Gunnar Aldestam lansera begreppet "folkbildning" i en engelskspråkig kontext (brukar annars översättas "popular education" eller "adult education"). Han menar att den svenska folkbildningen, som den var tänkt från början, är närmast unik i världen och därför svår att översätta till engelska. Nu tänker han pröva den i Sydafrika.
Från Ölands folkhögskola har man bedrivit ett projekt i Wolwekloof Learning Academy sedan 2003, med studiecirkeln i centrum. Det hela utvärderas i denna lilla skrift, på titelsidan "Folkbildning. For the people, by the people : a Swedish approach to adult education". Jag ska läsa den och skriver om den i bis nr 4.
Även om folkbildning idag i det allmänna medvetandet för en tynande tillvaro, så är så inte fallet på gräsrotsnivå. 2008 hölls t.ex. 280.000 studiecirklar i Sverige med nära 2 miljoner deltagare. Studieförbunden arrangerade samma år ca 250.000 evenemang, som besöktes av ca 15 miljoner besökare! De 148 folkhögskolorna hade 106.500 studenter, allt enligt paraplyorganisationen Folkbildnings-
förbundet.
Förr var samarbetet folkbildning-folkbibliotek en självklarhet. Idag vet jag inte om så är fallet, men man kan ju bara hoppas.
Tyvärr är begreppet på den "politiska nivån" väl närmast dödförklarat. Bosse Jonsson diskuterar detta i sin avhandling, som är väl värd att läsas. Jag anser nog att studiecirkeln är en oslagbar utbildningsmetod, och den har influerat skolans pedagogik starkt. Men innehållet kanske har tunnats ut med åren, sedan Richard Sandler, Oscar Olsson och filosofen Hans Larsson stod för inspirationen?
Men i Sydafrika försöker man åtminstone. Gott nog.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar