När jag läser Richard Pipes skildring av sovjet-
kommunismens uppgång och fall (Communism - a history, 2001) slås jag ju av dess ensidighet. I en kortare översikt av andra länder utanför Östeuropa nämns kuppen i Chile (se tidigare blogginlägg). Inget om CIA:s inblandning, all skuld läggs på Allendes vänstervridna politik, en kort lakonisk kommentar bara om kuppens "hårdhet" när den genomfördes(!).
En annan nyutkommen bok, journalisten Bjarne Stenquists om inbördeskriget i Finland (Den vita segerns svarta skugga, 2009), har väckt visst rabalder på andra sidan Östersjön. Trots att en utredning där 2006 bekräftade Stenquists siffror: 5000 vita dog i striderna, ca 30.000 ”röda” varav 5.000 i strid, 10.000 arkebuserades efter kriget, och 15.000 avled i fångläger. Syftet var att ”dra upp socialismen i Finland med rötterna”, så som skedde i Spanien och Tyskland, Grekland och Turkiet, och som senare skett t.ex. i Chile, eller Indonesien (1 miljon döda kommunister enligt NE när Suharto tog makten 1965).
Man önskar att t.ex. Forum för levande historia kunde ta upp detta till diskussion. Historieskrivningens pendel tenderar annars att slå hårt i bägge riktningar. Utan föreningar som BiS skulle den skrivningen (och nu tänker jag på bibliotekshistorien) bli ännu mer vinklad och ensidig.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar