Såväl den ovanstående rubriken som innehållet i årets BiS-seminarium på bokmässan har väckt debatt, en debatt som det inte fanns utrymme för under den mycket begränsade seminarietiden. Elsebeth Tank, ansvarig för The Darling Library har känt sig provocerad och kommenterat seminariet i Malmö Stadsbiblioteks blogg. Bra, då är syftet nått, att få igång en debatt.
Tydligen är det i dag kontroversiellt att hävda, som Göran Greider och Annina Rabe gjorde i seminariet, att bibliotek ska vara i viss mening ganska traditionella och tillhandahålla det folk enligt alla undersökningar faktiskt förväntar sig. Sammanfattningsvis handlar det primärt om text, tillgänglighet och tystnad. Sedan bör givetvis varje bibliotek även vara, eller vara del av, ett kulturhus, med ett brett utbud.
I boken ”Där människor och tankar möts – bibliotek som folkbildning” (BTJ 2010) skriver Göran Greider och även några av de andra kapitelförfattarna om bibliotekets och demokratins framväxt ur och genom konflikt. Tyvärr var inte Greider på bettet i seminariet och tog tag i den tråden, så läs boken!
Ingrid Atlestam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror att jag var en av många som gick ifrån seminariet på bokmässan med några frågetecken & funderingar, t ex. vad var Elsebeth Tank så upprörd över? Jag uppfattade det inte, som hon skriver på sin blogg, att seminariet var kritik på Malmö Stadsbiblioteks strategi (var det något underförsått? isf skulle det vara tydligare förankrat). Jag upplevde seminariet som att två färgstarka kulturpersonligheter spanande kring folkbibliotekets roll utifrån formuleringen: "det vågade biblioteket"... Nu i efterhand inser jag att seminariet var en inledning på en debatt som inte har börjat än (eller som har pågått i vågor det senaste decenniet i svensk folkbiblioteksdebatt, men som behöver luftas igen..). Tank bjuder in till debatt, bis har svarat.. När jag läser både Bis-inlägg & Tank vill jag ha mer av båda sidorna, konkreta exempel och inte fler utopier... Om det är debatt man vill ha så måste man hitta ett sätt att lyfta debatten utanför seminariet för de som inte var där.
Jag menar att framtidsdebatten handlar (och alltid har handlat) om folkbiblioteket och "det moderna". Dvs hur ska man förhålla sig till allt som är "nytt"? Anamma eller avvakta?
Folkbiblioteket har ett antal historiska "rötter", jag kallar dom i min forskning för pelare: en pedagogisk, en social, en demokratisk, en som rör litteraturdistributionen, och en som handlar om det rent ekonomiska med verksamheten. Pelarna har varit större eller mindre beroende på när historiskt man undersöker frågan.
Utan sina historiska rötter blir man ett hjälplöst offer för det modernas ombytliga och ständigt skiftande virvel. Så känns det lite att vi står idag. Har vi inte kunskap om historien får vi svårt att motivera vår verksamhet i nuet. Då kan det S-E Liedman kallar "upplysningsprojektet", som pågått ända sedan franska revolutionen, när också de första "folkbiblioteken" grundades, vara inne på sista versen.
(Obs att man i Sthlm åter sagt sig vilja skapa "världens modernaste bibliotek". Men vad menas? Vad är egentligen innehållet? Vet man det själva? Jag tror inte det.)
Till detta kan man lägga en "pelare" till, som är den nyaste: informationsverksamheten (som inte direkt handlar om litteraturvägledning av olika slag), den var under den period jag undersökt fram till 1940 inte aktuell, det var ingenting t.ex. SSB sysslade med. Åtminstone uppmuntrades det inte. Med datorerna har denna pelare dock vuxit till sig ordentligt. Kanske kan man idag också se ren "underhållning", caféverksamheten osv. som något nytt. Det var inte aktuellt om man går tillbaka historiskt. Bara så vi vet vad vi talar om.
Skicka en kommentar