Läser i senaste BBL, som blivit riktigt bra de senaste åren. T.ex. om reorganiserade Malmö stadsbibliotek, där ledningen verkat ha tagit personalens oro på allvar. Chefen Elsebeth Tank erkänner att hon nog gått "för fort fram". Men hon erkänner också att "det var därför hon blev anlitad för uppdraget"."Tempot har betydelse" fortsätter hon. Vi måste ha "en viss dynamik och en god förändringstakt." Hon nämner bibliotekets "kapacitetsutvecklingsprojekt", som innebär att "vi blir bättre på att anpassa oss till den dynamiska och föränderliga verklighet som biblioteket idag befinner sig i."
Att "förändra" verkar alltså närmast ha blivit ett självändamål. Bättre kan det väl inte sägas: den moderna världens förhållande till tradition och stabilitet är ambivalent, till det som Horkheimer och Adorno kallar det modernas förtrollande och lockande "sirensång".
Kritiken: den har inte varit verklighetsanknuten, menar Tank, utan "mer baserad på mytologi". Apropå Odysseus bunden vid masten, alltså. (Jag referear alltså till Odysséen av Homeros, en av världens mest spännande och mest lästa böcker.)
Samtidigt erkänner projektledaren Åse Lugnér att man i Malmö vill jobba uppsökande för barn. Gå ut, söka upp föreningar, visa vad man har att erbjuda. Jobba med språket och med barnlitteraturen.
Det låter ju bra. Men varför gäller detta inte den vuxna publiken? Har inte den lika stort behov av att "jobba med språket och med litteraturen"? Och bistro-tanken i Malmö stadsbibliotek har man inte övergivit, säger Elsebeth Tank. (Som om det inte fanns nog med caféer i stan.) Bara "saktat ner på farten lite".
Man undrar varför det är så bråttom?
Mats Myrstener
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar