Jag är lite av en nyhetsnarkoman. Hela veckan ser jag fram mot lördagsmorgonen, min heliga stund när jag i lugn och ro kan läsa två dagstidningar till frukost, Svenskan och DN.Nu är ju nyheter ofta ganska dystra men i morse upptäckte min dotter Pella faktiskt en positiv i Svenska Dagbladets Magasinet. Där kan man läsa om varför poeten Jenny Wrangborg trivs så bra i Stockholmsförorten Bagarmossen. Hon tipsar också om sina favoritställen, och efter Nackareservatet nämner hon förstås biblioteket i ”Bagis”. Hon säger att ”Det är som mitt kontor”, där kan hon sitta och jobba.
Förutom att vara poet är Jenny också kallskänka och arbetar extra i köket på en förskola i Hammarby sjöstad. Hon tycker att köksjobbet ”ger näring åt dikterna”.
Jag jobbade själv en period efter gymnasiet i köket på Grand Hotel i Stockholm i slutet av 70-talet och det blev verkligen ett av ”mina universitet” för att citera Maxim Gorkij, men det var då det. Nu vet vi att möjligheterna för många unga idag att skaffa ett eget boende är tuffa om man inte har ett kapital att luta sig mot.
Jenny har bott på ett flertal adresser i Stockholm och hoppas att kunna stanna i Bagarmossen där hon menar att hennes vänner och en bra blandning av människor finns. När jag sedan bläddrar vidare i tidningen och ser de vanliga bostadsrättsannonserna skuggas min optimism åter.
Här utannonseras en klassisk familjevåning med 6 rum på Östermalm, ”attraktivt läge”, utropspris 12.9 miljoner. Vem har råd tänker jag…?
Men det är kanske bara att bita i gräset och konstatera att den tid vi lever i ser ut så här, historien den upprepar sig igen och igen, för fattig som för rik.
Annsofi Lindberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar