Som bis utsända har jag avnjutit årets Halmstadskonferens i ett mycket dimmigt Tylösand. En konferens full av kontraster, guldkorn och sånt som var mera likgiltigt.
En av konferensens absoluta höjdpukter var Mustafa Cans slutanförande om nödvändigheten av böcker, läsning och bibliotek. Detta stod i bjärt kontrast till Eppo van Nispen från Delfts trendig biblioteksvision, att bibliotek bara handlar om att ha roligt, "plug and play". Förstår inte varför de bibliotek han beskrev överhuvudtaget ska vara skattefinansierade? De är avgiftsbelagda och har en annan ideologisk bakgrund än våra nordiska folkbibliotek. De är kanske mer att jämföra med andra kulturinstitutioner, som teater eller museér?
BiS stod som medarrangör för en annan av konferensens höjdpunkter, seminariet "Schibbolet och gränsens politik" en föreläsning av Michael Azar, docent i idé och lärdomshistoria. Följd av en diskussion mellan Nick Jones, bissare och bibliotekschef Nacka Forum och Christina Persson chef för Göteborgs Stadsbibliotek.
Michael Azar analyserade vårt behov av "den andre" att utesluta, dra gränser, dela in alla i utanför/innanför, vän/fiende etc. Enligt Michael har vi inte blivit ett dugg klokare genom årtusendena utan är alla mer eller mindre omedvetna rasister, fast vi nu ofta analyserar i termer av olika kulturer. Men vi har lyckats bygga institutioner, stifta lagar och skapa samhällen som i bästa fall motverkar och hämmar våra värsta tendenser att förtrycka och förnedra "den andre". Att detta seminarium var uppskattat framgår av konferensens blogg http://halmstadkonferensen2008.blogspot.com/ .
Detta vårt förödande behov av att sluta oss samman i stammar, kulturer, samfund etc var just vad den norske marknadsföraren och samhällsdebattören Ingebrigt Steen Jensen tog fasta på som något mycket positivt, som han ansåg var det som biblioteket borde utnyttja i byggandet av sitt varumärke.
Min egen reflexion efter dessa två motstridiga budskap är att det är just folkbibliotekens unika komplexitet och mångfaldiga funktion som gör att de faktiskt kan klara av både och. Det vill säga att vara öppna såväl för "stammar" som alla, ingen behöver utdefinieras som "den andre". Biblioteket rymmer såväl alla de som har sina stambord, vare sig det är på tidningsavdelningen, vid schackborden eller i något annat hemmahörn i biblioteket och de som inte vill, får eller kan höra till. Men vi måste bli mycket mer medvetna om vad som sker i det som synes ske för att kunna hålla biblioteket, i alla betydelser, öppet för alla.
Vi har knappast någon möjlighet att lägga oss i de tysta spel som sker vid val av plats och sällskap i biblioteket bland vuxna, oskrivna reglar som inte blir uppenbara för oss mer än undantagsvis. Så minns jag mannen som efter flera år plötsligt ville förklara varför han ofta satt på barnavdelningen när han läste den turkiska tidningen. Jo, han var kurd och ville inte sitta vid samma bord som turkarna. Men det är ju just vid ett sådant läsbord som "stamtillhörigheten" kan ifrågasättas och brytas upp, när samtal uppstår ...............
Fler gudkorn och tankar från konferensen kommer...........
Ingrid Atlestam
