Vad gör vi med internettrollen kamrater?

Jag visste inte vad Märta menade med Internettroll, något som hon plågats av i åratal och alltid bekymrat och suckande sagt, "att det får man leva med". Nu vet jag att det är (oftast anonyma) skribenter på nätet som sprider hat, skvaller, desinformation, lögner, och förföljer motståndare med hot, även till livet. Dom är ofta svåra att spåra. Den norske Fjordman var en sådan. Han valde själv tillslut att träda fram. Polisen verkar inte ha någon koll alls på dessa, ofta, högerextremister.
Har man det på biblioteken? Har man någon policy för att bekämpa nättrollen.
http://www.dn.se/kultur-noje/foretag-i-varberg-anlitas-for-att-stada-bland-kommentarerna
http://www.dn.se/kultur-noje/sa-hanterar-svenska-tidningar-nathatet

Läst i senaste DIK-Forum

Mycket intressant läsning hittade jag i senaste numret av DIK-Forum (2011/5).
T.ex. att många kontorsanställda bara använder två timmar om dagen till effektivt (golv)arbete. Anledningen är enligt en tidsstudie av konsultföretaget Ming Company/Prevent, "möten, mejl, organisations-
verksamhet och förflyttningar". Låter som hur många upplever sitt arbete på Stockholms stadsbibliotek idag tycker jag.
"Ta tillbaka kontrollen över knappandet" menar några aktivister som kallar sig "Vi är störda", med hemsidan http://www.viarstorda.se/. De talar om internet- och facebookberoende, att ständigt vara "uppkopplad", och motgiftet: stäng av datorn, läs en bok, träffas personligen på café eller i en bokklubb, istället för över nätet.
"Och istället för att skriva till dem - gå hem till folk istället."
Låter som en alldeles utmärkt (men väldigt omodern) idé tycker jag. Mer personal på biblioteket istället för datorer, fler personliga kontakter!
"Bibliotekarier skaffar inte barn" lyder en annan rubrik, vilket låter oroväckande. "12 tecken på att du lider av stress" en annan. Lägg in litteraturläsning på schemat som en naturlig del av svenskämnet, tycker en skolbibliotekarie. Samt att Pippi Långstrump minsann hade föregångare inom den förbisedda 1930-tals-barnlitteraturen. Forskaren Eva Wahlström nämner t.ex. danskan Karin Michaëlis och svenskan Ester Blenda Nordström. Nytt för mig.
Mats Myrstener

Ny feministisk nättidning startas i oktober

Se länk http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/feministisk-nyhetstidning-startar-pa-natet-i-oktober-1.1175704

Chefredaktör blir Anna-Klara Bratt, tidigare chefred. för Arbetaren.

källa: DN 26/10

IFLA till vardags

Nu när det är färdig IFLAt för den här gången, och för mig både första och sista gången, kan man ställa sig frågan varför IFLAs arbete inte påverkar vår biblioteksvardag mer. Är det något som bara sker däruppe, inget för oss här nere? Lite den känslan fick man, men mer om det någon annan gång.
Varför bryr vi, SB eller KB, oss inte om ens att översätta och lansera alla de guidelines och manifest som IFLA/UNESCO arbetat fram i hopp om att kunna påverka och utveckla all världens biblioteksverksamhet. Skolbiblioteksmanifestet och Folkbiblioteksmanifestet känner säkert alla till och förhoppningsvis även det nyligen antagna manifestet för mångkulturell biblioteksverksamhet. Men Internetmanifestet? Alla de guidelines som finns till manifesten? Mycket klokt finns det i dessa uppfordrande texter, som nog många av oss skulle behöva läsa och lära av för att inse att bibliotek är allvar och inte en del av upplevelseindustrin. Här finns massor av text att översätta under rubrikerna Manifesto och Guidlines bland IFLA Publications
Diverse guldkorn, tips och länkar som jag samlat under mitt livs IFLAnde lägger jag ut allteftersom på Mångspråkiga bibliotekets ning, så kolla där och bli gärna medlem och engagera dig i att utveckla det mångspråkiga biblioteket!

Ingrid Atlestam

Vänsterlänkar och Wikileaks

Att snabbt kunna dela och sprida information med andra är ju som bekant något av det bästa med sociala nätverk. Om du “finns” på facebook så kan vi passa på att tipsa om en användbar sida för att få och utbyta nyheter med vänstersinnade. Vänsterlänkar heter sidan och du hittar den här.

När du ändå går med i Vänsterlänkar kan du passa på att kolla in väldigt omtalade Wikileaks på facebook och ta del av deras uppdateringar och nyheter också. Så här beskriver Wikileaks sin verksamhet:

WikiLeaks is a distributed organization which publishes and analyzes information though an uncensorable approach -- focusing on documents, photos and video which have political or social significance.

Our primary interests are oppressive regimes in Asia, the former Soviet bloc, Sub-Saharan Africa and the Middle East, but we also expect to be of assistance to those in the west who wish to reveal unethical behavior in their own governments and corporations.

We have received over 1.2 million documents so far from dissident communities and anonymous sources.

WikiLeaks, published by Sunshine Press, is an non-profit organization funded by human rights campaigners, investigative journalists, technologists and the general public.

Through your support we have exposed significant injustice around the world— successfully fighting off over 100 legal attacks in the process. Our work produces reforms daily and is the recipient of numerous prestigious awards, including the 2008 Index on Censorship-Economist Freedom of Expression Award as well as the 2009 Amnesty International New Media Award. We do not accept government or corporate funding. We have never compromised a source.

Här hittar du Wikileaks sida på facebook.

Tobias Willstedt

Riv Babels torn!

Folkbiblioteken står inför två stora utmaningar, att överbrygga den digitala klyftan och att bli mer relevanta för dem med annat modersmål än majoriteten. Här ett tips om hur man slår båda dessa flugor i en smäll:

Inom projektet Det mångspråkiga biblioteket har Kultur i Väst Regionbibliotekets utbildningsning 23iktsaker kompletterats med ett antal lektioner med "mångspråksanknytning". Det handlar om olika former av språkhjälp, som att skriva med andra skriftspråk, använda skärmtangentbord, översättningsverktyg och att använda Library Press Display. Varsågod, det är bara att sätta igång 23iktsaker.ning.com
Ningen är öppen för alla att bli medlem i och fler "mångspråksövningar" kommer!

Ingrid Atlestam

Översätt till verklighet och svenska

Det finns dubbel anledning att påminna om IFLAs internetmanifest, nu när Google tar strid mot Kinas censurkrav och det är hög tid att alla biblioteksansvariga inser att den digitala klyftan är en utmaning och angelägenhet för biblioteken.

Att biblioteken ska garantera allas tillgång till internet och kunskap att använda det slås fast i manifestet, som av någon anledning inte finns översatt till svenska. Hög tid att göra det och lansera det som ett dokument lika viktigt som de tre andra manifesten, även om det ännu inte , till skillnad från de andra, är antaget av UNESCO.

Ingrid Atlestam

Klyftigt?

Folkbibliotekets uppdrag har alltid varit och bör fortsatt vara att minska och motverka klyftor vad gäller tillgång till kunskap och information. I dagens samhälle, med ökande klyftor, har folkbiblioteket två uppdrag vars fullföljande är avgörande för bibliotekets framtid, det handlar om ett vägval, att ställa upp för dem som riskerar att hamnar utanför eller att ge mer till dem som redan har.
Det gäller att förverkliga det mångspråkiga biblioteket, biblioteket som väg in i det svenska språket och samhället och biblioteket som en möjlighet att hålla kontakt med och vidareutveckla den kultur och det språk man fört med sig hit.
Den andra utmaningen är att motverka den digitala klyftan. Självklart är detta ett folkbiblioteksuppdrag. Min tioåriga erfarenhet av att anordna enkla datakurser på förortsbibliotek är att man måste börja ännu enklare än med Internet, faktum är att många aldrig suttit vid en dator och ännu mindre vid en skrivmaskin, det kan alltså inte var för elementärt. Vi har haft kö till kurserna i alla år och har vid det här laget gett flera tusen personer en första introduktion till windows, word och internet.
Studiecirklar är oftast inget alternativ, de är för dyra och går ofta för fort fram. Här måste folkbiblioteken ta sitt ansvar och ställa upp för dem som kan minst istället för detta ständiga strävande och blickande mot högskolevärlden och underhållningsnischen.
Back to basic innan det är för sent!

Ingrid Atlestam

Internet för alla

Det är rubriken för länsbibliotekets kampanj i Östergötland. Kolla http://www.lansbibliotek.ostsam.se/ och gör sammalunda. Hur folkbiblioteken lyckas med att överbrygga den digitala klyftan och skapa det mångspråkiga biblioteket är helt avgörande för bibliotekens framtid. Det gäller att folkbiblioteken ställer sig på rätt sida om klassamhällets växande klyftor och bejakar sina rötter i folkbildningen och inte tar tag i den rot som finns i medelklassens kommersiella lånebibliotek.

Ingrid Atlestam

Enspråkig enfald

Danmark har sedan många år en mångspråkig portal för invånare med annat modersmål än svenska, www.finfo.dk har samhällsinformation såväl statlig som kommunal på tolv språk, nu har Finland en liknande portal på femton språk, www.Infopankki.fi.
Sverige hade tidigare www.sverige.se men den finns inte kvar ens på svenska utan är till största delen på engelska med ett mycket begränsat antal länkar och texter på andra språk och då i första hand franska, tyska, spanska och ryska. Sidan är alltså inte avsedd för invånare med annat modersmål än svenska utan för affärskontakter och turism.
Varken Stockholm, Göteborg eller Malmö har info på sina webbplatser på annat än svenska och engelska. Är det inte självklart att nödvändig samhällsinformation ska finnas lättillgänglig på de i landet mest frekventa språken? Det ältas mycket om misslyckad integrationspolitik, dags att göra något konkret, att se till att nykomna får en rimlig chans att få information om det svenska samhället, dess möjligheter och krav.

Ingrid Atlestam

Gå med i Facebook?

Det är väl bara jag som är så mossig att jag inte lagt in mig på Facebook än? Men enligt min dotter Pella, som är biblioteksassistent på Stockholms stadsbibliotek, är det en väldigt bra kanal till ungdomar. På SSB:s ungdomsavdelning punkt Medis använder de sig ständigt av Facebook för information om vad hon kallar "events". Söderbokhandeln, som ofta arrangerar författaruppläsningar, gör likadant, och elevkåren på Södra Latin, där Pella också varit aktiv. Stockholms stadsbibliotek har en hel avdelning, kallad "bibliotekspop", som använder nätet för att lägga ut information om bibliotekets olika arrangemang.
Det var länge sen stadsbiblioteket i Stockholm bara innehöll böcker. Inspirationen kommer ofta från England, med sina idea stores och nya bibliotek, där caféer, internetstationer och småbutiker får rum innanför bibliotekets väggar. I Stockhom har man satsat på att rusta upp flera filialer, nu senast en filial i tunnelbanan vid Östermalmstorg. Överhuvudtaget satsas det trots allt på kultur i Stockholm, med ett nytt körcentrum (Eric Ericson-hallen) i gamla Skeppsholmskyrkan, ett nytt barnkulturcentrum i gamla Riksarkivet och ett operabygge i gamla gasklockan i Hjorthagen. Samtidigt talas om att kommunala musikskolan ska läggas ner. Och i förlängningen står hela det svenska välfärdssamhället inför stora nedskärningar.
Hur som helst - det var länge sedan biblioteket bara var "bibliotek".
Mats Myrstener

Det virtuella biblioteksrummet

Själv hade jag tänkt gå på ett seminarium om arbetsplatsbibliotek och läsfrämjande verksamhet, med deltagare från Svensk biblioteksförening, IF Metall, Författarförbundet, och fackklubben på Volvo lastvagnar i Umeå, där eldsjälen Jan-Olof Carlsson skulle berätta om deras läsfrämjande verksamhet. Dessvärre blev seminariet på Stockholms stadsbibliotek inställt på grund av för få anmälda.
Min kollega Eva-Karin var på ett seminarium om det virtuella biblioteksrummet. Gissa om det var fullsatt? Bibliotek 1.0, Bibliotek 2.0, mikroblogg, nanoblogg, twitter, facebook.... Det gavs exempel på nya modeflugan twitter, dvs korta (142 tecken) "puffar" om nyheter, böcker, information mm. Stockholms stadsbibliotek har en sådan, kallad "den långa svansen" (ett begrepp som egentligen vill puffa för det långsiktiga, de böcker som av vissa bibliotekarier vanvördigt kallas för "hyllvärmare", eller "dödkött"). Se http://twitter.com/langasvansen
En annan sådan kortblogg är Smittskyddsinstitutets, Jordbruksverkets mfl. myndigheter, som i svininfluensans tider informerar kortfattat på http://twitter.com/krisinformation
Ett inlägg på twitter ska svara kortfattat på frågan "Vad gör du? (just nu)". Det är den inledningsfras mina barn alltid ger sina kompisar (och sin far) när de ringer upp i telefon. Kort och informativt och inget tjafs ska det vara.
Är du inte med på nätet så finns du inte (apropå mitt förförra inlägg på bloggen). Och allt ska vara nutid. Gilla läget.
Mats Myrstener

Olika sidor av det ”moderna”

Det moderna samhället har alltid haft skuggsidor som vi inte gärna vill se. Det kan vara nätpirater, nersmutsad miljö, människoförtryck och utsugning. Det verkar som om alla våra mänskliga teknologiska framsteg har ett pris som vi inte gärna vill betala.
Fildelningsproblematiken, moralpanik eller inte, är en sådan fråga. Har vi en gång släppt lös IT-odjuret och tagit fan i båten så får vi också ro den i land. En annan kommande IT-fråga som också handlar om upphovsrätt är Googles ambitioner att publicera skönlitteratur på Internet, i full text. Säkert med stor övervikt på det anglosaxiska. Det finns fördelar med detta, men författarna ser förstås stora faror också.
Idéhistorikern Sven-Eric Liedman talar om det modernas två sidor som "hårt" och "mjukt". Den hårda tekniska utvecklingen är oerhört stark menar han, inte ens två världskrig kunde stoppa den. Religiös fundamentalism kan hindra teknisk utveckling för en tid, men knappast på längre sikt. Alla vill i framtiden ha en egen bil och en egen dator, och var finns den politiker som kan säga nej till sådant?
Den mjuka sidan kommer nästan alltid i andra hand. Moral, filosofi, social- och hälsovård är knappast något som prioriteras av våra politiker. Annars hade den offentliga sektorn förmodligen kunnat lösa arbetslöshetskrisen redan idag. Tänk så många som kunnat jobba på våra folkbibliotek till exempel?
Den hårda domen mot nätpiraterna The Pirate Bay har jämförts med protesterna mot biograferna, discoteken, kasettbanden och videogrammen, alla typiska noviteter på den moderna marknaden. Datorn har redan tagit död på skivmaskinen och brevpressen, och fler lik lär följa på teknikens soptipp. Den stationära hemtelefonen verkar leva farligt för närvarande. Liksom faxen.
Men snarare känns fildelningen och Googles nya IT-projekt som det ofrånkomliga priset av det modernas landvinningar på teknikens område. "Man vinner något – men vanligen förlorar man något istället" säger Zygmunt Bauman och citerar Sigmund Freud, som redan 1930 skrev om modernitetens faror i boken Vi vantrivs i kulturen. Med utvecklingen av Internet släpptes en informationsteknisk sunamivåg lös, en flodvåg som är omöjlig att stoppa, och som också berör biblioteken. Behovet av datorer är enormt i tredje världen, ja fortfarande saknar stora delar av Sveriges inland bredband, vilket gör det mindre attraktivt att bo där.
Jag läste i tidningen häromdagen om några kvinnor i Algeriet som startat ett bibliotek i sin hemstad. Det hade genast blivit en "mötesplats" (här är nog ordet på sin plats) med möjlighet för besökarna att läsa böcker, tidningar, låna mobiltelefon och använda internet. Så enkelt kan det också vara. Allt är trots allt inte "bedrôvligt" som Göran Tunström skriver apropå sina farföräldrar i Dals-Ed, vars ständiga kommentar till det moderna samhällets framfart var: "Dä ä för bedrôvligt!"
Mats Myrstener

Internet, datorer och det "rättvisa biblioteket"

Peter Almerud skriver i Infotrend 2008:4, om Internet som en allt viktigare del av vardagen. Problemet är att tillgången till datorer och Internet fortfarande är i högsta grad odemokratisk.
Inte bara odemokratisk mellan gamla, nya, och tredje världen, utan också ojämlik inom landet: fortfarande har 25 procent av alla svenskar inte tillgång till internet hemma.
Män har större tillgång, yngre har större tillgång än äldre, högutbildade förstås, tjänstemän större än arbetare, storstäderna större tillgång än landsbygden (t.ex. fick Delsbo i Hälsingland bredband för två år sedan, vilket är diskriminerande inte minst för de som bor i det inre av Norrland).
Av ålderspensionärerna har bara 37 procent tillgång till Internet i hemmet.
Frågan är om folkbiblioteken kan avhjälpa eller motverka denna orättvisa? Är man intresserade av att nå marginaliserade grupper överhuvudtaget?
Kolla också upp det stora reportaget i SvD igår om var alla utrangerade datorer hamnar, många företag byter ju nästan varje år. Många hamnar som rent avfall på stränderna i länder som Ghana och Nigeria. Det är väl det som kallas "omvänt bistånd"?
Mats Myrstener