Med SAF vid rodret

1980 publicerades det berömda SAF-PM, som nu genomförs av Alliansen, i samband med löntagarfonds-
debatten. Här talas om privatiserad offentlig sektor, sänkta löner, större löneklyftor, individuell lönesättning, sämre sjukförsäkring, försämrad arbetsrätt, etc. Det framstod då som ren utopi, men inte nu längre.
Det publicerades i boken Med SAF vid rodret av Tomas Bresky, Jan Scherman och Ingemar Schmid 1981. Kolla om boken fortfarande finns på ditt bibliotek, det borde den göra.
SAF (Svenska arbetsgivareföreningen) heter numera Svenskt näringsliv, och Högerpartiet, som alltid varit starkt lierat med näringslivet, kallas numera "Nya moderaterna" eller "Det nya arbetarpartiet".
Mats Myrstener

Rättsröta i landstingen

En notis i tidningen fick för ett tag sen blodet att koka på mig. En invandrarkvinna skickas under flera år mellan olika avdelningar på landstinget, tills man upptäcker att hon har en hjärntumör. Då är hennes syn så försämrad att den inte går att rädda.

Man gör förstås en ”Lex Maria”-anmälning som dock inte leder någon vart. Socialstyrelsen menar att landstinget i Östergötland nu åtgärdat felen. Patienten hade ”glömts bort”. Någon ersättning för "sveda och värk"(!) utgår inte. Och chefen för neurokirurgin vill ”inte kommentera ärendet”. Han ”har inte lust”.

Klagomålen mot de svenska landstingen ökar ständigt. Uppdrag Granskning uppmärksammade senast katastrofen inom åldrings- och demensvården. Den psykiatriska vården är sedan länge i praktiken nedlagd, och antalet psykologer och kuratorer inom skolan starkt nedskuret. Ett resultat av privatiseringar, bolagiseringar och sänka skatter. I Sörmland avslöjades precis att landstingspolitikerna där dessutom smörjt varandra med väl tilltagna bonusar. Och nedskärningarna fortsätter. Till råga på allt har ju landstingen också ansvar för länstrafiken!

Kanske dags att förstatliga landstingen också?

Bild: S:t Görans sjukhus i Stockholm, 1999 sålt till bolaget Capio AB (Wikipedia).

Mats Myrstener

Skattefria Andersson

Om valkampanjer förr och nu, se denna intressanta länk, med bl.a. Youtube-versioner av klassiska SAP-valfilmer som "Per Albin svarar", "Wigforss inför domstolen" och "Skattefria Andersson".
I den sistnämnda filmen blir Stig Järrel i en dröm förpassad till sitt drömland där ingen betalar skatt. Han upptäcker dock snart att det är ett lyckoland där inget heller fungerar om man inte har en tjock plånbok, vare sig skolor, bostäder, sjukhus eller socialpolitik. För den fattige arbetaren Järrel visar sig "lyckolandet" bara vara en chimär. För i det skattefria "paradiset" måste man ha minst en rejäl månadslön på banken och ett fast jobb, för allt kostar pengar. Även välfärden.
Nog så aktuellt idag också.
Mats Myrstener

För en gemensam välfärd

Hälsa är en mänsklig rättighet, inte en kommersiell marknadsvara. Nätverket Gemensam välfärd kräver stopp för privatisering av offentliga sektorn, mer insyn och demokratisk kontroll, och går särskilt till storms mot utförsäljningen av sjukhusen i Stockholm.
Våra skattepengar ska gå till välfärd, inte till vinster i privata företag. Vi måste kunna påverka vårt arbete - som människor och medborgare, inte som kunder.
www.gemensamvalfard.se

Bibliotekspersonalens arbetsmiljö - en valfråga?

Noterar att Stockholmsvänstern lyfter fram det dåliga resultatet Stockholms stadsbibliotek får i NMI (Nöjd Medarbetarindex). Tydligen är resultatet dåligt för hela kulturförvaltningen men allra sämst resultat får just biblioteken (det är"nära gränsen till underkänt"). Biblioteken i Stockholm har haft det kämpigt på sistone med både omfattande nedskärningar och en stor omorganisation, så det negativa resultatet är väl inte alltför överraskande. Försämrad arbetsmiljö är ett stort problem som givetvis måste tas på allvar och det är bra att det blir en vidgad diskussion kring missnöjet och konsekvenserna av nedskärningarna.

/Tobias Willstedt

Nya Zeeland röstar om barnaga

Folkomröstningen i Nya Zeeland om rätten för föräldrar att aga barn fick mig att ilskna till och skicka en lång insändare till den största tidningen NZ Heralds hemsida. Till vad nytta nu det kan göra? Men ilskan är ju handlingens moder.
Nya Zeeland är ett litet tragiskt exempel på ett land som var på väg mot samma håll som Sverige på 1970-talet med en stor skattefinansierad offentlig sektor. Ungefär samtidigt som i Storbritannien skedde en förändring mot mer nyliberalism och nykonservativa värden. Nya Zeeland hade kommit lika långt som Sverige på vägen mot ett rättvist och jämlikt välfärdssamhälle. Men det var då det.
Mot de mörka krafter som nu vill återinföra medeltida tänkesätt är det väl bara att hänvisa till det öppna och på neutral grund upprättade biblioteket. Var, om inte där, kan man hitta kunskapens nycklar?
Den svenska lagen fyller trettio år i år. Det är unikt i världen.
Mats Myrstener

Kulturutredningen sågad igen!

För andra gången sågas den i Aftonbladet av Lars Ilshammar och Daniel Suhonen. Deras råd till kulturministern är: "kasta kulturutredningens tankevärld och byråkratiseringsförslag på skräphögen. Höj anslagen med två miljarder och tillsätt en ny utredning utifrån den idédebatt som blommat i utredningens spår."
Läs http://www.aftonbladet.se/kultur/article5183868.ab
Svenska dagbladet kallar utredningen, med ett grovt understatement, "inget visionärt mästerverk"!
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2924385.svd
DN:s Maria Schottenius är ännu kärvare i sitt omdöme och menar att utredningen bör göras om från grunden:
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-kulturutredningen-borde-goras-om-fran-grunden-1.870074
Den ende som verkar nöjd med Kulturutredningen är SB:s generalsekreterare Niclas Lindberg. Läs hans inlägg:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2926879.svd

På Aftonbladets Debattsida tycker Lotta Gröning att man borde gråta över tillståndet i den svenska skolan. Skolans nedåtgående spiral bäddar för fler argument för ytterligare segregation och elitklasser, menar hon.
De svenska kommunerna har hamnat i en rävsax när man ska försvara den s.k. självbestämmanderätten. Staten vägrar satsa mer pengar och kan istället bekvämt skylla på kommuner och landsting som tvingas hålla i nedskärningsyxan. Rent ideologiskt är det den offentliga sektorn och det socialdemokratiska/social-
liberala välfärds- och trygghetssamhället man vill komma åt. Fast regeringen säger något helt annat.
Mats Myrstener

Rädda välfärden!

Kolla in hemsidan för Nätverket för Gemensam välfärd, http://www.gemensamvalfard.se/
Imorgon 25 april anordnar man en s.k. Nationell Välfärdsdag i Stockholm. Rubriker:
Arbetsliv för alla? Likvärdig utbildning? Trafiken och klimatet. Vård efter behov, eller efter behov av vinst? Huggsexa på skattepengar. Bostad till alla - utopi?
Den borgerliga alliansen satsar inga pengar i år till kommuner och landsting. Där är det besparingshysteri som gäller. Folkbiblioteken ingår i den offentliga sektorn och den allmänna välfärden. Dags att underbalansera budgeten nu och sluta nagga välfärden i kanten, som vi och våra föräldrar varit med och byggt upp. Sluta "spara i ladorna". Anställ de arbetslösa i offentliga sektorn. Och rusta upp biblioteken! (Tips, helt gratis, till den stukade vänsteralliansen, om hur man vinner nästa val.)
Mats Myrstener

Var det bra så?

I januari tjänade alla löntagare i Sverige tillsammans 1,4 miljarder extra tack vare den nya skattesänkningen skriver Metro på första sidan idag. Det vill säga offentlig sektor förlorade 1,4 miljarder och kommer att göra det varje månad framöver och värre blir det, så länge detta livsfarliga skattesänkargäng har hand om våra gemensamma slantar. Detta samtidigt som kommuner och landsting vädjar om hjälp att klara välfärden och jobben. Regering säger nej, det gäller att rätta mun efter matsäcken och när matsäcken är tom ska man tydligen hålla mun!
De extra hundralappar som hamna på mitt konto denna månad hade jag hellre sett på bibliotekets budget och enligt många undersökningar genom åren så är jag inte ensam om det!
Ingrid Atlestam

Slutet på en epok - början på en ny?

Det har sagts att det moderna västerländska industrisamhället går mot sitt slut. Det är bara det att våra politiker inte verkar vilja inse det.
Docenten Christer Sanne skriver i Svenska Dagbladet under rubriken Brännpunkt idag att konsumtionssamhället, som varit industri- och välfärdssamhällets fundament ända sedan 1800-talet, håller på att slå i taket. "Planeten tål inte evig tillväxt" menar han. Vår syn på framsteg, på att alltid vara "moderna", bygger nämligen på ständig tillväxt. Den modellen är på väg mot sitt slut.
Problemet är att medan vi i västvärlden ser industrisamhällets undergång, så är man i utvecklingsländer som Kina mitt uppe i det. Indien och Vietnam vill också vara med, Indonesien, Malaysia och Sydafrika. Men jorden tål inte den nedsmutsning som skulle följa av att en miljard kineser börjar köra bil.
Sannes råd är i princip att införa fyra till sex timmars arbetsdag. Vi får då lägga om hela vårt sätt att leva, eftersom vi då får mer fritid för oss själva och för våra familjer. Lite mindre pengar i plånboken, men förmodligen bättre hälsa och mindre välfärdssjukdomar.
Filosofen Bertrand Russell förutsåg detta redan 1932, (i boken "Till lättjans lov"). Det var bättre menade han att 100 arbetare arbetade bara 25 timmar i veckan, än att 50 arbetade 50 timmar, och de andra 50 var arbetslösa.
Arbeta mindre, bli lyckligare, spara på jordens resurser, och tillbringa istället mer tid på biblioteket, se där julens budskap i ett koncentrat.
Mats Myrstener

Det plundrade folkhemmet

2008-05-01 Det plundrade folkhemmet
http://www.gemensamvalfard.se/stockholm/
http://www.stoppautforsaljningen.nu/
Väl hemkommen från förstamajdemonstrationen i Stockholm tänker jag på en bok jag höll i handen förra veckan i informationsdisken, Sven Grassmans tjugo år gamla "Det plundrade folkhemmet". Hur rätt hade inte karln! Och hur tragiskt att han gick och dog i förtid, utmobbad och osynliggjord av en enad svensk ekonomkår.
"Det plundrade folkhemmet" kom 1985. Grassmans huvudmotståndare var då den socialdemokratiska kanslihushögern med finansministern Kjell-Olof Feldt i täten. Bakom sig hade Feldt ungtuppar som gamle studentkommunisten Klas Eklund och SSU-aren Erik Åsbrink. Den ekonomiska hästkuren man ordinerade var stopp för löneökningar, lägre skatter, inga valutarestriktioner, inflationsbekämpning.
Medicinen låg i tiden, den hade stöd av Reagan i USA och Thatcher i England, Kohl i Tyskland, och socialdemokraterna och Labour rättade snabbt in sig i ledet: i England och Tyskland, Nya Zeeland och Australien, Kanada, och i de nordiska länderna. Det var också en förberedelse för ett inträde i EU. Efter Olof Palmes död påskyndades utveckling inom SAP, även om Feldt och Eklund fick gå när LO satte ner foten, och Åsbrink desavouerades av själve Göran Persson. Men olyckan var redan skedd.
Grassman förutsåg detta. Han menade att den ekonomiska "krisen" var påhittad av SAP och näringslivet. Företagen gjorde rekordvinster, kommunernas ekonomi var god, statskassan välfylld, ändå trummades ordet "finanskris" in i medvetandet. "Vi låg i som remmar och försökte inympa krismedvetande" sa Feldt, och bankdirektören Jan Wallander höll med: "Krisen var vår största tillgång". Grassman kallar det osentimentalt för "de rikas revolt". De stora vinster som företagen gjorde skulle inte gå till löntagarfonder, som Feldt envist kämpade emot, utan ner i direktörernas och aktieägarnas fickor. Det var en omfördelning av ekonomiska resurser, från det allmänna och från låg- och medelinkomsttagare, till det privata och höginkomsttagarna (däribland många välbetalda socialdemokratiska politiker).
Och idag ser vi, i alla fall i Stockholm, den ekonomiska omfördelningspolitiken i full skala. Allt det allmänna säljs nu ut till privata intressenter: sjukhus, skolor, lägenheter, servicehus, barnomsorg., och statliga bolag, däribland så centrala verksamheter som vitala delar av SJ, Posten, Systembolaget och Apoteket. Kvar finns nu, sedan armén rustats ner, bara polisen. Biblioteken har än så länge klarat sig förvånansvärt bra, tack vare den bibliotekslag som tvingades igenom, mot SAP:s vilja, 1997. Utan den hade förmodligen flera kommuner idag stått helt utan kommunala bibliotek.
Sven Grassman uppträdde på ett mellanmöte som BiS anordnade i Eskilstuna på 1980-talet. Då köpte jag "Det plundrade folkhemmet", som skulle visa sig vara en profetisk skrift. Grassman hade då gett ut "Det tysta riket", om tystnaden inom SAP och i Sverige när folkhemmet plundrades, och "Makten över våra tankar – tjugo brev till en svensk arbetare". För det är precis som han skriver i Det plundrade folkhemmet: Det som är "sant" i människors medvetande (dvs den mediabild av "krisen" som "inympades" av SAP på 1980-talet), blir också sant till sina konsekvenser". Och konsekvenserna ser vi idag, i Reinfeldts Sverige. Där den socialdemokratiska tystnaden fortfarande är – kompakt. Och Kjell-Olof Feldt och hans gamla kanslihushöger må mysa där de sitter i sina direktionsfåtöljer. För att citera en gammal SAP-affisch från 1930-talet:
"Vi klarade krisen"!
Mats Myrstener