Om konsten att använda semikolon (;)

Ylva Byrman språkbloggar om missbruket av semikolon på kultursidan i dagens SvD. Och jag kan bara hålla med. Även unga författare som man läser idag vet inte skillnaden mellan Kolon (:) och Semikolon (;). Ivar Lo-Johansson var inte förtjust i någondera tecknet, han tyckte det var "snobbism". "Kanske är det en blandning av sensuell grafisk elegans och akademisk formalitet" skriver Byrman i sin blogg. Och ska man använda det, så ska man väl åtminstone veta hur?
Mats Myrstener

KOK 2/10: Förbättra tillgängligheten (den språkliga)

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: Sverige har fem nationella minoriteter och andra stora grupper med sina respektive språk. Ofta har kommuner och myndigheter på sina webbplatser den viktigaste informationen på några språk utöver svenska. I ett antal förvaltningsområden – 32 finska, 18 samiska och 6 för meänkieli – har invånarna numera förstärkta rättigheter till samhällsservice på dessa språk. Men hur ser det ut när man klickar sig vidare från kommunwebbplatserna till bibliotekskatalogerna – vilket stöd för språken finns där, alltså i själva gränssnitten? Hur hög tröskel utgör bibliotekskatalogen för den som inte till fullo behärskar svenska eller engelska? Magkänslan säger att de vanligast förekommande språkalternativen i OPAC:arna snarast speglar engelskans dominans plus huvudspråken i de länder där de olika leverantörerna har marknadsandelar. Kan det stämma?

Fix: Varken biblioteken eller leverantörerna kan ha heltäckande språkkompetens. Men bibliotek samarbetar redan vitt och brett på olika områden, enligt givna standarder. Kunde man inte samarbeta kring språkfiler med basala bibliotekstermer som funkar med olika system, och som kan lokalanpassas efter behov? Isolerade bibliotekariska språkkunskaper kunde frigöras. Liknande språkfilssamarbeten (”lokaliseringar”) ser man inte minst inom olika projekt med öppen källkod, där översättningsarbetet distribueras ut till frivilliga. Vilken leverantör blir först med att erbjuda en OPAC med stöd för svenska minoritetsspråk? Se där ett konkurrensområde.

Kalle Laajala

KOK 1/10: Lista bara språk som finns i beståndet

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: I den avancerade/utökade sökningen i många kataloger kan man i en rullgardinsmeny välja språk. Alltför ofta långa listor, flera hundra språk. Överst finns i regel Alla och Svenska, kanske nåt ytterligare vanligt förekommande språk. Strax efter kommer några mer ovanliga. Två exempel: Akkadiska, som skrevs med kilskrift i Mesopotamien, respektive Aleutiska som bara några hundra personer i världen behärskar idag. Titlar på sistnämnda språk finns enligt Bibliotek.se inte på nåt svenskt folkbibliotek överhuvudtaget. Alltså: många av språkvalen är irrelevanta – du kommer förmodligen aldrig att få några träffar. Såvitt jag ser är listorna mer eller mindre kompletta förteckningar över språkkodsstandarden ISO 639-2.

Fix: Slopa listorna med ”alla språk som existerar”, inte många andra än katalogisatörer har nytta av dem. Låt den publika menyn bara innehålla språken som de facto återfinns i bibliotekets bestånd. En tämligen enkel automatisk beräkning i bakgrunden skulle ordna detta. Skaffar biblioteket material på ett ”nytt” språk – ja, först då dyker det upp som valalternativ. Användarvänligare. Slipp en tjatig trial and error-fälla. Minska risken för felval. Den tajtare listan blir i sig ett slags delpresentation av biblioteket: dessa språk utgör vårt bestånd, välkommen in! (Såvitt jag kan se har t.ex. Stockholm gjort precis detta på Biblioteket.se).

Kalle Laajala

I'm OK, you're OK!

Mer onödigt vetande. En blänkare i SvD kultur idag kommenterade den engelska förkortningen OK. Någon som vet vad den står för? Nä, trodde inte det.
Det sägs vara världens mest använda ord. Enligt författaren Allan Metcalf uppstod det i en tidning i Boston 1839 som ett rent skämt med tidens märkliga engelskspråkiga förkortningar. Det står för "Oll korrect", som i sig är en förvanskning av en förkortning som typografer använde sig av: "all correct".
Metcalf menar att ordets popularitet, förutom att det är kort och snärtigt, beror på att det är ett påstående som inte går att nyansera. Antingen ÄR man (något, det) OK, eller inte.
Nåja, det beror väl på vem som uttalar det? Eller är det just det som är poängen? Värderelativiteten? Jag tänker på mitt Mindfullness-mantra, "det är så det är, det är OK".
Antingen håller man med om det, eller inte. Men var och en må ju ha sin egen uppfattning.
OK är det i varje fall.
Mats Myrstener

Kampen om språket

"Vänstern förlorade kampen om ordet" menar mediaanalytikern Anders Mildner i SvD idag. Och visst är det sant. Det nya arbetarpartiet hann inte bara före SAP när det gällde att kopiera New Labours politik i Storbritannien. Man har nu också vunnit kampen om gamla socialdemokratiska begrepp som "arbete", "arbetslöshet", "lönebildning", "rättvisa", och "solidaritet".
Man talar inte längre om "skatter" (där Sverige sedan länge blivit förbisprungna av Danmark) utan om "skattetryck", och man talar om Sverige-Demokraterna som "invandringskritiska".
Man talar om "lokalvårdare" och hygientekniker, inte städare, och internservice när man menar vaktmästare.
Redan Strindberg menade sig ha "ordet i sin makt". Och den som vinner kampen om språket brukar också (med mediernas benägna bistånd) vinna kampen om väljarna.
Och nu får vi dras med ordvrängar-alliansen i fyra år till!
Mats Myrstener

Har ordets makt kapitulerat?

I slutet av förra seklet bar vi knappar från stora landet i väster med texten " A book is a weapon". Nu tycks läget blivit än mer vilda västern enligt artikel i Aftonbladet .
Det är tydligen inte längre med två tomma händer som man tar sig fram, utan med hjälp av kulor. Även här skjuts det mer än någonsin och vapnen blir fler och fler.
Ordets makt, vad hände med den? Minns ett ungt par som hade ett anslag med texten "I detta hem är endast verbal agression tillåten". Det behövs fler sådana lappar?
Det är ofta när orden saknas som agressionen tar sig mer våldsamma uttryck, ett rikt språk är en fredsbevarande styrka. Så visst ska bibliotekarier vara beväpnade, men med ord, mening och sammanhang och kanske en lågmäld liten flöjt, men inga andra pipor!
Om nu vindsnurror kan stoppa jasplan, så borde väl ord och dessas boning, bibliotek, kunna stoppa kulor? Men då måste de få kosta en del kulor!

Ingrid Atlestam

Hundratals skolspråk?

Nu föreslår minister Björklund att de som läser spanska eller tyska utöver engelska i grundskolan ska få extra poäng att tillgodoräkna sig då de söker till gymnasiet, för att det är så viktigt att öka språkkunskaperna. Är denne minister inte uppdaterad sedan han själv gick i skolan? Det pratas över hundra språk i detta land, en oerhörd rikedom, som skolan nu inte alls ser någon poäng i utan snarare som problem.

Självklart borde alla dessa språkkunskaper utvecklas, tillvaratas och premieras i skolan, se det vore verkligen en poäng!

En skola har hundra språk, låt alla blomma och se till att de får utvecklas även i skolans och folkets bibliotek!

Ja detta med språk är inte lätt ens för vuxna, stora, makthavare: "small people" - är det månne "verklighetens folk"?

Ingrid Atlestam

Riv Babels torn!

Folkbiblioteken står inför två stora utmaningar, att överbrygga den digitala klyftan och att bli mer relevanta för dem med annat modersmål än majoriteten. Här ett tips om hur man slår båda dessa flugor i en smäll:

Inom projektet Det mångspråkiga biblioteket har Kultur i Väst Regionbibliotekets utbildningsning 23iktsaker kompletterats med ett antal lektioner med "mångspråksanknytning". Det handlar om olika former av språkhjälp, som att skriva med andra skriftspråk, använda skärmtangentbord, översättningsverktyg och att använda Library Press Display. Varsågod, det är bara att sätta igång 23iktsaker.ning.com
Ningen är öppen för alla att bli medlem i och fler "mångspråksövningar" kommer!

Ingrid Atlestam

Mångkulturalism ifrågasatt

Mångkultur och mångkulturalism är mer och mer tveksamma begrepp, såväl vad gäller innehåll som betydelse. Diskussionen är livlig om det överhuvudtaget är användbara begrepp eller om de bara leder till gruppinlåsning och särartspolitik. Ord på ingående i debatten är interkulturell och kosmopolitisk.
Det är för att undvika hela det problemet som vi i biblioteksvärlden hellre bör välja begreppet "Det mångspråkiga biblioteket" och inte det mångkulturella. Mångfaldiga går åxå bra och har en ännu vidare betydelse som kan vara lämpligt att använda i vissa sammanhang.
Men att fokuserat just på den språkliga mångfalden är att utgå från det faktum att bibliotek handlar om språk, i första hand att tillgängliggöra text i alla dess former och format.
Att landet numera har många språk är odiskutabelt, liksom att vi har ett officiellt språk och några minoritetsspråk och massor av modersmål. Allt detta ska biblioteken tillgängliggöra och stödja att så många som möjligt blir så flerspråkiga som möjligt, ty språklig tillväxt är bra för miljön! Bygg ordbroar!

Ingrid Atlestam

Upp till kamp för läsandet!

Medianeutral ska den reviderade bibliotekslagen vara enligt kommande förslag( senaste BBL). Medan den ena larmrapporten efter den andra konstarerar att läsförmågan hos såväl barn som vuxna blir allt sämre, här ett dagsfärskt exempel från Expressen, så föreslås folkbiblioteken svika sitt huvuduppdrag, att vidmakthålla och utveckla läsandets konst. Detta eftersom det är med ord och text som vi diskuterar, inhämtar kunskap, vidareförmedlar, förhandlar, lär känna varandra, skapar förståelse och fattar beslut, ja demokratin och hela samhället och dess utveckling bygger på språklig kommunikation.
Visst kan en bild säga mer än tusen ord, men du behöver orden när du ska berätta det!
Bibliotekarie, bliv vid din läst!

Ingrid Atlestam

Kampen om språket

Vilka ord man tillskriver olika problem eller grupper bär på en ideologisk laddning. Kallar man företaget där man jobbar för arbetsgivare eller arbetsköpare? Är nedskärningar reformer eller privatiseringar? Är alla politiska aktivister i Palestina frihetskämpar eller terrorister? Kallar vi bibliotekens besökare brukare eller kunder?

Det finns många exempel och det är viktigt att förstå språkets laddning - hur ens tal är del i en politisk kamp om hegemoni och utrymme. Att hur man formulerar sig är en liten pusselbit av något större. Därför är det väldigt viktigt att inom biblioteksvärlden mota den nyliberala diskursen i dörren. Vi ger inte service åt kunder i en ständig jakt på marknadsandelar. Vi måste våga vägra vara ett företag och istället föra fram biblioteket som en allmänning, som en demokratisk mötesplats där gratisprincipen råder och klassamhället motverkas. Och det kan börja med något så obetydligt som vad vi kallar våra besökare.

Kristian Schultz

Språkets makt och vanmakt

Vad är folkbibliotekens uppdrag? Efter att ha bläddrat i informationsteoretikern Carol Collier Kuhlthaus Seeking meaning som är obligatorisk läsning på biblioteks- och informationsvetenskapsutbildningen, så inser jag att det inte är riktigt vad jag trodde att det var. Alltså, att söka mening på ett forsknings- och ett folkbibliotek. Det kanske inte är samma sak?
En sak som skiljer åt är nämligen att folkbiblioteken sysslar med skönlitteratur. Att arbeta med skönlitteraturen och språket, på alla möjliga sätt och nivåer, borde därför vara ett prioriterat "uppdrag", gärna i samarbete med skola, bokhandel, författare, och andra intressenter.
Jag tar mig friheten att citera ur Rolf Alsings Tunströmbok igen: "att till sist bli seende och förstå det levande ordets makt - och vanmakt."
Mats Myrstener

Varken hammare eller skära!

När något ska åtgärdas i byråkratin, det kan gälla allt från kvalitetsarbete till riskhantering, så säger de högsta tupparna alltid att man ska ta fram ett redskap eller en verktygslåda för att hantera processen. Varför alla dessa hammare, tänger, sågar, skruvar och spikar? I bästa fall slöjdar man till ännu mer administration att hantera och system att mata. Men för det mesta blir det bara något att glömma i ännu en pärm.
Varför aldrig ett syskrin istället? Är det inte bättre att sy ihop en lösning, skapa ett mönster, tråckla lite och kanske i värsta fall klara sig med en säkerhetsnål. Glöm inte måttbandet och saxen att klippa den gordiska knuten med! Testa vilka av de där uppe bland bonusar och utdelningar som kommer genom nålsögat. På biblioteken är det som vanligt knappnålarna som gäller och givetvis en röd tråd som räcker från den långa svansen långt in i framtiden.

Ingrid Atlestam