Från u-land till utbud

Första gången jag var på Mauritius, 1972, var det ett typiskt u-land , nyss självständigt, undantagstillstånd och alla som kunde emigrerade, tusism var ett okänt begrepp. Då fanns inga böcker om landet utom väldigt enkla läroböcker för den obligatoriska skolan.
Nästa gång, 1980, fanns ett hotell och en bok, en exotiserande bilderbok för ev turister.
Sedan har det blivit fler och fler böcker och även bokhandlar. I gick jag genom sockerrörsfälten, där kontorskomplex och universitetsbyggnader växer numera, till ett nytt stort shoppingcenter och i bokhandeln där fanns minst tio hyllmeter med Mauritiana. Böcker i alla ämnen, statskunskap, naturvetenskap, sociologi, feminism, ekonomi, kultur, historia, debattböcker, ja allt som tänkas kan. Det enda som ännu är lite "underrepresenterat" är inhemsk skönlitteratur. Vilket påminner mig om att första gången jag var här var det en släkting som sa att "här i tredje världen läser vi inte skönlitteratur", vilket nog är helt begripligt när man har fullt upp med att överleva, skaffa sig utbildning och klara vardagen.
Kan man månne se ett lands utveckling från u-land på väg mot ett demokratiskt välfärdssamhälle speglas i bokutgivningen? När kommer då skönlitteraturen? Slår mig att det går att jämföra med de läsmönster för invandrare som Ann-Christine Brunnström beskiver i Mer nytta än nöje. om hur biblioteken borde profilera sina inköp för de med ickesvensk bakgrund. När man är ny i landet och ska hitta jobb, utbildning och knäcka koderna i det nya samhället handlar det om språkinlärning, vardagslivets handböcker och läromedel. Skönlitteratur läser man när man är mer etablerad.
Även när man ser Sveriges utveckling från utvandrarland till välfärdsstat kan man väl se en liknande utveckling? Det fanns en tid då biblioteken i statistiken skilde mellan nyttig, kunskapsgivande läsning och skönlittertur och det gällde att höja andelen nyttig läsning, nu ser somliga problemet som det omvända!

Ingrid Atlestam

Det var en gång för länge sedan....

Städade barnbokhyllan hemma och hittade "Elefanten söker jobb" ett litet bilderbokshäfte i serien "Lilla arabiska bilderboks biblioteket" utgiven av Nybro biblioteksförlag AB 1981. Det arabiska orginalet skapades för de palestinska barnen i flyktingläger. Enligt Libris kom det ut fem titlar i serien på svenska.
Initiativet till denna utgivning kom från bissaren och dåvarande bibliotekschefen i Nybro Olaf Berggren, som var en av de mest drivande för att få igång det som då kallades invandrarverksamhet på landets bibliotek. Han drev frågan både i teori och praktik i många forum utöver bis tillsammans med flera andra namnkunniga (BiS-)pionjärer.
Nu finns Internationella biblioteket, Den hemliga trädgården, Det mångspråkiga biblioteket med mera..... Men ingen tid för nostalgi mer än denna lilla notis.

Kampen går vidare!

Ingrid Atlestam

Mera äntligen!

Oj, nu verkar det vara rena ketchupeffekten vad gäller, artiklar, konferenser, utspel och uppmärksamhet angående bibliotekets möjligheter att överbrygga digitala klyftor. Insikten når allt längre om det självklara med bibliotekets uppgift och det faktum att folk redan röstat med fötterna, det är till biblioteket man går för att få hjälp.
Se exempelvis Migrationsverkets utskick på BIBLIST idag, 2010-03-30, om hur biblioteken kan instruera den som vill söka svenskt medborgarskap elektroniskt.
Hoppas nu bara biblioteken äntligen tar sig an denna utmaning och inser att det inte handlar om en klyfta utan en stege, där bibliotekets viktigaste mål måste vara att få så många som möjligt att nå första pinnen. En andra alfabetisering, det vill säga - har man bara lärt sig grunderna, knäckt koden, så är det möjligt att ta sig vidare själv, kanske rent av med hjälp av en lånebok!Folkbildning helt enkelt!

Mångkultur på bibliotek

För ett tag sen skrev en bibliotekarie på Biblist om råd. Hur skulle man bemöta två muslimska herrar som ville be i biblioteket? Hänvisa dom till ett hörn av lokalen? En gång mellan bokhyllorna?
Jag minns när vi i BiS besökte Amerika-Gedenk-Bibliothek i Berlin, som invigdes efter andra världskriget. Där fanns flera små privata enpersons-rum där man kunde se på film, plugga, eller spela piano (det fanns piano, det var efter kriget i Tyskland, och det användes fortfarande fick vi veta).
Alltså: fler små privata utrymmen i biblioteket! Där besökare kan se på film, surfa på internet utan att bli kontrollerade hela tiden, spela piano, eller bara vara i största allmänhet. Men kanske måste rummen ljudisoleras först?
Biblioteket - en plats där alla ska vara med! (för att parafrasera en gammal SAP-slogan).
Mats Myrstener

Liberalismens död?

Folkpartiet vill nu till sitt tidigare krav på svenskakunskaper även lägga en obligatorisk kurs i medborgarkunskap för den som ska få bli svensk medborgare. Vart har liberalismen tagit vägen?! Den heliga valfriheten förstatligas för somliga!?
Ge möjligheter, det räcker! Ge studieförbund, skolor, bibliotek med flera resurserna och uppdraget att kunna erbjuda de kurser och det mediautbud som behövs för att lära såväl svenska språket som de de koder, fakta och berättelser som är en viktig del av vägen in i samhällsgemenskapen.
Då kommer målet, "minskat utanförskap" att överträffas utan både piska och morot!
Ingrid Atlestam

Det nya klassamhället

Alltid lika aktuella och underhållande Debatt på TV med Janne Josefsson tog upp ungdomsarbetslösheten. Sverige ligger här i botten (eller toppen, hur man ser det) inom EU, påpekades det. I invandrartäta stockholmsförorten Husby t.ex., runt fyrtio procent.
Ordet "klassamhälle" nämndes, men annars är det ett sånt där ord som verkar bannlyst. Varken socialdemokrater eller "nya arbetarpartiet" vill tala högt om det. I den socialdemokratiska historieskrivningen (se t.ex. Åsa Linderborgs avhandling) heter det tvärtom att klassamhället byggdes bort av socialdemokraterna på 1970-talet. Men det var ju ett tag sen.
Det är framförallt våra "nysvenskar" som blivit den nya arbetarklassen. Arbetslösa, fattigpensionärer, ensamstående mammor, långtidssjuka, och inte minst ungdomar tillhör ekonomiskt socialgrupp tre, den som politikerna helst vill glömma. Ändå talar alliansen så varmt om "välfärdssamhället". Men man har uppenbarligen glömt vad ordet en gång betydde.
Josefsson frågade de inbjudna politikerna varför de arbetslösa ungdomarna inte får jobb inom äldreomsorgen, där personalbristen är skriande? Svaret talade sitt tydliga språk. Den politiska viljan saknas.
Begreppet 2/3-samhälle kommer allt närmare. Och behovet av bibliotek som stöd för utbildning och fritidsläsning är snart lika stort som det var på 1930-talet. Fast då insåg man problemet och storsatsade. Nästa alla svenska städer fick nya eller utbyggda folkbibliotek, låt vara från ett svagt utgångsläge. (Bara 36 procent av de lågutbildade angav att de besökte biblioteket i Svensk biblioteksförenings rapport, se tidigare blogginlägg.)
Vi saknar fortfarande ett samlat grepp på problemområdet, en nationell folkbibliotekspolitik.
Mats Myrstener