Önskas: bra skolor med bra bibliotek

Idag skriver Miljöpartiets nya språkrör på DN Debatt. Man tar upp resursslöseriet med alla neddragningar och utförsäljning av allmännyttan.
T.ex. dåliga järnvägar med försenade och inställda tåg (2,5 miljarder i förlorad arbetsinkomst förra vintern). Bostadsbristen i Stockholm kostar enligt skribenterna också 2,5 miljarder i uteblivna skatteinkomster.
Dessutom menar Romson och Fridolin att den ojämlika skolan kostar samhället sex miljarder per årskull i utgifter skjutna på framtiden.
Det menade f.ö. redan Valfrid Palmgren för hundra år sedan! En dålig skola kostar stora pengar som samhället sedan får betala ut i form av socialbidrag av olika slag, och kostnader för kriminal- och sjukvården. En stor satsning på skolor, och på bibliotek, är den bästa garanten för framtiden menade hon. Boken som universalbotemedel!
Vi får hoppas att Miljöpartiet hörsammar Valfrids maning och kan få regeringen att sluta tokspara och istället börja satsa offensivt. Biblioteket borde ha en enorm potential i ett framtida kunskaps- och informationssamhälle, men varför utnyttjas det inte mer?
(Fast hur är det? Visst förordar Miljöpartiet samtidigt friskolor? Utan bibliotek? Hmm...)
Mats Myrstener

Boktips: Jeff Madrick, Age of Greed

Det är Svenska dagbladets kolumnist Rolf Gustavsson som tipsar om en bok som han tycker förklarar senaste årens ekonomiska nedgång: Många enskilda politikers och företagares girighet - men också årtionden av slapp och populistisk ekonomisk politik.
Det är främst den amerikanske presidenten som ständigt tvingas böja på nacken för ekonomerna och börsmäklarna på Wall Street. Sedan han räddat ett antal amerikanska banker och bolåneinstitut, får han som belöning en sänkt kreditvärdighet, av ett privat institut.
Men boken ger också den s.k. "marknaden" namn: Bernie Maddox, Milton Friedman, Paul Volker och Alan Greenspan, tusentals börsmäklare, med flera, med flera.
Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman har hyllat den nya boken.
Mats Myrstener

Kommunismens hämnd?

Nog känns det lite som Kommunistkinas hämnd på stygga storebror USA, när man idag ser hur den kinesiska ekonomin fortsätter uppåt, medan USA kryper på knäna.
Kina skulle säkert om man bara ville förödmjuka amerikanarna ännu mer, kunna dra in alla sina ekonomiska krav och tillgångar från landet och förklara USA bankrutt.
Följden kan naturligtvis bli att det bara breder väg för en högerpopulist som Sarah Palin, som förefaller mer okunnig om ekonomi än t.o.m. George W. Bush och Ronald Reagan. Och det vill inte säga lite.
Undrar om inte Jan Myrdal trivs rätt bra just nu? Ändamålet helgar ju medlen som bekant. Och den kinesiska tigern blir nog hårdare att knäcka för de amerikanska vapenskramlande generalerna, än det fattiga oljelandet Irak.
(Och igår, på kräftskivan, sa en bordsgranne att kineserna håller på att köpa upp stora delar av Sibirien. Sen flyttar man dit kinesiska inbyggare som jobbar med att utveckla de enorma råvarutillgångar som finns där. Och en snabbspårväg till Europa har man också planerat, för kinesiska pengar. Ja man kanske borde lära sig lite kinesiska ändå?)

4/5-dels-samhället

Idag läser jag i Aftonbladet om resultatet av Reinfeldts politik. Familjen Isacsson, två friska medelålders makar med heltidsarbeten och fyra barn, tjänar 2.815 kronor mer i månaden på skattelättnader. Sjukskrivna Lena Nyman däremot, förlorar 959 kronor i månaden.
Hur var det: solidaritet, det var väl något dom tjafsade om på 1970-talet?

En ung låntagare på mitt bibliotek frågade nyss när den här individualismen egentligen slog igenom i Sverige. Ego-tänket, "satsa på dig själv-tänket". Jag tror det kom i samband med SAF:s och 4 oktober-rörelsens jättekampanj 1983 (fast ursprunget, SAF-direktören Sture Eskilssons berömda PM kom redan 1974), sedan den hotfulla löntagarfondsfrågan skjutits i sank av Kjell-Olof Feldt och hans grabbar Klas Eklund och Erik Åsbrink på finansdepartementet. Hela tankemodellen implementerades sedan under 1980-talet, fast s-regeringen vågade inte se väljarna i ögonen utan började sänka skatter och låna till välfärden, tills det hela smällde till rejält kring milennieskiftet. Nu tar Reinfeldt åt sig berömmet för återhämtningen. Det är han som för en "sansad" och "stram" finanspolitik, i Göran Perssons anda. "Vi låg i som remmar för att försöka inympa krismedvetande hos folket" sa Feldt en gång. Tack Kjell-Olof, det gjorde du bra! Jag hoppas du är nöjd med omstruktureringen av landet?
Nu kryper 4/5-dels-samhället närmare. Många som fortfarande har näsan över vattenytan har belånat sig över öronen. Fler kommer att sjunka ner i det moras där en femtedel av befolkningen redan befinner sig. De som i media kallas förlorarna, "The losers".
För dom blir snart folkbiblioteket och kyrkan de enda öppna dörrarna utanför den egna lägenheten, i ett samhälle där pengar, den egna lönen, sommarstugan och barnens ridlektioner styr varje steg vi tar.
I samma tidning ger Åsa Lindeborg svar på tal till kolumnisten Johanne Hildebrandt. Att en kolumnist i Aftonbladet angriper den egna kulturredaktionen måste ses som speciellt. Splittringen inom den egna rörelsen hårdnar, och Reinfeldt bara ler och kryper allt närmare.
Mats Myrstener

Kineser, kineser ...

Kina satsar ekonomiskt i Sverige som aldrig förr. Regeringen tackar och bockar, näringslivet hurrar. Borta är talet om ondsinta kommunistdiktaturer som förtrycker mänskliga rättigheter. Money talks, as always.
Tänk om vi kunde få kineserna att satsa några kronor på våra hårt ansatta folkbibliotek när dom ändå öppnat plånboken. För var ska pengar till nya bibliotekssatsningar komma ifrån? Någon som har något förslag?
Mats Myrstener

Varken hammare eller skära!

När något ska åtgärdas i byråkratin, det kan gälla allt från kvalitetsarbete till riskhantering, så säger de högsta tupparna alltid att man ska ta fram ett redskap eller en verktygslåda för att hantera processen. Varför alla dessa hammare, tänger, sågar, skruvar och spikar? I bästa fall slöjdar man till ännu mer administration att hantera och system att mata. Men för det mesta blir det bara något att glömma i ännu en pärm.
Varför aldrig ett syskrin istället? Är det inte bättre att sy ihop en lösning, skapa ett mönster, tråckla lite och kanske i värsta fall klara sig med en säkerhetsnål. Glöm inte måttbandet och saxen att klippa den gordiska knuten med! Testa vilka av de där uppe bland bonusar och utdelningar som kommer genom nålsögat. På biblioteken är det som vanligt knappnålarna som gäller och givetvis en röd tråd som räcker från den långa svansen långt in i framtiden.

Ingrid Atlestam

Bättre sent än aldrig!

När jag på jobbet sorterade några lådor vi fått av framlidne LO-ekonomen Rudolf Meidner, hittade jag också en bok som tillhörde vårt bibliotek, som Meidner lånat 1997 (boken alltså).
Sedan läser jag att Gävle stadsbibliotek fått tillbaka en bok, av 68-filosofen Herbert Marcuse, som skulle återlämnats 1971! Chefen Conny Persson, en gammal BiS-medlem från förr, uppskattade att boken återlämnats, och att låntagaren säkert kände "befrielse" ("Människans befrielse" var bokens titel), och var lättare om hjärtat.
Gamle statsministern Göran Persson sa ju med bästa pastorsrösten att "den som står i skuld är icke fri", och det gäller väl även försenade boklån? Så det är väl bara att stämma in med körsångarna från Asplundsrotundan på TV, som trosvisst omringar varje försumlig låntagare vid återlämningsdisken och sjunger:
"Tack för att du, lämnat tillbaka, din bok i tid! Och för att du betalar dina böter idag. För biblioteket har allt mindre pengar att röra sig med. Så dina pengar blir allt viktigare för oss."
Nästa steg blir väl att vi får kollekthåvar som i kyrkan. För vänföreningar har vi väl redan kört? ("Bibliotekets vänner" osv....). Vad bli nästa steg: Baka bullar? Koka kaffe? Koka knäck? ("Bokbytardag" är populärt, rea bibliotekets böcker för en femma osv.).
Undrar förresten hur mycket böter man får betala på en bok som skulle återlämnats 1971? Det hade blivit en bra slant till vår allt mer slimmade verksamhet ...?
(Se basketspelaren Leslie Myrthil besjungas för att han betalat TV-avgiften!)
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/100kanslor/artikel_3835137.svd
Mats Myrstener

Var det bra så?

I januari tjänade alla löntagare i Sverige tillsammans 1,4 miljarder extra tack vare den nya skattesänkningen skriver Metro på första sidan idag. Det vill säga offentlig sektor förlorade 1,4 miljarder och kommer att göra det varje månad framöver och värre blir det, så länge detta livsfarliga skattesänkargäng har hand om våra gemensamma slantar. Detta samtidigt som kommuner och landsting vädjar om hjälp att klara välfärden och jobben. Regering säger nej, det gäller att rätta mun efter matsäcken och när matsäcken är tom ska man tydligen hålla mun!
De extra hundralappar som hamna på mitt konto denna månad hade jag hellre sett på bibliotekets budget och enligt många undersökningar genom åren så är jag inte ensam om det!
Ingrid Atlestam