Visar inlägg med etikett boktips. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett boktips. Visa alla inlägg

lördag 10 september 2011

Upprörande om Boye

Jag läser i den nya fina bilderboken om Karin Boyes liv, av Pia-Kristina Garde (Ellerströms), Karin Boye och människorna omkring henne. Pappan, den nervsjuke försäkringstjänstemannen, den alkoholiserade modern, bröderna Sven och Ulf. Författarna, akademikerna, de queera i Berlin. Mest upprörande: hur modern Signe efter Karin Boyes död 1941 bränner hennes korrespondens och opublicerade dikter, och hur hennes sambo, den tysk-judiska Margot Hanel fullständigt övergavs av alla, och tog sitt liv bara en månad efter Boyes självmord.
Boken innehåller också en självbiografi Boye skrev 1938, efter en kurs i psykologi på Viggbyholmsskolan, där hon också arbetade som lärare. Den har tidigare aldrig publicerats. Den skrevs, på kollegan Ingeborg Holsts uppmaning, för att Karin "ej ville vara dold, utan ville synas helt genomskinlig."
Mats Myrstener

söndag 14 augusti 2011

Boktips: Jeff Madrick, Age of Greed

Det är Svenska dagbladets kolumnist Rolf Gustavsson som tipsar om en bok som han tycker förklarar senaste årens ekonomiska nedgång: Många enskilda politikers och företagares girighet - men också årtionden av slapp och populistisk ekonomisk politik.
Det är främst den amerikanske presidenten som ständigt tvingas böja på nacken för ekonomerna och börsmäklarna på Wall Street. Sedan han räddat ett antal amerikanska banker och bolåneinstitut, får han som belöning en sänkt kreditvärdighet, av ett privat institut.
Men boken ger också den s.k. "marknaden" namn: Bernie Maddox, Milton Friedman, Paul Volker och Alan Greenspan, tusentals börsmäklare, med flera, med flera.
Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman har hyllat den nya boken.
Mats Myrstener

Mer om ett kärt ämne

I våra gömmor på min arbetsplats finns en enorm mängd litteratur från 1960- och 70-talet. Den är ofta limhäftad i ryggen och när man öppnar pärmarna ramlar alla bladen ut.
Knappast något annat bibliotek utom KB och några pliktbibliotek har så mycket böcker på svenska från den här tiden. Senast hittade jag en bok kallad Tusen miljarder dollar av matematikern och datapionjären Robert Lattès från Frankrike. Den utgavs som PANoriginal 1969. Boken handlar om ett franskt älsklingsämne, det stora amerikanska inflytandet i Europa. Men snarare profeterar den om en helt annan sak. Redan på 1980-talet menar förf. kommer ca 60 multinationella företag att styra världen , varav femtio amerikanska (och vart och ett med ett bankkonto stort som ett stort lands nationalbudget). Men de kommer bara att ge arbete åt ca 1 procent av världens befolkning. Så matematiker han är sluter han sig till att detta inte kommer att fungera.
Vilka konflikter blir följden av denna monstruösa ojämlikhet? De multinationella företagen rör sig ju över gränserna och behöver inte ta några nationella hänsyn. De bryr sig vare sig om euro eller EU-samarbete. Endast profiten och aktieägarnas belåtenhet är det som styr.
Men en sak hade han glömt Lattès, som ju redan Viktor Rydberg poängterade på 1800-talet: Kineserna.
Mats Myrstener

söndag 31 juli 2011

Latinamerikanska författare

Juan Rulfo, B. Traven, Octavio Paz, Carlos Fuentes, Mariano Azuela, Gabriel Garcia Marquez, Miguel Otero Silva, Manuel Scorza, Jorge Icaza, Miguel Angel Asturias, José Martí, Alejo Carpentier, Zoe Valdes, Augusto Roa Bastos, Julio Cortazar, Ernesto Sábato, Jorge Luis Borges, Juan Carlos Onetti, Eduardo Galeano, Isabel Allende, Pablo Neruda, Antonio Skármeta, Roberto Bolaño....
och så min nya favorit: Mario Vargas Llosa. Har just börjat med Tant Julia och författaren, en härlig skildring av Lima på 1950-talet, där den nya flugan radioteater står i centrum. Vilken härlig berättare!
Mats Myrstener

torsdag 23 juni 2011

Säg mig vad du läser och jag ska säga vem du är

Centerns Annie Johansson, påtänkt som ny ordförande, har tre favoritböcker, Johan Norbergs "Till världskapitalismens försvar", Robert Nozicks "Anarki, stat och utopi", och Ayn Rands "Och världen skälvde". Detta enligt Daniel Pedersen på Aftonbladets kultursida idag.
Böckerna brukar karakteriseras som ultraliberala, alternativt "tokanarkistiska". Jag har ett annat förslag, portugisiske världsförfattaren Pessoa har skrivit en liten novell, "Den anarkistiske bankiren", på samma tema, "bara den med tillräckligt mycket pengar på banken är riktigt oberoende". (Alternativt den som inte äger något alls, typ Jesus eller Buddha då.)
Jag tror varken Håkan Juholt eller Fredrik Reinfeldt är särskilt roade. Vi får hoppas att Annie inte blir vald till ny ordförande för lilleputtpartiet Centern.

lördag 18 juni 2011

Sommarboktips

Här ytterligare några boktips, fast på engelska, inför sommarens hängmatta. Några går att köpa ganska billigt på nätet:
Philip Bounds: Orwell and marxism : the political and cultural thinking of George Orwell (IB Tauris)
Lesley Hall: The life and times of Stella Browne, feminist and free spirit (IB Tauris)
The Actuality of Walter Benjamin. Edited by Laura Marcus and Lynda Nead (Lawrence and Wishhart)
Benjamin Kohl, Linda Farthing, Felix Muruchi: From the mines to the streets : a Bolivian activist’s life (University of Texas press)
Pierre Broué: Trotskij : en biografi (Carlssons)
Benedict Anderson: Under three flags : anarchism and the anti-colonial imagination (Verso)
Rosa Luxemburg: Socialism or barbarism? : selected writings (Pluto press)
Unemployment and Protest : new perspectives on two centuries of contention. Edited by Matthias Reiss and Matt Perry (Oxford university press)
Global economy contested : power and conflict across the international division of labour. Edited by Marcus Taylor (Routledge)
Kieran Allen: Marx and the alternative to capitalism (Pluto press)
Ulrika Holgersson: Klass : feministiska och kulturanalytiska perspektiv (Studentlitteratur)
Mats Myrstener

måndag 6 juni 2011

Vargas Llosa hyllar Humala

... i peruansk radio igår. Själv har jag äntligen avslutat hans dokumentärroman Bockfesten, som med omutlig logik klär av den dominikanske diktatorn Rafael Trujillo in på bara könet. Spännande och lärorikt, ja rent av "folkbildande", och en välbehövlig lektion i demokrati tillika ;-)
Mats Myrstener
källa: dn.se

söndag 22 maj 2011

Mats sommarboktips - inför semestern

Hjalmar Söderberg: Doktor glas (Bonnierpocket 2011). Jag läste den i januari när det var som kallast. En roman som utspelas i ett sommarvarmt Stockholm , först utkommen 1905. En mycket annorlunda kärleksroman som upprörde samtidens kritiker och fick Valfrid Palmgren att uttala bannbullan över Söderberg som emigrerade till Köpenhamn och tystnade som skönlitterär författare. Han är en av svenska språkets verkliga mästare.
Annika Thor och Altun Basaran: Altuns tre liv : från Anatolien till Alby (Bonniers, 2004). Författaren Annika Thor åker till biblioteket i Alby utanför Stockholm och träffar turkiska kurden Altun Basaran. Bortgift vid 15 års ålder flydde hon till Sverige och kom till Alby. Där skulle en ny tragedi helt förändra hennes liv en gång till.
Tove Jansson: Stora boken om Mumin (Alfabeta, 2008). En fantastisk antologi med klassiska Mumin-texter och bilder, från Småtrollen och den stora översvämningen från 1945, till Visor från Mumindalen 1993. En given sommarläsning för gamla och unga.
Att avregistrera ett spöke : tjugotvå noveller från Litauen (Tranan, 2005). En av våra minst kända baltiska grannar, med ett av Europas äldsta språk, i urval av Loreta Macianskaite, översatt av Jonas Öhman och Raimonda Jonkute.
Anita Nair: Kvinnor på ett tåg (En bok för alla, 2010). En indisk feministisk författarinna, med en bok som upprörde de indiska kritikerna, lika mycket som Söderberg på sin tid.
Nikolaj Gogol: Döda själar (Ruin pocket, 2011, övers. Staffan Skott). Den första delen är en av den ryska litteraturens största komiska verk, där den lurige intrigören Tjittjikov reser runt på ryska landsbygden för att köpa upp döda livegna ("döda själar"). Efter inledningen till den andra delen ("purgatorium") blev Gogol galen och begick självmord genom att svälta sig till döds.
Fåglarna återvänder till bergen : Kurdistan berättar (Tranan, 2011). 23 noveller i urval och med förord av Farhad Shakely.
Ann Heberlein: En liten bok om ondska (Bonniers, 2010). En även till formatet liten bok om varför människan bär på ondska som hos vissa individer blommar ut, och varför omgivningen alltid står så handfallen. En nödvändig bok känns det som.
Owe Wikström: Långsamhetens lov, eller vådan av att åka moped genom Louvren (Natur och kultur, 2001). Den efterlängtade stillheten är mångbottnad och skapar villrådighet. En anti-modernitetsbok om nödvändigheten av att skynda långsamt, och om resor till Budapest, Sankt Petersburg och Asisi.
Gustav Meyrink: Golem (Vertigo, 2009). En skräck-klassiker från 1915 som utspelas i den judiska stadsdelen i Prag. Carl-Mikael Edenborg har moderniserat Ernst Kleins översättning från 1916.
Dick Harrison: Gud vill det! Nordiska korsfarare under medeltiden (Ordfront pocket, 2006). Kommer att ligga på mitt nattduksbord i sommar. Lite Arn-nostalgi, från en tid inte så långt från vår.
Ninni Schulman: Flickan med snö i håret (Forum 2010). En deckare bör man ju också ha med sig, och varför inte denna?
Roberto Bolaño: De vilda detektiverna (Tranan, pocket 2009). En helt galen bok av en chilenare i exil, som alla säger att jag måste läsa. Vi får se om det blir den här sommaren eller nästa.
Mats Myrstener
(bild Storhässja från Gammlia, Umeå)

söndag 23 januari 2011

Framtiden i våra händer?

"Utvecklingen är lyckligtvis inte lagbunden, utan möjlig att påverka", kommenterar DN:s Annika Ström Melin nyligen bortgångne historikern Tony Judts sista bok Minneshärberget (Karneval förlag). Vi ser det idag i vad som händer i Tunisien, och hur en darrning av skräck går genom envåldshärskare över hela jorden när bilderna från Tunis kablas ut på TV. (Vi hade själv tänkt åka dit på semester, men avbokade resan i sista stund.)
Ja, kanske hade Marx fel ändå om lagbundenheten i den historiska utvecklingen. Lyckligtvis får man väl tillägga.
Mats Myrstener

lördag 15 januari 2011

Madrid, december 1943

Bikupan (La Colmena) är nobelpristagaren Camilo José Celas mest kända roman. Den utkom i Buenos Aires 1951, och i Spanien först 12 år senare. Den utspelar sig några dagar i december 1943, kring café La Delícia, i Madrid.
Vår ryska litteraturcirkel, som jag tidigare skrivit om i bis, har blivit en spansk/latinamerikansk. Bikupan gjorde nu ett lika stort intryck på mig som när jag läste den första gången. Det är en kollektivroman (någon har räknat till 296 skildrade fiktiva personer, plus femtio verkliga) som skildrar alla sorters människor som besöker cafeet, många kommer dagligen och får mer ingående analyser. Cela, som var politiskt konservativ men ingen Francoan-
hängare, skildrar med cynisk och ohöljd realism bohemer, tjänstemän, prostituerade, skojare, konstnärer, otrogna äkta män eller makor och andra cafébesökare, ständigt jagade och verbalt hunsade av caféets ägarinna, den förfärliga Doña Rosa.
Hyckleri och dubbelmoral dras fram i ljuset men diskussionerna rör sig mest om till synes enkla ting som mat, kärlek eller pengar.
Den marxistiske kritikern Georg Lukács framhöll ofta den konservative Balzac som den store "avslöjaren" av det bigotta franska samhället på 1800-talet. Detsamma kan sägas om Celas romaner, där människor i all sin skröplighet fåfängt myllrar och surrar som i en myrstack eller - en bikupa.
Fristående fortsättningar på Bikupan är San Camilos afton (1969), och Skymningsmässa (Oficio de tinieblas, inte övers.,1973).
Mats Myrstener

fredag 31 december 2010

"Vi behöver dikten

för att på något sätt kunna leva de många liv som vi skulle vilja ha, fast vi nätt och jämnt har ett enda. Läsningen förvandlar livet till dröm och drömmen till liv."
Kryptiskt? Nej, om man tror att texter spränger gränser, om förmågan att leva sig in i en berättelse är större än en själv, om man tror på litteraturen som läkande kraft, eller på litteraturen som terapeutisk metod - så fortsätter jag gärna sluka nobelpristagaren Mario Vargas Llosas senaste roman Den stygga flickans rackartyg . Tillsammans med Sofi Oksanens Utrensning, har de redan räddat mig från en lång, kall och tråkig julhelg. Kanske till och med fått mig (lurat mig) att hoppas på att världen kan bli bättre?
Återigen: Gott nytt bokår 2011!
Mats Myrstener
Bild: Orions stjärnbild, P.M.Hedén

måndag 29 november 2010

Vad gjorde Sandemose på Newfoundland?

Jag läser f.n. Jörgen Sandemoses tjocka och ganska elaka biografi om hans far, en av Nordens största författare: Aksel Sandemose (som inte ville ha en kristen symbol i sitt förnamn, därav stavningen).
Sandemose var född 1899 (han hade hoppats få leva i TRE sekel, men dog tyvärr redan 1965). Han var född i Nyköping Mors på danska västkusten , för evigt benämnt som Jante, den småskurna småstaden.
Biografin, från 2004, finns bara på norska i Sverige än så länge. Jag har bara hunnit femtio sidor av den tjocka tegelstenen, men det är redan spännande. Det viktiga året är 1916, under första världskriget, då Sandemose, 17 år, i all hast lämnade småstaden Jante och tog jobb som skeppspojke på en båt till Newfoundland.
Den som läst "En flykting korsar sitt spår" vet hur det gick - den unge Espen Arnakke mördar sin rival John Wakefield i Misery Harbour på Newfoundland. Sandemose levde många år på myten att han verkligen begått mordet, vilket dock sonen Jörgen tvivlar på.
Varför lämnade Sandemose Danmark i sådan hast, undrar sonen? Hade han gjort en flicka med barn, som en annan arbetarförfattare, Jan Fridegård? Espen Haavardsholm, som också skrivit en biografi om Sandemose, tror för sin del att Aksel blev våldtagen på den svenska båten Svanen på väg till Labrador. Mordet var ett sätt att "hämnas på sig själv". Men hos Jörgen Sandemose är båten norsk.
Det sägs att Sandemose levde på myten om sitt liv och sin händelserika ungdom, hela livet. Hans böcker är en närmast biografisk beskrivning av hans liv: En sjöman går i land, Det stod en bänk på gården, Berättelser från Labrador, Klabautermannen, Vi pryder oss med horn, Varulven, Felicias bröllop osv.
1971 kom hans sista postuma bok, novellerna Resan till Kjörkelvik. Hans författarskap är nog ett av de mest spännande jag känner till. Och mysterierna om vad han verkligen gjorde på Newfoundland, sedan han hals över huvud rymt från skeppet Svanen, förblir en gåta.
Mats Myrstener
(Här en länk till många av de "bon mots" eller ordstäv som Sandemose ska vara far till.)

söndag 21 november 2010

Feminist-boktips

Tusen systrar ställde krav : minnen från 70-talets kvinnokamp, redaktörer Ingrid Sillén, Eva Schmitz, Eva Lindqvist och Vera Almroth-Majstrovic. Artiklar av bl.a. Bissaren Kerstin Norlander, Umeå. Boken är inspirerad av ett amerikanskt projekt "The feminist memoir project : voices from women's liberation", presenterat i boken med samma namn 1998.

lördag 13 november 2010

Höstboktips

Nu när vi går in i "oxmånaden" kan det vara skönt att krypa upp med en bok i favoritfåtöljen:
Vår tids ekonomism : en kritik av nationalekonomin. Red. Geir Angell Öygarden. (Boréa.) Handlar om nationalekonomin som tvivelaktig "vetenskap" och hur den påverkar våra beslutsfattare. "Boken ger en skrämmande bild av hur den moderna nationalekonomin reducerar komplexa samband till teorier som trots sina förenklingar ofta får stor politisk genomslagskraft."
Mattias Gardell: Islamofobi. (Leopard.) Granskar den europeiska islamofobin, som får allt fastare fäste i land efter land, historiskt från medeltiden och framåt. Han tillbakavisar påståenden att muslimer skulle vara våldsbenägna, kvinnoförtryckare, terrorister och antisemiter, som han menar utgår från ett rasistiskt skillnadstänkande.
Ship to Gaza. (Leopard.) Red. Mikael Löfgren. Ger bakgrunden, beskriver resan och eftermälet. Och hur en global folkrörelse håller på att växa fram. Några av resenärerna, som Henning Mankell, Dror Feiler, Ulf Carmesund och Victoria Strand bidrar med egna texter.
David Nessle: Den maskerade proggarens lilla röda : samlade serier. Om festprissen och haschrökaren Jarl Sandberg som 1968 hemsöks av Karl Marxs spöke, och förvandlas till den stålmansliknande superhjäten Den Maskerade Proggaren. Tecknade serier för oss 40-talister.
Torgny Karnstedt: Tro, hopp och jävelskap. Första boken på författarens nya förlag, Karnstedt, är en fortsättning på den uppmärksammade Låtsaskungen, som handlade om pojkar på en internatskola för s.k. ”värstingar”.
Kajsa Ekis Ekman: Varat och varan. (Leopard.) Om ”den lyckliga horan”, och myten om den kvinnliga ”sexarbetaren” som frejdigt organiserar sig i nya fackföreningar. Samt om hur kvinnor från Ukraina och Indien tjänar pengar på västerländska kvinnor som surrogatmödrar, enligt förespråkarna ett nytt ”fräscht sett att se på graviditet”.
Gunilla Ander: Bomull : en solkig historia. (Ordfront.) Om våra t-tröjor och länderna som producerar bomullen: barnarbetare i diktaturstaten Uzbekistan med världens mest förgiftade sjö, Aralsjön; om hur västafrikanska länder kämpar mot USA:s ständiga dumpningar av bomullspriset. Samt om den nya bomullsjätten: Kina.
Globaliseringens kulturer. (Nya Doxa.) Om postkolonialism, rasism, forna kolonier, och skapandet av nya identiteter i det mångkulturella samhället. Texter av bl.a. Frantz Fanon, Salman Rushdie, Edward Said och Homi Bhabha.
Patrik Asplund: Med hatet som drivkraft. (Hjalmarson & Högberg.) Om en f.d. nazist, punkare, skinhead och hulligan - hans egen berättelse för återupprättelse.
Hans Furuhagen: Bibeln och arkeologerna. (Natur & Kultur.) Vederlägger det stora antal israeliska arkeologer, som med Bibeln i hand försöker bevisa att staten Israel existerade under biblisk tid. Furuhagen visar att detta är en stor överdrift och att bevisvärdet är magert.
Mats Myrstener

fredag 5 november 2010

Riddaren av den sorgliga skepnaden

Vi har i vår litteraturcirkel på jobbet just avverkat en av litteraturens verkliga klassiker, Cervantes mångordiga tvåbandsroman Don Quijote (Quixote), vars första del utkom 1605. Fantastiskt rolig och språkligt vital, trots över 400 år på nacken. Sedan 2001 finns en härlig nyöversättning, av Jens Nordenhök, i en praktupplaga på 900 sidor med introduktion och kommentarer och med Gustave Dorés berömda illustrationer.
Den har kallats den första ”moderna” romanen vilket nog är sant. Föregångarna i genren handlade mest om ädla riddare eller kärlekskranka herdar, men den galne Don Quijote skiljer sig mycket från dessa idealiserade förebilder. Romanen är brutalt realistisk och dåtidens Spanien avslöjas i all sin skröplighet. Riddaren av den sorgliga skepnaden kan ses som en skildring av den moderna människans kamp mot verkliga och inbillade väderkvarnar.
Själv känner jag mig ofta som en sådan.
De burleska inslagen i romanen står ofta hans väpnare, bonden Sancho Panza för. Utan Sancho hade riddaren knappast överlevt en dag under sina många äventyr, där hans idealism luras, hånas, kläs av inpå bara kroppen, och rullas i tjära och fjädrar till skratt och förnöjelse för hans omgivning.
Författaren levde själv ett äventyrligt liv, deltog i slaget vid Lepanto mot turkarna, satt sju år i fångenskap hos sjörövare i Algeriet, och levde sedan som skatteindrivare i Andalusien.
Parallellt har vi läst Eduardo Galeanos Latinamerikas öppna ådror, som utspelas vid samma tid, 1500- och 1600-tal, när spanjorerna ”koloniserade” Latinamerika, och bl.a. närmast utrotade hela indianbefolkningen på kontinenten. Också en klassiker som bör finnas på varje välsorterat folkbibliotek.
Cervantes dog 1616, faktiskt samma år som William Shakespeare.
Mats Myrstener
(bilden kanske den mest berömda illustrationen, av Pablo Picasso)

onsdag 3 november 2010

Att "vara" eller att "vara en vara"

Rubriken är Mötesplatser, Kulturskapare, Entreprenör, Demokrati, underrubriken "visioner om en annan kulturpolitik". I det 96-sidiga häftet, redaktör den skickliga Stina Oscarson.
Boken är utgiven i samarbete med Koalition för kulturdebatt, däri ingår ABF, Arena Idé, Amatörkulturens samrådsgrupp, Folkets hus och parker, Konstnärernas riksorganisation, Riksskådebanan, Riksteatern, Runö folkhögskola, Sveriges konstföreningar, SKTF, tankesmedjan Det osynliga, TCO och Teaterförbundet. Förläggare är Premiss.

söndag 31 oktober 2010

Lotta tipsar om skräckböcker

Det räcker med att öppna dagstidningen så blir man rädd och får kalla kårar. Inte för att vår kulturminister ser särskilt skräckinjagande ut, om hon nu över huvud taget finns, man undrar ibland? Men omvärlden skrämmer mig destor mer, mycket mer än när jag var barn.
Lotta Olsson i DN slår ett slag för skräcklitteraturen och efterlyser fler bra författare på området. Vem ska ta upp den fallna manteln efter Mary Shelley, Robert Louis Stevenson, Bram Stoker, H.P. Lovecraft, Edgar Allan Poe och Stephen King?
John Ajvide Lindqvist och Johan Theorin tillhör Lottas favoriter, men hon tycker att några av alla dessa deckar-wannabes kunde ägna sig åt gammal god skräcklitteratur istället.
Tillbaka till den läskiga boken, tycker hon. Bort från filmernas splash- och goreeffekter! Den bästa skräckeffekten är, och har alltid varit, en simpel knackning på dörren, omvridandet av ett handtag, en skugga under sängen.
Det är varandra vi är rädda för, menar hon, och det är kanske så det är. För det finns ju egentligen inga vampyrer och varulvar, bara farligt obildade kulturlösa sverigedemokrater, och fega aningslösa politiker med feta plånböcker, som bara tänker egoistiskt på att sänka skatterna och spara i de offentliga finanserna.
Mats Myrstener

lördag 23 oktober 2010

Boklördag, nedläggningshotade bibliotek, och kulturingenjörer

Sitter med DN:s efterlängtade Boklördagsbilaga. Läser t.ex. att Finlandsinstitutet i Stockholm, som har ett förnämligt bibliotek, öppet för allmänheten, har poesi-
frossa måndag 25/10, med bl.a. gamla storheter som Göran Sonnevi, Lars Mikael Raattamaa, och finska poeter som Markku Paasonen och Sanna Tahvanainen.
Finlandsinstitutets bibliotek var tidigare nedläggnings-
hotat, men i Finland är man mån om bibliotek och kultur, och till slut lyckades man skaka fram pengar. Mer i farozonen är nog Kurdiska biblioteket, skapat av Nedim Dagdeviren. Man har tappat sitt statliga stöd, och fått flytta från flashiga Skeppsholmen till förorten Duvbo i Sundbyberg. Nu måste man flytta igen.
Hopp finns om att få ett antal rika kulturintresserade kurder att satsa pengar i biblioteket. I Kurdistan är man inte blyg när det gäller sponsring, nej bidragsgivarna förväntar sig att ståta på central plats i biblioteket med namn och summa pengar, kanske gärna en liten byst också!
Läser vidare att Lotta Schüllerqvists bok om Gaza, "Marnas hemlighet" släpps på torsdag 28/10. Och att nummer ett på boktoppen glädjande nog är en politisk fackbok: Henrik Berggrens välskrivna biografi om Olof Palme.
Ser tillslut på Namn och nytt att "kulturingenjör" inte alls är något nytt begrepp från 2010. Det fanns redan på 1920-talet, men var då snarast en agronom som sysslade med mossor och lavar! Var tid har sin sed, som de gamla romarna sa.
Mats Myrstener

fredag 15 oktober 2010

Om den svenska modellens vara eller icke vara

"Den svenska modellen har kantrat på grund av en allt större obalans mellan arbetsmarknadens parter." (Svenskt Näringsliv). "Den svenska modellen har brutit samman i verkligheten, men lever kvar ideologiskt." (professor Hans de Geer), eller "Socialdemokratin går inte längre in som garant för den starka välfärdsstaten. Därför existerar inte längre den svenska modellen." (professor Bo Rothstein).
Läs mer om modellens uppgång och fall i professor Ann-Katrin Hatjes bok Svensk välfärd, genus och social rationalism under 1900-talet utgiven av institutionen för idé och samhällsstudier vid Umeå universitet. Vem myntade för övrigt begreppet "den svenska modellen"? Jag tror det förekom första gången i utredningen "Idrott för alla" på 1970-talet, men jag är inte helt säker. Vi får forska vidare om detta, och sluta gråta över spilld mjölk.
Mats Myrstener