Dåligt kulturutbud i Lund?

Bara 4 av 10 Lundabor är nöjda med kulturutbudet i staden, enligt en undersökning baserad på 1000 respondenter, en s.k. medborgarundersökning som presenterades i Sveriges Radios Kulturnytt. Vore intressant att se en liknande undersökning om Lundabornas åsikter om folkbibliotekets utbud i Lund.
Mats Myrstener

Juholt hyllar kulturen

Det länge emotsedda kongresstalet av nye S-ledaren Håkan Juholt inleddes med ett hyllande av kulturarbetarna i Sverige, och ett hårt angrepp på den borgerliga kulturpolitiken, en av de svagaste punkterna i Alliansens politik. Juholt hyllade också inledningsvis de svenska folkbiblioteken. Är vi "medborgare" eller "kunder" undrade han, citerande gamle kulturministern Bengt Göransson.

Inte sedan Olof Palmes tid har en blivande (?) statsminister så lyft fram kulturfrågorna på agendan. Bra gjort Juholt!

Mats Myrstener

Kulturministern satsar på kulturföretagande

Maud Olofsson och Lena Adelsohn Liljeroth, två av den borgerliga regeringens skarpaste hjärnor, vill gemensamt satsa på en Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar. 73 miljoner ska satsas fram till 2012, och ska stötta entreprenörer och företagare inom kultur, för att starta och driva bolag.
Enligt handlingsplanen finns "ett behov av aktörer som kan fungera som brobyggare och mellanhänder för att stimulera kreativa och innovativa processer i näringslivet såväl som att öka entreprenörskap, förnyelse och företagande inom kultursektorn".
Undrar om dom själva förstår vad dom menar? Författare, konstnärer, kompositörer kanske?
Mats Myrstener

Ödesval

Höstens val kan bli historiskt. Ffg sedan 1911 kan moderaterna bli större än socialdemokraterna vilket skulle vara en politisk sensation.
Aftonbladet karakteriserar valet på ledarsidan som att det handlar om valet mellan välfärd ("för alla") eller lägre skatter. Uppenbarligen föredrar en majoritet av väljarna, om man får tro valundersökningarna, det senare. I oroliga tider, där framtidsoptimismen försvunnit, är man sig själv och sina närmaste närmast.
Daniel Suhonen går till attack på kultursidan mot den borgerliga kulturpolitiken, som det annars är väldigt tyst om. Inte ett ord om mer kultur till folket, eller satsningar på bibliotek och folkbildning. Nej, krama ut så mycket av varje liten kulturkrona som möjligt skriver Suhonen, för det är nedskärningar (på personalsidan framförallt) som gäller. Här är bägge sidor lika tysta, så vitt jag kunnat se.

I DN intervjuades en barnfamilj som skulle få 300 mer i skatt med de rödgrönas förslag, vilket fick dem att välja alliansen. Då är det svårt att försöka argumentera för allt man kan få för bara 300 kronor mer i månaden i skatt: bättre sjukhus, mer barnomsorg, folkbibliotek, skolor, osv. "Magfrågan" styr tydligen valet, precis som på August Palms tid för etthundra år sedan. Man trodde ju vi kanske hade kommit lite längre på vägen sedan 1910, men, men...
Den persiske 1100-talspoeten Rumi kallade människan en "åsna med änglavingar". Han menade att de flesta tyvärr aldrig upptäcker sina vingar, för man har ju så fullt upp med att få dagens små och stora bekymmer på jorden att gå ihop.
Så är det kanske, och det är kanske det det "nya arbetarpartiet" har kommit på? Eller är det en gammal sanning, precis lika "ny" som de "nya moderaterna"?
Mats Myrstener

Kulturen lever?

I dessa valtider? Ja i varje fall på torsdag 2/9, för då ska kulturministern och Leif Pagrotsky debattera på biografen Rio på Södermalm (Hornstull). Arrangörer är folkrörelsesatsningen Konst åt alla, som drivs av organisationerna Våra Gårdar, Folkets hus och parker, och Bygdegårdarna. Bäst att gå, för det kanske är enda gången kulturfrågorna kommer att nämnas i denna valrörelse, som ju mest handlar om höjd eller sänkt skatt.
Mats Myrstener

Statligt åtagande eller ideellt slitgöra

Jag sitter och läser Folkets hus och parker och Riksteaterns evenemangstidning Sommarscener. Bägge institutionerna bygger sitt arbete till 90 procent på oavlönat ideellt arbete. Inget ont i det, jag tycker det är beundransvärt, men borde inte kultur, på regional och lokal nivå, vara ett statligt eller kommunalt åtagande?
Typexemplet som framhålls i bladet är kulturarbetet i Haparanda, en norrbottensmetropol som levde upp ordentligt när Ikea la sitt nya monstervaruhus där vid finska gränsen, med närhet också till den ryska och norska marknaden.
Tre eldsjälar driver verksamheten inom Haparanda teaterförening, en av 234 som finns i Sverige. En av dessa, ordförande Gudrun Karlsson, försörjer sig som högstadielärare. Hela styrelsen på 12 personer arbetar ideellt, liksom de 250 medlemmarna i föreningen. Verksamheten är förlagd till Folkets hus i Haparanda, där man har 4,5 anställda allt som allt, bland annat en vaktmästare.
Man administrerar 40 teaterföreställningar per år, deltar i sommarfestivalen i finska Kukkola, och ordnar varje sommar läger för skolbarn med Cirkus Cirkör från Stockholm.
2009 hade man 713 arrangemang i Folkets hus, och ett besöksantal på 35.000 personer under hela året!

"Det ideella arbetet är grunden året om" läser jag vidare. 135 folkparker finns kvar i hela Sverige, fast många av dessa drivs numera av privata intressenter. Man driver också 208 biografer, som t.ex. visar direktsänd opera från Metropolitan i New York, och man verkar i 585 Folkets hus över hela landet. Bara på Riksteatern arbetas det 280.000 timmar ideellt varje år. Samtidigt når teatern ut till 1,2 miljoner besökare varje år, och Folkets hus och parker har enligt uppgift 33 miljoner besök om året!

De gamla folkrörelserna, idrottsrörelsen inte minst, drevs och drivs i stor utsträckning ideellt, och detta är beundransvärt. Samtidigt kan man kanske fundera hur väl detta passar in i en borgerlig kulturpolitik. För det kostar ju inte samhället en enda krona utom ett mycket litet bidrag, som dessutom ständigt är omdebatterat för att det är för stort.
Gamle kulturministern Bengt Göransson, som var en stor vän av detta ideella arbete inom folkrörelserna, "fritt och frivilligt" som det heter inom folkbildningen, intervjuades idag i SvD inför den nya bok han snart ger ut. Han arbetar fortfarande, i sann folkbildaranda, en dag i veckan gratis på IOGT:s expedition i Älvsjö i Stockholm. Han har arbetat med kultur inom Folkets hus och ABF hela sitt liv.
Problemet är bara att Bengt Göransson är 78 år fyllda. Hur länge kommer eldsjälar som han, som är beredda att arbeta ideellt med kultur och folkbildning på sin fritid, att finnas kvar? Finns det inte en liten fara i att se dessa frågor, som gränsar farligt nära folkbiblioteksfrågor, som i mångt och mycket ideellt och frivillligt arbete, utan något statligt eller kommunalt ansvarstagande?
Mats Myrstener
www.fhp.nu (Folkets hus och parker)
www.riksteatern.se
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/det-viktiga-tvivlet_4718407.svd (Bengt Göransson)

Kulturarbetare demonstrerar!

I Frankrike tar kulturarbetarna inte skit! Därför demonstrerar 3.000 kulturarbetare i Paris i morgon, och fler demonstrationer utlovas under våren. När får man se det i Sverige?
källa: SvD dags dato
Mats Myrstener

Kulturkrig eller kriget mot kulturen?

Jag har känt mig rätt kritisk till DN:s utveckling i ett par år nu, och till och med aktivt uppmanat andra att inte läsa dagstidningen. Kanske är det nästan tjänstefel av en bibliotekarie att avråda folk från att läsa Sveriges största dagstidning, men jag känner inte att jag fått speciellt mycket ut av tidningen på länge och tycker även att den maktfullkomlighet jag upplever från Bonniers som allrådande mediekoncern i stort är rätt besvärande. En diskussion kring medieklimatet i Sverige vore välkommen och det finns även ansatser till en sådan, initierad (åtminstone som det verkar) av förläggaren Carl Michael Edenborg. Vi får se vad som blir resultatet av detta, ännu har familjen Bonnier inte själva svarat på kritiken.

Med detta sagt tyckte jag ändå att det var väldigt intressant att läsa Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet om hatet och hotet mot DN Kultur: "Tystnaden". Kultursidorna har blivit utsatta för (orimligt?) stora nedskärningar och Linderborg väver i sin analys av detta in resonemang om tidstypiskt kulturförakt, antiintellektualism och nyliberal oförmåga att förstå en gammal bildningstradition. Jag, som aldrig har haft någon speciell relation till vare sig DN eller DN Kultur, sörjer inte den dagstidningens nedgång och eventuella fall men givetvis är det oroväckande att nedskärningarna är en del av trend där det offentliga samtalet alltmer utarmas.

Är det tidens tecken? DN och andra dagstidningar skär ner på sina kultursidor samtidigt som höga företrädare för vår tids borgerlighet bedriver kulturkrig med argumentationen att “verklighetens folk” inte gillar saker som är för svåra... Den relevanta frågan här är egentligen vilka materiella förutsättningar “folk” har till att tillgängliggöra sig kultur och delta i det offentliga samtalet? Folkbibliotek är en del av svaret, men en klassföraktande borgerlighet och en mediesektor alltför dominerad av en aktör är väl knappast intresserade av att höra det.

/Tobias Willlstedt

Citizen Schein - en annan Harry!

Jag sitter och bläddrar i KB:s stora tjocka bok om fillmmogulen Harry L. Schein - så kallade han sig när han kom till Sverige 1939, en föräldralös judisk pojke från Wien, som utbildade sig till kemiingenjör och blev miljonär på ett patent om vattenrening.
Boken är fylld av underbara svartvita fotografier från 1940-50-60- och 1970-talet, och speglar också en tid med studentkårsockupation och statligt styrd filmpolitik med Schein ständigt i centrum, från 1963 som chef för nystartade Filminstitutet, snart i egen byggnad, den monumentalt fula betongklossen på Gärdet.
Schein drog sig inte heller för att gå på Gärdesfestivalen 1971 och diskutera film med skäggiga revolutionärer från "filmvänstern", allt fångat i de elegantaste svartvita fotografier. Ständigt med en cigarrett eller pipa i mungipan.
Själv var han en superkändis, innan ordet knappt var uppfunnet, gift med skådespelerskan Ingrid Thulin. Men vi besparas inte heller det försupna ensamma vrak med sönderrökta lungor som Ingvar Carlsson besökte strax före Scheins död 2006. Den förr så brunbrände och vältränade Schein klagade då för Carlsson att han kände sig "lite vissen" - han hade just fått ischias. I övrigt mådde han "utmärkt"!
Jag kommer att tänka på en annan fascinerande person jag läste om nyligen - ketchuptillverkaren Herbert Felix, också han socialdemokrat och invandrad jude från Österrike. Och nog saknar man intellektuella och innovativa strebrar som Harry Schein och Jörn Donner i dagens ljumma kulturdebatt?
Mats Myrstener

Skratta eller gråta?

Nog trodde man att man hört det mesta om hur hunsade dagens kulturarbetare kan vara, men tydligen inte. I ett inslag i radions Kulturnytt igår, berättades om det anställningskontrakt den kände trombonisten och dirigenten Christian Lindberg fick se, när han skulle förnya sin chefsställning vid den s.k. Nordiska kammarorkestern i Sundsvall.
Orkestern, som av kommunen lagts ut på entreprenad till ett privat företag, krävde i kontraktet av Lindberg förutom en sänkning av lönen med 40 procent (vilket han accepterade), dessutom att han inte skulle ha något inflytande över programsättningen; vidare att filmer från konserterna skulle kunna läggas ut på U-tube utan hans tillåtelse, att han inte fick kritisera sitt företag offentligt, samt och slutligen: att han skulle visa en positiv framtoning och "skratta mycket"!
Det sista valde Lindberg att göra - varpå han rev kontraktet och sa upp sig. Samt offentliggjorde hela förfarandet till media. Rakryggat, minst sagt.
Kanske bra att vi hittills sluppit privat näringsliv som entreprenörer inom biblioteksvärlden - än så länge? I övrigt kan man väl bara - skratta?
Mats Myrstener

Gallrade böcker i Malmö

Debatten om Malmö stadsbiblioteks storgallring för att få plats med en restaurang och en författarscen i biblioteket går vidare med frenesi. Följ debatten på Biblist, här är två av inläggen från SvR:s kulturredaktion:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=3116756 (Marianne Steinsaphir, Ordfront, tidigare redaktör BBL, som bl.a. talar utifrån klassperspektivet och bibliotekens betydelse för s.k. "klassresor"), och
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=3121868 (Bengt Göransson, fd kulturminister, som bl.a. kritiserar Dieselverkstaden i Nackas alltför "kravlösa" verksamhet utifrån ett folkbildarperspektiv).
Läs också Per Svenssons inlägg om Malmö stadsbibliotek:
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article551225/Viva-Las-Vegas.html

Smakprov ur BiS-boken, kommunernas kultursatsningar och andra nyheter

I senaste numret av BBL ges ett smakprov ur BiS ("en pigg 40-årings") historik, En ny förening är nödvändig, med ett avsnitt ur Ingrid Atlestam exposé "Fyrtio år i vänsterfil". [Klicka på bilden ovan så blir den större!]
I det läsvärda BBL-numret hittar jag vidare en presentation av ungdomsverksamheten i Punktmedis (Medborgarplatsens bibliotek) i Stockholm, som uppmärksammats, inte minst för sina många välanvända ungdomstidskrifter.
Tidningen Fokus rankade tidigare i år Sveriges "bäst-att-bo-i" kommuner, varvid rikemanskommunen Danderyd utanför Stockholm vann. Danderyd har fyra folkbibliotek, förutom huvudbiblioteket i Mörby centrum även Stocksund, Djursholm och Enebyberg. Kommunen kommer faktiskt på 127:e plats när det gäller satsningar på kultur och fritid, jämfört med andra rika kommuner som Täby (plats 243), Lidingö (198), Vallentuna (168), Sollentuna (261) och Staffanstorp (241).
Mest satsade faktiskt Malmö på kultur och fritid, trots den stora debatten om gallrade böcker. Stockholm kommer också ganska högt, på 62:a plats. Göteborg får skämmas på sin plats 200, och Umeå sträcka på sig, på plats 17.
Många kommuner, som Älvdalen (på 10:e plats) satsar enbart på "fritid" som fiske och miljövård. (Jfr med vad vi tidigare skrivit om turismen som konkurrerar med kultursatsningar.)
I numret kommenteras också en stor omorganisering av biblioteksväsendet i Norge (man vill slopa bestämmelsen i lagen att varje kommun ska ha ett bibliotek), och att amerikanarna går allt mer till biblioteket i kristider, 68 procent sägs nu ha ett bibliotekskort. (Kan bero på att biblioteken där ofta fungerar som arbetsförmedlingar, och att datoranvändning är gratis.)
Läsfrämjandet får i nya kulturbudgeten 25 statliga miljoner, som också är en satsning på skolbiblioteken, och dessutom kan man nu nominera årets bokbuss, förra året gick priset till Kiruna.
Mats Myrstener

OBS! Viktigt!

"Kulturen är viktigare än någonsin...." skriver socialdemokraterna i kulturavsnittet i sitt förslag till politiska riktlinjer.
Jaha, någon som hört det förut? Kulturen sägs ständigt vara "viktigare än någonsin", vilket måste innebära att den hela tiden blir viktigare och viktigare.

En borgerlig syn på vad det kan innebära får vi i morgon, måndag, då kulturproppen kommer. Men ett och annat illavarslande har läckt ut, så har kulturministern sagt, citerad i P1 i morse, att all kultur innebär tillväxt. Månne det vara samma tillväxtbegrepp som finansministern använder?
Vi väntar med spänning och bävan!

Ingrid Atlestam

Folkbildande följeslagare på törnbeströdd väg

En av dom böcker som hjälpt mig mest i min forskning om 1900-talets folkbibliotekstankar är etnologerna Orvar Löfgren och Jonas Frykmans Den kultiverade människan från 1979. De följde upp med boken Modärna tider 1985. Vägen från bondesamhällets trånga dragiga stugor till miljonprogrammets lägenheter i urbaniseringens tidevarv, och de värderingar som följde människorna från land till stad, har inte beskrivits bättre på svenska.
Andra litterära följeslagare har varit Ronny Ambjörnssons Den skötsamme arbetaren från 1988, och Sven-Eric Liedmans I skuggan av framtiden från 1997. Ambjörnssons bok är också strålande mentalitets- och bildningshistoria, och Liedman följer upplysningstankarna ända från franska revolutionen och framåt.
Bernt Gustavssons avhandling Bildningens väg från 1991 följer tre olika bildningsideal i debatten från början av 1900-talet. Den klassiska skol- och latinbildningen, den av socialdemokraterna omhuldade ”medborgarbildningen”, med demokratiska och praktiska förtecken, och den kanske intressantaste: självbildningsidealet som det uttryckts av studiecirkelns ”fader” Oscar Olsson. Alla tre bildningsidealen fanns representerade hos socialdemokraterna en gång. Idag kan man fråga sig var de tagit vägen någonstans?
I Dagens Nyheter läser jag följande rubrik i morgon-
tidningen: ”Svårt sjuka en dålig affär för vårdcentraler”. Apropå att allt ska mätas i pengar. Senaste DIK-Forum kontrar med att vi ABM-arbetare nog måste bättra på vår ”karisma”! Och nästa år stiger arbetslösheten bland kulturarbetare med ett hundra procent!
God morgon?
Mats Myrstener

Christer ryter till

Christer Hermansson, kulturchef i Strängnäs, bibliotekarie och författare, ryter till i dagens DN om neddragningarna på kultur- och biblioteksområdet. Han skriver om larmrapporter från Eskilstuna, Mora, Mark, Borås, Karlskrona. Och nästa år lär inte bli bättre.
Hermansson föreslår en kulturlag. Kulturen kostar i själva verket kommunerna ganska lite, men ger så mycket mer i återbäring. Tre procent av kommunens budget borde vara obligatoriskt. Bravo Christer!
(Läs artikeln) http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/christer-hermansson-finanskrisen-hotar-odelagga-kulturen-i-kommunerna-1.874472

Kulturutredningen sågad igen!

För andra gången sågas den i Aftonbladet av Lars Ilshammar och Daniel Suhonen. Deras råd till kulturministern är: "kasta kulturutredningens tankevärld och byråkratiseringsförslag på skräphögen. Höj anslagen med två miljarder och tillsätt en ny utredning utifrån den idédebatt som blommat i utredningens spår."
Läs http://www.aftonbladet.se/kultur/article5183868.ab
Svenska dagbladet kallar utredningen, med ett grovt understatement, "inget visionärt mästerverk"!
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2924385.svd
DN:s Maria Schottenius är ännu kärvare i sitt omdöme och menar att utredningen bör göras om från grunden:
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-kulturutredningen-borde-goras-om-fran-grunden-1.870074
Den ende som verkar nöjd med Kulturutredningen är SB:s generalsekreterare Niclas Lindberg. Läs hans inlägg:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2926879.svd

På Aftonbladets Debattsida tycker Lotta Gröning att man borde gråta över tillståndet i den svenska skolan. Skolans nedåtgående spiral bäddar för fler argument för ytterligare segregation och elitklasser, menar hon.
De svenska kommunerna har hamnat i en rävsax när man ska försvara den s.k. självbestämmanderätten. Staten vägrar satsa mer pengar och kan istället bekvämt skylla på kommuner och landsting som tvingas hålla i nedskärningsyxan. Rent ideologiskt är det den offentliga sektorn och det socialdemokratiska/social-
liberala välfärds- och trygghetssamhället man vill komma åt. Fast regeringen säger något helt annat.
Mats Myrstener

Passerat mål?

Detta med "att motverka kommersialismens negativa verkningar" är snart passé som kulturpolitiskt mål. Är det ett mål som någon uppnått eller rent av passerat? Dags för slutspurt, innan målet dras in. Men har du inte ens hunnit till Mångsbodarna så är det kört, bara att kliva av spåret.
Nu ska det satsas på kommersialismens positiva verkningar, sponsering. Hur ska det gå till när själva kommersen är konkursmässig?
Istället för att rädda banker och storföretag med krispaket, så att de någon gång i framtiden ska kunna sponsra kulturen - ge paketen direkt till kulturen, så att den kan skapa och handla och få igång hjul som inte släpper ut och förgiftar, utan släpper loss och förskönar!

Ingrid Atlestam

En feg utredning

Man kan knappast beskylla den nya kulturutredningen för några nya djärva grepp (även om förespråkarna nog skulle hävda att så är fallet). Inriktningen på hårda organisatoriska frågeställningar tyder snarare på brist på fantasi (eller ekonomiska resurser). (Jämför gärna med mitt tidigare inlägg med rubriken
”omorganisation”, som jag snott från framlidne BiS-medarbetaren Birger Hallingström.)
Jag är inte säker på att alla folkbibliotek tycker det är så bra att hamna under Kungliga bibliotekets domvärjo. Man talar om att blanda äpplen med päron, och nu får folkbiblioteken känna på att frottera sig med de akademiska biblioteken på riktigt, i samma organisation. På lokal nivå (tänk t.ex. Härnösand) kan det nog fungera, men på riksnivå. Nja.
KB:s maktutövning blir allt större och större. Först var det Statens ljud- och bildarkiv man slogs ihop med, sedan detta, och det talas redan om att Riksarkivet och alla landets arkiv ska in under samma jätteorganisation. Om det gynnar demokratin återstår att se. Jag tror inte det.
Staten avhänder sig sitt ansvar för kulturpolitiken. Man överlåter den åt kommuner och landsting. Hur det fungerat vet vi. Ökad segregering, ökad uppdelning i rika och fattiga, ojämn och ojämlik standard. Det ökar säkert utvecklingen mot allt färre folkbibliotek, där filial efter filial försvinner. En rik skånsk kommun som Vellinge utanför Malmö skulle säkert inte ha något folkbibliotek alls (närheten till Malmö talar för det), om det inte var lagstiftat. Samma gäller kommuner som Täby och Lidingö.
Tidigare kunde fattiga kommuner söka statliga bidrag för biblioteksverksamhet av olika slag. I Stockholm finns den s.k. ”Robin Hood-skatten” som har samma syfte. De möjligheterna försvinner säkert nu. Den nya kulturutredningen gynnar kanske län som Västerbotten, där verksamheten är välutbyggd, men hur är det i de andra länen?
När staten inte längre tar sitt ansvar så måste någon annan göra det. Att tro att näringslivet skulle göra det är nog bara en from förhoppning. Så länge det finns en lagstiftning om gratis boklån (den principen vågade kulturutredningen inte rucka på) så kommer näringslivet inte att vara intresserat.
Mats Myrstener

Vad är kulturen värd?

Idag står dimman tjock över Stockholm. Och inte bara utomhus verkar det som. I morgontidningen läser jag att en forskare på Chalmers, Greg Morrison, nu kommit fram till vad sjön Mälaren, Stockholms livsnerv, är värd: 40 miljarder.
Så finns det någon rysk oligark som kan håva upp pengarna ur lomman så kom och köp. För allt är till salu!
Bara skridskoåkarna på Mälaren skulle inbringa 40 miljoner till staden, om man tog avgift. För att inte tala om alla som badar gratis i sjön! Jag kan tänka mig att Stockholms borgerliga politiker fladdrar med öronen nu. Vilka pengar det skulle ge?
Jag minns hur politikerna i Vallentuna för länge sedan argumenterade när man inte ville rädda Vallentunasjön, som var halvdöd av övergödning. Nej, den hade redan nått allt för långt i sitt "naturliga åldrande" resonerade man. En räddningsaktion hade ju tvingat moderaterna där att höja skatten!
Och moderaternas borgarråd i Stockholm tyckte att barnomsorgen inte behövde mer pengar. Barnen var "överstimulerade" och behövde lära sig att "ha tråkigt". Tala om cynism.
Nu fasar man lite för vad den omdiskuterade kulturutredningen ska innehålla för grodor och dimridåer när den offentliggörs till veckan. Undrar vad man kommer fram till att kulturen är värd egentligen? För att inte tala om alla kostnadskrävande folkbibliotek?
Mats Myrstener