En feg utredning

Man kan knappast beskylla den nya kulturutredningen för några nya djärva grepp (även om förespråkarna nog skulle hävda att så är fallet). Inriktningen på hårda organisatoriska frågeställningar tyder snarare på brist på fantasi (eller ekonomiska resurser). (Jämför gärna med mitt tidigare inlägg med rubriken
”omorganisation”, som jag snott från framlidne BiS-medarbetaren Birger Hallingström.)
Jag är inte säker på att alla folkbibliotek tycker det är så bra att hamna under Kungliga bibliotekets domvärjo. Man talar om att blanda äpplen med päron, och nu får folkbiblioteken känna på att frottera sig med de akademiska biblioteken på riktigt, i samma organisation. På lokal nivå (tänk t.ex. Härnösand) kan det nog fungera, men på riksnivå. Nja.
KB:s maktutövning blir allt större och större. Först var det Statens ljud- och bildarkiv man slogs ihop med, sedan detta, och det talas redan om att Riksarkivet och alla landets arkiv ska in under samma jätteorganisation. Om det gynnar demokratin återstår att se. Jag tror inte det.
Staten avhänder sig sitt ansvar för kulturpolitiken. Man överlåter den åt kommuner och landsting. Hur det fungerat vet vi. Ökad segregering, ökad uppdelning i rika och fattiga, ojämn och ojämlik standard. Det ökar säkert utvecklingen mot allt färre folkbibliotek, där filial efter filial försvinner. En rik skånsk kommun som Vellinge utanför Malmö skulle säkert inte ha något folkbibliotek alls (närheten till Malmö talar för det), om det inte var lagstiftat. Samma gäller kommuner som Täby och Lidingö.
Tidigare kunde fattiga kommuner söka statliga bidrag för biblioteksverksamhet av olika slag. I Stockholm finns den s.k. ”Robin Hood-skatten” som har samma syfte. De möjligheterna försvinner säkert nu. Den nya kulturutredningen gynnar kanske län som Västerbotten, där verksamheten är välutbyggd, men hur är det i de andra länen?
När staten inte längre tar sitt ansvar så måste någon annan göra det. Att tro att näringslivet skulle göra det är nog bara en from förhoppning. Så länge det finns en lagstiftning om gratis boklån (den principen vågade kulturutredningen inte rucka på) så kommer näringslivet inte att vara intresserat.
Mats Myrstener