Ett litet rött häfte som säger mycket mer än alla de tomma ord som fyller den tjocka Kulturutredningen (som förmodligen ingen ändå kommer att läsa): Biblioteksföreningens kampanj Librarylovers "En liten bok om kärlek".
Här kan man läsa om "lilla mamma" på sjukhuset som får sina böcker från bibliotekets bokvagn. Om invandrarfamiljen som dagligen uppsöker folkbiblioteket i staden, eller alla de barn som får hjälp med läxorna och nöjesläsningen på biblioteket. T.ex. skriver signaturen "Rosypeaches": "Inte bara ger biblioteket mig tillgång till en massa faktaböcker som jag behöver till skolan och för mina privata intressen, utan för mig är det också en tillflyktsort, en plats där jag kan vara ifred, läsa, tänka, och göra läxor. Dessutom finns det alltid till hands om man får ett boktips av någon."
Hur mäter man detta behov av "mening" i tillvaron? Inte genom antalet utlånade böcker enbart. Inte ens genom antal besök på biblioteket. Och absolut inte genom kulturbyråkraternas själlösa exercis med statistik och siffror och omorganisering. Hur mäter man det Sven-Eric Liedman kallar "mjuk upplysning"?
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar