I SvD 6/5 läser jag en understreckare om psykologen Alice Miller, som avled i år 14 april, 87 år gammal.Hon var född i Lviv i Ukraina (då i Polen, med en stor judisk befolkning), och sedan 1946 bosatt i Schweiz. Hennes böcker om Det självutplånande barnet och I begynnelsen var uppfostran väckte stor uppmärksamhet på 1980-talet, då de försvarade utsatta barn och tog ställning för dessa mot föräldrar och samhälle.
Hennes tankar om den svarta pedagogiken, exemplifierad i analysen av Adolf Hitlers uppväxt, blev åtminstone för mig en ögonöppnare. Inte ens Hitler var ond från början menar Miller. Hans storhetsvansinne, och totala brist på empati kan Miller förklara med direkt anspelning på hans barndomsupplevelser. För varje barn är i själva verket i grunden oskyldigt.
Den som sedan är intresserad av vilka böcker diktatorn läste kan med fördel låna boken Böckerna som formade Hitler, där hans bibliotek undersöks av författaren Timothy Ryback. Men en av Rybacks huvudteorier är att Hitler lärde ingenting nytt från sin läsning: hans idéer var redan färdigformulerade och sökte bara bekräftelse i det han läste. Innehållet i hans bibliotek bär tydliga spår av detta.
Mats Myrstener
Alice Millers hemsida: http://www.alice-miller.com/index_en.php
Alice Miller library: http://www.naturalchild.org/alice_miller/#1273401503
Alice Miller i SvD: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/alice-miller-tog-alltid-stallning-for-barnen_4671919.svd
Alice Miller i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/kroppens-revolt-1.425432
