Ett spelande folk, och en jämställdhetsminister

Idag är 1 Advent och jag försov mig just och missade festhögmässan i Sofia kyrka. Ackackack. Satt uppe för länge inatt och såg tecknade Star Wars-filmer. Men Otto Olssons Advent lär man nog ändå bli rätt trött på innan julen är slut tror jag.

Läste i Svenska dagbladet idag att svenskarna är "ett spelande folk", och då talar man inte om kommunala musikskolan eller körsång, som är en hel folkrörelse i sig. Nej, 27 procent av svenskarna över 15 år spelar TV- och data- och mobiltelefonspel. Det är över två miljoner människor. Apropå den nyss förda debatten på denna blogg.

I tidningen finns också en intervju med advokaten Claes Borgström, en av få socialdemokratiska politiker med medial utstrålning. Han säger bl.a. att om man uteslöt alla brott som kan hänföras till mäns överordning, så skulle inte mycket bli kvar att processa om.

En sån man skulle jag vilja ha som jämställdhetsminister, ja varför inte justititeminister med en gång? Ett kommande "vallokomotiv"?

Mats Myrstener

Köp BiS-historiken!

Det finns många ex. kvar
av BiS 40-årshistorik, "En ny
förening är nödvändig". Gå in
på vår hemsida (se länkarna
till höger) och beställ den.
Eller ge bort den i julklapp
till någon likasinnad.

1968 ur biblioteksperspektiv.

Bibliotekshistoria från golvet.

Finns även att köpa på Ad-

libris, Bokus och från

Bibliotekstjänst.

Läs om BiS i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Värmland, Eskilstuna, Lund, Skellefteå, och Nybro. Om personerna, profilerna, frågorna, det lokala arbetet och striderna på riksplanet.

Ett kooperativt bibliotek

KF:s bibliotek har storgallrats (något som ligger i tiden verkar det som) och en stor del av det utländska beståndet har överförts till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm. KF:s bibliotek grundades 1927 av eldsjälarna Axel Påhlman och Walter Sjölin. Idag sköts det av den sympatiske Michael Hagström och är bara öppet för anställda och enstaka forskare (man kan ringa och be att få komma in).
Min kollega Hans Larsson skriver om bokbeståndet, med klassisk kooperativ litteratur på tyska, engelska och franska, i senaste numret av tidskriften Arbetarhistoria:
"Det är onekligen något visst med bibliotek. När man står bland hyllorna tränger sig böckerna (texterna) på. Man står inuti en laddning, ett mummel som vill göra sig förståeligt. Varenda skrift harklar sig försynt och säger: Läs mig, för annars finns det ingen mening med mig!"
Nu finns mumlarna bevarade, förhoppningsvis för all framtid.
Kan nås från ARAB:s hemsida http://www.arbark.se/ (sök på "kooperation")
Mats Myrstener

Ett syndikalistiskt bokförlag

Det syndikalistiska förlaget Federativ ger ut böcker sedan 1918, och ägs fortfarande av SAC, Sveriges arbetares centralorganisation. Den fackliga handboken Vi har rätt kommer nu i en uppdaterad upplaga, 2.0. Här ger man svar på stora och små fackliga frågor, som man menar att LO och SAP glömt bort, som Hur organiserar man en strejk? Vad händer om man bryter mot arbetsrätten? Så förhandlar man som enskild individ: vad är dina rättigheter och skyldigheter, och vad är arbetsgivarens, och vem bestämmer egentligen din lön?
Heder åt ett sådant förlag, lika vitalt idag som 1918!
Mats Myrstener

Bibliotek eller bokhandel?

I Frankrike tar man kulturen på allvar. Lastpallar med Dan Brown betackar man sig för. Till skillnad från svenska bokhandlar så vill de franska införa regler. Man får en kvalitetsstämpel (Label Librairie Indépendante de réference) om man uppfyller vissa normer som ett utbud med minst 6.000 titlar, att inte vara alltför nyhetsinriktad, och att ha tillräckligt med personal för att ge en god service.
Kanske vore det något för svenska folkbibliotek att ta efter? Hur många skulle få "kvalitetsstämpeln"?
källa: Svenska dagbladet, 25/11
Mats Myrstener

"Ska det vara tyst på biblioteket?"

En etikett-fråga i gårdagens DN. Läs etikettgurun Magdalena Ribbings svar och läsarnas kommentarer.
http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/11/25/lek-pa-bibliotek-5408#comments

Palms päronträd

I Rolf Almströms nya roman Svart arbete, om arbetslösa och undantagsmänniskor i förorten Västra Frölunda, hittar jag den sedelärande historien om August Palms päronträd.

Efter Palms jungfrutal om socialismen i Sverige, på hotell Stockholm i Malmö i november 1881, fick han svårigheter att hyra lokal. Då tillverkade några arbetare en plattform i ett päronträd, som stod där stadshuset i Malmö idag står, August Palms plan 1. Här höll agitatorn ett nytt brandtal, varpå plattformen revs av nitiska poliser.

När stadshuset skulle uppföras var det tänkt att päronträdet skulle stå kvar, där det idag är ett tydligt veck i byggnaden. Men byggföretaget tyckte att det var för besvärligt att bygga runt trädet, så man högg ner det och betalade vitet, vilket blev billigare. Kvar finns vecket i huset, samt en stickling, som sköts och vårdas av SAP i Malmö.

Idag när (S) når rekordlåga siffror i opinionsmätningarna får historien ett nytt skimmer kring sig. Hur lång tid tar det innan Palms päronträd vuxit sig stort igen? Kanske dags att skippa högerpolitiken snart? Något att fundera på för den arbetande klassens egna representanter inom dagens klena arbetarrörelse?

Mats Myrstener