Kurdiska bibliotekets stödgala

Kurdiska biblioteket, grundat 1997 i Stockholm, samlar kurdisk litteratur från hela världen och har också en stor verksamhet på Internet. Biblioteket har haft ekonomiska problem beroende inte minst på den borgerliga majoriteten som dragit ner både bibliotekets statliga och kommunala bidrag. Nu ordnar man en stödgala på lördag i Hallonbergen, en förort till Stockholm. Stöd deras unika verksamhet du också!
(klicka på bilden så blir den större)

Boklördag, nedläggningshotade bibliotek, och kulturingenjörer

Sitter med DN:s efterlängtade Boklördagsbilaga. Läser t.ex. att Finlandsinstitutet i Stockholm, som har ett förnämligt bibliotek, öppet för allmänheten, har poesi-
frossa måndag 25/10, med bl.a. gamla storheter som Göran Sonnevi, Lars Mikael Raattamaa, och finska poeter som Markku Paasonen och Sanna Tahvanainen.
Finlandsinstitutets bibliotek var tidigare nedläggnings-
hotat, men i Finland är man mån om bibliotek och kultur, och till slut lyckades man skaka fram pengar. Mer i farozonen är nog Kurdiska biblioteket, skapat av Nedim Dagdeviren. Man har tappat sitt statliga stöd, och fått flytta från flashiga Skeppsholmen till förorten Duvbo i Sundbyberg. Nu måste man flytta igen.
Hopp finns om att få ett antal rika kulturintresserade kurder att satsa pengar i biblioteket. I Kurdistan är man inte blyg när det gäller sponsring, nej bidragsgivarna förväntar sig att ståta på central plats i biblioteket med namn och summa pengar, kanske gärna en liten byst också!
Läser vidare att Lotta Schüllerqvists bok om Gaza, "Marnas hemlighet" släpps på torsdag 28/10. Och att nummer ett på boktoppen glädjande nog är en politisk fackbok: Henrik Berggrens välskrivna biografi om Olof Palme.
Ser tillslut på Namn och nytt att "kulturingenjör" inte alls är något nytt begrepp från 2010. Det fanns redan på 1920-talet, men var då snarast en agronom som sysslade med mossor och lavar! Var tid har sin sed, som de gamla romarna sa.
Mats Myrstener

En fråga om hattar?

Man kan inte annat än skämmas när man läser om Vellinge-politikerna i Skåne, som undanber sig att ta hand om trettio flyktingbarn. I den del av landet där Skånepertiet och Sverigedemokraterna har sin bästa jordmån har politikerna i Laholm köpt sextio färgglada "tänkarhattar" åt sig själva för 18.000 kronor. (Illustrationen ovan visar en s.k. "Cardiff Banana", kostar 24.90 Euro på hatshopping.com.) Ger kanske ett nytt innehåll åt uttrycket att vara "glad i hatten"?
I dagens SvD granskades flyktingpolitiken och det konstaterades att en annan rik Skånekommun, Staffanstorp, använder trettio procent av sina statliga bidrag för detta till politikernas resor. Danderyd i Stockholm, en av Sveriges rikaste kommuner, vill inte vara sämre. Man tar emot fem flyktingar, men de placeras alla i familjeboende, och inte i Danderyd utan i andra kommuner. De egna kommuninvånarna har enligt uppgift "inte tid". (Lilla Sorsele i Västerbotten tar emot ett femtiotal flyktingar om året som jämförelse.)
En plats i gruppboende uppges kosta 50.000 kronor i månaden. Ofta köps tjänsten av en entreprenör, som sockrar notan till kommunen. En hyfsad månadslön kan man tycka.
Vellinge uppges enligt reklamen vara "en bra kommun att bo i". Undrar om de trettio flyktingbarnen tycker detsamma. Förmodligen gör de det, de har ju knappast något val.
Mer glädjande är då att Turkiet nu beslutat häva många av de sanktioner som plågat den stora kurdiska minoriteten i decennier. Jag tänker på Nedim Dagdeviren, Kurdiska bibliotekets skapare i Stockholm, och hur glad han skulle ha varit. Tyvärr dog han i förtid, och bibliotekets framtid är idag mer osäker.
I Metro läser jag att bara tre kvinnor ingår i den exklusiva gruppen "Världens 67 mäktigaste personer". Kan det vara en orsak till att det ser ut som det gör? "Manligheten som norm"?
Nästa vecka åker jag till konferensen "Boken på arbetsplatsen" på LO-skolan i Åkers-Runö. Rapport kommer att följa.
Mats Myrstener