Om nya trender i biblioteksvärlden (OBS ironi!)

På vägen hem från jobbet ser jag en artikel i Aftonbladet om en ny trend. "Nu kan du fixa en helt ny garderob, på klädbiblioteket".
Klädbiblioteken sprider sig runt Sverige läser jag. Umeå, Malmö, Göteborg, Uppsala. Man lånar sina kläder - och lämnar tillbaka dom, precis som man gjorde med böcker förr i tiden.
Idén är ju god - en protest mot miljöovänlig mass-
konsumtion. Först fanns ett i Kulturhuset i Stockholm, om det ingick i nya trendiga "Bibliotek plattan" vet jag inte, det får jag undersöka snart.
Idag ligger det nya biblioteket i förorten Midsommar-
kransen, drivs av företaget Lånegarderoben, och har en utlånestatistik på ca 450 plagg i månaden.
Vilken fantastisk idé tänker jag. Vakna Inga Lundén och Madeleine Sjöstedt! Idag kan man låna leksaker på biblioteket i förmögna Hammarby sjöstad (varför just där kan man fråga sig?). I morgon kanske man kan låna en säng på biblioteket, om man lessnat på sin gamla, eller en hel bordsservis. Något antikt kanske? Eller en bokhylla som man får skruva ihop själv, sponsrad av Ikea?
Bibliotekskonceptet sprider sig alltså, det kanske vi ska vara stolta över. Men det var länge sedan bibliotek handlade om böcker. Ordet är f.ö. grekiska och betyder just "rum för böcker". Men det var då det. I framtiden kanske man kan låna allt på biblioteket , utom just böcker?
Hädiska tankar slår mig: förr lånade korvgubbarna i Stockholm också ut slipsar, på den tiden danslokalerna hade s.k. slipstvång. Och i en rolig teckning av Albert Engström från 1910 går Kolingen in på ett bibliotek i huvudstaden och ber att få låna en "motbok".
Konceptet är ju lysande. Går att använda till nästan allting eller hur? Men varför inte till just böcker?
Bild: man kan hyra både tält, stolar, bord, klädhängare och toaletter från partajservice.se. Livet é en fest, håll med om det. Så varför ska man ha tråkigt och bara läsa böcker?
Mats Myrstener

91 procent!

I biblioteksföreningens Fakta om bibliotek läser jag att förbluffande "91 procent av kommunalråd och kommunala tjänstemän anser att man bör satsa mer på bibliotek". Detta enligt en SKOP-undersökning 2007.
Man undrar om dom verkligen är uppriktiga? Hur många har man egentligen frågat?
Sanningen är ju att de allra flesta kommuner istället skär ner på sina bibliotek. Har verkligen uppfattningen om bibliotek svängt så kapitalt på tre år bland våra beslutsfattare. Någon som har ett bra svar?
Är det för att fler kommuner idag är borgerligt styrda jämfört med 2007? Kan det vara så illa? Eller ska man skylla allt (som politikerna alltid gör) på den s.k. "finanskrisen"?
Mats Myrstener

Mindre utlån i Gävleborg

Även i Gävleborgs län, där jag en gång såg dagens ljus 1954, märker man av minskat bokläsande.

"Det lånas färre böcker i Ljusdal, samtidigt som bibliotekens resurser minskat. Men bibliotekarierna berättar att biblioteken har mer att erbjuda än det som finns i hyllorna.
Ljusdalsborna är bäst i länet på att låna böcker. Emellertid har antalet lånade böcker minskat sedan 1998. Enligt uppgifter från Kulturrådet lånar Ljusdalsbon i snitt 9,3 böcker om året jämfört med 11,3 som var snittet 1998. Men Karin Jönsson säger att det inte behöver betyda att biblioteken är mindre viktiga.
– Biblioteket har så många andra verksamheter, säger hon.
Om biblioteket tidigare varit ett hus med böcker är det i dag en plats för kultur och möten av alla slag. Tidningar och tidskrifter, musik och film, datorer med tillgång till internet och databaser. Här finns studierum som används av distansstuderande och studiecirklar. Här hålls utställningar och barnteater. Nyfödda barn med familj får en sorts introduktion som kallas Läsglädje för livet.
Till och med bröllop hålls i kommunbiblioteket. Så kallade borgerliga vigslar genomförs här några gånger per år, under ordinarie öppettider och till allmän beskådan.

Enligt Kulturrådet har driftskostnaden för biblioteken i kommunen minskat med elva procent, drygt en miljon kronor, från 1998 till 2009. Lotta Trosell Svender, bibliotekschef i Ljusdals kommun säger att de nedskärningar som har gjorts ska sättas i proportion till befolkningsminskning och situationen i övrigt.

Gävleborgarna läser minst böcker i hela Sverige och läsandet fortsätter att minska. 12,97 minuter per dag ägnas i Gävleborg 2010 åt att läsa böcker.
Förra året läste Gävleborgarna 17,82 minuter per dag i snitt.
Mest lässugna i Sverige är Uppsalaborna med drygt 23 minuter per person och dag.
- Vi har inte märkt någon minskning av antalet lån, snarare tvärtom, säger en bibliotekarie i Hudiksvall, men vi ser ju å andra sidan bara de som kommer hit."
Folkbiblioteket är "kommunens vardagsrum" skriver man. Och bjuder man hem folk till sig så vill man ju att det ska vara fint!

källa: Hälsinglands Tidning 18/10 och 10/8 2010.

IFLA-fynd

I IFLA-vimlet snappade jag en liten folder med siffror om USAs bibliotek och hittade en hel del imponerande, som att 59% av de vuxna har lånekort och att "återbäringen" på varje dollar investerad i bibliotek är nästan 350% och att biblioteken tar ansvar för att överbrygga såväl digitala som andra klyftor.
Kolla vidare här "Quotable Facts about America´s Libraries 2010."

Så för en gångs skull uppmanar bisbloggen, lär av USA! Klyftiga bibliotek motverkar klyftor!

Ingrid Atlestam

Alarmerande siffror

Som Henriette Zorn skriver i sitt förord i senaste BBL (2010:4) så har enligt senaste SOM-undersökningen biblioteksbesöken gått ner från 40 till 33 procent av befolkningen. Alarmerande siffror, tycker jag. Bokläsningen minskar också för fjärde året i rad, och är nu nere i 38 procent. Ett minst sagt dåligt betyg till den borgerligt förda kulturpolitiken.
Som grädde på moset läser jag idag i SvD att det utlovade "kulturhuset" med bibliotek vid nya Slussen inte heller blir av. Fiasko för biblioteksutbyggnaden i Stockholm också. Lovar att återkomma i frågan.
Mats Myrstener
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/byggnad-for-kultur-slopas_4735969.svd

Läsning - en klassfråga i juletid

Att bokläsning och biblioteksbesök är en klassfråga är väl ingen nyhet. I år köper folk dyra böcker i julklappar, enligt bokhandlarnas talesman Pär Svärdson, vd på adlibris.com. En historisk roman till pappa, en Herta Müller till mamma, "och något av Martin Widmark till syrrans barn". Ljudböcker i mp3-format är årets kioskvältare.
-Vid jul vill vi dock gärna ha något fysiskt som går att lägga under granen. Det är roligare att få en bok som man kan sitta och hålla i.
Samtidigt säljer adlibris bokklappar för 41 kronor, t.ex. Ann Eberleins "Jag vill inte dö, jag vill bara leva", eller Karin Fossums deckare "Den onda viljan".
41 kronor är väl ungefär vad en middag kostar hemmavid. Att folk från LO-kollektivet inte köper böcker beror nog inte på pengarna bara. Men är det så, då är biblioteket den sista utvägen. Den utmaningen borde alla kommuner anta.
Mats Myrstener
källa: metro.se

Var förs det offentliga samtalet?

DN:s kulturredaktör Maria Schottenius undrade för några dagar sedan vem som kommer att föra det ”offentliga samtalet” i framtiden? Apropå att Svenska dagbladet kommer att skära ner ytterligare på sin personal. Samtidigt säljer LO större delen av sitt aktieinnehav i Aftonbladet till norska Schibsted, som också äger SvD. Norge igen! (Och Saab …).
Samtidigt läste jag att den berömde filosofen/sociologen Jürgen Habermas fyller åttio år. Hans mest kända bok torde vara habilitationsavhandlingen Borgerlig offentlighet som kom 1962. Den handlar bl.a. om hur det ”offentliga samtalet” fördes på 1800-talet, genom press och politik. Viktiga förutsättningar var enligt Habermas att politikeryrket inte var så välavlönat att det gick att tjäna pengar på det. Samtalet fördes i ”offentliga rum”: salonger, torg, rådsförsamlingar, och i den snabbt växande tidningspressen. En huvudtes är också att offentligt och privat inte får blandas ihop. På 1980-talet tog han aktiv del i den s.k. ”historikerstriden” i Tyskland, när äldre tyska historiker ville ”relativisera” den ”nazistiska parentesen” i Tysklands historia.
Många av Habermas farhågor har tyvärr slagit in. Offentligt och privat blandas idag gärna ihop, inte minst i kvällspress och TV. Politikeryrket har blivit en form av vänskapskorruption, som därmed tappat all sin legitimitet. De offentliga rummen blir allt färre, och allt färre får tillgång till dessa.
Var kommer det offentliga samtalet att föras i framtiden? På nätet förs det ständigt, men det blir allt svårare att hitta guldkornen i det mediala bruset. Och samtalet blir i bloggvärlden inåtvänt och ansiktslöst, i värsta fall en oändlig monolog snarare än en fruktbar dialog.
Folkbiblioteken har alltid varit en plats för det offentliga samtalet, det gällde inte minst de gamla förenings-, studiecirkel- och arbetarbiblioteken. För varje folkbibliotek som läggs ner, försvinner också ett litet offentligt rum.
Mats Myrstener

Goda och dåliga nyheter

"Svenskarna gillar sina bibliotek" konstaterar Svensk biblioteksförening i den beställda undersökningen som Lars Höglund och Eva Wahlström genomfört, och som nyss publicerats. Folkbiblioteken är den mest besökta kulturinstitutionen i Sverige, och trots att utlåningen gått ner (vilket kan bero bl.a. på låga bokpriser i bokhandeln) besöker 60 procent av svenskarna bibliotek minst en gång om året (80 procent har läst en bok det senaste året). Det är förhoppningsfullt höga siffror.
Någon motsättning mellan Internetanvändande och biblioteksbesök finns inte konstaterar författarna. Tvärtom, ger det ena det andra, verkar det som. Och fortfarande är den främsta orsaken till biblioteksbesök att man vill låna och läsa skönlitteratur.
85 procent av de tillfrågade menar att bibliotek är viktiga för ett modernt samhälle, en majoritet av svenskarna betalar också gärna skatt som går till ändamål som folkbibliotek. Något stöd för avgifter på bibliotek finns inte. Men det finns också skillnader. Socialdemokrater och moderater är underrepresenterade bland de som är intresserade av böcker och bibliotek. Liksom män generellt. Det är ett bekymmer.
Förtroendet för folkbibliotek, "legitimiteten", är stor, bara sjukvården har högre legitimitet. Däremot menar allt färre att bibliotekens service har blivit bättre. Det är en följd av kraftiga nedskärningar de senaste tjugo åren.
Mest goda nyheter alltså. Ändå kvarstår stora problem. Forskningsresultaten verkar inte nå fram till våra politiker, inte minst till de två största partierna. Några politiska poäng verkar inte kunna tas i kulturengagemang, i så fall ska det vara storvulna projekt som nytt stadsbibliotek eller ett nytt operahus. Det vardagliga arbetet på folkbiblioteket är närmast osynliggjort. Att få igång en fruktbar dialog med våra politiker borde därför prioriteras. Få dom att förstå hur viktigt biblioteksarbetet är för folkbildningen, demokratin, skolan och språkförståelsen.
Mats Myrstener