Almedalsveckan har upptagit mycket medieutrymme med sedelbränning och politiska utspel. Det blir allt klarare att partierna med få undantag alla strävar mot mitten i vad Etienne Balibar kallar "mittens extremism". Alla vill vara trygga, socialliberala mittenpartier med välfärd högst på programmet. Detta har fått mig att fundera över vänsterns prekära läge.
Vänstern, i dess breda bemärkelse som en politisk kraft som har ett konfliktperspektiv och eftersträvar att avskaffa klassamhället, är svag och splittrad. Det är ett kallt faktum som stirrar en i ansiktet så fort man läser om den politiska situationen i landet. Ingrid sammanfattar det klarsynt i en kommentar här på bloggen: vi lever i en tid med "ökande klyftor", "en förödande brist på kollektiva aktioner" och där "individualismen brett ut sig med fokusering på löner och karriär."
Hur ska man bryta det här dödläget? Ett första stapplande steg är att sluta bråka i den röda ankdammen. Att man kan hitta gemensamma beröringspunkter att samlas kring och lämna allt käbbel och revirpinkande bakom sig, om man primärt arbetar parlamentariskt eller utomparlamentariskt, vilket gammalt skägg som hade den främsta analysen av kapitalismen etc. Jag tänker mig ett praktikens svar på tidsskriften Fronesis. I Fronesis samsas vänstersossar, vänsterpartister, situationister, rådskommunister, trottar och alla möjliga andra i en form av odogmatisk marxism där man via ett gemensamt tema för fram en analys av dagens orättvisor. Borde man inte kunna ha samma anda när det kommer till praktisk organisering? Att man inte måste ha rätt, att alla inte måste enas om allt i ett enda stort Parti utan att man istället kan se att vänstern är en mångfald som kan (måste) samarbeta och dra åt samma håll. Man kan vara kamrater utan att vara vänner som måste vara överens om allt och dela samma analyser.
En fråga som vänstern bör kunna enas kring och arbeta tillsammans med är allmänningar. Att med olika politiska metoder och organisationsformer verka för fler gemensamma nyttigheter som gynnar arbetarklassen. Att tillsammans verka för gratis kollektivtrafik, fler välutrustade bibliotek, billiga bostäder, fri sjukvård, offentliga lokaler som kan lånas gratis etc.
Kristian Schultz
Visar inlägg med etikett Den tredje vänstern. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Den tredje vänstern. Visa alla inlägg
torsdag 8 juli 2010
onsdag 27 maj 2009
Den tredje vänstern
Idag, onsdagen den 27 maj är det boksläpp för "Den tredje vänstern" av Johan Lönnroth och Jimmy Sand. Arrangör är CMS (Centrum för Marxistiska Samhällsstudier) i Göteborg.
För mer dataljer om arrangemanget ring Johans mobil 0709456289 eller Jimmys 0739926559.
Ur förordet:
"Den första vänstern uppstod under 1700-talet och fick sin vänsterbeteckning efter hur de olika fraktionerna satt i nationalförsamlingen efter den franska revolutionen. Dess bärande idé var liberalismen, alla människors frihet och lika rätt att delta i samhällslivet oavsett börd. Den försåg den segrande industrikapitalismen med dess ideologi. I Sverige fick den sitt politiska genombrott i mitten av 1800-talet. Den hade uttömt sin samhällsförändrande kraft i och med den politiska demokratins genombrott efter det första världskriget. Därefter blev den borgerlig och samhällsbevarande.
Den andra vänstern hade den arbetarrörelse som växte fram i slutet av 1800-talet som huvudkraft. Den hävdade jämlikhet som en förutsättning för frihet. Målet var det klasslösa samhället, eller folkhemmet som det kom att heta i svensk socialdemokrati på 1930-talet. Den var från början antikapitalistisk, men dess stora insats blev paradoxalt nog att genom reformer rädda kapitalismen från totalitära maktövertaganden. När den erövrat regeringsmakten skrev den samhällskontrakt ihop med en progressiv storföretagarklass och satte upp den nationella välfärdsstaten som mål. Också den blev samhällsbevarande och stelnade ideologiskt vid 1900-talets slut.
I länder med mer reaktionära regimer än i Sverige kom den andra vänstern att bli mer revolutionär. I Ryssland tog den makten i sin bolsjevikiska skepnad och proklamerade sovjetmakt, proletariatets diktatur. Men arbetarmakten blev det partibossarnas och statsbyråkraternas diktatur. Efter det andra världskriget växte Sovjetunionen med vasallstater fram som ett formidabelt maktblock. Världskommunismen gav stöd till nationella befrielserörelser i länder som länge lidit av kolonialismens förtryck. Men socialismen kunde inte byggas bakom murar omgiven av en fientlig och dynamisk världskapitalism. Av drömmen om socialismen blev stagnation och sammanbrott eller kapitalistisk partidiktatur.
Den tredje vänstern är ännu i sin inledande fas. Och eftersom historiens list nästan alltid överträffat människans, kan vi inte ännu veta så mycket om den. Den är ännu dröm och förhoppning mer än en realitet. Men tendenserna finns där i nutidens rörelser: Människor som verkar för demokrati och självförvaltning i sina företag och bostadsområden. Människor som vill leva i harmoni med naturen och som spränger gamla könsroller. Människor som ser sig som världsmedborgare och bygger den globala demokratin"
Alltså ett måsteköp för alla folkbibliotek!
Ingrid Atlestam
För mer dataljer om arrangemanget ring Johans mobil 0709456289 eller Jimmys 0739926559.
Ur förordet:
"Den första vänstern uppstod under 1700-talet och fick sin vänsterbeteckning efter hur de olika fraktionerna satt i nationalförsamlingen efter den franska revolutionen. Dess bärande idé var liberalismen, alla människors frihet och lika rätt att delta i samhällslivet oavsett börd. Den försåg den segrande industrikapitalismen med dess ideologi. I Sverige fick den sitt politiska genombrott i mitten av 1800-talet. Den hade uttömt sin samhällsförändrande kraft i och med den politiska demokratins genombrott efter det första världskriget. Därefter blev den borgerlig och samhällsbevarande.
Den andra vänstern hade den arbetarrörelse som växte fram i slutet av 1800-talet som huvudkraft. Den hävdade jämlikhet som en förutsättning för frihet. Målet var det klasslösa samhället, eller folkhemmet som det kom att heta i svensk socialdemokrati på 1930-talet. Den var från början antikapitalistisk, men dess stora insats blev paradoxalt nog att genom reformer rädda kapitalismen från totalitära maktövertaganden. När den erövrat regeringsmakten skrev den samhällskontrakt ihop med en progressiv storföretagarklass och satte upp den nationella välfärdsstaten som mål. Också den blev samhällsbevarande och stelnade ideologiskt vid 1900-talets slut.
I länder med mer reaktionära regimer än i Sverige kom den andra vänstern att bli mer revolutionär. I Ryssland tog den makten i sin bolsjevikiska skepnad och proklamerade sovjetmakt, proletariatets diktatur. Men arbetarmakten blev det partibossarnas och statsbyråkraternas diktatur. Efter det andra världskriget växte Sovjetunionen med vasallstater fram som ett formidabelt maktblock. Världskommunismen gav stöd till nationella befrielserörelser i länder som länge lidit av kolonialismens förtryck. Men socialismen kunde inte byggas bakom murar omgiven av en fientlig och dynamisk världskapitalism. Av drömmen om socialismen blev stagnation och sammanbrott eller kapitalistisk partidiktatur.
Den tredje vänstern är ännu i sin inledande fas. Och eftersom historiens list nästan alltid överträffat människans, kan vi inte ännu veta så mycket om den. Den är ännu dröm och förhoppning mer än en realitet. Men tendenserna finns där i nutidens rörelser: Människor som verkar för demokrati och självförvaltning i sina företag och bostadsområden. Människor som vill leva i harmoni med naturen och som spränger gamla könsroller. Människor som ser sig som världsmedborgare och bygger den globala demokratin"
Alltså ett måsteköp för alla folkbibliotek!
Ingrid Atlestam
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
