Läst i senaste DIK-Forum

Mycket intressant läsning hittade jag i senaste numret av DIK-Forum (2011/5).
T.ex. att många kontorsanställda bara använder två timmar om dagen till effektivt (golv)arbete. Anledningen är enligt en tidsstudie av konsultföretaget Ming Company/Prevent, "möten, mejl, organisations-
verksamhet och förflyttningar". Låter som hur många upplever sitt arbete på Stockholms stadsbibliotek idag tycker jag.
"Ta tillbaka kontrollen över knappandet" menar några aktivister som kallar sig "Vi är störda", med hemsidan http://www.viarstorda.se/. De talar om internet- och facebookberoende, att ständigt vara "uppkopplad", och motgiftet: stäng av datorn, läs en bok, träffas personligen på café eller i en bokklubb, istället för över nätet.
"Och istället för att skriva till dem - gå hem till folk istället."
Låter som en alldeles utmärkt (men väldigt omodern) idé tycker jag. Mer personal på biblioteket istället för datorer, fler personliga kontakter!
"Bibliotekarier skaffar inte barn" lyder en annan rubrik, vilket låter oroväckande. "12 tecken på att du lider av stress" en annan. Lägg in litteraturläsning på schemat som en naturlig del av svenskämnet, tycker en skolbibliotekarie. Samt att Pippi Långstrump minsann hade föregångare inom den förbisedda 1930-tals-barnlitteraturen. Forskaren Eva Wahlström nämner t.ex. danskan Karin Michaëlis och svenskan Ester Blenda Nordström. Nytt för mig.
Mats Myrstener

Vi blir allt mer segregerade

Det svenska samhället blir också allt mer segregerat, och en bidragande orsak är skriver Aftonbladet, det fria skolvalet. Världens mest jämlika skola har på några år med en borgerlig regering blivit en skola som blivit en sorteringsmaskin där de fattiga barnen sållas bort redan från klass ett.

Min egen bror flyttade just från en invandrartät del av Malmö, hans adopterade son ska snart börja första klass. Internationellt kallas det ”white flight”.

Bostadssegregationen blir allt större i storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö. På Södermalm i Stockholm, en gång de fattiga arbetarnas stadsdel, finns snart bara höginkomsttagare, rapporterar Sveriges radio.

Folkbiblioteket följer med all sannolikhet med i utvecklingen. ”Fritt tillgängligt för alla, äfven för barn och ungdomar” som Valfrid Palmgren skrev 1909. Men gäller det verkligen alla barn?

Mats Myrstener

Läsplattan på frammarsch i USA

Om detta läser jag i dagens DN. Här står om hur läsplattan håller på att ta över skolorna på flera ställen i USA: New York, Chicago, Kalifornien, Virginia.
Anledningen är förstås: att förse en elev med en läsplatta är betydligt billigare än att kopiera upp mängder med papper och återanvända slitna läroböcker. Ämnen som helt undervisas med hjälp av läsplattor är enligt artikeln engelska, matematik, biologi, men även historia.
Oroligt tänker jag på vad besparingskåta skolpolitiker överallt i världen nu börjar tänka. Och ännu mer orolig när man läser en äldre artikel i DN där en IT-professor redan 2009 varnade för den här utvecklingen. Både läsplattorna och det de förses med styrs av amerikanska företag. Dessutom är läsplattan inte interaktiv.
En annan forskare i artikeln dissar läsplattan för en helt ny teknik, den "smarta telefonen", som han tror kan revolutionera undervisningen ännu mer.
Vad det här innebär för bokläsandet och biblioteken kan man ju bara mardrömma om. För skolbiblioteken kan det ju innebära dödsstöten för verksamheten, som vi känner den idag. Sen drabbas förmodligen utgivningen av facklitteratur. För första gången, så vitt jag vet, trycker de svenska socialdemokraterna inte sina kongressprotokoll på papper, utan bara på en CD-Rom.
Eller behöver jag inte vara rädd? Jag funderar på om Bikupan av Camilo José Cela är en lika stor upplevelse på en läsplatta? Jag vet inte. Om styrkan finns i själva texten, så kanske inte förpackningen har någon betydelse?
Mats Myrstener

Svenska elever presterar allt sämre

Enligt TV-Rapport presterar svenska elever allt sämre resultat. Främst är det ämnena läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Samtidigt konstateras att den svenska skolan blivit allt mer klassuppdelad, alltså att elever från ekonomiskt starka hem klarar sig bäst i skolan. Olikheterna har ökat kraftigt under den borgerliga regeringen.
Det är resultat som borde bekymra regering och departement. Det är också något som biblioteken, både folkbibliotek och skolbibliotek, borde fundera mer på. Att gömma huvudet i sanden och skylla på andra är inte acceptabelt.
Mats Myrstener

Naxaliter och skolbibliotek

Igår skrev faktiskt Aftonbladets kultursida om författarinnan Arundhati Roys kamp för den s.k. naxalitiska urbefolkningen i Indien.
Det är ju bra, men märk väl att vi på bisbloggen skrev om detta redan 24 maj!
På samma kultursida skriver Susanna Alakoski om vad hon skulle vilja genomföra om hon var kulturminister. T.ex. implementera den lama tillskriften i bibliotekslagen om skolbiblioteken i kommunerna. "Den moderna anafabetismen hos barn" skriver hon, är oroväckande.
Skolministern brukar ju allt som oftast lyfta frågan om att förstatliga skolan. Folkbiblioteken då?
Mats Myrstener
(Dessutom recension av Aino Trosells nya roman Hjärtblad, inte en deckare utan en tungt vägande kvinnoroman.)

Hundratals skolspråk?

Nu föreslår minister Björklund att de som läser spanska eller tyska utöver engelska i grundskolan ska få extra poäng att tillgodoräkna sig då de söker till gymnasiet, för att det är så viktigt att öka språkkunskaperna. Är denne minister inte uppdaterad sedan han själv gick i skolan? Det pratas över hundra språk i detta land, en oerhörd rikedom, som skolan nu inte alls ser någon poäng i utan snarare som problem.

Självklart borde alla dessa språkkunskaper utvecklas, tillvaratas och premieras i skolan, se det vore verkligen en poäng!

En skola har hundra språk, låt alla blomma och se till att de får utvecklas även i skolans och folkets bibliotek!

Ja detta med språk är inte lätt ens för vuxna, stora, makthavare: "small people" - är det månne "verklighetens folk"?

Ingrid Atlestam

Kulturutredningen sågad igen!

För andra gången sågas den i Aftonbladet av Lars Ilshammar och Daniel Suhonen. Deras råd till kulturministern är: "kasta kulturutredningens tankevärld och byråkratiseringsförslag på skräphögen. Höj anslagen med två miljarder och tillsätt en ny utredning utifrån den idédebatt som blommat i utredningens spår."
Läs http://www.aftonbladet.se/kultur/article5183868.ab
Svenska dagbladet kallar utredningen, med ett grovt understatement, "inget visionärt mästerverk"!
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2924385.svd
DN:s Maria Schottenius är ännu kärvare i sitt omdöme och menar att utredningen bör göras om från grunden:
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-kulturutredningen-borde-goras-om-fran-grunden-1.870074
Den ende som verkar nöjd med Kulturutredningen är SB:s generalsekreterare Niclas Lindberg. Läs hans inlägg:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2926879.svd

På Aftonbladets Debattsida tycker Lotta Gröning att man borde gråta över tillståndet i den svenska skolan. Skolans nedåtgående spiral bäddar för fler argument för ytterligare segregation och elitklasser, menar hon.
De svenska kommunerna har hamnat i en rävsax när man ska försvara den s.k. självbestämmanderätten. Staten vägrar satsa mer pengar och kan istället bekvämt skylla på kommuner och landsting som tvingas hålla i nedskärningsyxan. Rent ideologiskt är det den offentliga sektorn och det socialdemokratiska/social-
liberala välfärds- och trygghetssamhället man vill komma åt. Fast regeringen säger något helt annat.
Mats Myrstener

Information eller kunskap?

Min dotter, som går i gymnasiet, sa något tänkvärt häromdagen. Hon tycker att gymnasieskolans metodik är felaktig och på det stora hela ganska bortkastad. När eleverna råpluggar inför ett av dessa hundratals prov de får varje termin så är tempot så högt och målen så luddigt formulerade, att kunskapsinlärningen blir lidande. Av all den mängd hårt sammanpressad information de tar in inför ett prov, så försvinner nittio procent ut genom andra örat redan dagen efter provet är skrivet. Högst tio procent stannar kvar i huvudet, som en sorts kvarblivande osmält ”kunskap”, menar hon.
Frågan är då: behöver vi verkligen all denna mer eller mindre nödvändiga information vi korvstoppas med varje dag? Är det inte egentligen mer djupgående ”kunskap” vi behöver? Och skulle biblioteket kunna spela en större roll i processen, än som bara informationscentral och boklager?
Med andra ord: hur kan vi hjälpa till att omvandla ett media- och lärarstyrt ”informationssamhälle” till ett verkligt ”kunskapssamhälle”? Någon som har något intelligent svar på detta filosofiska spörsmål? Skicka det till Jan Björklund, omedelbart. Han tar säkert tacksamt emot tipset. Och påpeka för våra kommunpolitiker att om detta kunskapssamhälle någonsin ska uppnås, så krävs mer personal på biblioteket, inte mindre.
Mats Myrstener