Min dotter, som går i gymnasiet, sa något tänkvärt häromdagen. Hon tycker att gymnasieskolans metodik är felaktig och på det stora hela ganska bortkastad. När eleverna råpluggar inför ett av dessa hundratals prov de får varje termin så är tempot så högt och målen så luddigt formulerade, att kunskapsinlärningen blir lidande. Av all den mängd hårt sammanpressad information de tar in inför ett prov, så försvinner nittio procent ut genom andra örat redan dagen efter provet är skrivet. Högst tio procent stannar kvar i huvudet, som en sorts kvarblivande osmält ”kunskap”, menar hon.
Frågan är då: behöver vi verkligen all denna mer eller mindre nödvändiga information vi korvstoppas med varje dag? Är det inte egentligen mer djupgående ”kunskap” vi behöver? Och skulle biblioteket kunna spela en större roll i processen, än som bara informationscentral och boklager?
Med andra ord: hur kan vi hjälpa till att omvandla ett media- och lärarstyrt ”informationssamhälle” till ett verkligt ”kunskapssamhälle”? Någon som har något intelligent svar på detta filosofiska spörsmål? Skicka det till Jan Björklund, omedelbart. Han tar säkert tacksamt emot tipset. Och påpeka för våra kommunpolitiker att om detta kunskapssamhälle någonsin ska uppnås, så krävs mer personal på biblioteket, inte mindre.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar