Mångkultur och folkbildning hör ihop

Kolla den nya boken i Adlibris
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163385570
om hur folkbildningen och studieförbunden kan hjälpa till att öka förståelsen mellan invandrare och invandrade.
Mats Myrstener

Även i fortsättningen är ordet ........

I senaste numret av Ordfront, nr4/11, skriver Marianne Steinsaphir om Botkyrka kommun,som har valspråket "Långtifrån lagom", och dess målmedvetna satsning på kultur och mångfald som rikedom. Mångkulturellt centrum och Internationella bokmässan, och många fler imponerande satsningar, är delar av en övergripande politik, inte isolerade projekt.
Bibliotekschefen Margareta Berg säger med självklarhet att bibliotek handlar om ord och språk, "Det är mycket politik i biblioteksfrågor. Det rör yttrandefriheten, makten över språket och att få utveckla sitt språk. Det är inte för inte som man i länder, som kämpat för sin frihet, snabbt inrättar bibliotek och alfabetiseringsprojekt........Det finns inga "kunder" hos oss utan medborgare,"

Förhoppningsvis är det fler än föreningen BiS, Botkyrka kommun och enligt alla undersökningar, även biblioteksbrukarna, som insett att språk är vad bibliotek handlar och är det som ska prioriteras? I BiS program står:
"Trots ljud- och bildmediers ökade roll är den språkliga förståelsen grunden för vidareförmedling av kunskap och kultur. Under överskådlig framtid kommer vår kultur och demokrati att bygga på det skrivna ordet. Förmågan att kunna tillgodogöra sig en text, och att själv kunna uttrycka sig i tal och skrift är avgörande för individers och gruppers möjlighet att delta i samhällslivet.
Bibliotekets utökade uppdrag i ett samhälle med många språk och nya mediaformer förutsätter större resurser för att undvika kvalitetssänkning och avgiftsfinansiering....... att det skrivna ordet, oberoende av lagringsform, är bibliotekets primära uppdrag"
Nu är det konstaterat igen, kultur skapar tillväxt. Alltid denna heliga tillväxt, nästan så jag har lust att sluta "konsumera" kultur för att stoppa den heliga tillväxten. Men det intressanta med denna nya utredning, som utredaren själv påpekar är, varför har Stockholmarna övergett sina bibliotek? Kanske finns svaret i Botkyrka?

Ingrid Atlestam

Hur ska det gå för Landskrona?

Tre dagar i Skånemetropolen Landskrona, bl.a. var vi på en guidad tur på museet, som ligger centralt i de gamla kasernerna, med en förfärligt ödslig kaserngård utanför porten.
Guiden frågade avslutningsvis: Vad tänker ni på när ni hör ordet Landskrona.
Besvärade hummanden, jag dristade mig att säga: Inget som är särskilt positivt.
En irriterad åhörare kontrade: Och var kommer DU ifrån då?

... Ja när Landskrona blev stad, grundat 1413 av Erik av Pommern, en strategiskt placerad stad i det danska riket, då var Umeå bara ett ynka fiskeläge.
Idag är Landskrona distanserat som industristad av Malmö och Helsingborg. Man delar det öde de flesta mindre städer drabbats av idag - en avfolkningsort, ett ställe man reser förbi, på väg till de stora metropolerna - som Umeå.
Landskrona är ett av Sverigedemokraternas stora fästen - de flesta som röstar på SD röstade tidigare på socialdemokraterna. Det är en av de städer i Sverige där ungdomsarbetslösheten är som störst.
Ändå utropar turistmyndigheten i staden trosvisst: Nu går det uppåt för Landskrona! (Ja, sämre kan det väl inte bli?)
Ja, vad ska man säga? "The windy city", vilket verkligen stämmer, med magneten Ven som enda trumfkort på sommaren. Men med ett fint stadsmuseum, ett centrum för arbetarrörelseforskning, och ett konstgalleri och skulpturpark.
Men hur förvandla Landskrona från en gammal industristad på dekis - till ett nytt mångkulturellt och mångspråkigt framgångskoncept?
Kanske en uppgift för ett radikalt utåtriktat folkbibliotek? Det verkar finnas en tro i Landskrona att kultur och folkbildning ändå är värt att satsa på.
Mats Myrstener

Dagens nyheter

Jag är tillräckligt gammal för att ha varit med om Eurovisionens intrång på TV-skärmen, och när det hette "schlagerfestival" (tyska för "hit") och inte Eurovision song contest. Och säga vad man vill om spektaklet, men "mång-
kultur" är det väl, fast de flesta sjunger på engelska.
Trean i tävlingen, svensken Eric Saade har rötter i Palestina, deltagaren från Bosnien hade levt som flykting i Sverige, och vinnande sångaren från exotiska Azerbajdzan omger sig med svenska hitmakare. En tidigare segrare, Helena Paparidzou från Grekland, är också uppväxt i Sverige.
Ett bra betyg till den svenska kommunala musikskolan, som nu också får minskade anslag i borgarnas Sverige, alternativt så höga avgifter att bara de med pengar på banken har råd att sätta sina barn där.
Inför kvällens VM-final i ishockey läser jag om förbundskaptenen Per Mårts, som verkar vara storkund på folkbiblioteket. Han är storläsare av deckare av Lars Bill Lundholm, Viveca Steen och paret Ahndoril (Lars Kepler). Nu ska han underhålla sig med den omåttligt populära Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
Bjud in Per Mårts att bokprata på skolorna! Och hatten av för förebilden Patrik Sjöberg, som lyft på locket på pedofilin inom idrottsrörelsen.
Sjöbergs modiga agerande inger hopp. Och på Röda korset-bankett i onsdags fick jag träffa en man som jobbat på skivbolagen Polydor och Polygram och träffat storheter som Led Zeppelin, King Crimson, Bruce Springsteen och Rolling Stones. Där kan du slänga dig i väggen Eric Saade!
Mats Myrstener

Botkyrka internationella bokmässa

I år händer något spännade för oss som är intresserade av mångspråkighet och litteratur från världen utanför Sverige (något som tyvärr får allt mindre uppmärksamhet av vår bokmarknad). 5 – 7 maj så arrangeras nämligen för första gången Botkyrka internationella bokmässa. Arrangemanget äger rum i Hallunda folkets hus och bland arrangörerna ingår bland annat Botkyrka bibliotek och ABF. Läs mera här.

Tobias Willstedt

Det osynliga skrämmer

Den här veckan samlas den nya riksdagen i Stockholm, och den alltid lika kloke Rolf Gustavsson i Svenska dagbladet har en bra förklaring på Sverigedemokraternas framgångar.
Många av de som röstat på SD i Skåne där han bor, är människor från små samhällen som aldrig sett en invandrare på närmare håll, utan bara läst om dom i kvällstidningarna. Kan det finnas främlingsfientlighet utan främlingar, undrar Gustavsson? Javisst, se på Norge.
Själv uppvuxen i Västerbotten kan jag dock konstatera att där är rädsla för främlingar (och för förändringar) ganska sällsynt. Länet är ett av de få i Sverige där SD inte fick (nästan) några röster alls. Man brukar förklara det med det västerbottniska "frisinnet", där frikyrkor som Missionsförbundet och EFS (med stor utlandsmission) alltid varit starka, och där liberala strömningar och nyfikenhet på nya möjligheter dominerat.
Stora förändringar skrämmer annars de flesta, och dit hör tanken på ett annat, mångkulturellt Sverige. Västerbotten är stort och glest befolkat, där har alltid funnits gott om plats för nybyggare. Så är det kanske inte längre i Skåne?
Många av de nya riksdagsledamöterna talar om att man nu måste ta upp den verbala kampen mot Sverige-
demokraterna, och syna den opportunistiska politiken i sömmarna. Klart är att vi börjar få ett annat, mer "europeiskt" politiskt klimat i Sverige.
Och det är också en del av det nya, mångkulturella, moderna Sverige. Man kan inte sticka huvudet i busken och tro att det inte finns. Men att det inte är så farligt som media gör gällande, är något vi måste hjälpas åt att förklara för de som skräms av det.
Mats Myrstener
(Kanske borde man i Tomelilla pröva den danska idén att låta biblioteket "låna ut en invandrare"? Läs om 85-åriga Gulli och 35-åriga hemtjänstarbetaren Sahra från Somalia, i SvD:s reportage från det skånska samhället, mitt i Änglamark.)

Apropå mångkultur...

... så hittade jag en tegelsten i vårt biblioteks hylla för begagnade böcker till salu. "Agenda för mångkultur", en programförklaring och kalendarium över 350 olika aktörers planerade aktiviteter under mångkulturåret 2006.
Den gavs ut som en SOU 2005:91, och är på imponerande 769 sidor.
Vore intressant att veta vad som hände sen? Hur mycket av det som föreslås i utredningen har den borgerliga regeringen genomfört eller åtminstone uppmärksammat under den gångna mandatperidoen?
Mats Myrstener

Multikulti

Jag sitter med Re:orients höstprogram i handen. Re:orient har i tjugo år verkat i Stockholm för konserter med musik från bl.a. den arabiska-orientaliska kulturen, från Indien och mellanöstern.
Höstprogrammet innefattar t.ex. iranskinspirerade dj:s, egyptisk street-pop, Bollywood extravaganza, turkisk-kurdisk-grekisk-arabisk ringdansmaraton, oud-festival, Ramadan nights, och konsert med den kända turkiska sångerskan Sezen Aksu (som även sjunger i Malmö 5/11).
Man ger konserter runt om i Stockholm, med centrum på Södra teatern. Men andra städer i Sverige kan säkert låta sig engageras, kolla om det går att samarbeta!
Själv ska jag idag ta mig till Sofia kyrka i Stockholm för den första konserten i den årligen återkommande kyrkomusikaliska mångkultursatsningen Vox Pacis (Fredens röst). Kolla programmet, det innehåller musik från alla religioner: judiskt, arabiskt, samiskt, indiskt, buddhistiskt, katolskt, ortodoxt, tibetanskt osv. En ekumenisk satsning som är värd all uppmuntran.
Mats Myrstener

Rapport från Möllan

En stor del av semestern har jag tillbringat vid en fransk balkong ovanpå Möllans ostaffär, vid Möllevångstorget i Malmö. Det är en minst sagt mångspråkig och mångkulturell plats som torde vara unik i sitt slag: hela stadsdelen i centrala Malmö domineras av affärer och restauranger och en livlig torghandel med invandrare från tredje världen, av vilka många också bor på Möllevången, även om gentrifieringen som är så tydlig på Södermalm i Stockholm också börjar märkas i Malmö.
Vi besökte också stadsbiblioteket och jag blev imponerad: den omtalade restaurangen (snarare ett café) smälte väl in i miljön, ljuset från de stora fönstren gör biblioteket väldigt välkomnande och det syns att man flyttat runt för att öppna upp, bokhyllorna i stora skönlitteraturavd. går på hjul.
Pella hittade snabbt till hyllorna för mode och design, centralt placerade, och jag hittade den nya översättningen av Don Quijote, av Jens Nordenhök (2001), en bamse på 940 sidor varav hundra sidor är kommentarer och historik, illustrerad av Gustave Doré, utgiven av Symposion.
I Sydsvenskan läser jag att det lilla biblioteket i Arlöv (Burlövs kommun) fått fönsterrutorna sönderslagna. Länsstyrelsen tillåter inte kameraövervakning, vilket fick mig att tänka på förra sommarens följetong med personallösa bibliotek. Men Burlövs kommun har åtta anställda på biblioteket och en inbjudande hemsida. Imponerande för en så liten kommun!
Mats Myrstener

Mångkultur på bibliotek

För ett tag sen skrev en bibliotekarie på Biblist om råd. Hur skulle man bemöta två muslimska herrar som ville be i biblioteket? Hänvisa dom till ett hörn av lokalen? En gång mellan bokhyllorna?
Jag minns när vi i BiS besökte Amerika-Gedenk-Bibliothek i Berlin, som invigdes efter andra världskriget. Där fanns flera små privata enpersons-rum där man kunde se på film, plugga, eller spela piano (det fanns piano, det var efter kriget i Tyskland, och det användes fortfarande fick vi veta).
Alltså: fler små privata utrymmen i biblioteket! Där besökare kan se på film, surfa på internet utan att bli kontrollerade hela tiden, spela piano, eller bara vara i största allmänhet. Men kanske måste rummen ljudisoleras först?
Biblioteket - en plats där alla ska vara med! (för att parafrasera en gammal SAP-slogan).
Mats Myrstener

Tre koppar te

Tillbringade flera timmar i sängen på morgonen, det enda ställe man kan vara när det är så här himla kallt. I morgontidningen kunde jag åter konstatera att det finns hjältar där man minst anar det. Som amerikanen Greg Mortenson, som efter att ha bestigit Himalayatoppen K2 kom att ägna stora delar av sitt liv åt att starta skolor för barn i Pakistan och Afghanistan. Slå upp hans namn i wikipedia och läs själva!

Han har skrivit flera böcker, bland annat Tre koppar te och Stones into schools om hur fundamentalisterna i Afghanistan vill riva ner skolor för flickor. "Varför är de här stora starka skäggiga männen så rädda för små flickor?" undrar han. "Jo, för att pennan är mäktigare än svärdet."

Sedan läser jag intervjuer med tio muslimer bosatta i Sverige, som verkligen ger en mer mångfacetterad bild av denna religion än den gängse Sverigedemokraterna och media sprider. En av de intervjuade är 24-åriga doktoranden Saba Saad på Karolinska institutet, en annan är 25-åriga bosniska elitfotbollsspelaren Alisa Jasarevic. Hon lever ihop med en annan kvinna, Mariette Hansson (känd från Idol som det står i SvD). Jag tänkte då på detta viktiga med manliga och kvinnliga "frizoner", som jag pratade om med genusforskaren Louise Waldén i en bis-intervju. Uppenbarligen fungerar idrotten som en sådan.

Tillslut läser jag ännu en nekrolog om Harry Järv, av kulturjournalisten Anders Björnsson. Han berättar om när hans eget bibliotek brann upp för tio år sedan, och gamle vännen Harry ringde och sa: "Kom hem till mig och ta vad du vill ha. Strindberg är jag ju redan färdig med." (Han hade då bibliograferat en stor bok om Strindbergsfejden 1910-12.)

Biblioteket innehöll ca 14.000 volymer i den lilla lägenheten på Kungsholmen i Stockholm, men Järvs inställning till böckerna var osentimental. Hade han inte användning för en bok så åkte den ut! Nu har hela biblioteket skänkts till hans gamla gymnasieskola i Vasa i Finland.

I boken Mänsklighetens minne skriver han också om en lustig episod när två tjänstemän på KB blev så osams att de gick ut i Humlegården för att göra upp, "med knytnävarna". Harry tyckte tydligen det var uppfriskande. Kontroverser rensar luften och ska inte sopas under mattan.

Vi behöver nog fler sådana hjältar inom biblioteksvärlden. Man kan inte bara slita i det tysta år efter år, utan att kräva något igen av kommun och politiker. Ta fram knytnävarna istället för att gömma dom i kjol- och byxfickorna! Eller gör som madame Ramotswe i Gaborone. Men då krävs det tre koppar "bush-tea", minst!

Mats Myrstener