Visar inlägg med etikett mediaurval. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mediaurval. Visa alla inlägg

onsdag 5 oktober 2011

Bibliotek är att välja och visa vad som valts och varför!

De flesta bibliotek har en mediapolicy, med liknande formulering ”Biblioteket stödjer sig på Bibliotekslagen, FN: s förklaring om de mänskliga rättigheterna och på lagen om hets mot folkgrupp. Därför avstår stadsbiblioteket från media som avsiktligt förvränger fakta eller propagerar för rasdiskriminering eller förföljelse på grundval av nationalitet, religion, kön, funktionshinder eller etniskt ursprung” (ur Göteborgs Stadsbiblioteks principer för medieurval, som inte gick att hitta på nätet, men dock visade sig existera).
De flesta bibliotek har även någon skrivning om att man inte får söka eller publicera material som strider mot denna policy eller är pornografiskt på internet. Detta går inte att kolla utan är väl mer att se som en brasklapp, men ger ändå en möjlighet att ingripa vid uppenbart brott mot reglerna. Internet och dess oändliga utbud som väller in på biblioteken som en kombination av friskt källsprång, kloak, brusten damm, bred mäktig flod och små udda rännilar, alltså en enorm mångfald som biblioteket givetvis bejakar och ska så göra enligt IFLAS Internetmanifest , som av någon anledning inte finns översatt till svenska.
Detta att "allt finns på nätet" gör bibliotekets inköpsöverväganden både lättare och mer komplicerade. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom allt ändå är tillgängligt så spelar det ingen roll vad som köps in, skit i kvalité och värderingar och följ bara den heliga efterfrågan, för att maxa utlåningen. Detta leder i sin förlängning till att man sviker bibliotekets samhällsuppdrag, till förmån för kundtillfredställelse, och därmed undergräver gratisprincipen. Och trovärdigheten

Men å andra sidan kan man argumentera för att den tekniska utvecklingen och det därigenom obegränsade utbudet, gör bibliotekets inköpspolicy viktigare än någonsin, inte bara på grund av de allt färre slantarna. Vad biblioteket står för är vad man aktivt köper in, skyltar med, vägleder till och propagerar för.

Många förväntar sig att det som finns i bibliotekets hyllor står för visst mått av kvalité och vederhäftighet, att det är att lita på. Denna tillit måste biblioteket vårda och ständigt bevisa sig leva upp till och kunna ta debatten när urvalet ifrågasätts. Och givetvis ompröva när det visar sig lämpligt. Biblioteken som arenor för folkbildning och demokrati har ett viktigt arv att förvalta och vidareutveckla. Det gäller också att få politiker, biblioteksnyttjare och alla andra att inse att det är just det biblioteken är och ska vara.
Biblioteket har inte någon skyldighet att för våra gemensamma medel köpa in produkter som står i strid med de mänskliga rättigheterna eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" i mycket vid bemärkelse.

Dock har det inte hindrat Göteborgs Stadsbibliotek att köpa in tre ex av Världsmästarna, och de är inte ensamma, ett skrämmande stort antal bibliotek över hela landet har även de ansett att boken bör ingå i mediabeståndet. Detta trots BTJ-recensionen:

Världsmästarna är en 435 sidor lång indignerad insändare om hur Sverige tack vare hycklande politiker med en "patologisk godhet" sålt ut vårt land till invandrare som plundrar, våldtar och berövar oss vår kultur. Genom "snyftjournalistik" skall vi mer eller mindre tvingas till denna "extrema" massinvandring. Retoriken i boken är också den extrem. Den är extremt onyanserad. Det är oklart vad pseudonymen Julia Caesar (journalist och krönikör på Snaphanen) skulle ha gemensamt med den humoristiska och intelligenta skådespelerskan Julia Caesar. Bokens närmaste läsekrets torde vara sympatisörer till Sverigedemokraterna. - Jan Bärmark.
Man motiverar inköpen med att ”...... följa de policies som arbetsgivaren anger. I stadsbibliotekets fall är det t.ex att köpa det mesta av det som våra användare föreslår. ....Det innebär att här finns mängder av böcker om tvivelaktiga ämnen, med torftigt språk och bristfälliga källhänvisningar.....Så har vi böcker som Världsmästarna där man klippt och klistrat med fakta och statistik och där horribla åsikter förs fram. Problemet är bara att dessa "författare" vet att navigera så att de inte kan bli åtalbara. Och som jag skrev, det är bättre att seriösa läsare kan låna dessa böcker för att ... bilda sig en uppfattning om hur argumentationen förs, utan att behöva köpa dem. Andra läsare hade nog skaffat dem ändå.”

Hur argumentation förs är det inga svårigheter att ta del av på nätet så det duger inte som inköpsmotivering!

Det finns undersökningar som visar att bibliotekarier även när det gäller skönlitteratur köper in sådant som de anser vara av bedrövlig kvalité och helst skulle slippa.

Ska biblioteket inte stå för varken kvalité eller vederhäftighet, ska det vara en gratis bokhandel? Detta är inte en fråga om yttrandefrihet, ingen har hindrat publiceringen av Världsmästarna och på Adlibris går den att inhandla för 169 kr/avbetalning 9 kr per månad. Däremot har biblioteken rätten och skyldigheten att göra ett urval och får sedan givetvis ta diskussionen när det ifrågasätts.

Ingrid Atlestam

måndag 25 juli 2011

Bibliotek är att välja

I BiblioBuster för Anna-Stina Takala samman diskussionen, som rasat på BIBLIST, för och emot inköp av den rasistiska boken Världsmästarna och det fruktansvärda terrorangreppet i Norge till en viktig diskussion om bibliotekets demokratiska uppdrag. Anna-Stina sammanfattar och länkar till debatten om inköp, som sedan med anledning av hennes inlägg fortsatt på BiblFeed - på fejjan .
Den eviga och viktiga diskussionen om vad biblioteket ska stå för och hur det ska visa sig i vad som erbjuds är lika gammal som folkbiblioteken själva och det blir ständigt samma argument som upprepas och som måste dissikeras av varje bibliotek och bibliotekarie. Alla måste kunna argumentera för och försvara de beslut man gjort och kunna hänvisa till en inköpspolicy som finns tillgänglig för var och en att ta del av.
De flesta bibliotek som har en mediapolicy, vilket t ex Göteborgs Stadsbibliotek inte har, har någon skrivning om att inte köpa in media som spekulerar i våld, propagerar för rasism eller annat som strider mot FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Dessa principer gäller givetvis även gåvor.

Det nya, som tillkommit under senare år, är internet och dess oändliga utbud som väller in på biblioteken som en kombination av friskt källsprång, kloak, brusten damm, bred mäktig flod och små udda rännilar, alltså en enorm mångfald som biblioteket givetvis bejakar och ska så göra enligt IFLAS Internetmanifest , som av någon anledning inte finns översatt till svenska.

Detta att "allt finns på nätet" gör bibliotekets inköpsöverväganden både lättare och mer komplicerade. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom allt ändå är tillgängligt så spelar det ingen roll vad som köps in, skit i kvalité, värderingar och följ bara den heliga efterfrågan, för att maxa utlåningen. Detta leder i sin förlägning till att man sviker bibliotekets samhällsuppdrag, till förmån för kundtillfredställelse, och därmed undergräver gratisprincipen.

Men å andra sidan kan man argumentera för att den tekniska utvecklingen och det därigenom obegränsade utbudet, gör bibliotekets inköpspolicy viktigare än någonsin, inte bara på grund av de allt färre slantarna. Vad biblioteket står för är vad man aktivt köper in, skyltar med, vägleder till och propagerar för. Många förväntar sig att det som finns i bibliotekets hyllor står för visst mått av kvalité och vederhäftighet, att det är att lita på. Denna tillit måste biblioteket vårda och ständigt bevisa sig leva upp till och kunna ta debatten när urvalet ifrågasätts. Och givetvis ompröva när det visar sig lämpligt. Biblioteken som arenor för folkbildning och demokrati har ett viktigt arv att förvalta och vidareutveckla. det gäller också att få politiker, biblioteksnyttjare och alla andra att inse att det är just det biblioteken är och ska vara.

Biblioteket har inte någon skyldighet att för våra gemensamma medel köpa in produkter som står i strid med de mänskliga rättigheterna eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" i mycket vid bemärkelse.

Det finns bibliotek som i dessa dagar stått upp och visat på biblioteket som ett värn för demokratin och det öppna samhället, andra har nöjt sig med möjligtvis en tyst minut, andra har bara haft "buisness as usual".
Men från och med idag skyltar väl alla upp med böcker om terrorism, fundamentalism, politiska ideologier, länkar till allt klokt som skrivits de senaste dagarna av massor av lugna analyserande personer.

Bibliotek är att välja och visa vad som valts och varför!

Ingrid Atlestam

måndag 30 maj 2011

Fel profil

Ingen kollega har ännu svarat på gårdagens inlägg om brister i medieurvalsarbetet, men ett svar som bekräftar mina farhågor ges i dag på http://www.fria.nu/artikel/88446 .
Visst kan man använda sig av så kallade profilköp, det är ju biblioteket som bestämmer profilen. Men vilken bokhandel skulle åtaga sig att till exempel fixa grundbestånd av fackböcker på de tjugo mest talade språken i landet? Ingen, för den kompetensen saknas, men dessvärre har inte biblioteken den kunskapen heller, utom möjligtvis Internationella Biblioteket.
Därför borde det finnas fler IB, ett i Malmö, ett i Göteborg och ett i Umeå istället för lånecentral och depåbibliotek.
Bibliotek är att välja, om biblioteken då väljer den väg som har som mål att maximera utlåning till en svensk medelklass, så har man valt bort sitt existensberättigande och kan inte längre försvara gratisprincipen.

Ingrid Atlestam

söndag 29 maj 2011

Hittar biblioteken bredden och djupet?

Var på årets upplaga av Textmässan i Stockholm i maj och imponerades av det enorma utbudet från en mängd spännande ambitiösa förlag. Textival heter den ännu häftigare göteborgska varianten av mässa för "små smarta förlag som drar de tunga lassen av avancerad utgivning" som det formuleras i textmässans lilla folder. Textival har dessutom en intressant hemsida att klicka runt i.
Givetvis borde alla dessa böcker och tidskrifter finnas i biblioteken, för bredden och alternativens skull och framförallt för sin egen och biblioteksbrukarnas skull. Men jag tvivlar starkt på att så är fallet med mycket av det. Kanske de allra största biblioteken klarar av att bevaka detta "dolda" utbud, men hur gör de mindre?.
Hur hittar biblioteken denna skattkammare, speciellt tänker jag på de som inte använder sig av BTJ-listorna, som ju åtminstone förtecknar en del av det. Det man inte känner till kan man ju inte fråga efter, och det gäller såväl bibliotekarier som låntagare.
Berätta hur ni gör!

Ingrid Atlestam

fredag 13 maj 2011

Olika syn på saken

"Olika syn på saken - folkbiblioteket bland användare , ickeanvändare och personal" är en ny rapport från Svensk Biblioteksförening. Lite tunn, men dock med en hel del intressanta iakttagelser om skillnaden mellan vad personalen vill och tycker om och med bibliotek och brukarnas syn på verksamheten.
Brukarna vill ha kunnig personal, böcker och ett lugnt och tryggt ganska traditionellt bibliotek. Personalen vill en större bredd och häftighet och är mer intresserade av det digitala. Dessvärre är personalen, enligt brukarna, inte så kunniga och välkomnande som de själva tror. Önskemål och preferenser varierar efter kön, ålder och utbildning. Ickebrukarna tycker att biblioteket inte är så tillgängligt, verkar krångligt och andra undersökningar visar att regler och framförallt avgifter av olika slag gör att många, speciellt de som inte är så motiverade, inte använder sig av biblioteket.
Till sist ställs frågan Vad gör biblioteken bättre än någon annan?
Ja, inte är det att tillhandahålla samma utbud som närmaste pocketförsäljare, tillfredsställa behovet av topplisteböcker eller vara en diffus mingelplats som ger biblioteket existensberättigande. Musik, film, tv-spel o dyl är brukarna inte speciellt måna om.
Kunnig personal och alternativ till utbudet i varuhus, kiosker och bokhandelns storsäljare, månne det vara bibliotekets uppdrag?

Ingrid Atlestam

onsdag 17 november 2010

Mångfaldig mångfald

Ta människor från hela världen, utom möjligtvis de allra nordligaste trakterna och Sydamerika, ta alla religioner, ideologier, varor, organisationer, idéer och tankar, gör en blandning av alltihopa, men med alla ingående delar fortfarande urskiljbara, och placera det på en tropisk ö i Indiska Oceanen, mellan Afrika och Asien och du får Mauritius, en välmående självständig republik, något mindre än Gotland med 1,3 mille invånare, med mottot "United in diversity".
Kom sedan inte och säg att ett mångspråkigt, mångkulturellt samhälle inte fungerar! Här har man gjort en gemensam ideologi just av fördelarna med att ha denna fantastiska blandning.
Här finns allt att köpa, från väst, öst, syd, ja t o m knäckebröd och Danish buttercakes, för att inte tala om Nokia och Ericsson, bara Ikea har inte hittat hit ännu. Tidningar, nyheter, TV, en blandning av allt, från Bollywood till Hollywood via Kina.
Problemfritt? Nej, men enormt dynamiskt, omtumlande och utmanande!

För att även få med lite "red indians"också, så finns här en sydafrikansk snabbmatskedja som hete Spur, sporre, och som symboliseras av en indian i full fjäderskrud och inredningen är tomahawker, falskt buffelskinn och lampor i form av indiantält!
Är denna kreolisering lösningen, såsom Tomas Hylland Eriksen säger?
Vems är vems kultur?
Mediainköpspolicy på biblioteket här? Profilköp när antalet profiler i alla bemärkelser är obegränsat? Ska kolla närmaste bibliotek snart!

Ingrid Atlestam

söndag 3 oktober 2010

Flickfotografer, Egoboost, men också några guldkorn från höstens bokflod

Många guldkorn hittar man i Svensk bokhandels höstkatalog, alltid lika spännande att bläddra i. Memoarer av Ted Kennedy och Torgny Lindgren, spännande titlar som Adjö Istanbul av Irfan Orga, Klas Katt i Vilda Västern av min tecknarfavorit Gunnar Lundkvist, Vampyrer och varulvar av Jan-Öjvind Swahn, Fashionista av Martina Bonnier, och så klassikern: 1001 böcker du måste läsa innan du dör. (Pust. Tur man går i pension snart.)
Spännande förlag som lilla Sekwa, Kartago som ger ut tecknade serier, eller ellerströms i Lund, som i höst ger ut klassiker som Södergran, Virginia Woolf, Marina Tsvetajeva, och James Joyce två relativt okända diktsamlingar Chamber music, och Poems pennyeach. Agnes von Krusenstjernas Fattigadel kommer i ny upplaga, böcker av Gabriela Melinescu och Ayaan Hirsi Ali.
Sen finns det ju också grabbfavoriter som Håkans drinkar (han från ”Baren”), ”Per Morberg jagar och lagar”, och Bingo Rimérs En flickfotografs bekännelser. Rimér ville redan som tonåring bli en ”kändis”, mest för att imponera på pappa i Blekinge. Sveriges mest kände nakenfotograf (Slitz, Café, Playboy, Moore magazine) kallar sig ”feministernas värste fiende”! Och vad ska man säga om kurviga bloggdrottningen Isabella Löwengrips nya bok Egoboost? Ja, läs intervjun med henne i SvD, där hon jämförs med själve August Strindberg?
Det kallar jag ”girl power”!
Undrar hur många ex. av Egoboost och En flickfotografs bekännelser som köps in till de svenska folkbiblioteken? Troligen fler än av Södergrans revolutionerande diktsamlingar Septemberlyran, och Landet som icke är? Det är du som bibliotekarie som bestämmer.
Mats Myrstener
(Mer inköpsförslag: Mona Sahlins valbok, Möjligheternas land, eller varför inte Maria Wetterstrands Den nya gröna vågen. Eller den tidigare i år avlidne Howard Zinns sista bok, Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse. Det var hans råd till sina historiastudenter: Den som inte engagerar sig ger sitt stöd åt den färdriktning samhället har. Även om allt verkar ”gå på räls”.
Det är också ett inlägg i den politiska färdriktnings-
debatten idag.)

lördag 4 september 2010

Låna leksaker på biblioteket

De nya bibliotekslokalerna i gamla Lumafabriken i Stockholm ska ha en "miljöprofil". Man ska också kunna låna leksaker på biblioteket.
Med tanke på att Hammarby sjöstad är Stockholms nya gräddhylla (bara bostadsrätter) är väl inte leksaker det små barn här är i störst behov av.
Men böcker kanske?
Mats Myrstener

fredag 26 februari 2010

Litteratur är politik?

Göran Greider i Aftonbladet om Ivar Lo-Johansson – och mobbningen av vår tids arbetarlitteratur.
.......och hur köper biblioteken, vilken litteraturpolitik står de för?

Ingrid Atlestam

onsdag 10 februari 2010

Tillbaka till verkligheten

Läser om möbelmässan i Stockholm att trenden är furu igen och jag tittar uppmuntrande på mitt furukök från 70-talet som alltid varit inne för mig. Lila som dominerat min begränsade garderob sedan 60-talet fyller nu åter skyltfönstren.
Enligt notiser de senaste dagarna är bloggandet och twittrandet på väg ut och facebook börjar bli mest för oss från den lila furuperioden.
Slutsatsen måste bli att vi som hållit fast vid text, gärna i analog form, så kallade böcker, som bibliotekets främsta uppdrag går en ny vår tillmötes.
Gumman Tö har väl fastnat i någon driva av gallrade biblioteksböcker, men hon kommer snart!

Ingrid Atlestam

lördag 30 januari 2010

Fritt flöde utan revirtänkande?!

Nu har den kommit, fjärrlåneutredningen, med en massa bra idéer om hur tillgängligheten ska bli mer jämlik ur ett användarperspektiv. Men det hela är lättare sagt än gjort, hur få alla kommuner att ställa upp på detta? Två problem visar sig vid en snabb genomläsning av förslagen:
1. Kommunbibliotekens olika inköpspolitik blir en stötesten. Ett mer eller mindre gemensamt mediaflöde förutsätter en nationell inköpspolitik, för det är väl inte precis vad som helst som ska skickas land och rike runt?
2. Kommunbibliotekens olika ekonomiska förutsättningar och det därav följande revirtänkandet, att värna om det egna till de egna.

Som jag ser det finns det bara en lösning, nämligen att åter damma av idén om att förstatliga mediaflödet, att staten, genom KB, garanterar en viss nivå på mediainköpen på alla folkbibliotek, då upphör mitt och ditt och det blir vårt!
Stöd fjärrlåneutredning och förstatligandet av mediaflödet!

Ingrid Atlestam

lördag 23 januari 2010

Komplicerade konflikter

Åter däckad av en maginfluensa tillbringar jag morgonen i sängen med dagens tidning. Dagens undestreckare, skriven av professor Hans Ingvar Roth, handlar om hur media bara uppmärksammar konflikter som är mediala och lätta att förklara för läsarna. Paradoxalt är det därför inte att ett av världens fattigaste länder nu uppmärksammas (vilket kanske är bra trots allt) med oändliga spaltmeter i pressen, där man tidigare inte skrivit en rad.
Understreckaren uppmärksammar filosofen Peter Singers bok Det liv du kan rädda, utgiven på förlaget Fritanke, men i första hand statsvetaren Virgil Hawkins bok om den långa blodiga konflikten i Kongo-Kinshasa, Stealth conflicts. How the world's worst violence is ignored (Ashgate). Stealth betyder radar, dvs medias nyhetsradar. De konflikter, de flesta i det mörka Afrika, som hamnar utanför radarsystemet, ignoreras.
Hit hör långa blodiga konflikter i Sierra Leone, Liberia, Angola, Rwanda och Tchad, och långdragna konflikter i Sydamerika. Här finns inte ett lättförklarligt svart-vitt, inga islamska terrorister, däremot stora naturtillgångar, t.ex. produceras i Kongo metallen coltan, som används i våra mobiltelefoner.
När de första demokratiska valen i Kongo på 45 år hölls 2006 rapporterade USA:s stora media istället om skådespelaren Mel Gibsons arrest för rattfylleri i Kalifornien. Och i Sverige har vi läst löpsedlar om lillprins Carl Philips nya flickvän på löpsedlarna, mitt under värsta jordbävningskatastrofen på Haiti.
Det finns undantag mot denna mediaskugga: Organisationen Oxfam har alltid uppmärksammat Kongo, liksom den belgiska frivillorganisationen "Inget blod på min mobiltelefon". Och i början av 1900-talet startade den engelske journalisten Edmond Morel en kampanj som till slut fick den enväldige kung Leopold i Belgien att dra sig ur det makabra förtrycket i "Belgiska Kongo". Aktionen stöddes bl.a. av Joseph Conrad och Mark Twain.
Visst borde våra folkbibliotek vara mediala alternativ till nyhetsbyråernas lättköpta gods (tänk på det nya "mediabiblioteket" i danska Herning som verkar kastat in handduken rejält). Men jag tänker också på ett inslag i TV igår: trots alla vidriga bilder på vanvården av djur inom EU så fortsätter vi glatt äta kött och korv som aldrig förr. Att vara bibliotekarie i mediaåldern kräver nog både mod, uthållighet, stora kunskaper, och global vidsynthet.
Mats Myrstener


onsdag 16 september 2009

Kultur och bokläsning på recept

Ur dagens Aftonblad saxar vi följande notis:
"Patienter i London med diagnoser som ätstörningar, depressioner, stress och ångest kan komma att skickas hem utan recept och mediciner, men med en självhjälpsbok från biblioteket i stället.
Husläkarna i Westminster ska delta i ett projekt under sex månader där lämpliga patienter skickas till biblioteket med sitt "recept" i stället för till apoteket. En panel med experter har valt ut 21 titlar som behandlar självhjälp för alltifrån anorexi till depressioner, skriver Evening Standard."
Bibliotekarien som psykolog och terapeut alltså. (Och jag kommer osökt att tänka på ett av de första inlägg jag skrev på denna blogg, med titeln "Envar sin egen bibliotekarie".) Visst vill vi väl samarbeta med andra institutioner i kampen om nya låntagare nu när offentliga sektorn skärs ner - men var det det HÄR vi ville?
Mats Myrstener
PS 24/9 läser jag sedan i SvD att man i Helsingborg tänker pröva att läkarna skriver ut "kultur på recept". Nyheter sprids som bekant fort. Tanken är nog god, men att tro att en deprimerad arbetslös byggnadsarbetare ska bli bättre bara av att "gå på teater och sjunga i kör" är nog lite naivt. När man samtidigt skär ner i kulturens budget, och drar in bibliotekets böcker på vårdcentraler och daghem (det som tidigare kallades "boken-kommer") och de för många så viktiga bokbussarna. Det låter lite väl enkelt i mina öron. Och billigt.

fredag 28 augusti 2009

Låna ut en elmätare!

Biblioteken i Solna och i Bergshamra i Solna kommun erbjuder dom som har lånekort på biblioteken att låna elmätare för att kunna mäta hur mycket ström hushållets maskiner drar.
Och redan första veckan är samtliga elmätare på biblioteket i Solna utlånade.
- Vi började låna ut dem i måndags och nu är de alla ute, vi har sex stycken och fyra stycken i Bergshamra så det är totalt tio stycken i hela kommunen och det är klart vi skulle kunna ha flera men det är en bra början såhär långt, säger Staffan Engstrand, bibliotekarie i Solna.
källa: www.sr.se

onsdag 11 februari 2009

Äntligen!

I årets första BBL har självaste generalsekreteraren tagit till orda och rett ut detta med folkbibliotekens innersta kärna, och detta på ett föredömligt sätt. Bästa artikeln i kvinnominne i BBL!
Det är i och för sig inget nytt som sägs, bara uppgraderat till nutid, men ack så välbehövligt. Redan Valfrid Palmgren sa det mesta kloka som finns att säga om folkbibliotekets samhällsuppdrag. Men det måste ständigt upprepas, för att motverka alla trendnissar och statistikterrorister som fått för sig att bibliotekets yttersta mål är allt åt alla genast, att biblioteket ska vara en gratis bokhandel eller nöjespalats.
Väntar med spänning på en fortsatt debatt!
Ingrid Atlestam

fredag 6 februari 2009

Låten ropen skalla, fler böcker åt alla!

Det är inte bara bilförsäljningen som rasat. Nu rapporteras för första gången på tio år att bokförsäljningen minskar. Detta kommer att leda till en ökad efterfrågan på bibliotekens nyförvärv, ett faktum som bara kan glädja den som tror att höjd utlåningsstatistik är bibliotekets mål.
Risken är att köerna på de mest populära böckerna blir ännu längre, vilket gör att ytterligare exemplar köps in på bekostnad av bredden i mediabeståndet. Ju fler som själva har möjlighet att köpa sina böcker, desto bättre kan biblioteket uppfylla sitt mål att överbrygga klyftor. Fler Marklund istället för arabiska lexikon eller kemi för komvux i bibliotekshyllorna har motsatt effekt.
Det enda rätta i detta läge är att ge mer pengar för mediainköp till biblioteken för att garantera bredden, vilket även leder till ökad bokförsäljning!
Ingrid Atlestam

fredag 16 januari 2009

I vems intresse?

Press Display, denna databas med ett urval tidningar från stora delar av världen i fulltext, vem ligger bakom den egentligen? Hur bekostas den, betalar tidningarna för att vara med eller får det betalt? För vem är den tänkt med det till synes något slumpartade urvalet? Ibland landets ledande tidningar, ibland udda landsortstidningar, inte sällan konservativa och alltid Wall Steet Journal. För vem i vems intresse och vem tjänar pengar på detta?
På webbplatsen få man inga ledtrådar, någon som vet något, eller köper biblioteken detta bara för att "ha nåt" på så många språk som möjligt, utan att se vad det är för gris som ligger i säcken??? Och att just gris är kanske inte alls vad de tilltänkta läsarna vill ha!
OSA!
Ingrid Atlestam