Vad gör vi med internettrollen kamrater?

Jag visste inte vad Märta menade med Internettroll, något som hon plågats av i åratal och alltid bekymrat och suckande sagt, "att det får man leva med". Nu vet jag att det är (oftast anonyma) skribenter på nätet som sprider hat, skvaller, desinformation, lögner, och förföljer motståndare med hot, även till livet. Dom är ofta svåra att spåra. Den norske Fjordman var en sådan. Han valde själv tillslut att träda fram. Polisen verkar inte ha någon koll alls på dessa, ofta, högerextremister.
Har man det på biblioteken? Har man någon policy för att bekämpa nättrollen.
http://www.dn.se/kultur-noje/foretag-i-varberg-anlitas-for-att-stada-bland-kommentarerna
http://www.dn.se/kultur-noje/sa-hanterar-svenska-tidningar-nathatet

Läst i senaste DIK-Forum

Mycket intressant läsning hittade jag i senaste numret av DIK-Forum (2011/5).
T.ex. att många kontorsanställda bara använder två timmar om dagen till effektivt (golv)arbete. Anledningen är enligt en tidsstudie av konsultföretaget Ming Company/Prevent, "möten, mejl, organisations-
verksamhet och förflyttningar". Låter som hur många upplever sitt arbete på Stockholms stadsbibliotek idag tycker jag.
"Ta tillbaka kontrollen över knappandet" menar några aktivister som kallar sig "Vi är störda", med hemsidan http://www.viarstorda.se/. De talar om internet- och facebookberoende, att ständigt vara "uppkopplad", och motgiftet: stäng av datorn, läs en bok, träffas personligen på café eller i en bokklubb, istället för över nätet.
"Och istället för att skriva till dem - gå hem till folk istället."
Låter som en alldeles utmärkt (men väldigt omodern) idé tycker jag. Mer personal på biblioteket istället för datorer, fler personliga kontakter!
"Bibliotekarier skaffar inte barn" lyder en annan rubrik, vilket låter oroväckande. "12 tecken på att du lider av stress" en annan. Lägg in litteraturläsning på schemat som en naturlig del av svenskämnet, tycker en skolbibliotekarie. Samt att Pippi Långstrump minsann hade föregångare inom den förbisedda 1930-tals-barnlitteraturen. Forskaren Eva Wahlström nämner t.ex. danskan Karin Michaëlis och svenskan Ester Blenda Nordström. Nytt för mig.
Mats Myrstener

Biblioteket måste finnas i det digitala rummet

... men vem som driver folkbiblioteken är inte lika viktigt.
Läs Anna-Stina Takalas och Karin Linders (DIK) inlägg på
http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdebatt/biblioteken-maste-vara-med-i-det-digitala-rummet_5822195.svd

Vem tillverkar din Ipad?

Idag läser jag med förfäran om ett av det kinesiska ekonomiska undrets starka män, den 59-årige Terry Gou, född på Taiwan men mest verksam i Kina.

Vid en av hans enorma fabriker, i Shenzhen, arbetar 300.000 arbetare under slavliknande förhållanden. Hans imperium heter HonHai, där ett dotterbolag, Foxconn, tillverkar komponenterna till Apples Ipad och Iphone. Men han är också underleverantör till amerikanska företag som speljätten Atari, Compaq, IBM, Sony (som tillverkar läsplattor) och Hewlett-Packard.

Han är själv god för över 38 miljarder och när han gifte sig med 21 år yngre Delia Tseng visade han sin virilitet på bröllopet genom att göra trettio armhävningar för den förvånade publiken.

Hans anställda på fabriken i Shenzhen lever i bevakade sovsalar, främst ungdomar från fastlandskina mellan 18-25 år. De tvingas bära hans lilla bok med visdomsord i fickan, "The sayings of Terry Gou", som också predikas i fabriksstadens interna TV-kanal, och bestraffningar utdelas regelmässigt för den som inte håller den uppdrivna arbetstakten.

Sedan elva ungdomar försökt begå självmord tidigare i år höjde Gou lönen med 30 procent, men satte också taggtrådsstängsel runt fabriken, och tvingade de anställda skriva under ett nytt kontrakt, där han tillfogat: "jag lovar att inte begå självmord".

En amerikansk ekonom-profet har sagt att i framtiden kommer "Foxconn att producera, och Wall-Mart att leverera". Wall-Mart är USA:s största varuhuskedja.

Mats Myrstener

(bild "årets julklapp", surfplattan, här en Archos 9PC Tablet, kostar enl uppgift 3.701 kronor)

PS Ironiskt nog infaller idag den s.k. "köpfria dagen", som startades 1992 i Kanada. Och då har julkommersen knappt startat än?

Datorn förklädd till bok

Det senaste från Macvärlden är en dator - förklädd till bok. BookBook kallas den, fodralet ser ut som en gammal foliantbok med nött röd rygg, och röda hörn. Lagom sliten.
För, som reklamen säger: ingen vill väl stjäla en gammal bok? Och den ser ju snygg ut i bokhyllan också.
källa: Svensk bokhandel 2/2010
Mats Myrstener

Vad Harry menade...

foto Jonas Lindkvist
Jag råkade ut för ett datorhaveri härom dagen, och tänkte då i min vånda på vad salig avlidne Harry Järv skrev om datorn contra boken.
Han hade ett exempel: en person som kastas iland på en öde ö har bättre nytta av några böcker om överlevnadskonst, än en dator som kanske inte fungerar.
Det var hans försvar för boken - att det är den bästa och mest praktiska formen av lagring av text som någonsin uppfunnits, och som inte är beroende av elektricitet, enerverande datasupport, eller någon som helst energikälla (fast en läslampa är nog bra att ha i varje fall).
Det enda jag hade sparat på datorn som var värt att bevara var f.ö. en förd dagbok några år tillbaka i tiden. Nu kanske den är borta för alltid, någon "säkerhetskopia" hade jag naturligtvis inte sparat. Som tur är har jag en fin dagbok i kinesisk blå sidenpärm, som jag fört periodvis ända sedan 1976. Skriven för hand.

Är det inte något visst med att skriva dagbok för hand - även om man fyllt 50+?
Det vet inte minst alla ungdomar som gör det - det är nog den bästa terapi som finns, och dessutom utvecklar det språket. Jag tror Harry höll med om det också.
Mats Myrstener
mer om Harry: http://www.dn.se/kultur-noje/kunskapstorstig-jarv-laste-laxan-i-falt-1.249348

Internet, datorer och det "rättvisa biblioteket"

Peter Almerud skriver i Infotrend 2008:4, om Internet som en allt viktigare del av vardagen. Problemet är att tillgången till datorer och Internet fortfarande är i högsta grad odemokratisk.
Inte bara odemokratisk mellan gamla, nya, och tredje världen, utan också ojämlik inom landet: fortfarande har 25 procent av alla svenskar inte tillgång till internet hemma.
Män har större tillgång, yngre har större tillgång än äldre, högutbildade förstås, tjänstemän större än arbetare, storstäderna större tillgång än landsbygden (t.ex. fick Delsbo i Hälsingland bredband för två år sedan, vilket är diskriminerande inte minst för de som bor i det inre av Norrland).
Av ålderspensionärerna har bara 37 procent tillgång till Internet i hemmet.
Frågan är om folkbiblioteken kan avhjälpa eller motverka denna orättvisa? Är man intresserade av att nå marginaliserade grupper överhuvudtaget?
Kolla också upp det stora reportaget i SvD igår om var alla utrangerade datorer hamnar, många företag byter ju nästan varje år. Många hamnar som rent avfall på stränderna i länder som Ghana och Nigeria. Det är väl det som kallas "omvänt bistånd"?
Mats Myrstener