Visar inlägg med etikett kulturdebatt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kulturdebatt. Visa alla inlägg

torsdag 9 september 2010

Äntligen kultur

Läser i Aftonbladet att socialdemokraternas kultur- och mediepolitiska plattform nu äntligen presenterats. Synd att den kommer så sent, kommenterar Åsa Linderborg, klockan är ju två minuter i tolv. Men 1 miljard i nya satsningar på området gläder i vart fall. Vi får se om Mona tar upp kulturen i kvällens partiledardebatt med Täby-Fredrik. Hittills har det varit knäpptyst. Kanske inte så konstigt med en kulturminister som konsekvent drar sig undan debatt, och som lär ha sagt att "kultur" låter för trist, och föredrar ordet "underhållning"!
Mats Myrstener

tisdag 7 september 2010

Tankesmedjorna drabbar samman på Orionteatern

Sugen på politisk debatt men trött på valrörelsens tragglande om rut, fastighetsskatter och arbetslinjen? Den 6 september möttes två utvalda lag från tankesmedjorna Timbro och Det Osynliga på Orionteatern för att debattera kulturpolitik. Timbro är ju som bekant den mest etablerade högertankesmedjan i Sverige. Det Osynliga bildades ursprungligen som en motreaktion till Alliansens kulturutredning och består av några av vänstersveriges mest kända journalister och tänkare. Utgångspunkten var inte partipolitik utan ideologi och de två lagen drabbade samman i tre akter med titlarna frihet, jämlikhet och broderskap. Uppfriskande att höra några av Sveriges skarpaste politiska debattörer med en politisk vision som vågar blicka mot horisonten snarare än mot valet 19 september. Här är listan på de som deltog:
Timbro:
Håkan Tibell
Maria Rankka
Fredrik Johansson
Johan Norberg
Karin Olsson
Jasenko Selimovic
Per Svensson
Sanna Rayman
Dilsa Demirbag Sten

Det Osynliga:
Stina Oscarson
Daniel Suhonen
Åsa Linderborg
Erik Uddenberg
Anita Goldman
Stefan Jonsson
Nina Björk
Jacob Hirdwall
Björn Elmbrant

Jag tyckte den här debatten var rätt så kul att se. Om ni också vill se den så finns hela det 2 timmar långa spektaklet att beskåda på fantastiska SvtPlay. Kolla här!


Tobias Willstedt

onsdag 1 september 2010

"Är Selimovic nyliberalernas Jesus, är Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt dess Paulus?"

Så blev det ändå lite kulturpolitik till slut.


Precis som Mats har jag läst Daniel Suhonens attack mot borgerlig kulturpolitik med Jasenko Selimovic i spetsen, och jag gläds ändå lite för jag känner att jag saknat kulturpolitiken i den här valrörelsen. Jag vill tro att det fortfarande finns ett liv utanför arbetslinjen.


Jag försöker tyda skiljelinjerna i just den här debatten. Selimovic (aftonbladet) utger sig för att vilja höja kulturens status och hans väg dit verkar vara att göra kulturen mer svårtillgänglig och stoppa flummeriet. Nämnde jag att han var folkpartist? Han argumenterar för kulturarbetarnas situation som skall vara hjälpt av att amatörväldet inom svenskt kulturliv upphör. Selimovic gillar inte heller den relativism som han menar att svensk vänster står för. Kvalitetsbegreppet är absolut och uppfattningen av det står utanför klass, kön, etnicitet och social status. Klassiska värden försvaras, man kan bara gissa att det betyder litterär kanon och opera.


Den konservativa hållning Selimovic intar får uppenbarligen socialdemokraten Suhonen att se rött (pun intended). Suhonen lyfter fram 1974 års ideal, med tillgängligheten till kulturen som honörsord. Han har även ett ess, och det är att visa på vad Selimovics nyliberala hållning till kulturpolitik innebär i praktiken. Ett av Suhonens exempel på detta är Stockholm som haft en negativ utveckling under kulturborgarrådet och tillika folkpartisten Madeleine Sjöstedts regi (läs om Stockholm Stadsbiblioteks problem i den här klargörande artikeln i Svenska Dagbladet).


Varken Selimovic eller Suhonen har egentligen några konkreta förslag i sina artiklar. Men det facit av borgerlig kulturpolitik som Suhonen visar upp är lika skrämmande på pappret som det är i verkligheten. Att höja kulturarbetarnas status, som Selimovic utger sig för att vilja, är ju såklart fint. Jag känner själv alldeles för många som kämpar på obetalt i den sektorn. Men kultur får aldrig reduceras bara till att bli en lek för medel- och överklassen. Kultur är för värdefullt för att tillhöra bara några få, det är en pågående debatt och diskussion som alla måste få ta del av. Och alltför starka stadfästande av vad som är kvalitet och vad som inte är det riskerar att exkludera grupper snarare än inkludera i den här diskussionen. Förövrigt tycker jag, precis som Suhonen, att det viktigaste kulturpolitiska frågan för vänstern är att diskutera den faktiska materiella tillgången till kultur för alla i amhället. Och där spelar folkbiblioteken en otroligt central roll.


Tobias Willstedt




söndag 29 augusti 2010

Avlyssnat på senaste kulturnämndsmötet

(enligt Jan Berglin, SvD av dagens datum)
-Hör ni... Vi har 100.000 över. Ska vi göra nåt kul för medborgarna?
-Ja!! Vi släcker hela stan på lördag, och sen samlar vi folks upplevelser av mörkret och gör en bok!
-Du och dina ideer, Mjetterwall. Jag säger gratiskonsert med Amy Diamond på torget.
-"Höstmys med Amy." Klockrent!
-Nä, för trashigt. Folk ser så deprimerade ut på hösten. Vad sägs om nåt kul? Ett nytt Lars Wilks konstverk? En jättegris med Muhammedskägg. Eller nåt sånt?
-Ja, vi behöver nåt som sätter fart på demokratidiskussionen igen. Men varför inte ge tillstånd till ett helt Halal-slakteri på en gång, mitt i stan?
osv.,

lördag 21 augusti 2010

Kulturen lever?

I dessa valtider? Ja i varje fall på torsdag 2/9, för då ska kulturministern och Leif Pagrotsky debattera på biografen Rio på Södermalm (Hornstull). Arrangörer är folkrörelsesatsningen Konst åt alla, som drivs av organisationerna Våra Gårdar, Folkets hus och parker, och Bygdegårdarna. Bäst att gå, för det kanske är enda gången kulturfrågorna kommer att nämnas i denna valrörelse, som ju mest handlar om höjd eller sänkt skatt.
Mats Myrstener