Mera om Malmö

En dag under vår Malmösejour tog vi oss ut till beryktade Rosengårds centrum, faktiskt gångavstånd från centrum. En av sommarens varmaste dagar, men mycket folk på det stora biblioteket i stadsdelens köpcentrum. Lugnt, tyst (vi började t.o.m. viska till varandra, man vill ju visa de andra besökande respekt) och full aktivitet. Stort, rymligt och ljust. Imponerande.
På eftermiddagen besökte vi en annan av Malmös åtta filialer, det nyöppnade Garaget på Lönngatan 30. En stor lokal i ett gammalt bussgarage. Ligger tillsammans med ett centrum för ungdomsaktiviteter som teater och musik. Lite ungdomsprägel, ganska lite böcker, mest "nyheter". Den unge mannen som verkade basa över det hela var inte bibliotekarie.
Vi fikade och trivdes. Under sommarlovet satsar man på barn- och ungdomsverksamhet som TV-spel, pärlplattor och -stickning, film, sagoläsning, uppträdanden från en stor scen (halva lokalens utrymme), Internet (många av låntagarna är invandrare) osv. Utan tvivel en "mötes-
plats", och även en och annan vanlig boklåntagare sågs också förlänga lån och hämta ut fjärrlånade böcker.
Framtidens bibliotek? Med ganska lite böcker? Snarare den s.k. kulturhusmodellen som var inne på 1970-talet. Som nu verkar få en välförtjänt renässans. Passar ganska bra för en filial med dagens teknik och möjlighet till fjärrlån. Besöket var positivt, det tyckte vi allesammans. En spännande miljö.
Mats Myrstener

Bråkiga ungdomar

Det har hänt i Rinkeby, i Rosengård, i Rödeby i Blekinge, och nu senast i lilla fridfulla Vännäs i Västerbotten. Att ungdomar samlas i lynchmobbar och ger sig på handikappade, invandrare, svennar, alkoholister och försvarslösa. Klottrar ner hus och kastar sten på poliser och bussar. När ska politikerna vakna och inse att ungdomarna behöver någonstans att vara? Alla som läser bisbloggen förstår säkert i vilken riktning jag tänker.
Mats Myrstener

Vi ses på biblioteket, "in real life"

Från rättegången mot fildelarna på Pirate bay läste jag ett lustigt replikskifte. Åklagaren frågade de tre om de brukade träffas "in real life" (IRL) d.v.s "på riktigt" och inte bara "på nätet".
En av de tillfrågade svarade förvånat att för dom var Internet "the real life". Om dom någon gång träffades "IRL", så kallade dom det istället "away from keyboard" (AFK).
Är detta ett språkbruk vi på biblioteket snart också får lägga oss till med? När allt mer av verksamheten digitaliseras? Hur många personaltäta folkbibliotek "in real life" kommer det att finnas i framtiden förutom Kungliga biblioteket och några universitetsbibliotek om kommunpolitikerna får bestämma?
Apropå biblioteket som "mötesplats" (dvs mötesplats mellan besökare och personal, se tidigare inlägg). Jag undrar vad folkbiblioteket i Rosengård betytt för de som bor där? Det vore värt en egen undersökning av en magisterstudent. Jag tror inte biblioteket i Rosengård hade fungerat utan personal, vad tror ni?
Mats Myrstener