Visar inlägg med etikett biblioteksdebatten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett biblioteksdebatten. Visa alla inlägg

onsdag 24 augusti 2011

Man ska alltid fråga varför

I uppsatsen Bilder av biblioteket : en ideologianalys av debatten omkring privatisering av folkbibliotek, försöker Anna-Karin Rennemark att bena ut vad de olika deltagarna i debatten om biblioteksentreprenad, under våren med utgångspunkt från Nacka, egentligen står för. Spännande läsning som förhoppningsvis kan leda till en fördjupad och mer nyanserad diskussion om hurdana bibliotek vi ska ha och till vad, vilket kan bidra till bättre bibliotek även om ingen i princip ändrar åsikt.

Ingrid Atlestam

måndag 30 maj 2011

Kolla in Sveriges framsida!

"Tidningen Framsidan ges ut av Kultur i Väst som är en förvaltning inom Västra Götalandsregionen. Framsidan ska främja biblioteksutveckling genom att ge kunskap, inspirera, problematisera samt skapa dialog och debatt kring bibliotek och aktuella biblioteksfrågor."
Kolla in på webben, där man bl.a. kommenterar Fisksätra bibliotek, projektet Den långa svansen, och tipsar om bisbloggen. Tidningen kan laddas ner som pdf.

måndag 14 februari 2011

Skickat till P1 angående dagens inslag om folkbibliotek i Vetenskap Forum

Hej! har just lyssnat på nätet på dagens program om folkbibliotek och det var ju ganska ok. Men frågorna ni ställer som man ska rösta om är omöjliga att ta ställning till. För det första så finns det en bibliotekslag som fastställer att det är kommunerna som ska ansvara för biblioteksverksamheten, vad det handlar om i Nacka är alltså entreprenad inte utförsäljning, men det är illa nog. Dessutom finns det garanterat inget kommunalt bibliotek som bara har pappersböcker utan alla har andra media också och förhoppningsvis har man en målsättning och en inköpspolicy som talar om varför man har det ena och det andra. Driftsformen behöver inte ha något med mediautbudet att göra, men dessvärre är biblioteksdebatten och trenderna sådana nu att man stirrar sig blind på utlåningssiffror istället för att se bibliotekets kulturella och sociala ansvar i ett allt mer segregerat samhälle, andra åsikter släpps knappt fram i massmedia.
Skulle kunna skriva mycket mer om detta men nöjer mig med att par länkar som visar på en annan biblioteksverklighet/vardag.


Det mångspråkiga biblioteket

Bisbloggen

Ingrid Atlestam

lördag 12 februari 2011

Oskattbara värden?

"Mäta och väga - om statistik och effektivitet på folkbibliotek" av Malin Ögland, Lena Lundgren och Kerstin Wockatz (Regionbibliotek Stockholm 2010) är en bok som ytterligare komplicerar bibliotekstillvaron. Just därför bör den läsas av alla och envar, speciellt av dem som barrikaderat sig på ömse sidor i debatten om "folk ska få vad de vill ha". I boken diskuteras olika nyckeltal och biblioteksstatistik, allt vrids och vänds och inget mått håller egentligen måttet.
Vad som påtalas, bland annat, är att det är gentemot bibliotekslagen och eventuella lokala målformuleringar, som verksamheten ska mätas och utvärderas och där är besök och utlån inte särskilt smarta variabler att utgå ifrån.
Boken ger inga enkla lösningar men inspirerar och manar till analys och eftertanke, vad mäter vi och varför, är det kanske något helt annat vi borde mäta? Här finns utrymme för nya förslag och idéer! Vi har en tendens att räkna och mäta saker och ting bara för att de går att räkna och mäta, utan att fråga varför och vad resultatet egentligen säger.

Ingrid Atlestam

onsdag 22 december 2010

Vad vill vi med folkbiblioteket?

Peter Alsbjer sammanfattar debatten i ett inlägg från i september på Sveriges författarförbunds hemsida. Om kultursponsring, entreprenad, bibliotek 2.0, det postmoderna biblioteket, folkbildning. Författarna går ofta ut till bibliotekens försvar - men var finns bibliotekarierna i debatten? Och varför är de oftast män?
Mats Myrstener
http://www.forfattarforbundet.se/sff/main.nsf/3/DA0F456ADFF089E2C125750700533460

fredag 3 december 2010

Varje bibliotekaries plikt?

Kollegan på Mauritius nationalbibliotek tycker att varje professionell bibliotekarie borde se det som sin plikt att skriva en insändare, ett debattinlägg eller en artikel varje år för att få biblioteksfrågor högre upp på dagordningen. Någon däremot?
På Mauritius finn 75 universitetsutbildade bibliotekarier på en befolkning på 1, 3 miljoner. Vi är väl ca 5000 på nio miljoner, tänk vilken effekt det skulle bli om fler röster och åsikter gjorde sig hörda, om fler erfarenheter, analyser och visioner lyftes fram! Bibliotek är mångfald, låt det märkas i debatten också!
Varför är bibliotekarier så tysta? Kollegan på Mauritius vågade inte längre vara så aktiv, då han nu har en högre tjänst på nationalbiblioteket, men han saknade nya unga orädda röster.
Vem är rädd för vad bland oss som säger oss vara det fria ordets försvarare?

Ingrid Atlestam

söndag 4 april 2010

Folkbibliotekens kris, igen

Svenska dagbladet smäller till, som Ingrid skriver nedan, med tre uppslag om ”nytänk” inom folkbibliotekens värld på självaste påskafton. Jag tänker att det här ämnet måste ligga särskilt bra i tiden. En sista rest av det gamla folkhemmet kantänka, som nu står inför sin definitiva nedmontering?
Det mesta har man läst förut, men nu finns det samlat på några sidor, och bra redogjort för. Förnyare står mot bevarare. Det verkar bli väldigt mycket svart-vitt när man tänker i bibliotekstermer just nu? ”Kaffe eller Kafka?” är den fyndiga rubriken på reportaget.

Joacim Hansson får slå ett slag för bibliotekets ”demokratiska uppdrag” (fast det blir lite vagt i mina öron, för uppdraget är inte särskilt tydligt formulerat). Barbro Bolonassos säger att hon är mest stolt över att man fått somaliska kvinnor att diskutera könsstympning på biblioteket.
Problemet är, som biblioteksforskaren Bosse Jonsson uppmärksammade i sin avhandling, att politikerna och de anställda ser helt olika på verksamheten. För politiker och tjänstemän, för att nämna exempel från Nacka, står det mätbara i centrum: öppethållande i timmar, utlåning, och besök i exakta siffror.
Niclas Lindberg menar att identitetskrisen är ett storstadsfenomen, och det kanske stämmer? Man talar också om en nybyggnad i Göteborg som ska vara ”omdiskuterad”, vilket var obekant för mig. Och skånska Lomma har t.o.m. fått ett helt nytt bibliotek.
Tysta läsplatser efterlyses (se tidigare blogginlägg) och det understryks återigen att folkbiblioteket är den samhällsinstitution som flest svenskar har förtroende för.
Det förtroendet borde man sannerligen ta tillvara och dra fördel av. Men det har jag också skrivit tidigare.
Mats Myrstener

lördag 3 april 2010

Tradition och förnylse

Missa inte denna artikel SVD om folkbibliotek. Många kloka ord av kloka personer. Om nu folk vill ha rätt traditionella, tysta, bokförsedda folkbibliotek, med eller utan latte, varför ska de då inte få det?
Givetvis står detta inte i motsättning till sociala media, närvaro på nätet, e-böcker och andra mer "moderna" biblioteksverksamheter. Bibliotekariekåren verkar digitalt uppdaterad men ideologiskt vilsen, kan det ha med den nuvarande utbildningen att göra?

Ingrid Atlestam

måndag 1 mars 2010

Debatten går vidare, men hur ska det gå för SSB?

Säga vad man vill om biblioteksdebatten, men i dagstidningarna förs den i varje fall. SvD tog idag upp skolbibliotekens ställning, och i DN ägnas också en helsida åt biblioteksfrågor. Men det är synd, som sagts, att de som kan mest om verksamheten, personalen, inte deltar i debatten.
På DN:s ledarsida oroar man sig över litteraturens kris. Bokutgivningen stagnerar, bokhandlarna minskar (fast inte på nätet), biblioteken slåss med nedskärningar ("det är inte längre självklart att utlåning av böcker är bibliotekens huvuduppgift"), och litteraturkritikens betydelse minskar. Sveriges författarförbund efterlyser en statlig litteraturpolitik, och vem gör inte det? Finland ligger långt före oss när det gäller digitaliseringen av tryckt text, Google satsar stort. Men stackars KB, som fått utökat ansvar, får inte de resurser man har begärt. Less is more, var ordet.
Det gäller också i högsta grad Stockholms stadsbibliotek, som nu måste börja trolla med knäna. Chefen Inga Lundén har inte gett upp, och vill genomföra flera idéer: större lokaler i Asplundhuset när administrationen flyttas ut, nattöppet (naturligtvis personallöst) i delar av biblioteket, större barnavdelning, och en nedbrytning av gränserna mellan svensk skön- fack- och invandrarspråk.
Ändå känns det som om man bara har en hatt med några bollar som man skakar om lite. Utan nya resurser blir det ju bara samma gamla schackpjäser som flyttas runt runt.
Man vill undvika att Asplundhuset blir ett biblioteksmuseum, som många arkitekter helst skulle vilja. Många av de nya ideerna är spännande. Om Inga Lundén har personalen med sig i sina stora omorganisationsplaner är däremot tveksamt.
Mats Myrstener

Varför är det så tyst i biblioteket?

Föreningen BiS, Bibliotek i Samhälle, ordnar i samband med sitt årsmöte den 6 mars i Stockholm ett seminarium med rubriken:
Varför är det så tyst i biblioteket? Vad får man egentligen säga? Vi informerar om och diskuterar hur kritisk bibliotekspersonalen får vara mot arbetsgivare och ledning, vilka mediekontakter man kan ta och var gränserna går för personalens yttrandefrihet. Medverkan av Anne Säbom, ordförande i SKTF Stockholms Kultursektion, Birgitta Rydell, samhällspolitisk chef på DIK, och Anna Steen, chef för DIK:sförhandlingsvdelning.
Tid: Lördag 6 mars kl 14-16. Plats: Spelbomskan, Odengatan 63, 4 tr
Alla är välkomna, även icke medlemmar! Kaffe/te serveras kl 13.30-14

Årsmötet hålls i samma lokal kl 10-13.30 och 16-18. Alla medlemmar är välkomna! Se kallelse på BiS webbplats http://www.foreningenbis.org/.

onsdag 10 februari 2010

Varför är det så tyst i biblioteket?

På BiS senaste styrelsemöte diskuterade vi varför bibliotekspersonal är så tysta, varför höjer man inte rösten och protesterar mot nedskärningar och omorganisationer eller diskuterar den bibliotekspolitiska utvecklingen så väl lokalt som nationellt. Man menade att det finns ett stort missnöje och en frustration över sakernas tillstånd i flera kommuner, som inte kommer fram, därför att man inte törs, inte har något forum, värnar om den personliga löneutvecklingen eller kanske inte har argumenten, bara känner att något är fel men kan inte analysera och formulera.
Vi beslöt att detta ska bli temat för årsmötet och förhoppningsvis även för ett seminarium vid årets bokmässa. Men givetvis även en bloggdiskussion, så varsågod!

Kan vi, vill vi, törs vi?

Ingrid Atlestam

fredag 5 februari 2010

Bibliotek, ett kapitel för sig

Så här skriver Vänsterpartiet i sitt nya kulturpolitiska program, Kulturkompassen, om bibliotek:

Bibliotek
Folkbildningen och folkbiblioteken hör till grundvalarna i ett demokratiskt samhälle.
Biblioteket garanterar alla i samhället avgiftsfri tillgång till ett allsidigt utbud av texter
och kunskapskällor. På senare tid har dock biblioteken utsatts för allvarliga nedskärningar.
Många friskolor saknar dessutom skolbibliotek.
Ett växande problem är utläggningen av bibliotek på entreprenad. Hur går det med
insynen, allsidigheten och neutraliteten om bibliotek drivs på entreprenad? Hur blir
det med samhällsansvaret, medborgarengagemanget och demokratin? Vem tar ansvar
för servicen till gamla? Till dem som har olika former av läshinder och andra verksamheter
som inte är kortsiktigt lönsamma? Vem tar ansvar för att motverka kunskapsklyftor
och segregation, vem erbjuder komplement till ett kommersiellt eller lokalt
utbud?

En nationell biblioteksplan
Vänsterpartiet vill säkra tillgången till bibliotek för alla i samhället. Avgörande är då
avgiftsfri tillgång till boklån och bibliotekets övriga service, men också uppsökande
verksamhet. Bibliotekslagen ska garantera att människor avgiftsfritt kan tillägna sig
olika medier, inklusive elektroniska, på lika villkor. Den ska också trygga att biblioteken
hålls fria från inflytande av marknadskrafterna och kommersiella intressen.
En nationell biblioteksplan ska tas fram för alla offentligt ägda eller stödda bibliotek,
således även högskole- och folkhögskolebibliotek. Den ska samordna systemen
och skapa överskådlighet i biblioteksfloran och säkerställa en likvärdig biblioteksstandard
och biblioteksservice över hela landet.

Vad Vänsterpartiet vill
• En nationell biblioteksplan tas fram innefattande samtliga offentligt ägda eller
stödda bibliotek.
• Alla kommuner åläggs att formulera lokala biblioteksplaner som innefattar lässtimulerande
åtgärder och tillgång till digitala medier. Genusperspektiv ska tillämpas
när det gäller mediebestånd och lässtimulering.
• Bibliotekslagen skärps så att bibliotek även måste finnas i mindre samhällen och
på orter och i stadsdelar där behovet är särskilt stort. Öppettiderna anpassas till
när människor har tid att besöka biblioteket och bokbussar återinsätts i glesbygd.
• Biblioteken ska bedriva uppsökande verksamhet och bibliotek inrättas på arbetsplatser,
vård- och andra institutioner, även fängelser, och ett särskilt statligt stöd
till detta införs.
• Biblioteksersättningen ska behållas och stärks

Tja det var väl hysat, men varför står det i kapitlet om läsning och litteratur, bibliotek är ju så mycket mer, varför inte ett eget kapitel, eller mer om bibliotek i de andra kapitlen??? Läs hela programmet!

Ingrid Atlestam

fredag 30 oktober 2009

"Mätbart" var ordet, sa Bull

Jag talade med folkbildningsveteranen från LO, Bertil Jansson, den sista riktiga kulturombudsmannen på det förbundet. Han oroade sig för debatten kring Malmö stadsbibliotek, staden där han själv vuxit upp, där den danska bibliotekschefen begick det taktiska misstaget med en slogan som löd "Nu bär vi ut böckerna, och bär in författarna". Att ett bibliotek fyllt av författare men utan böcker, inte riktigt går ihop, förstod nog många som bor i Malmö. Det följdes av nyheten att biblioteket planerade att bränna sex ton böcker. Det blev sommarens "snackis" i biblioteksvärlden. Bertil kommer att skriva i kommande nummer av bis om sin syn på utvecklingen på Malmö stadsbibliotek.
En god vän till Bertil, förre bissaren Alf Engström, har i många år verkat som "sagoberättare" på barnavdelningen i Upplands Väsbys bibliotek utanför Stockholm. Nu går Alf snart i pension, och hans tjänst kommer förmodligen att försvinna. Ledningen där vill bara satsa på verksamhet som är "mätbar"!
Att barns upplevelser av sagor och skönlitteratur inte hör dit, är väl den slutsats man kan dra av nedskärningarna i Upplands Väsby. Det känns som en fläkt från Fordismens tidiga 1900-tal, att allt måste statistikföras och mätas i pengar, minuter, sekunder. "Mätbart" var ordet, sa Bill. Eller var det Bull?
Mats Myrstener

söndag 13 september 2009

Bibliotek är bäst med böcker

Jaha, och vad var dom egentligen oense om, de talade ju mest förbi varandra? Har nu lyssnat på debatten mellan Niklas Lindberg och Christer Hermansson och förstår inte upprördheten på BIBLIST, verkar som om det handlar mer om person än om sakfrågan. Själv är jag benägen att hålla med båda men inte i allt.
Däremot, det inlägg av Hermansson i GP som var anledningen till debatten retade även mig vilket ledde till följande inlägg som publicerades i GP och besvarades av Hermansson med ett "Goddag yxskaft":

Bibliotek är att välja
En kommentar till Christer Hermanssons ensidiga bibliotekspolitik

Som vanligt gör Christer Hermanssons det lätt för sig och attackerar en förvrängd bild av bibliotek och bibliotekarier, som bara finns i hans egen fantasi. Allt detta som man enligt Christer Hermansson gör i Strängnäs bibliotek, där han är chef, görs givetvis även i Göteborgs folkbibliotek och mycket mer därtill, liksom på övriga bibliotek i landet.
Självklart ska biblioteken prioritera läsning och litteratur, men inte i den inskränkta betydelse som Hermansson förespråkar. Det verkar som Hermansson anser att det som går att sälja definitionsmässigt är av dålig kvalité, vad det nu är för något. Om Hermansson avser exempelvis de böcker som erhåller litteraturstöd så får ju alla kommunbibliotek dom gratis så länge nuvarande stödordning gäller, så det är bara att tacka och ta emot och försöka få dom utlånade!
Som bibliotekarie har man att ur ett enormt utbud på massor av språk och inom en oändlig mängd ämnesområden och i olika lagringsformer, välja den lilla bråkdel, som de ynka kommunala slantarna räcker till. Hur prioritera mellan senaste Finlandiapristagen på finska, prenumeration på en ny somalisk tidning, mangaböcker eller Camilla Läckberg?
Visst finns de populistiska tendenser, som Hermansson kritiserar. Ofta skyller man då på att exempelvis film, musikcd, deckare och bestsellers ger bättre utlåningsstatistik, eftersom de konsumeras snabbare än arabiska lexikon, läroböcker i kemi eller Proust. Politikerna, som anslår medel till biblioteket, tros vilja se ständigt stigande utlånings och besökssiffror utan att fråga efter verksamhetens mer djupgående och långsiktiga betydelse för brukarna och samhället.
När man, som i Göteborgs kommun, liksom i riket i stort, saknar en tydlig målsättning för folkbiblioteken är det viss risk att Hermanssons generaliserade nidbild av kollegorna kan bli allt sannare. Därför är det hög tid att politikerna tar sitt ansvar för såväl en nationell folkbibliotekspolitik, som en målformulering för biblioteken i Göteborg, där folkbibliotekens mångfaldiga uppdrag analyseras och kvalitetessäkras med grundprincipen att folkbiblioteken är till för alla men inte för allt.


Mycket i diskussionen nu påminner om den som BiS initierade om biblioteket som allaktivitetshus i slutet av 60-talet, innan det fanns så många fritidsgårdar, kulturhus och dagis. Då när vi ansåg att biblioteket skulle göra allt därför att ingen annan gjorde det. Är vi där igen? Vem vill vad med bibliotek? När ska politikerna komma ut ur garderoben och in i biblioteket?
Alltså gärna en innehållsdiskussion, men först en rejäl målsättning!

Ingrid Atlestam

tisdag 26 maj 2009

Det starka "bibliotekspartiet"


Jag sitter och bläddrar i antologin Det starka biblioteket från 1993, en samling artiklar av förre bibliotekskonsulenten Bengt Hjelmqvist (1903-2005).
En av artiklarna handlar om femtioårsminnet av Valfrid Palmgrens utredning, den första statliga biblioteksutredningen 1911 som innebar ett utstakande av den statligt understödda folkbibliotekspolitik som förts i Sverige allt sedan dess. Jag fastnar för en rubrik i artikeln, från 1961, Man kan aldrig rationalisera bort bibliotekarien. All grundlig biblioteksverksamhet bygger på en "duktig bibliotekarie med personlighet, energi och kärlek till sin uppgift" skriver Bengt (med Palmgrens ord). På 1960-talet talades mycket om rationalisering av folkbibliotekens arbete. Det låter sällsynt välbekant. "Men det är viktigt att komma ihåg, att man aldrig kan bortrationalisera bibliotekarien", skriver Hjelmqvist. Det hjälper inte med all världens teknik i biblioteket, om inte bibliotekarien finns på plats. Bara på så sätt kan man "mångdubbla värdet av en bok- (eller media-) samling".
Man önskar t.ex. att stadsbibliotekarien i Lund skulle läsa Hjelmqvists artikel "De tre O:na" som skrevs till nya stadsbibliotekets invigning i Lund 1970. Det andas ödmjukhet inför uppgiften, de tre O:na står för bibliotekets tillkorta-
kommanden: allmänhetens okunnighet (om vad biblioteket står för), otillgängligheten (geografiskt och vad gäller öppettider), och otillräcklighet (som gäller media, rätt antal och av rätt slag). Han skriver också om "experimentbiblioteket", om bredden i verksamheten, de nya idéerna, visionerna. Men jag tror aldrig Bengt Hjelmqvist menade att experimenterandet skulle gå ut över bibliotekets personal?
En av Bengts mest uppskattade uppsatser handlade om "landet Bibliotopia", ett sorts upplyst idealsamhälle, lite av science fiction i biblioteksskrud. Inför det kommande EU-valet går det ju ganska bra för ett "enfrågeparti": Piratpartiet. Visserligen lär Hjelmqvist ha varit engagerad folkpartist, men i dagens bistra kulturklimat tror jag han hade bejakat ett nytt "enfrågeparti": Ett radikalt
"biblioteksparti". Vi är nog några stycken som gärna skulle vilja läsa det partiets program.
Bengt Hjelmqvist blev 102 år gammal, han hade sett hela 1900-talet och kunde med rätta vara stolt över vad folkbildning och folkbibliotek uträttat. Vem bland dagens debattörer tar upp hans fallna mantel i det nya milleniet?
Mats Myrstener

söndag 24 maj 2009

Arbetsbefriad? (2)

Peter Magnusson, undersköterskan som slog larm om rasistiska kommentarer på IVA-avdelningen på Södertälje lassarett, har blivit "arbetsbefriad", står det i dagens SvD. Dvs han får inte arbeta längre, men han får lön. På avdelningen där han jobbade har inte mycket hänt, ledningen menar att problemen är "personliga", inte "strukturella".
Det är väl ett omvänt exempel på den "tystnadens kultur" som råder i Sverige sedan flera år nu, där anställda som är rädda om jobbet inte vågar uttala sig offentligt om förhållanden på arbetsplatsen eller om arbetet över huvud taget. Kanske hänger det också lite ihop med att den ideologiska biblioteksdebatten väl aldrig egentligen förts bland snälla och välmenande bibliotekarier, som vi pekade på i ett tidigare blogginlägg? (Fast i bis har nog debatten förts, och ganska framgånsrikt dessutom.)

Stockholms förra borgarråd, moderaten Kristina Axén Olin, är också arbetsbefriad. Hon lämnade det politiska arbetet i stadshuset, utbränd. Hon är född 1962 och har en förtidspension på 44.000 kronor i månaden. Hon tillbringar nu mycket tid i sitt stora växthus, och har t o m blivit "feminist". Inte dåligt för en fd lärarinna från kommunala musikskolan. Kanske funderar hon på en luckrativ framtid som politiker i Bryssel? (Även hon intervjuades i dagens SvD.)
I DN:s söndagstidning intervjuas en amerikansk mediaforskare om dagstidningarnas dystra framtid. Är det t o m farligt för demokratin om dagstidningarna försvinner? Räcker det med "nätet" undrar han? Inte ser det särskilt ljust ut. Man kan undra hur mycket annonser en morgontidning kan innehålla innan den spricker, mer än dagens 50-60 procent förmodligen?

BiS (och bis) annonslösa framtid är väl också höljd i dunkel, och diskussionen lär fortsätta till hösten, när vår 40-årshistorik kommit ut. Klart är, att en papperstidning med tillhörande förening, utan annonser, medlemmar och prenumeranter, får svårt att överleva i längden. Nya idéer emottas tacksamt!
Mats Myrstener

tisdag 19 maj 2009

BIBLIST är bra, den ska vi ha!

Men man kan behöva bena upp lite vilka olika funktioner listan fyller:

1. Information, som tips om tjänster, konferenser, länkar och andra nymodigheter i branschen

2. Frågor och svar, erfarenhetsutbyte, som vilken bok, hur gör man, vad är bra i detta och detta fallet etc

3. Diskussion om ideologi och politik, varför, vadan och varthän med biblioteken och bibliotekarierna

Det är en stor fördel att få allt detta på samma lista, men det är klart att uppfattar man listan som ensidigt till för någondera kategorin så kan man ju tycka att man får mycket skräp. Men det är ju ett personligt problem inte listans.

Korta inlägg och hänvisning till vidare info för den som är intresserad är väl jätteeffektivt jämfört med att man ska försöka följa massor av bloggar, ningar, facebooks etc.

Visst är det spännande med alla dessa forum för biblioteksfrågor som nu finns på nätet, men ibland undrar man om det är så vettigt, detta att var och en har sitt eget digitala rum, vem lyssnar när alla försöker göra sig hörda? Det är väl ett uttryck för den nu förhärskande individualismen, men det är tillsammans vi kan som Bamse säger! Så låt BIBLIST bevaras och utvecklas till en kollektiv arena för bibliotekfrågor, en allmänning!

Detta publiceras givetvis även på http://www.bisbloggen.blogspot.com/ som till skillnad från BIBLIST inte är neutral utan klart vänstervriden och därigenom har sitt existensberättigande!

Ingrid Atlestam

publicerat på BIBLIST 19 maj

fredag 8 maj 2009

Ensidig biblioteksdebatt

Den mediala debatten om folkbiblioteken domineras av författare, vilket ger en ensidig bild av en plats där man enbart lånar skönlitteratur i bokform. Detta kan påverka såväl bibliotekens legitimitet, som politiska beslut och besökares beteende. Åse Hedemark, som i sin avhandling analyserat en rad biblioteksdebatter från 1970 och framåt, disputerar vid Uppsala universitet den 9 maj.
Vilka föreställningar om folkbibliotek kommer fram i den mediala debatten? Vilka är de mest framträdande debattörerna? Dessa frågor utgör de centrala utgångspunkterna för biblioteks- och informationsvetaren Åse Hedemarks avhandling där hon ingående analyserar ett antal biblioteksdebatter från TV, radio och dagspress. Resultaten pekar på några av de politiska, professionella och institutionella intressen som ligger bakom den argumentation om folkbibliotek som förs fram i media under perioden 1970-2006.
- Min studie visar att de främsta debattörerna i biblioteksdebatter är författare och inte biblioteksföreträdare som man kanske kan tro, säger hon.
Läs mer om Åses avhandling i kommande nummer av bis och i BiS-historiken 1969-2009 som publiceras i samband med Bok- och biblioteksmässan. Åse Hedemark är medlem av BiS styrelse/redaktionsgrupp

lördag 15 november 2008

Småprat till döds?

I BBL nr7, 2008 varnar biblioteksforskaren Joacim Hansson för att biblioteken i sin iver att vara till lags, bidrar till att kommunisera sönder sitt demokrtiska uppdrag, vilket kan bli ett hot mot både bibioteken och demokratin.
Han ser "Bibliotek 2.0" som det mest politiska projekt biblioteken tagit sig an sedan de kulturpolitiska målen 1974. Istället för långsamhet och reflexion understöder biblioteken ett ständigt kommuniserande och småpratande.
En liknande slutsats finns i uppsatsen "Skönlitteratur på svenska folkbibliotek: En diskursanalys" (inkom 2008-10-30) http://www.uppsatser.se/uppsats/faa458f0d6/ där Jonny Sundell konstaterar att något verkligen hänt när det gäller bibliotekens inköp av skönlitteratur under senare år. Nu gäller regeln ge folk vad de vill ha, vilket innebär att många bibliotekarier avstår från böcker de skulle vilja ha i biblioteket och köper sådant de egentligen av kvalitetsskäl helst skulle avstått ifrån.
Sundell påpekar att biblioteken här sviker sitt kulturpolitiska uppdrag, vilket på sikt kan leda till ett ifrågansättande av verksamheten.
Månne biblioteksdiskussionen kan komma ut ur garderoben innan det är försent?
Ingrid Atlestam

torsdag 13 november 2008

Navelskåderi istället för ideologi?

Göteborgs Posten beklagade häromdagen att Christer Hermansson tagit av sig läderbrallorna. Tidningen tror att det innebär att biblioteksdebatten därmed är död, som om den suttit i byxona!. Tänkte då snabbt tala om för GP att visst finns det en vital kreativ biblioteksdebatt. Men eftertankens kranka blekhet hann ifatt, för var är debatten? På BIBLIST! Nej, det vore förödande för det stora förtroende som biblioteken enligt även senaste SOM-undersökningen har, om media torgförde vad som sker på BIBLIST just nu!
Snacka om navelskåderi, om man nu som bibliotekarie får visa naveln? Månne även manliga bibliotekarier få exponera livets lilla knapp eller förbjuder det på biblioteken , enligt somliga, rådande matriarkatet detta?
Ska genus diskuteras på BIBLIST, så lyft diskussionen till att handla om verksamheten, inte personliga tillkortakommanden!
Men viktigare vore att analysera och föra en kreativ debatt om det faktum att det är bland lågutbildade som folkbibliotekens minsknig av lån och besök är störst enligt SOM-undersökningen! Vilket innebär att risken är stor att folkbiblioteken bidrar till ökade klyftor!
Ingrid Atlestam