Bibliotek är bäst med böcker

Jaha, och vad var dom egentligen oense om, de talade ju mest förbi varandra? Har nu lyssnat på debatten mellan Niklas Lindberg och Christer Hermansson och förstår inte upprördheten på BIBLIST, verkar som om det handlar mer om person än om sakfrågan. Själv är jag benägen att hålla med båda men inte i allt.
Däremot, det inlägg av Hermansson i GP som var anledningen till debatten retade även mig vilket ledde till följande inlägg som publicerades i GP och besvarades av Hermansson med ett "Goddag yxskaft":

Bibliotek är att välja
En kommentar till Christer Hermanssons ensidiga bibliotekspolitik

Som vanligt gör Christer Hermanssons det lätt för sig och attackerar en förvrängd bild av bibliotek och bibliotekarier, som bara finns i hans egen fantasi. Allt detta som man enligt Christer Hermansson gör i Strängnäs bibliotek, där han är chef, görs givetvis även i Göteborgs folkbibliotek och mycket mer därtill, liksom på övriga bibliotek i landet.
Självklart ska biblioteken prioritera läsning och litteratur, men inte i den inskränkta betydelse som Hermansson förespråkar. Det verkar som Hermansson anser att det som går att sälja definitionsmässigt är av dålig kvalité, vad det nu är för något. Om Hermansson avser exempelvis de böcker som erhåller litteraturstöd så får ju alla kommunbibliotek dom gratis så länge nuvarande stödordning gäller, så det är bara att tacka och ta emot och försöka få dom utlånade!
Som bibliotekarie har man att ur ett enormt utbud på massor av språk och inom en oändlig mängd ämnesområden och i olika lagringsformer, välja den lilla bråkdel, som de ynka kommunala slantarna räcker till. Hur prioritera mellan senaste Finlandiapristagen på finska, prenumeration på en ny somalisk tidning, mangaböcker eller Camilla Läckberg?
Visst finns de populistiska tendenser, som Hermansson kritiserar. Ofta skyller man då på att exempelvis film, musikcd, deckare och bestsellers ger bättre utlåningsstatistik, eftersom de konsumeras snabbare än arabiska lexikon, läroböcker i kemi eller Proust. Politikerna, som anslår medel till biblioteket, tros vilja se ständigt stigande utlånings och besökssiffror utan att fråga efter verksamhetens mer djupgående och långsiktiga betydelse för brukarna och samhället.
När man, som i Göteborgs kommun, liksom i riket i stort, saknar en tydlig målsättning för folkbiblioteken är det viss risk att Hermanssons generaliserade nidbild av kollegorna kan bli allt sannare. Därför är det hög tid att politikerna tar sitt ansvar för såväl en nationell folkbibliotekspolitik, som en målformulering för biblioteken i Göteborg, där folkbibliotekens mångfaldiga uppdrag analyseras och kvalitetessäkras med grundprincipen att folkbiblioteken är till för alla men inte för allt.

Mycket i diskussionen nu påminner om den som BiS initierade om biblioteket som allaktivitetshus i slutet av 60-talet, innan det fanns så många fritidsgårdar, kulturhus och dagis. Då när vi ansåg att biblioteket skulle göra allt därför att ingen annan gjorde det. Är vi där igen? Vem vill vad med bibliotek? När ska politikerna komma ut ur garderoben och in i biblioteket?
Alltså gärna en innehållsdiskussion, men först en rejäl målsättning!

Ingrid Atlestam