Kvalitetsrekommendationer för de allmänna biblioteken

"Kvalitetsrekommendationer för de allmänna biblioteken" gäller folkbiblioteken i Finland och innehåller referensramar för utvärderingen av biblioteken, nya kvalitetsbeskrivningar och normerande rekommendationer.
Detta borde vara högprioriterad läsning för alla som har ansvar för folkbibliotek i Sverige och då speciellt de nya ansvarspersonerna på KB.
Man behöver inte uppfinna hjulet själv utan höj blicken och lär av grannarna i öster!

Ingrid Atlestam

Finska arbetarlitteraturdagen satsar ännu större i år

Andra året i rad anordnas Arbetarlitteraturens dag i Tammerfors. Det sker den 27/8 vid arbetarmuseet Werstas – Finlaysons gamla fabriksområde i stans centrala delar. Förra året kom mer än 1.000 besökare och i år räknar man med ännu fler.

Temat är Arbetarlitteratur i förnyelse (min övers., ”uudistuva työväenkirjallisuus”) och frågorna man vill ställa är: Vad är arbetarlitteratur idag? Är samhällskritiken är död? Finns det en feministisk arbetarlitteratur?

Poeten och författaren Aulikki Oksanen presenteras som stjärnan i programmet. Medverkar gör även andra författare, serietecknare, forskare, förlagsfolk, journalister och politiker m. m.: Tuula-Liina Varis, Tuomas Kyrö, Claes Andersson, Matti Hagelberg, Anna Kontula, Ville Hänninen, Ville Hytönen, Janne Kuusi, Katriina Järvinen, Jiri Nieminen och Jani Saxell.

Särskilda programpunkter utlovas för barnen och på kvällen ordnas klubb med bitar ur Irwin Goodmans repertoar, av Matti Johannes Koivu.

Den som kan finska, hittar mer information på www.tyovaenkirjallisuudenpaiva.com.

Kalle Laajala

Astra Nova årets finlandssvenska kulturtidskrift

Astra Nova prisad:
Vid Tidskriftscentralens utdelning av det första finlandssvenska kulturtidskriftspriset delade verksamhetsledare Christian Lång och f.d. statsminister Paavo Lipponen ut priset till Astra Nova, som Lipponen valt till vinnare med följande motivering:

"Som en tidskrift med kvinnoperspektiv publicerar Astra Nova främst artiklar och reportage om kvinnofrågor. Tidskriftens feministiska journalism är mycket mångsidig, mångkulturell och intressant med fräscha ideer och nyheter. Som exempel på detta kan nämnas bl.a. ett reportage om VAU, en holländsk kamporganisation för äldre kvinnors sak i samhället (nr. 2-3/2010), en artikel om romska kvinnors ställning I Finland (5-6/2010) och en artikel om operans kvinnobild (1/2010). Astra Novas perspektiv sträcker sig från historien till nutid, från det globala planet till Norden och Finland.
Utöver det feministiska är Astra Nova också en allmän kulturtidskrift med informativa och intressanta artiklar om teater, musik, litteratur, konst och arkitektur. Tidskriftens layout med väl utvalda bilder lockar till läsning. Helheten är sympatisk även for en manlig läsare"

Styrelsemedlemmarna Julia Wiraeus och Andrea Svanbäck tog emot priset av Tidskriftscentralens verksamhetsledare Christian Lång och f.d. statsminister Paavo Lipponen på G18 i Helsingfors 4.5.11. (Foto: Ari Sundberg.)

Hur många svenska bibliotek håller sig med denna pärla bland tidskrifter? Och därtill Ny tid?
Ännu fler finlandssvenska tidskrifter hittar man via Tidskriftscentralen.
Ingrid Atlestam

Inte blott Sverige svenska bibliotek har

Plötsligt riktas kritiska blickar mot Finland och valresultatet där, man förfasar sig över Sannfinländarnas framgång och i OBS häromdagen fick recensenten den nu aktuella, men tyvärr snart avslutade, utställningen Vardagens hjältar på Ateneum i Helsingfors att bli smått rasistisk i skenet av valutgången - så galet kan det bli då man yrvaket upptäcker den östra grannen.
Varför inte hålla sig lite mer orienterad om t ex vad som händer i den finska biblioteksverkligheten, följ bibliotek.fi, gilla den på Facebook, alla skriver på svenska! De följer bisbloggen och håller sig väl informerade om den Svenska biblioteksverkligheten, varför har vi oftast inte vanan att lära av allt spännande som händer i de finska biblioteken? Bara att det finns en sådan webbplats som bibliotek.fi är fantastiskt och efterföljansvärt!

Ingrid Atlestam

Fy Finland!

Det finska protestvalet har sänt kalla kårar efter de finska riksdagsmännens och -kvinnornas ryggar. Kanske borde de ägnat mer tid åt att vara i Finland och tala om demokrati och antirasism, än att spendera tid i Bryssel och förmera sina egna plånböcker?
Den som drar fördel är missnöjespolitikern Timo Soini. Finland kan nu få en migrationsminister (Jussi Halla-aho), en doktor i lingvistik som åtalats för hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden. Han fick 15.000 personröster bara i Helsingfors. Vad är det som händer i Finland egentligen?
Månntro om den berömda finska PISA-skolan är bättre på att ta upp ämnen som demokrati, folkrätt och religionsfrihet, än de bekväma och konflikträdda finska riksdagspolitikerna i sina Armanikostymer och pälsboa?
Mats Myrstener

Visioner finns i Finland

kolla in länken, t.ex. att en procent av budgeten ska gå till kultur. Här är det inte bara prat, man gör något också.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/finland-loser-varldens-problem-1.1215921

Uppsnappat om arbetarlitteraturdagen i Finland

Som nämnts, arrangerades Arbetarlitteraturens dag 28/8 på arbetarmuseet Werstas i Tammerfors. Bevakningen och dokumentationen tycks ha varit knapp, men lite har jag snappat upp i efterhand. Jag gav ett halvt löfte om att referera nåt av det.

Allt gick över förväntan, med drygt tusen besökare, enligt Kansan Uutiset. Werstaschefen Kalle Kallio tolkade besökssiffrorna som ett tecken på intresse för arbetarlitteraturen och dylika tillställningar. Diskussionerna gav mer nya frågor än säkra svar och arrangemanget kommer att ordnas även framöver, detta var ju första gången.

Dagen innan sände radioprogrammet Kultakuume ett inslag med litteraturdocent Mikko Lahtinen. En del kretsade kring definitioner: hur såg den traditionella arbetarlitteraturen ut kontra dagens? Jani Saxell hördes kort resonera om sitt författarskap, hur han utan arbetarbakgrund nog inte kan räkna sig dit, men ändå känner gemenskap med den litterära fåran och författare som Timo Pusa och Hannu Salama. Saxell antydde också att man till dagens arbetare skulle kunna räkna de som hankar sig fram mellan olika arbetsgivare och tillfällighetsarbeten.

Lahtinen menade att det litterära Finland vaknat och sett att klassamhället finns kvar, om än inte som det gamla industrisamhället. Men han ansåg termen ”arbetarlitteratur” som begränsande, och talar hellre om en samhällskritisk litteratur som pekar på klyftorna, visar vilka uttryck ojämlikheten tar sig och funderar över dess orsaker. Kanske, menade Lahtinen, är denna litteratur en som öppnar ögonen för att vi inte alltid lever i den bästa av världar, men som kan skapa ”horisonter av hopp”.

Lahtinen deltog på arbetarlitteraturdagen under samma programpunkt som socialdemokraten Erkki Tuomioja, där sistnämnde talade i ämnet ”Vart försvann arbetarklassen och arbetarlitteraturen?” (online på finska). Han gav sin bild av välfärdssamhällets uppgång och fall, jämförde de nordiska länderna och resonerade kring Klassamhället 2.0, i vilket Finland åter närmar sig 1960-talsnivåer i fattigdom men där de yttre skillnaderna är otydligare. Han konstaterade att den fackliga organisationsgraden ännu ligger högt, men att facket hamnat i ett defensivläge där man främst försvarar det redan vunna.

Mot slutet anknöt Tuomioja till arbetarlitteraturen. Han pekade på begreppsproblematiken och -urlakningen när till exempel även de finska moderaterna kallar sig för arbetarparti. Han tror inte att vi får se någon ny Väinö Linna. Andra lika bra författare måhända, men samhället som Linna verkade i kommer inte åter. Däremot, menade Tuomioja, ska arbetarlitteraturen inte ses som en historisk företeelse. En litteratur som beskriver maktstrukturer och de svagas situation – och som tar ställning för de svaga – behövs alltjämt.

Det ska också nämnas att man delade ut priserna i den skrivtävling som pågått under året: i prosagrenen vann Jan Salminen och i lyrikgrenen Pirjo Kotamäki. Jag har dessvärre inte hittat mer detaljer om vinnarbidragen. En jurymedlem uttryckte dock att tävlingens starkaste texter öste ur erfarenheterna av arbetslöshet och kom med en kritik av arbetslivet.

Referaten ovan tyder på viss konsensus. Undrar vad man var oense om? Jag hade till exempel velat veta mer från samtalet ”Deckare som arbetarlitteratur”. Vem tyckte vad, och varför?

Kalle Laajala

Segrarna skriver historia

När jag läser Richard Pipes skildring av sovjet-
kommunismens uppgång och fall (Communism - a history, 2001) slås jag ju av dess ensidighet. I en kortare översikt av andra länder utanför Östeuropa nämns kuppen i Chile (se tidigare blogginlägg). Inget om CIA:s inblandning, all skuld läggs på Allendes vänstervridna politik, en kort lakonisk kommentar bara om kuppens "hårdhet" när den genomfördes(!).
En annan nyutkommen bok, journalisten Bjarne Stenquists om inbördeskriget i Finland (Den vita segerns svarta skugga, 2009), har väckt visst rabalder på andra sidan Östersjön. Trots att en utredning där 2006 bekräftade Stenquists siffror: 5000 vita dog i striderna, ca 30.000 ”röda” varav 5.000 i strid, 10.000 arkebuserades efter kriget, och 15.000 avled i fångläger. Syftet var att ”dra upp socialismen i Finland med rötterna”, så som skedde i Spanien och Tyskland, Grekland och Turkiet, och som senare skett t.ex. i Chile, eller Indonesien (1 miljon döda kommunister enligt NE när Suharto tog makten 1965).
Man önskar att t.ex. Forum för levande historia kunde ta upp detta till diskussion. Historieskrivningens pendel tenderar annars att slå hårt i bägge riktningar. Utan föreningar som BiS skulle den skrivningen (och nu tänker jag på bibliotekshistorien) bli ännu mer vinklad och ensidig.
Mats Myrstener

Arbetarlitteraturdag i Tammerfors 28/8

Jag råkar se att det på arbetarmuseet Werstas i Tammerfors den 28 augusti 2010 ordnas en temadag om arbetarlitteratur. Man kommer bland mycket annat att diskutera ”deckaren som arbetarlitteratur” och en författarpanel ska resonera utifrån rubriken ”Jag, arbetarförfattare?”. Dessutom ordnas prisutdelning i skrivtävlingen ”Työ, leikki ja luominen” (= ”Arbete, lek och skapande”) som pågick under våren och resulterade i mer än 300 insända bidrag. Kan du finska läser du mer om hela tillställningen på hemsidan för Työväenkirjallisuuden päivä.

Bland deltagande författare kan nämnas Kari Hotakainen, Seppo Jokinen, Anneli Kanto, Leena Lehtolainen, Mikko Rimminen och Hannu Salama. Med undantag av Hotakainen (känd bl.a. för Löpgravsvägen, 2002) och Lehtolainen (många deckare, bl.a.) finns ganska snålt med översättningar till svenska av dessa författare, ser jag när jag kollar i Libris.

Salama, till exempel, har ju kommit med ett tjugotal romaner och novellsamlingar sedan den senaste svenska översättningen, som var Bouppteckning efter Kosti (1977). Stoppet just där är extra dumt eftersom den boken inledde den stora Finlandia-serien som Salama antagligen är mest känd för. Ska svenskarna bara få läsa den första av sex delar?

Apropå kriminalromaner och arbetarlitteratur, såg jag mitt under semestern i juli att litteraturvetaren Magnus Nilsson skrev om ”Deckare med klass” i Aftonbladet. Nilsson hade läst den amerikanske författaren Timothy Sheards böcker och avslutade med en efterlysning, han också (om än skarpare formulerad än min stillsamma fråga ovan):

Kanske skulle man kunna hoppas på att den svenska fackföreningsrörelsen lät översätta några av dem och se till att de blev distribuerade och diskuterade ute i avdelningarna. Visserligen har man i snart hundra år skändligen misslyckats med att använda den inhemska arbetarlitteraturen som ett vapen i den fackliga kampen, men amerikanska populärromaner borde väl till och med svenska fackpampar kunna förstå?

Själv åker jag inte till Tammerfors i slutet av månaden, men jag hoppas att temadagen dokumenteras på något sätt så att man kan ta del i efterhand.

Kalle Laajala

Populär Oksanen utan förlag

En av Finlands mest lästa författare, Sofi Oksanen, blir utslängd av sitt förlag Werner Söderström (WSOY), något ganska unikt eftersom hon är en av Finlands storsäljare internationellt, översatt till flera språk. På svenska finns tre böcker översatta av Oksanen: Stalins kossor, Baby Jane, och Utrensning, en thriller som på engelska betitlats Purge.
Två av böckerna utspelas i Estland under kommunisttiden, Baby Jane bland utflipppade ungdomar i Helsingfors. Oksanens mamma var en estnisk ingenjör, som flydde till Finland på 1970-talet.
http://www.sofioksanen.com/
Mats Myrstener

Kalle önskar BiS fyrtio år!

Vår medarbetare Kalle Laajala grattar BiS med en stor ask Bis-lakrits! Säljs bl.a. i Finland och Ryssland av Leaf Suomi Oy PL 406, 20101 Turku, och kan beställas på www.leaf.eu. Bara att börja ladda inför festen!
Mats Myrstener

Sommarnotiser från björkarnas stad

bloggredaktören befinner sig i björkarnas stad. I år är det ju Finlandsår, och här stod de sista väpnade slagen på svensk mark 1809, i Hörnefors, Sävar, och Ratan. Den ryska hären hade gått över isen på vintern, Umeå intogs utan strid, och efter stridigheter under sommaren slöts freden på hösten 1809, och hela Finland blev ryskt. I Hörnefors, ett litet samhälle mellan Umeå och Örnsköldsvik, finns minnesmärket efter slaget, och storheter som generalerna Sandels, von Döbeln, och Duncker, allt förevigat i Johan Ludvig Runebergs hjälteepos Fänrik Ståls sägner (undrar om den boken finns på något folkbibliotek idag?). Dessutom kom Sveriges främste fotbollsspelare, Gunnar Nordahl, från lilla bruksorten Hörnefors, men det är ju en helt annan sak.
Läs mer om detta på Umeå stadsbiblioteks prisbelönta hemsida http://www.minabibliotek.se/default.aspx?id=23768
I tidskriften Allt om historia läste jag på vägen upp att Unesco lanserat ett digitalt bibliotek med sällsynta manuskript, böcker, filmer och kartor. Se sidan www.wdl.org.
Sen läser jag i samma tidskrift apropå för sent återlämnade böcker, att biblioteket i Washington and Lee university nu fått tillbaka boken History of the war in the Pensinsula and in the south of France 1807-1814, som stals från biblioteket under amerikanska inbördeskriget 1864, och nu återlämnats av släktingarna till boktjuven, den läslystne soldaten C.S. Gates.
Fortsatt god sommar tillönskas alla, med eller utan bok på badstranden. Men glöm inte att lämna tillbaka den!
Mats Myrstener
PS Om Sverige-Finland på Sveriges radio:
http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3435

Boktips från Leopard

Min kollega Hans gick igår och hämtade en bokpacke från förlaget Leopard, med adress på Södermalm i Stockholm. Förlaget, som numera ger ut Henning Mankells böcker, har en vänsterprofil på sin utgivning, och i den nya packen hittade jag överst andra delen av Kjell Östbergs nya Palmebiografi, vackert illustrerad.
Den andra delen, När vinden vände, behandlar samma tid som BiS första sjutton år i verksamhet: 1969-1986. Tillsammans med den första delen, I takt med tiden, ger den en bred och mångfacetterad bild av Olof Palme och hans tid, i politisk uppgång och nedgång.
I bokhögen från Leopard hittade jag också ofrånkomligen två böcker om finanskrisen: ekonomnobelpristagaren Paul Krugmans bok Krisen, en vass vidräkning med kapitalismens framgångar och misslyckanden, framförallt dess oförmåga att lära av sina egna misstag. Men också Loretta Napoleonis bok Skurkkapitalismen, hur "bedragare, hallickar och maffiakungar påverkar världsekonomin". Titeln talar för sig själv. Det är ju rofferiets och de höga bonusarnas tid.
Men här finns också ett uppfordrande "brev till socialdemokraterna" med den ödesmättade titeln: Snart går vi utan er. Till partiets 120-åriga jubileum kommer en allt annat än smickrande bok . Redaktörer är Jens Lundberg och Daniel Suhonen från SSU:s tidning Tvärdrag, författarna aktivister och politiskt intresserade av alla schatteringar. Den socialdemokratiska kräftgången och förmågan att fjärma sig från sina egna gräsrötter upplevs av författarna som högst bekymrande.
Underst i högen ligger finske historikern Aapo Roselius bok om finska inbördeskrigets eftermäle, när den vita armén massakrerade över tjugo tusen människor, civila och soldater som haft kontakter med de röda. En "straffaktion som i hänsynslöshet söker sin like i Europas moderna historia". Nu kan den äntligen berättas i all sin grymhet. Boken heter I bödlarnas fotspår.
Dessutom puffar jag härmed för Andreas Malms bok Hatet mot muslimer (Atlas förlag), om islamofobin i världen, och Jan Jörnmarks vackra fotobok om det söndervittrande folkhemmet: Övergivna platser, två (Historiska media). Sällan har det svenska folkhemmets sönderfall skildrats så vackert som i denna bok.
Mats Myrstener