Företagsamma bibliotek?

Hörde i morgonekot att Myndigheten för tillväxtanalys till Näringsdepartementet lämnat en rapport om hur man ska kunna mäta sysselsättning, tillväxt och produktivitet i kulturnäringarna, som är det nya samlingsbegreppet för upplevelseindustri och kreativa näringar.
Den intervjuade experten påpekade att staliga kulturinstitutioner inte ingår i begreppet kulturnäringar eftersom de inte är företag! Kommunala kulturaktörer nämndes överhuvudtaget inte, man är kanske omedveten om deras existens?
Trodde att grejen nuförtiden är att kulturinstitutioner ska drivas så likt företag som möjligt, och så ska de inte ens räknas i tillväxtverkets värld! App, lapp, vi slapp!
Risken är att den globala jakten på tillväxt kommer att leda till en missväxt som intet jordbruksstöd i världen kan kompensera och då är det bara att hoppas att det finns kvar gemensamma odlingar, såväl andliga som mer jordbundna!

Ingrid Atlestam

ps En stor missräkning för hela denna trend, att se kultur i ekonomiska tillväxttermer, är att föredömet Hultsfredsfestivalen tydligen har kånkat.

Finanskrisen driver folk till biblioteken

Så är det såväl i New York som den göteborska förorten!

Please view the story "The recession readers"

Så snopet det blir när krisen leder till mindre öppet och färre bibliotek!

Ingrid Atlestam

Gökungar i krympande bo!

Nu börjar sparbetingen och nedskärningarna inför hösten och nästa års kris i kommunerna. I Göteborg fattas det drygt en miljard och nu räcker det inte att suga på ramarna, trolla med knäna och lyfta sig i håret för det har vi gjort i decennier. Ramarna har krymt till storlek noll, knäna är utslitna och håret har glesnat.
Men si bakvägen kommer andra slantar från andra konton i form av projekt och arbetsmarknadsåtgärder. Med projektmedel från EU eller någon annan med fet plånbok och personal som får svältbidrag från försäkringskassan, arbetsförmedlingen eller någon annan coachtät inrättning så kan man ändå fortsätta att utveckla biblioteksverksamheten, även om man måste dra in på öppettiderna och göra sig av med personal!
Hade det inte varit enklare, rättvisare, effektivare och lett till en mer hållbar utveckling om vi kunnat fortsätta att ha rimliga öppettider,låna ut, vara bibliotek i all vardaglighet med personal med avtalsenliga löner, anställningstrygghet och utvecklingsmöjligheter?

Ingrid Atlestam

Släpp bibliotekarierna loss, det är vår!

Nya miljarder till arbetsmarknadspolitiska åtgärder istället för riktiga anställningar, ständigt denna kortsiktighet, i tron att allt blir bättre i morgon. Det är ju ingen brist på jobb som behöver göras vad gäller infrastruktur och offentlig sektor, så varför alla dess konstlade åtgärder?
Ta biblioteksvärlden som exempel, där det bara är personalens kreativitet som sätter gränser, om det bara funnes ekonomiskt utrymme då skulle vi.....
Låt oss få anställa alla arbetslösa bibliotekarier, låt biblioteken få växa andligen, låt oss få all den tid som behöva för att få fler att läsa mer, för att nu ta en gammal slogan. Låt oss äntligen få visa hur fantastiska bibliotek kan vara i obeskuret skick och med guldkant!
Dessutom skulle det kunna vara ett sätt att klara generationskiftet i biblioteksvärlden nu när så många snart går i pension. Man skulle få chansen till gott mentorskap och tid att föra vidare erfarenheter och tyst kunskap, allt det som det faktiskt inte går att läsa sig till.
Om sedan det kapitalistiska samhället återhämtar sig även denna gång, så blir det väl i värsta fall åter till sparbetingens vanliga vardag för biblioteken och då kan man ju välja att inte återbesätta tjänster vid pensionering allteftersom.
Släpp in de unga nu på jysta vilkor och låt det våras för biblioteken !

Ingrid Atlestam

Boktips från Leopard

Min kollega Hans gick igår och hämtade en bokpacke från förlaget Leopard, med adress på Södermalm i Stockholm. Förlaget, som numera ger ut Henning Mankells böcker, har en vänsterprofil på sin utgivning, och i den nya packen hittade jag överst andra delen av Kjell Östbergs nya Palmebiografi, vackert illustrerad.
Den andra delen, När vinden vände, behandlar samma tid som BiS första sjutton år i verksamhet: 1969-1986. Tillsammans med den första delen, I takt med tiden, ger den en bred och mångfacetterad bild av Olof Palme och hans tid, i politisk uppgång och nedgång.
I bokhögen från Leopard hittade jag också ofrånkomligen två böcker om finanskrisen: ekonomnobelpristagaren Paul Krugmans bok Krisen, en vass vidräkning med kapitalismens framgångar och misslyckanden, framförallt dess oförmåga att lära av sina egna misstag. Men också Loretta Napoleonis bok Skurkkapitalismen, hur "bedragare, hallickar och maffiakungar påverkar världsekonomin". Titeln talar för sig själv. Det är ju rofferiets och de höga bonusarnas tid.
Men här finns också ett uppfordrande "brev till socialdemokraterna" med den ödesmättade titeln: Snart går vi utan er. Till partiets 120-åriga jubileum kommer en allt annat än smickrande bok . Redaktörer är Jens Lundberg och Daniel Suhonen från SSU:s tidning Tvärdrag, författarna aktivister och politiskt intresserade av alla schatteringar. Den socialdemokratiska kräftgången och förmågan att fjärma sig från sina egna gräsrötter upplevs av författarna som högst bekymrande.
Underst i högen ligger finske historikern Aapo Roselius bok om finska inbördeskrigets eftermäle, när den vita armén massakrerade över tjugo tusen människor, civila och soldater som haft kontakter med de röda. En "straffaktion som i hänsynslöshet söker sin like i Europas moderna historia". Nu kan den äntligen berättas i all sin grymhet. Boken heter I bödlarnas fotspår.
Dessutom puffar jag härmed för Andreas Malms bok Hatet mot muslimer (Atlas förlag), om islamofobin i världen, och Jan Jörnmarks vackra fotobok om det söndervittrande folkhemmet: Övergivna platser, två (Historiska media). Sällan har det svenska folkhemmets sönderfall skildrats så vackert som i denna bok.
Mats Myrstener

Simma lugnt!

Säga vad man vill om engelsmännen, men de har varit med förr! En engelsk bibliotekarie i Northumberland hittade en affisch från andra världskriget, som nu blivit en storsäljare i öriket. "Keep calm and carry on!" Man ser den på témuggar och t-shirts överallt i Storbritannien, det är bara att gå in på nätet och kolla.
Vi har alla våra olika sätt att ta oss igenom kriser, i England gör man det som alltid med tillkämpat lugn och en "stiff upper lip".
Fransmännen går ut och demonstrerar; tyskarna, som är livrädda för konflikter, lägger pannorna i djupa bekymrade veck och bildar politiska "stora koalitioner".
Vad gör vi i Sverige? Sätter oss framför TVn och hoppas att Ingvar Oldsberg och Martin Beck ska lösa problemen på lördagkvällen? Och så gör vi förstås som vi numera gör när ekonomin blir sämre: omprioriterar, omorganiserar, köper mera falukorv.
Vi "sparar oss ur krisen", när vi istället borde göra tvärt om.
Mats Myrstener

Växtvärk?

"Tillväxtverket och Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser blir namnen på de två nya myndigheter som inrättas 1 april 2009. ... Tillväxtverket ska ha tyngdpunkt i genomförandet av åtgärder som främjar hållbar tillväxt i företag och nationell och regional konkurrenskraft.Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, ska vara regeringens stöd för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser."

Detta är inget aprilskämt och kommer inte från Grönköpings Veckoblad utan Nuteks webbplats.

Är det inte just växtvärk ekonomin drabbats av? Växtverk är något somliga får i tonåren, när tillväxten går extra fort. Sedan slutar människor klokt nog att skjuta i höjden och växer bara andligen. Tänk om Kulturutredningen kunde leda till samma utveckling för samhället. Då vore det grönt för framtiden.
Bankväsende för andlig tillväxt ska enligt bibliotekslagen finnas i varje kommun. Dags för lite krispaket till dom!
Ingrid Atlestam

Passerat mål?

Detta med "att motverka kommersialismens negativa verkningar" är snart passé som kulturpolitiskt mål. Är det ett mål som någon uppnått eller rent av passerat? Dags för slutspurt, innan målet dras in. Men har du inte ens hunnit till Mångsbodarna så är det kört, bara att kliva av spåret.
Nu ska det satsas på kommersialismens positiva verkningar, sponsering. Hur ska det gå till när själva kommersen är konkursmässig?
Istället för att rädda banker och storföretag med krispaket, så att de någon gång i framtiden ska kunna sponsra kulturen - ge paketen direkt till kulturen, så att den kan skapa och handla och få igång hjul som inte släpper ut och förgiftar, utan släpper loss och förskönar!

Ingrid Atlestam

Låten ropen skalla, fler böcker åt alla!

Det är inte bara bilförsäljningen som rasat. Nu rapporteras för första gången på tio år att bokförsäljningen minskar. Detta kommer att leda till en ökad efterfrågan på bibliotekens nyförvärv, ett faktum som bara kan glädja den som tror att höjd utlåningsstatistik är bibliotekets mål.
Risken är att köerna på de mest populära böckerna blir ännu längre, vilket gör att ytterligare exemplar köps in på bekostnad av bredden i mediabeståndet. Ju fler som själva har möjlighet att köpa sina böcker, desto bättre kan biblioteket uppfylla sitt mål att överbrygga klyftor. Fler Marklund istället för arabiska lexikon eller kemi för komvux i bibliotekshyllorna har motsatt effekt.
Det enda rätta i detta läge är att ge mer pengar för mediainköp till biblioteken för att garantera bredden, vilket även leder till ökad bokförsäljning!
Ingrid Atlestam

Obekväm forskning och snus-krig

En del forskning anses värdefull, medan annan avfärdas som rent dubiös. Att forska om att barn löper större risk att få leukemi, om dom bor nära ett kärnkraftverk, avfärdas av kärnkraftsbolagen som nonsens. Frågan var helt enkelt "felställd", sa man i TV-Aktuellt. Och att centern nu svängt om kärnkraftsutbyggnad gör ju att folkomröstningen som ett instrument för demokrati fullständigt förlöjligas. För vad var folkomröstingsbeslutet 1980 egentligen värt? Platt intet.
När andra forskare hävdar att snusning är nästan lika farligt som att röka, så blir tobaksbolagen i Sverige arga, för här säljer snuset bra. I övriga EU-länder är det olagligt att snusa, det har inte minst finnarna fått känna av, däremot får man röka så mycket man vill. Snussmugglingen över Östersjön går därför på högvarv och de runda burkarna säljs under disk, ungefär som tidningen Norrskensflamman fick säljas under andra världskriget.
Bibliotekarien i Mölndal, den oppositionelle Edvin Trettondal, förvarade tidningen under lånedisken, för att inte kommunens politiker skulle se att den lånades ut (det har Anders Sjöbohm skrivit om i bibliotekets historik).
Som om det inte vore nog med obekväm forskning och snuskrig, mer dyr kärnkraft, hyreslägenheter som får förfalla för att allmännyttans ägare ska tjäna storkovan, och pensioner som sjunker i värde, så flyttas TV-kameran till Island, där ett helt land snart gör bankrutt, i finanskrisens och den ekonomiska vanvårdens spår.
Och då kanske en dosa snus mer eller mindre inte spelar så stor roll? Eller ett kärnkraftverk? Allt har sina proportioner.
När den ekonomiska krisen drabbade Sverige på 1930-talet, som en följd av Kreuger-kraschen 1932, så satsade man stort på folkbibliotek i Stockholm. Tänk om politikerna kunde lära sig något av den historien? Men det är väl att begära för mycket?
Mats Myrstener

Rättvisa och människovärde i det ekonomiska stålbadets tid

I skolan fick man lära sig att alla människor var lika mycket värda. Visserligen hade man en gnagande känsla av att det inte riktigt var sant, men ändå … Magistern hade ju alltid rätt? Och hemma rådde ännu större millimeter-rättvisa: när jag och mina tre bröder efter skolan delade upp kroppkakorna enligt strikt geometriska principer, avseende antal, omkrets och diameter på de vita bullarna.
Men millimeterrättvisa gäller ju inte ute i verkliga livet tyvärr. 13 israeler dog i kriget på Gazaremsan, mot trettonhundra palestinier. En nöjd Margot Wallström kvitterar ut fem miljoner i fallskärm när hon slutar som EU-kommissionär, men en vanlig Volvoarbetare får inte ett öre när han/hon blir arbetslös.
Och i morgontidningen stod häromdagen att på Timbro vill man ha en ny ”krismedvetenhet” hos svenska folket (känns ordet igen?). Vi måste inse att det är bra med ekonomiska kriser och besparingspaket. (Som Alliansen säger: spara dig ur krisen!) Det är som forna tiders krig: ett renande stålbad där veklingarna sållas bort. Och chefen för Ericsson menade att nu ska vi ”spara oss ur krisen”. Men det gällde förstås bara på arbetssidan, inte för aktieägarna.
BiS har i många år förfäktat idén om det ”rättvisa biblioteket”. Men kan biblioteket vara ”rättvist” när samhället man verkar i inte är det? Se där något djupt filosofiskt att grunna på när himlen är blå som skummjölken man drack som liten och luften krispigt kall och klar. Och halva EU, den fattiga halvan, fryser och får lunginflammation för att ryssarna använder sin gas som politiskt påtryckningsmedel.
När vi häromdagen gick på Medborgarplatsens bibliotek för att se på gratisfilm (Narnia II) insåg jag att folkbiblioteket fortfarande också är en öppen, god och tillgänglig plats för många avsigkomna och frysande individer i vårt välfärdssamhälle. Stick i stäv med rådande kylslagna kulturklimat tar många del av vad biblioteket har att bjuda, helt gratis. Folkbiblioteket är i själva verket vårt lands största och mest utnyttjade kulturinstitution. Jag förstår att det sticker i ögonen på vissa moderata politiker.
”Rättvisa” enligt biblisk, israelisk, princip, eller den mer modernare Timbro-rättvisan, som bygger på taxeringskalendern? Eller finns det en annan sorts rättvisa? Är vi på biblioteken rättvisa föredömen? Har vi gett upp tanken på att försöka nå alla medborgare i stat och kommun?
Mats Myrstener

Dags igen?

Kapitalismen är åter i kris och kommunerna börjar dra åt svångremmarna, eftersom man förväntar sig ett sviktande skatteunderlag och höjda socialbidragskostnader.
Man förbereder sig på att försörja ett växande antal fullt arbetsföra personer med skattemedel och för att klara det gör man ännu fler arbetslösa inom offentlig sektor. Smart va!
Biblioteken drar ner på öppettider och ännu fler bibliotekarier blir arbetslösa och får en alldeles egen coach på arbetsförmedlingen som säger att de måste ringa runt till alla bibliotek och tala om hur duktiga de är. Ett i alla bemärkelser lönlöst jobb, eftersom det är minst hundra duktiga sökande på varje ynka tjänst som till äventyr annonseras ut.
Men problemet är ju hur enkelt som helst, låt biblioteken få anställa alla dessa kompetenta medarbetare. Då får vi bibliotek med generösa öppettider och personal som har tid att bedriva en tillgänglig och uppsökande biblioteksverksamhet, ett måste nu när ännu fler kommmer att hänvisas till olika utbildningsinsatser och kraven på biblioteksservice ökar.
Givetvis behöver andra delar av offentlig sektor förstärkning på liknande sätt. Så satsa på alla de jobb som behöver göras inom skola, vård, omsorg och kultur istället för de nya miljarder som regeringen nu ger Arbetsförmedlingen för att upphandla coacher till arbetslösa för att hetsa dom att söka jobb som inte finns.
Ingrid Atlestam

Staten och kapitalet ("Den enda vägens politik" ?)

Konsulten Kjell A. Nordström utropade idag i SvD (24/11) att kapitalismen står stark. Och i helgens Expressen tyckte författaren Lars Gustafsson i Texas att marknadsliberalismen klarat "krisen". Man undrar på vilken planet dessa herrar befinner sig?
Det är ju tvärtom så att staten åter fått gå in och rädda ryggraden på den svenska kapitalismen, de svenska bankerna. Det är som i den gamla proggschlagern från 1970-talet: "Staten och kapitalet, de sitter i samma båt, och den ena handen vet precis vad den andra gör."
I början av 1990-talet höll SE-banken på att gå omkull. Det var t.o.m. risk att den skulle övertas av staten. Wallenbergarnas flaggskepp räddades av en nyemission av aktier, som aktieägarna betalade. Idag är det skattebetalarna som får gå in och rädda vad som räddas kan.
Men istället för att ta ett radikalt grepp, slå samman Nordea och skuldsatta Swedbank, göra om den till en icke vinstdrivande bank som kan få skattebetalarnas förtroende, utan höga bankdirektörslöner med fallskärmar, så låter man allt fortgå med att lappa och laga. Och när amerikanska Citibank ska räddas blir beloppen närmast svindlande!
Men kapitalismen står "stark". Och den socialdemokratiska politiken verkar vara fortsatta neddragningar av den offentliga sektorn, inklusive våra livsviktiga folkbibliotek. Någon självständig ekonomisk politik kan Sverige inte föra sedan vi gick med i EU, där är det inflationsbekämpning som fortsatt gäller, trots att ekonomin förblöder.
En patient med knäckt ryggrad som håller på att förblöda? Hur illa kan det bli innan marknadsliberalismens kvacksalvare vaknar upp ur sin törnrosasömn?
Mats Myrstener

Den enda vägens politik?

I dagarna händer underliga ting. "Bankakuten" rycker villigt ut i land efter land, och börsen får glädjefnatt. Vi lyckades lura de dumma djävlarna igen! I stället för att nationalisera de rovgiriga kapitalisterna, ska de underhållas och gödas och lappas och lagas med skattebetalarnas pengar. En gång fanns en statlig bank, PK-banken, vars enda uppgift var att förvalta skattebetalarnas löner. Det var en bank som sköttes med måtta, aldrig spekulerade, en fast klippa i det gungfly som kapitalismen utgör. Även Riksbanken var statlig, och löd under finansminister Gunnar Strängs stränga domvärjo. Det var goda tider.
Så är det inte nu. Bankerna är nu privata, de missköts, de skor sig, de lever farligt, men när de håller på att gå omkull gnäller de, och staten får rycka ut och hjälpa till. Igen.
Kapitalismen - den "enda vägens politik" enligt Carl Bildt. Jo, kyss mig där ryggen byter namn!
Mats Myrstener