Solidaritet eller egoism?

Till sist, vad önskar du dig mest just nu?
- Att solidariteten i stort och smått besegrar egoismen.
(Håkan Juholt påpassligt närvarande på bokmässan i Göteborg. Däremot såg vi inte till kulturministern vad jag kunde se på TV. Men hon kanske var där ändå, hoppas kan man ju alltid. Eller det kanske var för lite underhållning?)
källa: Aftonbladet dags dato
Mats Myrstener

Juholt hyllar kulturen

Det länge emotsedda kongresstalet av nye S-ledaren Håkan Juholt inleddes med ett hyllande av kulturarbetarna i Sverige, och ett hårt angrepp på den borgerliga kulturpolitiken, en av de svagaste punkterna i Alliansens politik. Juholt hyllade också inledningsvis de svenska folkbiblioteken. Är vi "medborgare" eller "kunder" undrade han, citerande gamle kulturministern Bengt Göransson.

Inte sedan Olof Palmes tid har en blivande (?) statsminister så lyft fram kulturfrågorna på agendan. Bra gjort Juholt!

Mats Myrstener

Sverige var en förebild

"Den svenska socialdemokratins internationella intresse var verkligen ett stöd för medborgarna i de länder som led under diktaturer. Palme öppnade också Sverige för världen, för politiska flyktingar. Jag tror hans stora originalitet låg i detta, i ett Europa som generellt sett var föga intresserat av dessa frågor."
Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa i intervju idag i DN. På fredag mottar han priset, och besöker bl.a. biblioteket i Rinkeby.
http://www.dn.se/dnbok/min-litterara-furste-1.1221342

Äntligen kultur

Läser i Aftonbladet att socialdemokraternas kultur- och mediepolitiska plattform nu äntligen presenterats. Synd att den kommer så sent, kommenterar Åsa Linderborg, klockan är ju två minuter i tolv. Men 1 miljard i nya satsningar på området gläder i vart fall. Vi får se om Mona tar upp kulturen i kvällens partiledardebatt med Täby-Fredrik. Hittills har det varit knäpptyst. Kanske inte så konstigt med en kulturminister som konsekvent drar sig undan debatt, och som lär ha sagt att "kultur" låter för trist, och föredrar ordet "underhållning"!
Mats Myrstener

Storstadsblogg av Marika Lindgren Åsbrink

Om ni inte redan hittat till den skulle jag vilja tipsa om bloggen Storstad som skrivs av socialdemokraten Marika Lindgren Åsbrink. Den här bloggen är i mitt tycke en av de bästa politiska bloggarna som finns idag. Åsbrink skriver huvudsakligen om fördelningspolitik och har sin utgångspunkt i storstäder, vilket ofta innebär Stockholm. Men det är intressant att läsa skarpa röda analyser om en stad där vänstern tyvärr är svagare än någonsin. Medan många politiska bloggar tyvärr tenderar att bli lite plakatpolitiska och saknar djup (vilket kanske ligger i sociala mediers karaktär) är Åsbrinks argument alltid väl underbyggda och därför väldigt användbara. Läs till exempel den här njutbara sågningen av Anders Borgs voodooekonomi. Storstad är kanske inte den blogg du väljer att läsa om du letar efter texter om kulturpolitik, folkbildning och bibliotek, men däremot är den väldigt givande om du letar efter livstecken i socialdemokratin! Läs mer här.

Tobias Willstedt

Monarki eller republik?

Ja, hur ska vi ha det? Om hur man har sett på och våndats över problemet inom arbetarrörelsen: kolla länken
http://www.arbark.se/2010/06/socialdemokraterna-och-republikfragan/
Enligt nya undersökningar så tycker bara 40 procent av de tillfrågade att kungahuset gör "ett bra jobb". Monarkin stöds i samma undersökning av 46 procent, republik av 28. Stödet för monarkin har stadigt minskat sedan 1990-talet.
Mats Myrstener

Hvad vil Sosial-Demokraterna?

Det är nog många som undrar detta, inför valet 2010. En som visste var August Palm, agitatorn som introducerade de socialistiska idéerna i Sverige från Tyskland. Läs mer om honom och läs hans första tal om socialdemokratin, 1881:

http://www.arbark.se/2009/11/hvad-vil-sosial-demokraterna/

Mats Myrstener

Palms päronträd

I Rolf Almströms nya roman Svart arbete, om arbetslösa och undantagsmänniskor i förorten Västra Frölunda, hittar jag den sedelärande historien om August Palms päronträd.

Efter Palms jungfrutal om socialismen i Sverige, på hotell Stockholm i Malmö i november 1881, fick han svårigheter att hyra lokal. Då tillverkade några arbetare en plattform i ett päronträd, som stod där stadshuset i Malmö idag står, August Palms plan 1. Här höll agitatorn ett nytt brandtal, varpå plattformen revs av nitiska poliser.

När stadshuset skulle uppföras var det tänkt att päronträdet skulle stå kvar, där det idag är ett tydligt veck i byggnaden. Men byggföretaget tyckte att det var för besvärligt att bygga runt trädet, så man högg ner det och betalade vitet, vilket blev billigare. Kvar finns vecket i huset, samt en stickling, som sköts och vårdas av SAP i Malmö.

Idag när (S) når rekordlåga siffror i opinionsmätningarna får historien ett nytt skimmer kring sig. Hur lång tid tar det innan Palms päronträd vuxit sig stort igen? Kanske dags att skippa högerpolitiken snart? Något att fundera på för den arbetande klassens egna representanter inom dagens klena arbetarrörelse?

Mats Myrstener

Solidaritet, vad är det?

I kvällens Aktuellt utfrågades Folksams vd Anders Sundström om varför pensionärernas begravningsförsäkringar försämras? Svaret var bara att han "inte kunde ta från andra kunder inom LO-kollektivet", för att ge till Folksams pensionärer. Och det ska komma från en socialdemokrat. Har han hört talas om ordet "solidaritet"?
Ett annat tecken i tiden är väl att SJ ökar på sin vinst, trots att allt färre åker med tåget, linjer läggs ner, och servicen försämras. Vinstmaximeringen beror främst på att man avskedat anställda. En gång hela folkets, och hela Sveriges, järnväg. Miserabelt, var ordet.
Mats Myrstener

Det lönar sig att samla i ladorna

Söndagen 5 april 2009 torde vara en historisk dag. Det må ha hänt några få gånger förut, men att moderaterna är större än (S) är ändå högst ovanligt, och har så varit sedan allmänna rösträtten infördes i Sverige 1921. Nu får vi se om det blir permanent, men risken finns. Det har uppenbarligen lönat sig för Anders Borg att "samla i ladorna" en orolig ekonomisk tid.
Vi kan bara hoppas att oppositionen inser kulturens sprängkraft. I gårdagens debattinlägg i SvD
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2694493.svd
lanserade iallafall sossarnas kulturpolitiske talesman Leif Pagrotsky viljan att göra kulturpolitiken till valfråga 2010. 120 nya miljoner utlovas. Var pengarna ska tas från? Vi får väl ta dom ur "ladorna" som Borg så vänligt fyllt på under den borgerliga valperioden.
Leif har också lanserat en ny talkshow på radikala mediesajten Nyhetsverket, The Leif Show. Och "kulturmatchen" mot Lena Adelsohn Liljeroth borde han väl ändå vinna?
(Demoskop-undersökningen är mums för alla valanalytiker: Centerpartiet och Kd hamnar under fyraprocentsspärren, men Sverigedemokraterna kvalar in. Vilket får PJ Anders Linder på Svenskans ledarsida att föreslå att de borgerliga går ihop till ett renodlat borgerligt parti inför nästa val. Då räddas även småpartierna in ovan strecket. Undrar vad Maud tycker om det? Centerpartiets ras är om möjligt ännu större än sossarnas.)
Frågan är var folkbiblioteken kommer in i "bilden"? Är det en "kulturfråga", eller en "skolfråga"? Många kommunala bibliotek upplever nog splittringen som besvärande? Högskolebiblioteken kan nog motivera sin ställning (det borde man göra i ännu högre grad nu), men folkbiblioteken? Snacka med Leif, det är nog dags att göra anspråk på de 120 nya miljonerna redan nu.
För det är tur att det inte är val redan i september.
Mats Myrstener

Boktips från Leopard

Min kollega Hans gick igår och hämtade en bokpacke från förlaget Leopard, med adress på Södermalm i Stockholm. Förlaget, som numera ger ut Henning Mankells böcker, har en vänsterprofil på sin utgivning, och i den nya packen hittade jag överst andra delen av Kjell Östbergs nya Palmebiografi, vackert illustrerad.
Den andra delen, När vinden vände, behandlar samma tid som BiS första sjutton år i verksamhet: 1969-1986. Tillsammans med den första delen, I takt med tiden, ger den en bred och mångfacetterad bild av Olof Palme och hans tid, i politisk uppgång och nedgång.
I bokhögen från Leopard hittade jag också ofrånkomligen två böcker om finanskrisen: ekonomnobelpristagaren Paul Krugmans bok Krisen, en vass vidräkning med kapitalismens framgångar och misslyckanden, framförallt dess oförmåga att lära av sina egna misstag. Men också Loretta Napoleonis bok Skurkkapitalismen, hur "bedragare, hallickar och maffiakungar påverkar världsekonomin". Titeln talar för sig själv. Det är ju rofferiets och de höga bonusarnas tid.
Men här finns också ett uppfordrande "brev till socialdemokraterna" med den ödesmättade titeln: Snart går vi utan er. Till partiets 120-åriga jubileum kommer en allt annat än smickrande bok . Redaktörer är Jens Lundberg och Daniel Suhonen från SSU:s tidning Tvärdrag, författarna aktivister och politiskt intresserade av alla schatteringar. Den socialdemokratiska kräftgången och förmågan att fjärma sig från sina egna gräsrötter upplevs av författarna som högst bekymrande.
Underst i högen ligger finske historikern Aapo Roselius bok om finska inbördeskrigets eftermäle, när den vita armén massakrerade över tjugo tusen människor, civila och soldater som haft kontakter med de röda. En "straffaktion som i hänsynslöshet söker sin like i Europas moderna historia". Nu kan den äntligen berättas i all sin grymhet. Boken heter I bödlarnas fotspår.
Dessutom puffar jag härmed för Andreas Malms bok Hatet mot muslimer (Atlas förlag), om islamofobin i världen, och Jan Jörnmarks vackra fotobok om det söndervittrande folkhemmet: Övergivna platser, två (Historiska media). Sällan har det svenska folkhemmets sönderfall skildrats så vackert som i denna bok.
Mats Myrstener

Var finns den socialdemokratiska idédebatten?

Var finns idédebatten inom arbetarrörelsen och socialdemokratin idag kan man fråga sig? En gång fanns den inom socialdemokratiska studentförbundet och andra studentrörelser, som Clarté och Den Yngre gubben/Laboremus i Lund. Efter Olof Palmes död 1986 känns det som om den idédebatten somnat av totalt?
Idéhistorikern Crister Skoglund tecknar i nya boken Från smedja till sambandscentral studentförbundets historia, som en tidig ”think-tank” för arbetarrörelsen, och frågar sig vad som kom efter 1970? Den socialdemokratiska tidningspressen är ett annat sorgebarn, en gång en tät skog av tidningar över hela landet, idag en allt glesare dunge. Akademikerna och forskarna inom rörelsen skildras med några intervjuer av redaktören Hanna Finmo. Finns det något till vänster om Stig-Björn Ljunggren och Widar Andersson? S-kvinnors nätverk Feministas? (Tillkommet som ett "alternativ" till Feministiskt initiativ.) Kan en politik utan idéer fungera undrar man? Hur går det med det demokratiska samtalet då?
Förlaget Premiss som ger ut boken, är knutet till arbetarrörelsen och ingår i tankesmedjan Arenagruppen, tillsammans med tidskriften Arena och bokförlaget Atlas. Därifrån intervjuas redaktören Håkan A. Bengtsson och ABF-Stockholms chef Göran Eriksson. LO:s Rättviseutredning, som det idag inte talas så mycket om, kommenteras också.
Mats Myrstener