Ett djupt splittrat folk

Norge splittras mellan höger och vänster. Läser en artikel idag i DN av en fredsforskare som menar att Norge inte alls står enigt mot terrorismen. Under ytan döljer sig stora och djupa motsättningar mellan höger och vänster, kristna och ateister och muslimer. Läs artikeln
http://www.dn.se/debatt/terrordaden-har-blottat-ett-djupt-splittrat-norge

Kommentar till det osannolika

Jag tröstläser i min favoritförfattare Aksel Sandemoses Varulven, sista sidorna, sedan hans älskade Felicia blivit mördad och kastad i en vak i älven Numedalslågen, en följd av striden mellan nazister och antinazister i Norge på 1940-talet:
"Hon skulle få rätt. Man skulle minnas henne, men minnet är ingenting för de döda som inga dagar har och inte vet att de har varit till, inte vet att de en gång fanns i tidens våg, inte vet att de visade sitt ansikte i tidens glidande spegel.
Ingen lever i en saga. Det är i ditt och mitt medvetande de är saga. Man utvidgar sitt medvetande med den man hade innerligt kär, med sitt döda barn eller sin döda vän, de finns ingen annanstans. De är utplånade från tavlan. Guds rike finns inom dig, ingen annanstans.
Det som vi ser nu är bara slutet, sade Erling till sig själv. Jag ska ta upp det som gick före. Jag ska gräva fram det och börja med vårnatten 1934, när hon och jag fick våra öden hopflätade så att de i mångt och mycket blev ett. Här ska ni se, kommer jag att säga, jag har suttit på gamla Venhaug och skrivit ner allt det som hände på Felicias tid. Om Norge i fred och Norge i krig, så som det sågs av Erling från Rjukan.
När det var gjort skulle han kanske inte berätta mer, utan flytta till ett annat Venhaug, det hette Erlingvik, och där var Felicia."

BiS recenseras i Norge

BiS-historiken En ny förening är nödvändig har nu både recenserats i BBL, och i norska Bibliotekforum, 2010:3 (kommer säkert på deras hemsida senare i vår).

EU och e-böckerna

I en artikel på DNs webbsida (http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/eu-och-public-service-1.1066139) kan man läsa om att EU har börjat granska public service. Detta p.g a. att public service-aktörer, så som SR, har börjat konkurrera med etablerade nyhetssajter med nya webbsatsningar. EU, i sin granskning, ska väga public services samhällsnytta mot nyhetssajternas marknadsnytta.
I Norge, där NB (Nasjonalbiblioteket) satsar stort på e-bibliotek bokhylla.no, är det flera i bokbranschen som ser en utveckling av NBs e-resurser som ett direkt hot mot deras verkasamhet– detta går att läsa om i det senaste numret av Bok og Bibliotek. Detta kan ses som en varning: när ska EU börja jämföra biblioteks samhällsnytta kontra bokbranschens marknadsnytta när e-böcker blir, inom en ganska snar framtid, en realitet både hos användare och bibliotek?

John Holmberg
http://www.nb.no/bokhylla

Snegla på norsk kulturpolitik

I dagens SvD skriver man om norsk kulturpolitik. De rödgröna i Sverige säger sig "snegla" på den, men menar att den är "svår" att överföra till svenska förhållanden. Fan tro´t. Den norska kulturbudgeten är 11,6 miljarder sv. kronor, och snart en procent av hela statsbudgeten (Sverige har långt kvar att nå det målet). Men den norske kulturministern Trond Giske menar att "oljepengarna" inte är hela svaret.
- Hade den svenska regeringen satsat på kultur istället för på skattesänkningar, så hade man lätt kunnat nå upp till enprocentmålet, menar han.
Låt oss hoppas på en kursändring efter valet. Sluta snegla och gör något åt saken i stället!
Mats Myrstener

Nytt Deichmanske i Oslo

Till skillnad från i Stockholm satsar man i Oslo på ett splitter nytt huvudbibliotek, "Nytt Deichmanske". Utvecklingen ska kunna följas via en blogg http://nye.deichman.no/
Se vidare www. biblioteksbloggen.se, där biblioteksnyheter publiceras från de tre lånecentralerna Lund, Stockholm och Umeå.

Det går ett spöke genom Europa

"Högerpopulismen dissekerad" av Magnus E Marsdal, om Fremskrittspartiet och arbetarklassen i Norge, är en nödvändig och skrämmande läsning för den som vill förstå och påverka vad som sker i svensk partipolitik nu. Det handlar om hur högerpopulismen, i det tomrummet som uppstått, då vänstern och socialdemokratiin svikit sina ideal och blivit en elit som inte längre ser klassamhället, frammanar motsättningen mellan elit och överhet och "verklighetens folk". Boken skildrar, delvis med ett inifrånperspektiv, hur ett högerpopulistiskt parti blir "det nya arbetarpartiet", men med sin dolda agenda egentligen är extremt nyliberalt. Dessvärre är detta inte ett unikt skandinaviskt fenomen utan samma utveckling sker i många europeiska länder.
Ingrid Atlestam

Smakprov ur BiS-boken, kommunernas kultursatsningar och andra nyheter

I senaste numret av BBL ges ett smakprov ur BiS ("en pigg 40-årings") historik, En ny förening är nödvändig, med ett avsnitt ur Ingrid Atlestam exposé "Fyrtio år i vänsterfil". [Klicka på bilden ovan så blir den större!]
I det läsvärda BBL-numret hittar jag vidare en presentation av ungdomsverksamheten i Punktmedis (Medborgarplatsens bibliotek) i Stockholm, som uppmärksammats, inte minst för sina många välanvända ungdomstidskrifter.
Tidningen Fokus rankade tidigare i år Sveriges "bäst-att-bo-i" kommuner, varvid rikemanskommunen Danderyd utanför Stockholm vann. Danderyd har fyra folkbibliotek, förutom huvudbiblioteket i Mörby centrum även Stocksund, Djursholm och Enebyberg. Kommunen kommer faktiskt på 127:e plats när det gäller satsningar på kultur och fritid, jämfört med andra rika kommuner som Täby (plats 243), Lidingö (198), Vallentuna (168), Sollentuna (261) och Staffanstorp (241).
Mest satsade faktiskt Malmö på kultur och fritid, trots den stora debatten om gallrade böcker. Stockholm kommer också ganska högt, på 62:a plats. Göteborg får skämmas på sin plats 200, och Umeå sträcka på sig, på plats 17.
Många kommuner, som Älvdalen (på 10:e plats) satsar enbart på "fritid" som fiske och miljövård. (Jfr med vad vi tidigare skrivit om turismen som konkurrerar med kultursatsningar.)
I numret kommenteras också en stor omorganisering av biblioteksväsendet i Norge (man vill slopa bestämmelsen i lagen att varje kommun ska ha ett bibliotek), och att amerikanarna går allt mer till biblioteket i kristider, 68 procent sägs nu ha ett bibliotekskort. (Kan bero på att biblioteken där ofta fungerar som arbetsförmedlingar, och att datoranvändning är gratis.)
Läsfrämjandet får i nya kulturbudgeten 25 statliga miljoner, som också är en satsning på skolbiblioteken, och dessutom kan man nu nominera årets bokbuss, förra året gick priset till Kiruna.
Mats Myrstener

Den sista Sovjetstaten

När jag såg den fina norska TV-serien Berlinerpopplarna kom jag att tänka på ovannämnda uttryck, som fälldes av gamle socialdemokratiske industriministern Björn Rosengren (som väl knappast någon sörjer idag).
Sant är att norsk kulturpolitik alltid varit mer statligt styrd än den svenska. Den kommunala självbestämmanderätten är inte lika självklar i Norge. På gott och ont, men för närvarande ganska positivt, vad jag förstår, tycker man åtminstone i Norge.
I Norge värnar man om de små kommunerna i glesbygden. Staten ger frikostiga bidrag. Välfärden är rekordhög. Man satsar mer på kultur än i Sverige. Norsk biblioteksarkitektur är världsberömd. Nu kommer också alltmer norsk film och TV till Sverige, och norsk skönlitteratur översätts mer än förr.
Jag tänker på 1930-talets ekonomiska finanskris, igångsatt av Ivar Kreugers självmord 1931. Året efter tog socialdemokraterna den politiska makten i riksdagen, och ett stort uppbyggnadsprogram sjösattes där staten aktivt tog ställning. I Stockholm satsades stort på nya kulturinstitutioner, och stadsbiblioteket byggdes ut. Inspirationen kom inte minst från Danmark och Norge, det ”nordiska samarbetet” var viktigt och självklart.
Idag är Sverige inte längre störst, bäst och vackrast i Norden. Danmark har lägre skatter, Finland har gått om i ekonomisk utveckling, norska sjuksystrar och finska lärare är välbetalda, och avunden gentemot Norge och den ”norska oljan” är i Sverige ett ständigt återkommande mantra, ungefär som det ständiga skyllandet på ”krisen i världsekonomin”, som försvar för neddragningar inom den offentliga sektorn.
Men är det bara ”oljan” och ”Nokia” som är skillnaden i satsningar på kultur och bibliotek i de nordiska länderna? Har det inte också något att göra med hur mycket man värdesätter en nationell kultur, en nationell bokproduktion, en levande landsbygd, musik, arkitektur och andra kulturyttringar? Har vi inte halkat efter rejält i Sverige om man jämför med för bara tjugo år sedan? Tyvärr gav den senaste kulturutredningen inga svar på frågorna, mest tomma försäkringar och lite omrörning med sleven i den ljumma kulturgrytan, där köttbitarna lyser med sin frånvaro.
När norrmännen röstade nej till EU funderade många svenskar på att emigrera till den sista sovjetstaten. Många åker nu dit för att arbeta istället. Det kanske inte vore så dumt med lite statlig sovjetstyrning av kulturpolitiken i alla fall?
Mats Myrstener
Läs t.ex. vänsterpartisten Aron Etzlers rapportbok Trondheimsmodellen (ny upplaga 2008) som visar på hur man där kraftigt satsat på offentlig sektor istället för besparingar.
(PS Idag tar lilla Pella, 19 år, studenten, så jag kommer att vara upptagen hela dagen. I fall någon undrar?)