De flesta bibliotek har en mediapolicy, med liknande formulering ”Biblioteket stödjer sig på Bibliotekslagen, FN: s förklaring om de mänskliga rättigheterna och på lagen om hets mot folkgrupp. Därför avstår stadsbiblioteket från media som avsiktligt förvränger fakta eller propagerar för rasdiskriminering eller förföljelse på grundval av nationalitet, religion, kön, funktionshinder eller etniskt ursprung” (ur Göteborgs Stadsbiblioteks principer för medieurval, som inte gick att hitta på nätet, men dock visade sig existera).
De flesta bibliotek har även någon skrivning om att man inte får söka eller publicera material som strider mot denna policy eller är pornografiskt på internet. Detta går inte att kolla utan är väl mer att se som en brasklapp, men ger ändå en möjlighet att ingripa vid uppenbart brott mot reglerna. Internet och dess oändliga utbud som väller in på biblioteken som en kombination av friskt källsprång, kloak, brusten damm, bred mäktig flod och små udda rännilar, alltså en enorm mångfald som biblioteket givetvis bejakar och ska så göra enligt IFLAS Internetmanifest , som av någon anledning inte finns översatt till svenska.
Detta att "allt finns på nätet" gör bibliotekets inköpsöverväganden både lättare och mer komplicerade. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom allt ändå är tillgängligt så spelar det ingen roll vad som köps in, skit i kvalité och värderingar och följ bara den heliga efterfrågan, för att maxa utlåningen. Detta leder i sin förlängning till att man sviker bibliotekets samhällsuppdrag, till förmån för kundtillfredställelse, och därmed undergräver gratisprincipen. Och trovärdigheten
Men å andra sidan kan man argumentera för att den tekniska utvecklingen och det därigenom obegränsade utbudet, gör bibliotekets inköpspolicy viktigare än någonsin, inte bara på grund av de allt färre slantarna. Vad biblioteket står för är vad man aktivt köper in, skyltar med, vägleder till och propagerar för.
Många förväntar sig att det som finns i bibliotekets hyllor står för visst mått av kvalité och vederhäftighet, att det är att lita på. Denna tillit måste biblioteket vårda och ständigt bevisa sig leva upp till och kunna ta debatten när urvalet ifrågasätts. Och givetvis ompröva när det visar sig lämpligt. Biblioteken som arenor för folkbildning och demokrati har ett viktigt arv att förvalta och vidareutveckla. Det gäller också att få politiker, biblioteksnyttjare och alla andra att inse att det är just det biblioteken är och ska vara.
Biblioteket har inte någon skyldighet att för våra gemensamma medel köpa in produkter som står i strid med de mänskliga rättigheterna eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" i mycket vid bemärkelse.
Dock har det inte hindrat Göteborgs Stadsbibliotek att köpa in tre ex av Världsmästarna, och de är inte ensamma, ett skrämmande stort antal bibliotek över hela landet har även de ansett att boken bör ingå i mediabeståndet. Detta trots BTJ-recensionen:
Världsmästarna är en 435 sidor lång indignerad insändare om hur Sverige tack vare hycklande politiker med en "patologisk godhet" sålt ut vårt land till invandrare som plundrar, våldtar och berövar oss vår kultur. Genom "snyftjournalistik" skall vi mer eller mindre tvingas till denna "extrema" massinvandring. Retoriken i boken är också den extrem. Den är extremt onyanserad. Det är oklart vad pseudonymen Julia Caesar (journalist och krönikör på Snaphanen) skulle ha gemensamt med den humoristiska och intelligenta skådespelerskan Julia Caesar. Bokens närmaste läsekrets torde vara sympatisörer till Sverigedemokraterna. - Jan Bärmark.
Man motiverar inköpen med att ”...... följa de policies som arbetsgivaren anger. I stadsbibliotekets fall är det t.ex att köpa det mesta av det som våra användare föreslår. ....Det innebär att här finns mängder av böcker om tvivelaktiga ämnen, med torftigt språk och bristfälliga källhänvisningar.....Så har vi böcker som Världsmästarna där man klippt och klistrat med fakta och statistik och där horribla åsikter förs fram. Problemet är bara att dessa "författare" vet att navigera så att de inte kan bli åtalbara. Och som jag skrev, det är bättre att seriösa läsare kan låna dessa böcker för att ... bilda sig en uppfattning om hur argumentationen förs, utan att behöva köpa dem. Andra läsare hade nog skaffat dem ändå.”
Hur argumentation förs är det inga svårigheter att ta del av på nätet så det duger inte som inköpsmotivering!
Det finns undersökningar som visar att bibliotekarier även när det gäller skönlitteratur köper in sådant som de anser vara av bedrövlig kvalité och helst skulle slippa.
Ska biblioteket inte stå för varken kvalité eller vederhäftighet, ska det vara en gratis bokhandel? Detta är inte en fråga om yttrandefrihet, ingen har hindrat publiceringen av Världsmästarna och på Adlibris går den att inhandla för 169 kr/avbetalning 9 kr per månad. Däremot har biblioteken rätten och skyldigheten att göra ett urval och får sedan givetvis ta diskussionen när det ifrågasätts.
Ingrid Atlestam
1 kommentar:
Att vara framåt och vara progressiv har i bibliotekssammanhang kommit att betyda att bejaka kommersialismen. Jag ser det som en omedvetet destruktiv rörelse som på sikt kommer att betyda mindre resurser för folkbiblioteken. För hur kan man försvara att sådan verksamhet finansieras av skattepengar?
Skicka en kommentar