Siv Widerberg går emot snöstormen

Hon skrev ett argt inlägg i Dagens Nyheter om nedskärningarna på Stockholms stadsbibliotek, och i dagens tidning svarar hon, lika argt, på Inga Lundéns försvarstal. Widerberg kritiserar framförallt 1) att caféer öppnas i biblioteken och tar upp yta som annars skulle använts till biblioteksändamål, 2) om dåliga mötesplatser där äldre låntagare störs av skrikande barn och "slagsmål kring dataspelen" (många små filialer i Stockholm skiljer inte på vuxen- och barnavd.) 3) Dåliga omorganiseringar där bibliotekarierna tvingas åka mellan filialerna och sprider stress och vantrivsel omkring sig, 4) tomma informationsdiskar pgr av nedskärningarna, med ledsen och stressad personal, 5) dålig upphandling av Bonnierägda ad-libris, se tidigare debatt här på bloggen.

Jag har också ryktesvägen nåtts av oroande nyheter om KTH:s bibliotek, ett av Sveriges främsta vetenskapliga bibliotek. En ny bibliotekschef vill nu profilera sig genom att omorganisera och på så sätt splittra ett väl fungerande bibliotek i en rad små separata tårtbitar. Personalen uppges vara förtvivlad, men vågar naturligtvis inte uttala sig. Ack ja, vad göra?

Mats Myrstener

(bild på Siv Widerberg av Svenne Nordlös, från Författarcentrums författarförmedling

http://www.forfattarformedlingen.se/viewwriter.asp?pid=9&wid=196 )

Varken hammare eller skära!

När något ska åtgärdas i byråkratin, det kan gälla allt från kvalitetsarbete till riskhantering, så säger de högsta tupparna alltid att man ska ta fram ett redskap eller en verktygslåda för att hantera processen. Varför alla dessa hammare, tänger, sågar, skruvar och spikar? I bästa fall slöjdar man till ännu mer administration att hantera och system att mata. Men för det mesta blir det bara något att glömma i ännu en pärm.
Varför aldrig ett syskrin istället? Är det inte bättre att sy ihop en lösning, skapa ett mönster, tråckla lite och kanske i värsta fall klara sig med en säkerhetsnål. Glöm inte måttbandet och saxen att klippa den gordiska knuten med! Testa vilka av de där uppe bland bonusar och utdelningar som kommer genom nålsögat. På biblioteken är det som vanligt knappnålarna som gäller och givetvis en röd tråd som räcker från den långa svansen långt in i framtiden.

Ingrid Atlestam

Stockholms stadsbibliotek blir konferenslokal

Stockholms stadsbibliotek ska hyras ut till arrangör en eftermiddag, och stänger då ner verksamheten för vanliga besökare. En som reagerat på det är Lasse Karlsson, pensionerad bíbliotekarie, som nu bl.a. jobbar inom Attac. Läs hans inlägg:
http://larsingemar.blogspot.com/2009/03/det-har-var-inte-roligt.html
Han hänvisar också till en artikel i Svenska dagbladet där personalen på Stockholms stadsbibliotek uttrycker sin oro över personalnedskärningar och den tuffa omorganisation biblioteket nu går igenom. Läs artikeln:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2484361.svd
Jag kan bara hålla med Lasse. Att biblioteket hyrs ut till konferenser, eller popkonserter, som man gjort på SSB, ligger i tiden. De som i så fall ska ställas till svars är framförallt politikerna i Stockholm, som ålagt biblioteket att spara. Det här blir nog dessvärre resultatet. Och som sagt: omorganiseringar företas för att visa på handlingskraft, när det inte finns några pengar. Ofta förstör man då mer än man bygger upp. Om det blir så i Stockholm återstår att se. Men det är tydligt att ledningens beslut där inte förankrats inom personalen.
Mats Myrstener

En feg utredning

Man kan knappast beskylla den nya kulturutredningen för några nya djärva grepp (även om förespråkarna nog skulle hävda att så är fallet). Inriktningen på hårda organisatoriska frågeställningar tyder snarare på brist på fantasi (eller ekonomiska resurser). (Jämför gärna med mitt tidigare inlägg med rubriken
”omorganisation”, som jag snott från framlidne BiS-medarbetaren Birger Hallingström.)
Jag är inte säker på att alla folkbibliotek tycker det är så bra att hamna under Kungliga bibliotekets domvärjo. Man talar om att blanda äpplen med päron, och nu får folkbiblioteken känna på att frottera sig med de akademiska biblioteken på riktigt, i samma organisation. På lokal nivå (tänk t.ex. Härnösand) kan det nog fungera, men på riksnivå. Nja.
KB:s maktutövning blir allt större och större. Först var det Statens ljud- och bildarkiv man slogs ihop med, sedan detta, och det talas redan om att Riksarkivet och alla landets arkiv ska in under samma jätteorganisation. Om det gynnar demokratin återstår att se. Jag tror inte det.
Staten avhänder sig sitt ansvar för kulturpolitiken. Man överlåter den åt kommuner och landsting. Hur det fungerat vet vi. Ökad segregering, ökad uppdelning i rika och fattiga, ojämn och ojämlik standard. Det ökar säkert utvecklingen mot allt färre folkbibliotek, där filial efter filial försvinner. En rik skånsk kommun som Vellinge utanför Malmö skulle säkert inte ha något folkbibliotek alls (närheten till Malmö talar för det), om det inte var lagstiftat. Samma gäller kommuner som Täby och Lidingö.
Tidigare kunde fattiga kommuner söka statliga bidrag för biblioteksverksamhet av olika slag. I Stockholm finns den s.k. ”Robin Hood-skatten” som har samma syfte. De möjligheterna försvinner säkert nu. Den nya kulturutredningen gynnar kanske län som Västerbotten, där verksamheten är välutbyggd, men hur är det i de andra länen?
När staten inte längre tar sitt ansvar så måste någon annan göra det. Att tro att näringslivet skulle göra det är nog bara en from förhoppning. Så länge det finns en lagstiftning om gratis boklån (den principen vågade kulturutredningen inte rucka på) så kommer näringslivet inte att vara intresserat.
Mats Myrstener

Upp och hoppa!

"Men istället för resurser föreslås omorganiseringar: Upp och hoppa! Som att ordinera en patient med blodbrist att börja motionera."
Lars Ilshammar och Daniel Suhonen (Aftonbladets kultursida 12/2) apropå den idag framlagda Kulturutredningen. Läs inlägget:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article4391882.ab

Omorganisation

"Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation, och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg, medan den i själva verket åstadkommer kaos, ineffektivitet, och demoralisering."
Gaius Petronius (död 60 eK)