I
BiblioBuster för Anna-Stina Takala samman diskussionen, som rasat på BIBLIST, för och emot inköp av den rasistiska boken
Världsmästarna och det fruktansvärda terrorangreppet i Norge till en viktig diskussion om bibliotekets demokratiska uppdrag. Anna-Stina sammanfattar och länkar till debatten om inköp, som sedan med anledning av hennes inlägg fortsatt på
BiblFeed - på fejjan .
Den eviga och viktiga diskussionen om vad biblioteket ska stå för och hur det ska visa sig i vad som erbjuds är lika gammal som folkbiblioteken själva och det blir ständigt samma argument som upprepas och som måste dissikeras av varje bibliotek och bibliotekarie. Alla måste kunna argumentera för och försvara de beslut man gjort och kunna hänvisa till en inköpspolicy som finns tillgänglig för var och en att ta del av.
De flesta bibliotek som har en mediapolicy, vilket t ex Göteborgs Stadsbibliotek inte har, har någon skrivning om att inte köpa in media som spekulerar i våld, propagerar för rasism eller annat som strider mot FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Dessa principer gäller givetvis även gåvor.
Det nya, som tillkommit under senare år, är internet och dess oändliga utbud som väller in på biblioteken som en kombination av friskt källsprång, kloak, brusten damm, bred mäktig flod och små udda rännilar, alltså en enorm mångfald som biblioteket givetvis bejakar och ska så göra enligt
IFLAS Internetmanifest , som av någon anledning inte finns översatt till svenska.
Detta att "allt finns på nätet" gör bibliotekets inköpsöverväganden både lättare och mer komplicerade. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom allt ändå är tillgängligt så spelar det ingen roll vad som köps in, skit i kvalité, värderingar och följ bara den heliga efterfrågan, för att maxa utlåningen. Detta leder i sin förlägning till att man sviker bibliotekets samhällsuppdrag, till förmån för kundtillfredställelse, och därmed undergräver gratisprincipen.
Men å andra sidan kan man argumentera för att den tekniska utvecklingen och det därigenom obegränsade utbudet, gör bibliotekets inköpspolicy viktigare än någonsin, inte bara på grund av de allt färre slantarna. Vad biblioteket står för är vad man
aktivt köper in, skyltar med, vägleder till och propagerar för. Många förväntar sig att det som finns i bibliotekets hyllor står för visst mått av kvalité och vederhäftighet, att det är att lita på. Denna tillit måste biblioteket vårda och ständigt bevisa sig leva upp till och kunna ta debatten när urvalet ifrågasätts. Och givetvis ompröva när det visar sig lämpligt. Biblioteken som arenor för folkbildning och demokrati har ett viktigt arv att förvalta och vidareutveckla. det gäller också att få politiker, biblioteksnyttjare och alla andra att inse att det är just det biblioteken är och ska vara.
Biblioteket har inte någon skyldighet att för våra gemensamma medel köpa in produkter som står i strid med de mänskliga rättigheterna eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" i mycket vid bemärkelse.
Det finns bibliotek som i dessa dagar stått upp och visat på biblioteket som ett värn för demokratin och det öppna samhället, andra har nöjt sig med möjligtvis en tyst minut, andra har bara haft "buisness as usual".
Men från och med idag skyltar väl alla upp med böcker om terrorism, fundamentalism, politiska ideologier, länkar till allt klokt som skrivits de senaste dagarna av massor av lugna analyserande personer.
Bibliotek är att välja och visa vad som valts och varför!
Ingrid Atlestam
SvD:s kulturchef Kaj Schueler ondgör sig i dagens tidning över stundande Strindbergsår 2012, och varför svenska staten verkar så ovillig att satsa något i kulturstöd. En miljon har man skjutit till, det ska satsas på en nätportal. Det är ju på nätet vi ska bli kulturella och bildade, om stat och kommun får som de vill. Förmodligen för att det är billigt.
