I BiblioBuster för Anna-Stina Takala samman diskussionen, som rasat på BIBLIST, för och emot inköp av den rasistiska boken Världsmästarna och det fruktansvärda terrorangreppet i Norge till en viktig diskussion om bibliotekets demokratiska uppdrag. Anna-Stina sammanfattar och länkar till debatten om inköp, som sedan med anledning av hennes inlägg fortsatt på BiblFeed - på fejjan .
Den eviga och viktiga diskussionen om vad biblioteket ska stå för och hur det ska visa sig i vad som erbjuds är lika gammal som folkbiblioteken själva och det blir ständigt samma argument som upprepas och som måste dissikeras av varje bibliotek och bibliotekarie. Alla måste kunna argumentera för och försvara de beslut man gjort och kunna hänvisa till en inköpspolicy som finns tillgänglig för var och en att ta del av.
De flesta bibliotek som har en mediapolicy, vilket t ex Göteborgs Stadsbibliotek inte har, har någon skrivning om att inte köpa in media som spekulerar i våld, propagerar för rasism eller annat som strider mot FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Dessa principer gäller givetvis även gåvor.
Det nya, som tillkommit under senare år, är internet och dess oändliga utbud som väller in på biblioteken som en kombination av friskt källsprång, kloak, brusten damm, bred mäktig flod och små udda rännilar, alltså en enorm mångfald som biblioteket givetvis bejakar och ska så göra enligt IFLAS Internetmanifest , som av någon anledning inte finns översatt till svenska.
Detta att "allt finns på nätet" gör bibliotekets inköpsöverväganden både lättare och mer komplicerade. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom allt ändå är tillgängligt så spelar det ingen roll vad som köps in, skit i kvalité, värderingar och följ bara den heliga efterfrågan, för att maxa utlåningen. Detta leder i sin förlägning till att man sviker bibliotekets samhällsuppdrag, till förmån för kundtillfredställelse, och därmed undergräver gratisprincipen.
Men å andra sidan kan man argumentera för att den tekniska utvecklingen och det därigenom obegränsade utbudet, gör bibliotekets inköpspolicy viktigare än någonsin, inte bara på grund av de allt färre slantarna. Vad biblioteket står för är vad man aktivt köper in, skyltar med, vägleder till och propagerar för. Många förväntar sig att det som finns i bibliotekets hyllor står för visst mått av kvalité och vederhäftighet, att det är att lita på. Denna tillit måste biblioteket vårda och ständigt bevisa sig leva upp till och kunna ta debatten när urvalet ifrågasätts. Och givetvis ompröva när det visar sig lämpligt. Biblioteken som arenor för folkbildning och demokrati har ett viktigt arv att förvalta och vidareutveckla. det gäller också att få politiker, biblioteksnyttjare och alla andra att inse att det är just det biblioteken är och ska vara.
Biblioteket har inte någon skyldighet att för våra gemensamma medel köpa in produkter som står i strid med de mänskliga rättigheterna eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" i mycket vid bemärkelse.
Det finns bibliotek som i dessa dagar stått upp och visat på biblioteket som ett värn för demokratin och det öppna samhället, andra har nöjt sig med möjligtvis en tyst minut, andra har bara haft "buisness as usual".
Men från och med idag skyltar väl alla upp med böcker om terrorism, fundamentalism, politiska ideologier, länkar till allt klokt som skrivits de senaste dagarna av massor av lugna analyserande personer.
Bibliotek är att välja och visa vad som valts och varför!
Ingrid Atlestam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bra inlägg som vanligt Ingrid! Hur resonerar du kring hur man kan försvara sitt beslut inför den som lämnat inköpsförslaget? Att inte köpa in Julia Caesar pga av rasism är riktigt, men hur reagerar SD-anhängaren som lämnat inköpsförslaget om man säger till denne att man inte köper in boken pga av rasistiskt innehåll? Kan det finnas andra bättre argument när man ska förklara för den som lämnat förslaget?
Två saker, tycker jag, är viktiga då man ska förklara varför något inte köpts in. För det första ska man aldrig säga, "nej TYVÄRR, den har vi inte köpt" om det är något som man avstått ifrån av andra skäl än rent ekonomiska, man kan ju inte stå och beklaga egna ställningstaganden, vilket jag ofta hört kollegor göra.
Det andra är att man måste skilja på sak och person, så att förklaringen till att något inte är inköpt, inte uppfattas som kritik av den person som ställt frågan. Gjorde misstaget för många år sedan att visa sambindningsrecensionen för den som ville ha en bok vi inte köpt av kvalitetsskäl. Kunde lika gärna sagt"Du har väldigt dålig smak!"
Däremot när det gäller böcker som den av Julia Caesar och annat liknande så är det bra om biblioteket skrivit ner en motivering som går att visa fram utan att såra den som frågat. Den motiveringen ska tala om på vad sätt boken är ovederhäftig, faktamässigt fel eller om den innehåller t. ex hets mot folkgrupp eller något annat som gör att ett inköp strider mot bibliotekets inköpsprinciper. Alltså det är inget bra svar att bara säga att den är rasistisk.
Men i dagens läge, om man nu läser vad som skrivs i kommentarfälten till artiklar om det norska terrordådet, så inser man att argument utifrån förnuft och kunskap ofta är rätt verkningslösa. men vi måste ändå försöka.
Dessutom är det så, enligt min erfarenhet, att det är väldigt sällan någon frågar varför, tyvärr??
Ingrid Atlestam
Har inte biblioteket någon inköpspolicy, som även politikerna läst? Där bör det stå att böcker som inte betraktas som demokratiska, som innehåller rasistiska uttalanden, uppmanar till våldsbrott osv. inte ska köpas in. Sen måste man ju kunna motivera det, så det kräver ju att någon på biblioteket faktiskt läser boken. Svårare är det väl inte?
(Jag vet att vi då skulle få slänga böcker av t.ex. Ezra Pound, men det bör väl åtminstone kunna gälla nyinköpta böcker? Tintin i Afrika t.ex.?)
Skicka en kommentar